tisdag 21 oktober 2008

Söder

Jag ska inte prata om vädret. Det talar för sig själv och Lage säger att det ska bli kuling från Gotland och uppåt. Carina gillar Lage och det gör jag också. Det talas mycket om trovärdighet. Ställ Lage bredvid, Anders Borg, Mats Odell och Mona Sahlin. Vem vinner? Lage vinner. Så ge honom en snabb omskolning och gör honom till statsminister. Jag tror att Lage skulle kunna göra lika bra prognoser som de andra tillsammans. För hade Mona och hennes burkslav Snömos kunnat göra några andra prognoser så hade vi hört om det för länge sedan. Alla har varit i syltburken utom Lage. Dessutom kan han navigera eftersom han ha skepparexamen och segelbåt.

Lage kommer från dåvarande Marinens Helikopterdivision på Berga.

Så Lage for President 2010.

När vi ruggade förbi ”Söder” i morse var det stängt. Så hårt har krisen slagit redan, tänkte jag just som Per E. kom rusande med nycklarna i handen. Han hade försovit sig en hel timme. Lill-Perra hade ont i ett öra.

Just som vi tog oss in med gemensamma ansträngningar kom Sop-Roffe. Han hade handen i en konsumkasse och skulle köra bilen hela veckan. Chefen hade sagt något om att han inte skulle rota så mycket i bra-och-ha-högen till den där skadan var läkt. Hans springare kom flåsande efter och introducerades av Sop-Roffe som Albin.

Boz hade installerat ordentliga maskiner och snart spred sig kaffedoften i lokalen. Per E. visslade och verkade allmänt uppåt. Sop-Roffe blinkade menande åt Per E:s håll.

– Lätt steg, sa Sop-Roffe och Albin som var högst sexton flinade osäkert.

Det var sådana skämt man fick tugga i sig. På Boliden i slutet av 70-talet jobbade jag treskift några år. Vi gjorde svavelsyra. Inte sådan syra man har i bilbatterier utan 98,5 procentig svavelsyra. Jag har fortfarande sviter av de där åren på benen i form av mörkbruna fläckar. Varje gång vi bytte med C-skiftet brukade ”Hönan” fråga Falk.

– Har du ”pirrt” nyligen, Falk?

– Den som är senare än mig håller på ännu, var Falks lakoniska standardsvar.

Varje dag, varje vecka…

Falk var två meter lång, blond och såg ut som en tysk mönsterofficer under Rommel vid El-Alamein.

Så höll de på och trivdes bra med det.

Sop-Roffe hade gått i samma skola som ”Hönan”.

Jag vet inte var Albin kom ifrån. Jag antar att han kom från någon sopåkarsläkt. Sopåkare brukar ta hand om varandra. Ungefär som elektriker, terminalarbetare, ministrar och bankdirektörer.

Albin mumsade snart på Per E:s rekordsnabba frallor och försäkrade mellan tuggorna att Sop-Roffe var världens bästa chef.

Jag antar att Albin fick ta hand om starkölen. På vissa ställen ställer krögarna ut en påse starköl till sopåkarna för att de ska ta med lite extra. Sop-Roffe flinade.

Jag tänkte att Sop-Roffe ändå hade ett ganska bra liv. De slutade ändå vid tolv. Farsan hans hade redan stulit ihop en villa och han hade köpt en sommarstuga för trettio år sedan ute på Nämndö som han kunde sälja och leva på räntorna resten av sitt liv.

När Sop-Roffe vinkade med sin konsumkasse och Albin fått på sig handskarna hade vi redan fått andra saker att prata om på ljugarbänken. Per E. slog sig ner men Norrlands Gunnars feta nylle dök upp i dörren med Salem i släptåg.

Per E. suckade och reste sig.

– Vet du vad som hände igår, sa Norrlands Gunnar med ett tonfall som om tredje världskriget brutit ut.

– Nej, sa jag. Håll mig på sträckbänken!

– Det blev strömavbrott, sa Norrlands Gunnar medan Salem flinade bakom hans rygg.

-I Kongo?

Norrlands Gunnar gav mig en snabb värderande blick.

– Nej, i jaktfrysen, din idiot, fräste han sedan ilsket.

Det finns två saker som är viktiga för Norrlands Gunnar. Det han har i den så kallade ”jaktfrysen” och hans snöskoter. På så sätt är Norrlands Gunnar en bra representant för sin landsända.

För att återknyta till tiden på Bo Lidén så fanns det en gubbe som vi kallade ”Världens Äldsta Man”. Monacoachen, Lotta Gröning som kommer från samma landsända som Norrlands Gunnar och nu skrivit en tårdrypare om Mona Sahlin berättar med darr på stämman att Mona minsann läser gamla Fantomen på toa. Så Mona vet vad vi talar om. Alltsammans började den 17 februari 1536 då skeppsredarsonen Christopher Walker flyter iland på Afrikas Östkust.

Fantomen var världens äldsta man till den här Bengt-Erik på Boliden dök upp på scenen. Fantomen var inte helt ung och nu borde han vara 472 år.

Bengt-Erik körda lastbil eller hjullastare. När vi kliver in i historien så är året 1979 och vi befinner oss på en av Sveriges i särklass skitigaste arbetsplatser Boliden Kemi i Helsingborg. Vi brukade skoja och säga att de var idioter på BT Kemi som stoppade allt i tunnor. På Boliden pumpade företaget ut skiten i en grop utan botten.

Så Bengt-Erik hade jobbat sjutton år på Cirkus, hade haft åkeri i femton år, jobbat i hamnen i sju år och varit på sjön i åtta år. Allt som folk berättade hade Bengt-Erik varit inblandad i, vanligen typ två eller tre år mer än den som berättade om saken. Så när ett räknekunnigt sommarbarn började lägga ihop saker och ting så hamnade Fantomen på skuggsidan med råge. Sommaren efter började Bengt-Eriks son på bruket. Kalle. Någon illvillig drog en standardrepa. Kalle som var tjugoett eller så hade gått i en bra skola och innan sommaren var slut så hade grabben hunnit bli 243 år.

Vad har det här med Norrlands Gunnars trasiga ”jaktfrys” att göra? Jo, faktiskt. Saken är den att alla och utan undantag har undrat hur jävla stor den där frysen är. För det är åtskilligt som slunkit ner i den. Bara i höst så sköt de tre älgar, en björn och sedan sket det sig med hjortronen. Två påkörda renar, femtio ripor, sjuttio kilo laxöring, en bäver, femtio kilo rysk kaviar som hittats på en parkeringsplats och fyra strutsar från Norrlands Gunnar brorsas strutsfarm.

Salem som är räknekunnig ritade upp Norrlands Gunnars jaktstuga som han beskrivit i detalj efter en kontrovers med Länsstyrelsens tillståndsenhet. Enligt Salems beräkningar så borde frysen ha ungefär samma storlek som stugan som var fem kvadrat större än en Friggebod. Det var sedan grannens frys gått sönder och hans stoppat ner, femtio kilo siklöja för vinterfisket och två älgar i Norrlands Gunnars frys.

Enligt Salem så skulle solens inklination under vintern skapa ett totalt mörker i Gunnars viste från november till mars.

– Hur gick det med köttet då, undrade Per E.

– Äh, de stoppade vi i Mats Westins frys, mumlade Norrlands Gunnar och betraktade oss vaksamt.

Kanske till och med Norrlands Gunnar tyckte att ljugandet höll på att glida honom ur händerna.

Vi bad honom komma in från plankan och Salem flinade åt ett teveinslag på morgonburken. Det handlade om upprörda föräldrar i Rinkeby. Stormöte och storm mot skolan som inte ordnat så niorna kunde få godkänt i alla ämnen.

En upprörd förälder stod i rutan och deklarerade att han var chockad och att de krävt halvklasser.

Rektor Börje Ehrstrand som varit med ett tag sa att eleverna haft mycket dåliga kunskaper när de kom i sexan och att man skulle göra allt vad man kan för att de ska klara slutbetygen. Läxhjälp. Samtidigt såg man ett gäng föräldrar som av allt att döma ville ha resultat genast.

-Titta nu vaknar dom, sa Salem.

– Halvklasser, sa jag.

Rinkebyskolan är en av de skolor i Sverige som politiker och ansvariga har haft ögonen på. Jag antar att ifall man skulle kontrollera den skolan noga så skulle man finna att den har fått extraresurser jämfört men en del andra skolor i invandrarområden. Projektpengar, duktiga lärare av en viss typs som alltid dras till utmaningar. Man kan inte utesluta att det varit en merit rentav att ha jobbat på Rinkebyskolan.

Jag minns när jag flyttade till Stockholm 1982. Min kompis från gymnasietiden flyttade upp från Linköping året efter tillsammans med sin kompis från Iran. De hamnade på studenthemmet i Rinkeby till höger om bensinstationen och på en fest samma vår blev det bråk med några raggare och det handlade nog om min iranske kompis.

Jag tror det är ett tag sedan några raggare muckade på fester i Rinkeby.

Det är nu tjugofem år sedan. På den tiden hade jag fem kompisar som bodde i Rinkeby som var svensk-svenskar.

Sedan dess har det gått många varv. Rinkeby är ett exempel på en misslyckad integrationspolitik. Det är alla överens om. De som lyckats ta sig därifrån till Kista och andra områden har förmodligen klarat sig bättre.

Jag hade en tid en kompis kusin skriven hos oss på Hornsgatan. Hon ville söka en viss skola som hon bara kunde ifall hon bodde på Söder.

Många invandrare har vittnat om den fälla de suttit i för att de inte kunnat komma ifrån ett visst område. Fjelkner talar om att hon är besviken på Rinkebyskolan. Jag vet inte om hon har rätt att vara det. Hon kanske ska vara besviken på 40 års misslyckad integrationspolitik.

Efter en bra kväll på krogen kan man i stort sett pissa mellan Rinkeby och Kista. Så nära är det. Ändå är det två olika världar och ännu mera idag när man i stort sett inte kan se en potatisskalle i stadsdelen.

Samtidigt får jag en flashback när jag ser dessa föräldrar med barn i nian som nu är våldsamt upprörda.

Det är inte så enkelt som att barn bara plötsligt underpresterar.

För tre års sedan tog DN upp Rinkebyskolan.

”– Satsningen på de här programmen är inte dyr, förtydligar Börje Ehrstrand. Genom att systematiskt börja satsa i tid får man bra resultat med en relativt liten lärarinsats, jämfört med att få medelmåttiga resultat med stora insatser.

Förutom mindre lokala företag som tar emot praoelever finns det även större namn med. IBM har satsat särskilt på flickorna i Sciencelinjens sista årskurs genom en kurs i programmering blandat med mentorering, SEB sponsrar det lokala basketlaget, och koncernchefen Annika Falkengren har också besökt skolan och berättat om sin verksamhet.

Från Handelshögskolan och KTH kommer studenter och hjälper till med läxläsning, och flickor från Sciencelinjen har fått göra studiebesök på KTH. Förutom att se studiemiljön har de även fått en inblick i den sociala biten av studentlivet.”

Ni ser själva. Jag gick på Ringstorpsskolan i Helsingborg som var ett nybyggt experiment på den tiden(1965) och jag kan inte påminna mig och att Dodde Wallenberg någonsin var och berättade om sin verksamhet för oss.

En sak som Ehrstrand understryker är föräldramedverkan. Man har försökt att involvera föräldrarna i skolan på ett sätt som jag uppfattar som unikt. Så var ligger felet?

Är det så enkelt att de barn som kom till Rinkebyskolan för tre år sedan var så dåligt utbildade att man på tre år inte lyckats ta in kunskaperna.

Jag har svårt att tänka mig det. En sak som däremot slår mig när jag ser en upprörd förälder i teverutan prata om halvklasser är var förälderns eget ansvar finns.

Många invandrarföräldrar liksom svenska föräldrar skiter i sina ungars skolgång. De har en sak gemensamt. De tycker att det är skolans fel och i förlängningen samhällets att deras ungar inte blir hjärnkirurger med automatik i ett samhälle där en majoriteten av eleverna i en Gymnasieskola utanför Stockholm för några år sedan ville bli kändisar.

Nej, jag säger som Mick Jagger: Nu förtiden vill alla bli kända. Vi tyckte det var roligt att spela och sedan kom resten med tiden.

Alla kan inte vinna Idol. Några måste dra sladdarna.

Inga kommentarer: