torsdag 29 april 2010

Malmström, barnen och Piratpartiet




Försäljningen av musik minskade med sju procent förra året. I Sverige var dock trenden mer positiv vilket musikbranschen tolkar som lagstiftningen haft effekt.

Folk betalar i större utsträckning för musik, böcker och film.

Logiskt.

Piratpartiet drev frågan med frenesi. Sedan hamnade de i Bryssel och sedan dess har det varit tyst.

Men nu är det snart riksdagsval och eftersom de vill in i riksdagen så gäller det att ta fram en ny fråga.

Den svenska liberala EU-kommissionären Cecilia Malmström presenterade för en tid sedan två direktiv som bla rörde trafficking, barnpornografi m m.

En av punkterna i direktiven rörde blockering av sajter på nätet som anklagas för att innehålla barnpornografi.

Förslaget fick kritik bl a för att det skulle vara ett förebud om statlig nätcensur. Alltså i grund och botten ett hot mot yttrandefriheten.

Från Piratpartiets sida är det naturligt att skjuta in sig på Malmström. Dels har det en spridningseffekt i Europa. Den liberale EU kommissionären är inte så liberal… som Piratpartiet. Det är en rent strategisk fråga för Piratpartiet som har sitt upptagningsområde bland förvirrade vänsterungdomar, anarko-kapitalister, liberaler och anarkister.

Att framställa sig själva som mer liberala än liberalerna är en gammal beprövad och med viss framgång praktiserad metod att vinna ökat politiskt stöd.

Så därför ser man Piratpartiets Anna Trobergs glada nuna idag på Newsmill.

I barnporrfrågan har Piratpartiet hittat en ingång som både trummar ihop det gamla fildelar- gänget och ett antal andra som är emot begränsningar på nätet, te x pedofiler, vanliga porrsurfare, sådana som köper droger på nätet m fl. Alla som använder nätet inom marginalområden, te x köpa en helt ny Armanikostym för 1000 kronor på sajten ”Billiga Lyxprylar” kan identifiera sig med Piratpartiets varningsklockor. Dong! Dong! Nästa gång kan det vara din tur!!!

Trobergs artikel berör endast flyktigt att Malmströms EU direktiv kan drabba fildelare. Men det budskapet vill hon ha ut. Ni som vill fildela ska rösta på oss och bekämpa Malmströms nätcensur.

Den springande punkten i Trobergs artikel är att en blockering är dålig och hotar yttrandefriheten. Nej, hon är inte emot att man bekämpar barnporr. Först ska man utreda, skaffa bevis, åtala och sedan dömas och sedan ska sajten bort, inte blockeras.

”När man får in en skälig misstanke går man vidare och söker bevis för att bekräfta eller avfärda misstanken. Hittar man bevis för att en sajt sprider barnporr, så anser Piratpartiet att den ska bort. Det räcker inte att blockera sajten. Man ska stänga ner den. En blockering innebär nämligen att den fortfarande ligger kvar online. Finns det bevis för att en sajt sprider barnporr så ska den tas bort. Omedelbart.”

Vem ”man” är går hon inte in på eller vilka kriterier som ska gälla. Därmed blir Piratpartiet än en gång offer för reaktionära krafter försvarar övergrepp. Hennes artikel saknar lösning på problemet som Malmström i varje fall berört.

Min kompis hörde av sig i samma tonläge. Statlig censur på nätet! I morgon drabbar det kritik av samhällets toppar, invandrare, människor som inte är politiskt korrekta.

Det som förr svepande beskrevs av överheten som ”samhällsomstörtande element”.

På 70-talet debatterades det inom vänstern flitigt olika ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna. Ett av argumenten dyker upp också i den här debatten fyrtio år senare. Risken med lagar är att ena gången riktas de åt höger men andra gången åt vänster eller rentav i mitten.

Men i en diskussion får man inte glömma bort den grundläggande frågan som i det här fallet är barnens rättigheter gentemot pedofiler. Egentligen behöver man inte vara överintelligent för att inse vilken sida som behöver stöd först och främst.

Den del av Malmströms direktiv som också innehåller en massa andra åtgärder för att skydda barn och motverka övergrepp, trafficking, m m har fått kritik bl a från tyskt håll. Den tyska justitieministern med det föredömligt korta namnet Sabine Leutheuser-Schnarrenberger ansåg att förslaget varken var effektivt eller riktade in sig på rätt fokus.

Men om man nu ser till det faktum att barnpornografiska bilder verkligen sprids på nätet.

Hur ska man skydda barnen? För det är väl ingen som på allvar föreslår att fyraåringar som våldtas av vuxna män är mer skyddade om man inte undanröjer distributionen av sådana bilder.

Vad som är riktigt dåligt med Malmströms förslag är bland annat att det saknar teknisk kompetens. Hon skriver ”websites”. Varje polismyndighet som sysslar med barnpornografibrott vet att webben bara är en del av internet. Faktum är att det åtminstone i Tyskland och högst troligt också i resten av Europa sprids mer barnpornografiska bilder via andra delar av nätet, tex. Peer to Peer(P2P), alltså direktkontakt mellan två datorer eller via olika typer av mail, mobiltelefoner som alltmer antar formen av små kraftfulla datorer. Då talar vi om delvis eller helt andra bärare av information som måste integreras i ett direktiv för vidare algstiftning.

Cecilia Malmström är till skillnad från många av sina kolleger språkduktig. Hon talar både engelska och franska flytande och sågs milt överseende le när en kollega försökte stolpa sig fram på knagglig engelska härförleden.

Så man kanske kunde tänka sig att hon skulle ha penetrerat uttrycket ”child pornography” lite bättre innan det hamnade i tryck. Det är en lämning från det svenska ordförandeskapet.

Olika organisationer som representerar offer för övergrepp har pekat på att uttrycket är dåligt avvägt och hävdat att tex. ”abuse imagery” eller ”imagery och sexual child abuse” vore mer beskrivande. Det viktiga enligt dessa röster är att den som konsumerar bilderna ska veta att han eller hon inte konsumerar barnpornografi utan bilder på barn som utsatts för övergrepp. En skillnad. Vilket får mig att tänka på Blind Faiths gamla album från 1969 eller för den delen Scorpions ”Virgin Killer”.

Var finns barnens rättigheter?

De ska då vägas mot yttrandefrihet, tryckfrihet.

I Sverige blockeras webbplatser varje dag. Det sker genom ett friviligt samarbete mellan polis och nätoperatörer.

Så vilket är bäst? En lagbunden rätt för en myndighet att under vissa förhållanden beskrivna i lagtext, blockera alternativt ta bort bilder på en webbplats som man misstänker innehåller bilder som visar övergrepp på barn eller ett friviligt oreglerat rättsligt område där polisen i samarbete med de nätoperatörer som vill ansluta sig, bestämmer vilka sajter som ska blockeras.

Frågan är vad man ska jämföra med. Ska man jämföra med en bilist som blåser sprit i alkometern. Man lär inte få köra hem även om man nekar…


”Member States will be obliged to ensure that access to websites containing child pornography can be blocked, as they are very difficult to take down at the source, especially if the site is outside the EU. The proposal will leave it to Member States to decide exactly how the blocking should be implemented but legal safeguards will always apply.”

Det problem som Malmström vill komma åt är det faktum att man kan sätta upp en server i ett litet örike i Stilla Havet, alternativt ha en domän som ligger där, ett slags barnpornografins Cayman Islands. Förr i tiden försörjde sig småstater med små inkomster på frimärksförsäljning. Idag är det pengatvätt och internettjänster.

Själva tanken att användarna, de som porrsurfar efter barnpornografi skulle hindras att nå de webbportaler som tillhandahåller barnpornografi är naturligtvis en tanke som kommer att begränsa tillgängligheten om alternativet är att invadera örikes och avsätta presidenten.

Om man slår ut ett ställe så finns det hundratals andra. Dessutom är just kreativiteten på internet rätt stor. Man kan skicka runt stora mängder data väldigt snabbt mellan olika servrar i olika länder och porrindustrin ligger inte sist i den tekniska utvecklingen utan tvärtom sedan tiotalet år tillbaka i den absoluta frontlinjen.

Så ett förslag hur man ska bekämpa barnporr måste vara effektivt. Att blockera i användarländerna, i detta fallet EU låter ju bra och enkelt.

Som framgår av ovan så ska systemet implementeras olika i olika länder, oklart hur men dessa olika system ska omgärdas av en lagstiftning.

Så hur ser förslaget till lagstiftning ut?

Det framgår inte och det är väl snarare därför som Malmströms förslag ska ha kritik. Så här står det i direktivet:

“On prevention of offences, special programmes should be accessible for
offenders to prevent them committing new offences, and prohibitions imposed
on them from carrying out activities with children. These should be
implemented throughout the EU. In addition, national mechanisms to block
access to websites with child pornography, which are most often located outside the EU, should be put in place under the supervision of judicial services or the
police.”


Judicial services or the police” är väl nyckel orden i Malmströms rätt knapphändiga direktiv.

Om det ska skötas av polisen eller domstolsväsendet och hur i så fall det lagrum avser att reglera detta så kallade ”eller” ska se ut är höljt i dunkel i Malmströms direktiv.

Malmström har säkert fått ärva en hel del av denna sörja. Men jag ogillar hennes slappa ton:

1. Den första frågan är ifall barn vars kroppar utnyttjas och exponeras har några rättigheter som ska tas tillvara av en rättsstat eller EU. Barn har redan sådana rättigheter godkända av FN bland annat i FN:s Barnkonvention från 1989.

• De viktigaste delarna i barnkonventionen är följande: Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.

• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

2. Barnkonventionen är en del av folkrätten. Men det saknas helt andra medel för att se till att den efterlevs än kritik och påtryckningar.

3. Article 34 av UNCRC(FN:S Barnrättskonvention säger att: “all signatories shall take appropriate measures to prevent the exploitative use of children in pornographic performances and materials.”

4. USA har inte undertecknat konventionen men för likväl en intensiv kamp mot barnpornografi och det finns ett antal juridiska utslag som gäller innehav av barnpornografi I datorer.

5. Om EU direktivet ska implementeras måste det klart framgå kriterier för vad som blockeras/tas bort. Det finns ett antal användbara definitioner.

6. Vad innebär en ”blockering”? På vilka grunder kan det ske. Också här måste direktiven vara tydliga för att en lagstiftning ska bli både verkningsfull och rättsäker.

7. Att ge polisen eller domstolar rätten är ingen lösning. I vissa länder kan pedofilnätverk utnyttja detta till att skap ”fönster”.

8. Att inte ha ett regelverk som omfattar produktion och distribution men inte omfattar internet 2010 vore verkningslöst.

9. Stor kraft måste läggas vid att formulera en lagtext som enbart handlar om det eftersträvade målet; att skydda barn från att utnyttjas och exploateras sexuellt. Det får inte bli en allmänt hållen skrivning. Malmströms nuvarande formulering i direktivet på den punkten som gäller nätet är direkt dåligt formulerad och öppnar för godtycke.

10. Om Europa ska göra något gemensamt mot barnpornografi måste bestämmelserna vara övertänkta. Den liberala tanken att alla gör som de vill brukar i och för sig leda till att fler ansluter sig men sedan får man ta hand om problemen kollektivt till sist vare sig det gäller exploatering av barn eller Greklands ekonomi.

11. Piraterna pratar om bortagning när Malmström talar om blockering. Faktum är att blockering inte tar bort saker och ting utan de finns kvar på nätet. Att filtrera bort/blockera har visat sig vara ett trubbigt instrument. Risken finns att sådant som faller innanför ramen för yttrande- och tryckfrihet blockeras medan sådant som borde tas bort istället blockeras och då finns det vägar att finna det, tex via filterna själva.

12. Risken med blockering är att det blir ett grovt instrument som gynnar ”decent people” där man aldrig definierar ”decent” utan skottar bort Rubens och Blind Faith men glömmer andra delar av verksamheten som är mer kostandskrävande. En slags lågbudget censur som begränsar yttrandefrihet och tryckfrihet.


Sammanfattningsvis handlar det om att skapa bra instrument för att skydda barn från övergrepp och exploatering av dessa övergrepp oavsett vilken typ av nät det handlar om.

Malmströms direktiv såsom det presenterats saknar väsentliga delar och Piratpartiet har rätt i att blockeringar är sämre än att ta bort bilderna.

Problemet är vad man gör under tiden. Det är där Piratpartiet fiskar i grumliga förvalsvatten som egentligen handlar om fildelning.

2 kommentarer:

Viktualiebrodern sa...

"Så hur ser förslaget till lagstiftning ut?

Det framgår inte och det är väl snarare därför som Malmströms förslag ska ha kritik."

Vilket är just skälet till att vi pirater här anar ugglor i mossen, och visa av erfarenheten från andra luddiga lagförslag utgår från övervakningspresumtionen.

Det vill säga att ändamålsglidning ÄR det egentliga ändamålet.

Stefan Hagberg sa...

Till Viktualiebrodern: Hej! Ja, ett direktiv innebär att EU länderna ska implementera detta eller i de fall det redan finns implementerat behöver man inte göra något.

Men direktivet är dåligt formulerat.

Sedan kan man ju iofs också hävda att ni är emot det av samma skäl som du anger där "ändamålsglidningen" gäller att ni inte vill ha en blockering utan långdragna rättegångar och överklaganden där webbportaler fortsätter att agera hälare under rättsprocessen.

Den springande punkten som jag ser det är att få bort bilder/filmer där det förekommer sexuella övergrepp på barn så fort som möjligt med bibehållen rättssäkerhet.