I granens mörka tjäl!

Det börjar dra ihop sig till jul i Paradiset och då förväntas man vara en snäll pojke eller flicka. Fast egentligen så hette det att om man hade varit snäll så kom tomten. Eller det var kanske så att om man var vuxen så skulle man vara snäll till jul och då fungera som ett slags schyrrepolis. Eller något i den stilen.

Skälet till denna reflektion är att jag ser Ernst K:s flinande nuna i en känd kvällstidning som börjar på "A".

Jag får alltid en krypande känsla när Ernst är i närheten. Som att det plötsligt ska spricka och något… ungefär som i V när det blir grönt och ödligt.

Det är naturligtvis orättvist. Kanske är Ernst bara en vanlig snäll kille som gör så gott han kan och det är inte det sämsta. Han skapar lite fredagsmys hela veckan.

Nu hade han en idé om att det kan vara fint med en enkel gran med levande ljus. En fin tanke.

”En liten vilsen gran med levande ljus som står och blåser i mörkret kan vara så mycket vackrare än hela hus som är nedsmetade med ljusslingor.”

En fin tanke som jag inte tänker sabla ner. Så heders åt Ernst och hans lilla vilsna gran som står och blåser i decembernatten. Ett problem är dock… nej, nu var jag jävligt nära att göra bort mig.

För 29 spänn i månaden kan man få fler tips på hur man får en perfajul. Av Ernst.

Upplägget påminner lite om Fanny och Alexander fast mer då känslan när man återvänder till prästgården efter julfirandet.

Enkelt och eftertänksamt.

När man sedan scrollar ner på förstasidan i samma tidning vet man inte om den här kontemplatoriska given från redaktionsledningen är riktigt ”all in”, eller ja det är kanske precis det för plötsligt får man veta att ” Ullared-Mattiaz spelar in gayporr”.

Då känns det heeeeeelllt OK att INTE veta vem Ullared-Mattiaz är.

När jag växte upp fanns inte Ernst Kirchsteiger eller han satt antagligen och stickade skinkvärmare men han var inte synlig.

Då fick man vackert tälja sin egen jul.

Det fanns ingen möjlighet att få en komplett jul för 29 spänn. Internet fanns men det användes för att hantera potensiella atombombsanfall och den jultekniska betydelsen var väl ungefär:

X
XXX
XXXXX
II

Ullared-Mattiaz!???!!!

Nuförtiden finns det inga gränser.

När jag växte upp fanns det udda typer.

På Nyhem bodde en stor killa och en liten kille. De var lätt utvecklingsstörda. De hade en specialcykel som de fräste runt med i grannskapet. Den store var tyst och cyklade och den lille satt i en låda framför och snackade.

Folk sa hej och de sa hej och jag vet inte om de var ledsna eller glada.

Idag hade man gjort en reality show om deras liv, släpat runt dem i soffprogrammen i tre veckor och sedan hade de ersatts av någon annan.

Om tio år vet antagligen ingen mer än Ullared-Mattiaz och hans morsa vem Ullared-Mattiaz är och hans gayporrulle… möjligen, möjligen finns Gekås kvar.

Det är tydligen svårt att få parkering där. I år har man haft nio olyckor eller om det var tolv. Någon representant för köpcentrat berättade för det alldeles utmärkta teveprogramemt ”Landet Runt” att han funderade på att visa kända personer på storbildskärmar på parkeringen som sa att våld inte lönar sig eller om det var att man inte får köra på folk.

Jo, folk ”paxar” vilket betyder springer och ställer sig på en ruta och sedan kommer en annan bil och kör på ”paxaren” när de inte vill flytta på sig.

Bengt Bengtssons farsa brukade ”paxa” kakor på kakfatet. Han slickade på pekfingret och petade på de han gillade och så sa han: Den och den och den vill jag ha. Sånt tyckte vi var skojigt 1970. Men då var vi typ 15 år.

Nu pratar vi om vuxna människor som teoretisk sett kan hamna i riksdagen och fatta beslut om att utveckla ett svensk atomvapen.

Skrämmande tanke.

”Paxaren” for President!

Så det lär nog bli en jul med mycket ljus och värme så man står ut i vintermörkret.
Nä, nu måste jag bara…

Alltså: Ernst Kirschsteiger får behålla sin lilla vilsna gran som blåser i mörkret för ifall det blåser så lär väl de där levande ljusen slockna i stort sett genast och då blir det bara en liten vilsen gran som står och blåser i vintermörkret.

Aldrig att Aftonbladet får 29 spänn av mig efter den trailern. Fast man undrar hur resten är:

"Hela familjen sitter med blåa näsor och trummar på en fotogenlykta för att hålla värmen i den utkylda husvagnen på Sollentuna Camping där man solidariserar sig med samhällets mindre bemedlade medan far läser högt ur…"

Jag tänkte så här: "Om du inte är snäll får du fira jul med Ernst Kirschsteiger". Det borde ta skruv!