Världens bästa husse!

Claes Freidenvall har haft många år på sig att fundera på vem som är hans husse och nu har han kommit fram till att det är den som bestämmer.

De som har makten.

I hans fall är det STC som äger hans arbetsplats och ger honom pengar varje månad så han kan köpa en Harry och en bira till sammandraget klockan 18-nånting på lördagarna.

Freidenvall är därmed en försiktig general.

Det var som Jan Stenbeck sa till Janne Scherman angående hamna i nåd. Janne var väl lite inne på att jobba hos Stenbeck då men det löste sig ju galant på annat sätt.

Däremot hade han eldat en hel del på den lockhårige Korsnäsmannen.

-Javisst, sa Jan Stenbeck. Ifall du ber om ursäkt lika många gånger som kinesiska muren är lång.

Det hade Scherman ingen lust med.

Det var samme Stenbeck som sa till sin syster Margareta af Ugglas som tyckte att Toyotaagenturer inte var riktigt fint om man hette Stenbeck:

-Öppna fönstret mot gatan, Margareta! Vad är det du hör? Är det klappret av hovar?
Vad har detta med Freidenvall att göra?

Det handlar förstås om hans krönika och det väl kända stormötet som avhölls nylingen om travets framtid.

Stenbeck var måhända ett särintresse i den fina världen där man ägde gruvor, skogar och dasspappersfabriker och landet hade två tevekanaler från samma hus.

Idag är hans efterlämnade imperium knappast något ”särintresse”. Det betraktas som ett historisk nytänkande inom näringslivet.

Hur länge har vi hört det här dötugget om särintressen. Inom facket är särintressen sådana som klagar på förbundsledningen eller styrelsens val av frågor att driva. Ett tag var miljömedvetna ”särintressen”.

Det var Sundbyholmstravets ordförande Lars Andersson som fick till en mening på mötet som fick nicken av Freidenvall:

"det är en död hand när särintressen möts i en organisation när någonting ska drivas framåt":
"En sådan organisation kommer ingen vart, den blir ofta själv lamslagen. Ska vi åstadkomma ett starkt STC ska allting kanaliseras genom travsällskapen. Det är där kampen ska stå".

Demokrati är inte bara för de som vet hur de ska sätta upp ett fuktigt pekfinger för att känna efter vad som är dagens rätt.

Demokrati innebär att man även tar hänsyn till minoriteten.

Det borde inte finnas någon motsättningen mellan aktiva och travsällskapen tycker Freidenvall. Men nu verkar det som om de gör det och dessutom mellan flera olika viktiga grupper och STC som central för att utveckla demokratin i organisationen.

Då duger det inte att komma rattande med ”särintressen”.

Nej, Freidenvall är trött på att det kommer folk och tjatar på mötena. Jodå alla är inte lika slipade och vana. En del har gått och laddat lite som Jimmys farfar. Vi hade alltid en snubbe på Boliden Kemi ”Goldie”. Han begärde ordet och lyckades sedan ha fem eller sex olika ståndpunkter i samma fråga och det kom sällan något förslag. Det suckades en del när handen kom upp men det var hans rätt att fundera ut vad han skulle tycka, fast han ibland gjorde det inför öppen ridå på fackmötet.

Det där tjatet och de där oformulerade typerna är demokratins kärna.

Satt just och lyssnade på klimatmötet i Köpenhamn. Där var det nått förslag för Tobago och ett annat från Kina.

Sedan skulle då alla anmäla sig till listan och säga att vi stödjer Kinas förslag och de andra att vi stödjer Trinidad och Tobagos förslag. Det blev många talare och till sist sa ordföranden att istället för att låta alla säga att de stödde den ena eller det andra så skulle de diskuteras om det fanns en möjlig kompromiss i en mindre grupp och sedan skulle förslaget läggas fram på nytt.

Det är säkert en massa mygel och krafs bakom kulisserna men själva tanken att man ska nå fram till consensus i en fråga istället för att rösta hit och dit hela tiden är inte alls dum.

Trinidad och Tobago är utan tvekan ett särintresse för sig. 1,2 miljoner invånare mot 1,3 miljarder. Men det är inte det saken handlar om.

”Makt tar man eller i bästa fall förtjänar man den”, säger Freidenvall i sin krönika i Travronden. Han tyckte att meningen var så fiffig att han till och med använde den i ingressen.

För mig är den svårbegriplig. Den speglar inte Freidenvalls i övrigt hovsamma krönika som manar till lugn och besinning.

Tar man makt? Jag trodde att man fick förvalta makt i en demokratisk process. ”Eller..” och sedan kommer det: ”i bästa fall förtjänar man den”.

Det verkar lite som Freidenvall förväxlar Djingis Khans erövringar, där Khan i sina ljusare stunder var en upplyst despot men knappast någon demokrat i modern mening.

Jag tror att både Freidenvall och flera inom travsporten borde fundera över vad makt egentligen är till för innan de försöker berätta att deras idéer gynnar demokratin.

Två julklapps tips kring makt och demokrati: ”Il Principe”(På svenska:Fursten) av Niccolò Machiavelli från 1513 och det mesta som skrivits av den amerikanske statsvetaren Robert N. Dahl.

Men visst vore det underbart med en värld utan särintressen. Risken är väl dock att det intresse som finns kvar till sist är ett och vad händer om det inte är ens eget.

Sen det här att folk snarkar på möten Freidenvall. Måste det vara ett tecken på dålig karaktär. Kan inte det vara ett tecken på något annat och mera grundläggande eller helt enkelt på att folk sliter så mycket inom travsporten för att få det att gå ihop att de helt enkelt somnar när de hamnar på ett möte.

Överlåt makten till sportens aktiva nedifrån och upp. Sedan finns det alltid en och annan som trivs bäst i opposition men det är smällar man får ta.

Vad var det han sa Brecht: Upplösa folket och välja sig ett nytt!