Svinga Klubba!

Ett par snabba öl på Hålet rensade hjärnan.

Jag ägnat resten av helgen åt lite arbete av det nyktra slaget och dessutom betraktat vädret med viss skepsis.

Lars G Dahlgren på Travronden har ägnat frågan om demokrati uppmärksamhet lite mer i detalj. Om det stämmer vad han säger så verkar det inte riktigt klokt hur det fungerar inom travsporten.

En sak jag haft svårt att förstå när det gäller sporten är hur beslut fattas, alltså själva gången.

En av tvistefrågorna verkar var vem som ska bestämma. Det är ju rätt anmärkningsvärt att en sport som utövats i hundra år eller så inte har hittat en vettig och demokratisk form för att fungera inflytandemässigt.

Istället för ett maktcentra för sporten har det skapats ett antal intressesfärer med känt resultat.

Nu kräver de aktiva 50 procents inflytande. Det är då man börjar inse vidden av problemet. Nu ska en stadgeöversyn se hur mycket man från centralt håll kan tänkas ge av inflytande till de aktiva.

”Ge till…”

Det är väl självklart att de som tränar hästar och andra aktiva som ser till att det bli sport ska ha ett dominerande inflytande över sporten.

Varför inte femtioen procent? Eller hundra procent?

Vilka är mest intresserade av att travsporten blomstrar? Det måste väl tränare, kuskar, uppfödare och hästägare vara om de tillåts utöva verkligt inflytande.

Nu kastade STC helt typiskt in en lite köttbit i veckan på 80 miljoner mer centrala pengar till banorna, en siffra som flera redan avfärdat som bluff och som egentligen är 40 miljoner.

Det här att finta eller kuppa igenom saker, påstå att två plus två blir fem hör till gamla tiders föreningsliv där Olle och Pelle turades om att svinga klubban i fyrtio år och de visste hur man skulle formulera ett kontrapropositionsvoteringsförfarande så att gräsrötterna sökte hjälp på psykakuten efter årsmötet.

Tyvärr finns det fortfarande kvar det här tänkandet i många föreningar.

En kompis berättade igår att bostadsföreningens styrelse där han bor med 26 lägenheter hade gett sig själva 100 000 i arvode. I stort sett alla är förvånade i föreningen. Det hela föregicks av en blek intetsägande kallelse med lite stambytessnack och formalia hit och dit. Inget märkvärdigt.

Det stod inget om att styrelsen tänkte klubba igenom att de fyra där skulle få 100 000 delat med fyra för att? Ja, det var just det. Så det kom några få till mötet och pang så var beslutet fattat i sann demokratisk ordning.

-Är inte det mycket, undrade kompisen.

Jag sa att jag inte visste men motiveringen var väl det som skulle föregå beslutet.
Ungefär som jag skrev för några postningar sedan om ”Informed Consent” inom sjukvården. Att man vet vad det handlar om, vilka risker och fördelar som finns med ett beslut.

Om styrelsen nu tyckte att de var värda en månadslön per skalle och år så borde de väl skrivit det i kallelsen och argumenterat för att det var en normal och rimlig nivå med tanke på det arbete de lagt ner och att detta inte avvek från den genomsnittliga nivån i andra bostadsrättsföreningar bl a bl a.

Sånt där retar mig så in i helvete.

Demokrati är ingen exakt vetenskap men när valda företrädare skuggar eller börjar låta som forna tiders feodalherrar som gav förläningar och drog in desamma när det passade, så är det dags att någon säger; gå!

Makt korrumperar villigt människor och det är väldigt få som har ett grundmurat och starkt skydd mot detta virus.

Det brukar kasa snett så här: Ledningen jobbar hårt och energiskt för en rörelse, får svara på frågor och kritik som ibland upprepas och kanske inte alltid är så konstruktiv. Till sist skapas en kultur där ledningen flinar över axeln åt de där som inte har ”överblicken” och fattar hur det ”egentligen är”.

Istället för att söka förklara eller se över sin egen pedagogiska kompetens börjar man manövrera över huvudet på medlemmarna.

Man belönar sig själva med besluträtter som styrelser egentligen borde dela ut och förankra för att öka demokratin i organisationen. Men då måste man dra allting om och om igen och ett och annat förslag var kanske inte så perfekt och då kanske det skulle finnas fler kandidater till nästa val.

Istället svingar man klubba och använder sig av små trick och finter som den som har annat att sköta på dagarna kanske inte alltid uppfattar förrän det är försent. Man håller igång lite utredningar och översyner, har sidomöten och dubbla agendor.
Så uppstår förtroendeklyftor, motsättningar och skitsnack i en organisation.

Demokrati kommer sällan nedifrån och upp i en organisation. Revolutioner däremot kommer alltid nerifrån och upp.

Så nu tycker magister Persson att Svenska Spel ska skänkas till Idrottsrörelsen. Jag har ett annat förslag som liknar Perssons, alltså Patron Guran JKL Persson.