Pärmbärare underskattade

Det är lördag vilket betyder hästar och V75. Men jag ligger lite lågt idag. Det verkar som om förkylningen är på väg att släppa men det har varit rätt eländigt.

Jag är väldigt försiktig med penicillin. Inbillar mig att ifall man tar det för mycket så hugger det inte lika bra.

Smuggen som Spiken också kallas ligger och snusar bredvid. Han skulle upp och läxa upp tidningsbudet i morse så jag fick skälla lite på honom. Spiken har hur många namn som helst, Spiggen, Spike, Ers Majonäs, Snurfis, Smuffen, Kuttis, Smiffis, Puffen m fl. Så det stämmer det där om kärt barn. Han är ju faktiskt nästan som ett barn för oss. Inte så att vi klär ut honom och färgar pälsen rosa. Det närmaste han har kommit en sådan förnedring är fluga och en tubhalsduk modell Bajen som vi gjorde om till kroppstrumpa som han hade på en Bandymatch. Då fick gubbarna tårar i ögonen och fråga ifall de kunde avla på honom.

Vaknade oförskämt pigg klockan fem och passar på att skriva några rader.

Jag måste ner och fånga tvätten innan helgmaffian slår till. Sen ska jag ut en sväng med min fyrbente vän och sedan blir det frukost, lite travanalys.

Sedan jag forskade lite i Obamas nye stabschef, Rahm Emanuel så slog det mig att det finns en grupp människor som är ganska underskattade.

Vare och en som arbetat som journalist har mött dem. De skriver först ett artigt brev om någon fråga som är förbisedd. Sedan när man kontaktar dem så har de skrivit ihop femton pärmar.

Ofta tätt skrivna A4 på båda sidorna. Pärmbärare kallas de. De har en hjärtefråga eller ibland flera som de driver med en frenesi som man gärna skulle vilja se i sportsammanhang lite oftare typ, Allsvenskan.

Grundregeln är att en pärmbärare alltid plåstrar sig fast vid dig om han eller hon väl får in det berömda pärmbärargreppet som brukar var ditt telefonnummer, e-post adress eller adressen till din sommarstuga. Vi skojar alltid om de här människorna.

Ofta har de fått en fix idé som de vägrar lämna.

Uppslaget om Rahm Emanuel fick jag från en undersökande journalist som heter Christopher Bollyn. Han är ett gränsfall och därför intressant. Vad jag vill säga är att även om man tror att 9/11 var en sammansvärjning, liksom mordet på Anna Lindh, Estonia m fl så behöver inte det betyda att man inte kan ha rätt om vissa fakta som är intressanta. Bollyn har lyckats porta ut sig från en massa forum. Han är ofta på jakt efter en sionistisk sammansvärjning, vilket såklart retar upp såväl sionister som andra. Det är handgemäng med polis, rättsprocesser och Bollyn håller igång på många fronter.

Jag kommer ihåg ett av de första fall jag jobbade med som journalist. Det var en överstelöjtnant vid Försvarsstaben vid namn Bertil Ströberg som dömdes för grovt spioneri till sex års fängelse.

Jag ska inte gå in på hela den historien men den var mycket märklig. Ströberg var knuten till flygvapnet och hade tillgång till ordentligt med hemligt material, bl a till hel JAS Gripen projektet. Att han skulle erbjuda polackerna att sälja några hemliga positioner för tjugofem tusen eller vad det nu var verkar fortfarande helt obegripligt. Han hade visserligen nyligen separerat men hade en god ekonomi. Hela rättegången var ett skämt.

Det märkligast av allt vara att han släpptes efter tre år från Kumla. Då kunde han ju bara sålt resten av uppgifterna. Jag är fortfarande övertygad om att vi inte sett allt i den affären.

Men man får aldrig låta den där känslan förvandlas till verklighet.

Då blir man lätt en pärmbärare eller rättshaverist.

Samtidigt ska man vara försiktig med de här människorna för de kan ibland upptäcka sanningar som är så bisarra att vi helt enkelt vägrar tro på det av just den anledningen.

Tyvärr har jag ingen nytta av denna visdom inför dagens V75 tävlingar i Gävle. Eller?