Rothstein går igen

Bo Rothstein igen.

Den 17 november är professor Bo Rothstein tillbaka i GP med nya glada tillrop. Nu har bloggosfären bekräftat hans tes säger han.

För det första har Rothstein aldrig haft en tes i denna fråga.

När BR skrev sin första artikel så baxade han den brittisk/amerikanske statsvetaren John Maynors artikel framför sig i brist på egen forskning i ämnet bloggosfärens allmänna skadlighet för allmänheten.

Men det var bara ett litet problem vilket jag berört tidigare och det var att Maynor inte ansåg sig ha mycket stöd för det som Rothstein ansåg att Maynor ansåg sig ha stöd för. Kort uttryckt. Maynor såg aldrig det som Rothstein läste in i Maynors artikel.

Jag förstår ärligt talat inte vart Rothstein i sin iver vill komma. Återigen nämner han begreppet deliberativ demokrati. Om Rothstein börjat där istället så vore det mer akademiskt hederligt.

Då hade grundfrågan varit:

1. Är alla överens om att deliberativ demokrati är målet med det offentliga samtalet

2. Tilllämpar bloggvärldens alla deltagare principerna för deliberativ demokrati

Av mycket enkla skäl kan man svar nej på båda frågorna.

Deliberativ demokrati är visserligen ett modebegrepp inom modern statsvetenskap och det har funnits mängder av olika modelösningar på hur det offentliga samtalet ska föras genom tiderna och jag har inte sett argument från Rothstein som gör att jag automatiskt kastar mig om halsen på denna typ av lösning på hur det offentliga samtalet ska föras.

Om Rothstein förespråkar deliberativ demokrati som en lösning på världens problem så bör Rothstein deklarera det från början eller är det ett litet akademisk spel han vill åstadkomma för sakens egen skull. En ny bok kanske?

Deliberativ demokrati innebär att alla ska var prestigelösa, prata som man gör på bibiliotek och inte ha några förutfattade meningar. Ett slags samtalets Shangri La.

Genom sitt grumliga förfarande i debatten så torpederar Rothstein effektivt sitt eget syfte om detta varit att ställa iordning deliberativ demokrati för någon myndig och därtill bestämmande form av offentligt samtal. Dessutom agerar han direkt ohederligt mot sin forskarkollega John Maynor eftersom Mynor inte anser sig kunna ta någon definitiv ställning i frågan om bloggandet(se min tidigare blogg ”Rothstein och Bloggvärlden”).

Kan det vara så enkelt att de flesta människor inte har en aning om vad deliberativ demokrati är för någonting, vilket ju i och för sig inte heller Rothstein behagat upplysa dem om.

Rothstein är en samtidig fröken och gnällpitt som vill uppfostra allmänheten i någon slag korporativistisk anda där alla följer debatt protokollet såsom det anvisats av demokratiutredningen och allra helst av Bo Rothstein själv.

Han drömmer sig tillbaka till den tid då han med stor sannolikhet kunde hävda ur sig vilka åtsikter som helst på sina invanda debattsidor. Då kunde det svenska folket möjligen gnissla tänder om de hade avvikande uppfattning. Nu gömmer han sig helst på GP där det inte går att bemöta hans statsvetenskapliga piruetter.


Så här säger nu Rothstein den 17/11 om den så kallade bloggosfären på nätet:

”Den överväldigande majoriteten, det vill säga mer än åtta av tio, anser antingen att personliga stämplingar som dessa är fullt acceptabla, eller så trivialiserar de förekomsten av rasism och sexism eller så väljer de att med sin tystnad sanktionera detta. Oftast blir man som forskare glad när ens hypoteser visar sig slå in med sådan kraft, men i detta fall är det precis tvärtom.”

Jag vet inte vilka kriterier professor Rothstein har för att godkänna sina elevers arbeten men jag har inte sett en enda rad från Bo Rothstein som övertygar mig om att det Rothstein påstår sig ha fått bekräftat verkligen blivit bekräftat ur vetenskaplig synvinkel i detta ärende.

Intill dags datum finns det 410 blogginlägg som berör Rothstein. De flesta torde handla om professorns kategoriska etikettering av bloggandet som en ”kloakbrunn”.

Eftersom Bo Rothstein ändå är intresserad av ämnet så föreslår jag att han kontaktar en av sina motståndare i debatten och erbjuder ett forskningssamarbete i sann deliberativ andra där de kan gå igenom dessa ”Rothsteinska” bloggar på ett vetenskapligt sätt och sedan meddela ”kloakbrunnen” men framför allt den mer petiga vetenskapliga världen sina rön i skön consensus.

Veronica Svärd har nu bett Rothstein om ursäkt för att det fanns ett inlägg som spekulerade i Rothsteins karaktär och att han var jude. Professor Rothstein har accepterat Svärds ursäkt och inlägget har tagits bort från Svärd blogg. Svensson har så gott han förmått förklarat vad han menade med uttrycket ”sug min kuk”. Nu väntar vi med spänning på Rothsteins egen ursäkt till ett par hundra tusen bloggare som inte gjort sig lustig över Rothsteins eventuella judiska trosbekännelse och inte uppmanat honom att suga på deras kukar.

Det mest sorgliga med Rothstein är att han kräver av andra vad han inte tillnärmelsevis förmår av sig själv.

Till sist. Bo Rothstein har nu lyckats få in tre artiklar vilket väl anses ligga klart över snittet på vad en vanlig svensk medborgare får in under två sammanlagda liv. Två i GP och en i SvD(och möjligen flera i andra tidningar) där han först falskeligen åberopat en forskarkollegas forskning som stöd för att hans egna personliga erfarenheter varit allmängiltiga, sedan sagt sig ha bekräftat forskning utan att närmre redogöra för vari denna bestod och sedan till sist och i alla tre prata om en vetenskaplig teori på ett så förvirrande sätt att få utanför Rothsteins egen värld förstått vad det handlar om. Vilket knappast är ett samtal till att börja med.

Rothstein talar sig också het om nivå och kvalité på det offentliga samtalet. För oss som tagit del av professorns höga ambitioner kvarstår dock frågan när han själv planerar att bidra.

Så här ställdes en avslutande fråga av SvD:

"För alla "vanliga" människor som inte når ut via debattprogram och insändarsidor – i vilken utsträckning ska de kunna få göra sin röst hörd?

– Det där är en felaktig föreställning. Jag fick lika mycket publicerat innan jag blev professor.
Det handlar om att det måste finnas en kvalitetsgranskning. Får alla kränka alla får vi inte ett bättre samhälle, säger Bo Rothstein. "

Som ni ser så har professorn svårt att frigöra sig från sin egen glädje över sitt eget geni. Ett kvalitetstecken?