Inga djupare funderingar

Tvättdag i Paradiset.

Medan vädret inte alls verkar ha bestämt sig för om det ska bli regn eller uppehåll passar jag på att tvätta lite. Har dragit på en långrandig förkylning som nog kan sträcka sig tillbaka till slutet av 70-talet när jag tillverkade svavelsyra på Boliden Kemi i Helsingborg.

Då var jag aldrig förkyld och det var ingen annan heller vad jag minns. Syran i luften rensade bort allt som fanns i näsan och lite till. Visserligen hade vi gasmasker för det mesta men det var omöjligt att jobba åtta timmar i taget i gasmask. Så man lärde sig att hålla andan och fixa. Ibland var filtren slut och ibland…

220 liter 98 procentig svavelsyra droppade ner i produkttankarna varje minut som ett resultat av våra ansträngningar.

Jag har haft vissa problem med förkylningar, lunginflammationer och framför allt täppt näsa sedan dess. Eller också är det något annat. Övervikt, rökning, hunden, Hornsgatan eller alltsammans.

I Irak mådde jag bra. 1600 meter över havet, frisk luft och en och annan sandstorm.
Enda fördelen med Bo Lidén var att när jag många år senare skulle bevaka Gulfkriget 1991 så visste jag var det fanns ordentliga gasmasker att rekvirera.

Jag tror att jag fortfarande har en sådan gasmask hängande i en garderob.
Man vet aldrig.

På Boliden var det stående skämtet: Ta av dig gasmasken!

Jag vet inte hur jag ska förklara det så jag låter bli.

Sedan ett år tillbaka använder jag kortisonspray som ska hålla tillbak några rejäla polyper som vetenskapen analyserar. Stanna eller tas bort.

Annars inga krämpor, vilket man får vara glad för.

Så ifall vädret och snoken tillåter tänkte jag ta en tur till Ekerö i helgen och besöka svärmor under ett par dagar. Hon är däremot oförskämt pigg, 83 år och verkar mest irriterad över grushögarna med is som inte vill smälta utanför trädgården.

Spiken kan behöva lite luftombyte. Han har varit en trogen soldat medan husse skrivit och varit mest tråkig. Just nu ligger han och snarkar i sin Irakfilt nummer II. Ettan har av ålder och tvättning förvandlats till hans soffilt.

Jag har hamnat lite efter i min mixsamling. Danne och jag brukar byta lite musik och senast jag fick fart på min brännare var det Hagberg´s Soundhouse No. 35. Nu är den uppe i No. 56.

Det där Soundhouset är mitt lilla bar & hobbyprojekt när jag behöver koppla av från skrivandet.

Jag fick ett Neroprogram till min nya brännare. Det fungerar inte med ITunes så det programmet har jag avinstallerat. Fördelen med Nero var att man kan tillverka omslag med låtar och artister. Nu får jag köra min gamla väl beprövade modell med att kopiera direkt från ITunes och klistra in det i Excel, fixa och trixa lite och sedan printa, klippa rent och sen är det klappat och klart.

Så jag vill gärna puffa för några nya och gamla låtar som jag uppmärksammat på senare tid:

Trots allt. Hold On med Wyclef Jean som gjordes för Haiti är en bra låt. Hold On var det någon som sa till Carina och den kan jag väl spela för henne till hon packat väskan i Paradiset II om ett par månader.

Då är sommaren här och termometern rör sig stadig över 40 grader mot de femtio i Irak. Då ska vi åka till Sandhamn i Stockholms skärgård titta på vågor och ha en trevlig pick nick i det gröna.

Då passar Wake Up med Slimmy fint till ett immigt glas vitt vin.

Sen rullar det på lite mer Ruff´n Tuff med Shakin´ All Over och Wanda Jackson, I´m Not Worthy med Tahuna Breaks sitter inte fel, bakvänt och udda och varför inte egensinniga Dum Dum Girls med den gamla godingen Play With Fire där det låter som mikrofonen kommit bort.

Lite hästjazz i form av Silver Stallion med The Highwaymen Vol 2(Waylon Jennings, Kris Kristofferson, Johnny Cash & Willie Nelson) får en att smälta maten, följt en av de bästa versioner av A White Shade of Pale som gjort, den av Annie Lennox.

Willie som kommer hit snart och det kan nog bli sista gången om man har otur för han är född 1933.

Sen kan kvällen börja när den vill med lite blues, varför inte Otis Rush och All Your Love.

Jo, om ni undrat varför påsken just är nu så har det att göra med farbror Gauss. Det är bara att sätta sig att räkna när den är och varför den är just där. Hundars ben har en viss roll som det verkar.

Vad jag ville säga egentligen är att jag mår finfint!

Carina är på väg till Erbil. Hon är upprörd! Livvakten är upprörd! Alla är upprörda.

Det finns ett telefonbolag som ägs av Familjen. I andra änden av Klanriket äger den andra Familjen ett telefonbolag.

Jag ska inte räkna upp alla problem med ringandet till och från det landet. Men nu har nått snille kommit på en lysande idé.

Tidigare köpte man telefonkort för te x 10 USD knappade in koden och sedna hade man tid för tio dollar som räknades ner cent för cent. Nu köper man korten för 10 dollar men får upp tillgodohavandet på displayen omräknat i irakiska dinarer. OK, men om man köper för irakiska dinarer då? Jo, då får man betala en summa men den är inte densamma som finns på displayen.

Gissa om man vinner eller förlorar på affären?

Nytt från idag alltså. Det folket skulle sälja sin morsa för en Opel Vectra 2002 års modell. Jesus hade aldrig behövt ställa upp på den där korsfästningen. Mänskligheten är i sig ett enda lidande.

Glad Påsk!