Söder

Norrlands Gunnar kom stolpande in med sin signade plastpjäxa. Salem hade redan när han såg honom gå förbi fönstret utanför föreslagit att Norrland var på ett för honom ovanligt dåligt humör. Vi försökte komma på vad som kunde utlösa dåligt humör hon Norrlands Gunnar.

Men det blev som vanligt Salem som fick rycka in.

– Varför är du på dåligt humör Gunnar, frågade han när Norrlands Gunnar efter sju sorger och åtta bedrövelse fått ner sin stora kroppshydda i hörnet.

Norrlands Gunnar mönstrade oss ingående innan han svarade. Som om han ville se om det fanns någon dold agenda.

– Äh, det är väl vädret, sa han och slog upp Korsordstidningen.

– Vädret, sa Salem oförstående och tittade ut. Visserligen regnade det lite men det hade det gjort nästan varje dag i två veckors tid så det var inget nytt.

– Ja, hela det här med hösten. Årstiden då för helvete, sa Norrlands Gunnar irriterat och vässade sin blyerts flera varv extra. Nä, det var något annat och både Carina, Salem och jag själv lutade oss tillbaka en smula för att få lite perspektiv på Norrlands Gunnars hemligheter.

Men han hade redan försjunkit i korsordet, ett av de svåra dessutom.

Per E. kom glidande och Norrlands Gunnar ville ha en kaffe. Det var verkligen udda. Sop Roffe drack kaffe, hororna drack för det mesta kaffe, Sigvyn från Hell(i Norge alltså)drack kaffe men Norrlands Gunnar drack starkare saker och för det mesta ett karaffvin.

– Gunnar Bengtsson, sa Salem allvarligt. Vi är inte dina kompisar. Men nästan i varje fall. Det är något som tynger dig. Kan du inte berätta för oss. Vi ska inte skratta.

– Det där var väl inte så listigt, väste Carina till Salem som ryckte på axlarna.

Norrlands Gunnar suckade och strök med handen över korsordet.

– Det är det här med cancern, sa han sedan allvarligt.

– Vadå, har du fått, cancer, sa jag som tittade på honom för att se om man kunde se något.

– Nej, men det står att man kan få det av vinet, sa Gunnar.

– Jaha, sa Salem. Det såg jag. Men man kan ju dricka ekologiskt.

Nu mulnade Norrlands Gunnar ihop helt och hållet.

– Jag hatar ekologiskt, sa han och slängde blyertsen i bordet. Jävla sossefasoner!

Vi hade ingen aning om var Norrlands Gunnar stod politiskt men av vissa uttalanden han gjort genom åren så kunde det mycket väl vara en bra bit till höger om Djingis Khan. Det här att Norrland beboddes av kommunister och radikala sossar hade nog aldrig nått Movattnet till vänster om Kiruna stad i början av 60-talet där lille Gunnar lärt sig cykla trehjuling. Pappan hans var polis och körde en svart och vit Plymouth Valiant.

Det var på en Mallorcaresa 1971 som Gunnar lärt sig dricka vin. Men Gunnar hade lätt att ta intryck av det som skrevs. Åtminstone om det handlade om sådant som kunde påverka hans hälsa.

Salem skakade på huvudet.

– Du är faktiskt en idiot, sa Salem. Säg åt Boz att han tar hem sånt där ekologiskt. Du lär ju inte få cancer denna veckan om du inte redan har fått det.

Norrlands Gunnar begrundade detta utan ett ord och började sedan skissa på lodrätt fjorton. ”Djur och pinne” = sju bokstäver.

Ibland blir de här människorna så himla nervösa för skitsaker. Sedan kan andra mycket viktigare problem fullständigt rinna av dem.

– Andra är p, mumlade Norrlands Gunnar…p, up, ip

– Apskaft, föreslog Carina som just berättat om ett sådant hon stött på i Erbil. En småslirig boer från Sydafrika som ville sälja el till hennes nyhyrda villa. Special price, for You my friend! 2000 dollar i månaden skulle han ha.

– Han trodde hjärnan också var blond, sa Carina sedan hon gjort en lite rundringning och konstaterat att 300 dollar men knappast mer.

Så Mr Ripoff har numera fått en del nya namn inom området.

– 69 procent kan tänka sig att byta till ekologisk, sa Salem som haft med sin DN där cancerstoryn refererats från Naturskyddsförenings undersökning.

Men Norrlands Gunnar var redan på vågrätt efter apskaftets förlösande etablering.