Det brinner!

En ny skola har brunnit.

Arbetslösheten ligger på cirka tio procent.

Ungdomsarbetslösheten har tagit avstamp på trettio och är på väg mot fyrtio.

Några invandrare från Kista tittar på grodor i ett naturreservat. ”Juste Sommar” heter projektet.

HD har höjt beviskraven för våldtäkter.

Jimmy Åkessons rasister kommer in i riksdagen tillsammans med ett gäng fildelare.
SAAB ska köpas av ett gäng skummisar från Norge. Kineserna köper Volvo och gör en lågprisbil(varför inte).

Dynamit, blixtlås och kullager trummar nyheterna ut igår mellan femtiofemte reprisen av Usain Bolts lopp på hundra meter.

Nu har en ny teknik upptäckts som kan vara lika lovande enligt samma nyheter. Några iranier har skapat ett bildsökningssystem där porr, våld och oönskade bilder kan sorteras ut från webben. Kan de säkert sälja till Ahmandinejad och Kina. Package deal med Volvo kanske?

Det ska bli varmare men först kallare.

Under tiden fortsätter skolbränderna.

Men Usain Bolt rules. Åtminstone i Sverige där samtliga löp utom Aftonbladet toppas av denna nyhet. AB har sin Afgahnistanserie rullande.

Jag surfar runt lite för att se vad andra nyhetsmedia toppar med denna sjuttonde dag i augusti månad. Visserligen nätupplagor men Bolts storhet är redan borta.

Washington Post, New York Times, The Guardian, Independent, CNN, BBC. I några fall finns Bolts enastående prestation kvar som stor nyhet men den är ingalunda löpet.
Så är det inte i Sverige.

Det beror förmodligen på att vi inte var med i kriget. Vilket krig? Enligt Henning Mankell så har vi inte varit i krig sedan 1809.

Det sa han i morse i soffan.

Wallander håller på att bli senil. Alltså romanfiguren som Mankell skapat med sådan framgång.

Frågan är ifall Mankell också håller på att bli senil. Liksom författarkollega Guillou som också tror att vi inte deltagit i något sedan 1809. Krig, säger Mankell.
Krig säger Guillou.

De är barn av sin tid. De formades under 60-70-talet när USA var the big bad wolf.

Tveksamt om någon av dem någonsin varit på McDonalds. Det är förmodligen en principsak för dem. Åker de till USA så sker det med SAS, aldrig med något amerikanskt flygbolag. De har principer.

Jag känner varken Henning Mankell eller Jan Guillou. Men deras personligheter intresserar mig därför de är offentliga. De uttalar sig och påstår saker, påverkar politiskt i kraft av sina författarskap. För mig är Henning Mankell en duktig författare och dramatiker. Han skriver kanske bäst av alla nu levande svenska deckarförfattare som jag läst. Jag gillar hans stil. Jag kommer tydligt ihåg Mankell från 70-talet när jag var med i Röd Ungdom och senare SKP. Mankell höll på med radikal teater och Folket i Bild/Kulturfront och hans första bok Bergsprängaren handlade om en handikappad bergsprängare. En arbetareroman. Sedan blev det flytt Norge där radikalerna börjat skriva politiska thriller, t ex ”Orions Bälte” av Jon Michelet som kom 1977. Det var så det började och fortsatte under ganska lång tid.
Vi var många som tyckte illa om kolonialism och imperialism på 70-talet. För Mankell blev Afrika målet för omsorgen. För mig blev det framför allt Kurdistan. En del fastnade i Afghanistan, andra i Nicaragua eller Öst-Timor.

Det var kanske så att när den egna revolutionen hakade upp sig så letade vi upp en med mera förutsättningar.

Jan Guillou tog sig an palestinierna och den arabiska saken.

De fastande i 70-talet när allt var enkelt. USA var boven. Eller Sovjet när det passade.

För dessa två herrar som skriver spännande böcker är USA fortfarande ett imperialistiskt land som aldrig kan göra någonting rätt och ständigt är ute efter att lägga under sig länder, ekonomier och ideologier.

De var helt säkert emot Sovjetunionens krig i Afghanistan. Nu är de emot att Sverige har några hundra man i en fredsbevarande styrka utskickad av FN, som uppdragit NATO:s organisation att samordna insatserna precis som det brukar gå till sedan länge. Där i norra delarna av Afghanistan där det är förhållandevis lugnt opererar svenskarna inte genom att föra krig utan genom att försöka öka stabiliteten och bygga upp förutsättningar för en demokratisk utveckling.

Vi ska inte delta i det här. Vi ska åka hem. Vi ska låta USA och andra ta ansvaret, fast helst ska afghanerna själva få bestämma sin framtid. Om de bestämmer sig för att odla opium, sälja heroin och spränga sönder andra religioners helgedomar samt tvinga kvinnor att dra burkha över skallen och stanna hemma och koka te istället för att utbilda sig och förneka allt som har med låt vara borgerlig demokrati att göra för sitt folk så är det inte vår sak enligt de här två herrarna och stora delar av den sedan 70-talet intellektuellt förkrympta vänsten.

Vi har haft allianser under parollen neutralitet och alliansfrihet sedan andra världskriget.

När nu intellektuella som Guillou och Mankell med sina författarskap som pant skyndar ut och pladdrar loss om att vi skulle vara något speciellt annat än en anpasslig sörja som alltid svängt kappan efter vinden, så blir det extra pinsamt.

Sverige anpassade sig först efter tyskarna och sedan efter de allierade under andra världskriget, sedan var vi västs bålverk mot kommunisterna i öst och samarbetade aktivt med västliga försvarsintressen(läs Peter Wright m fl), Vi deltog med stridsflygattacker i ett FN-lett krig i Kongo, vilket Mankell borde vara väl förtrogen med. Flygfältet som de svenska J-29:orna utgick ifrån 1961-62 var ett NATO flygfält. Rätt eller fel kan man diskutera. Men glöm att Sverige i deltagit i offensiva stridshandlingar. Dessutom i modern tid.

Sveriges insats är en FN-insats i form av en fredsbevarande styrka.

På 50-talet hade Sverige ett av världens starkaste flygvapen med 1000 plan. För att försvara vår neutralitet? Idag ska våra soldater få vänta till 2011 innan det dyker upp en ambulanshelikopter.

Det afghanska folket behöver inte talibanerna. De behöver en vanlig enkel pissig borgerlig demokrati där politiker inte stoppar halva statskassan i fickan, gynnar sina släktingar eller hindrar flickor att gå i skolan. Ett demokratiskt samhälle där det förekommer privat företagsamhet men där man inte hugger händerna av folk och där fler än ett parti får och kan ställa upp i allmänna val utan att riskera att bli sprängda i luften. Ett land med demokratiska lagar och regler.

Om de finns några politiker som stödjer en sådan pissig borgerlig demokrati så ska vi stödja den. Det är vår förbannade skyldighet till dess vi uppfunnit något bättre själva.

Samma sak som borde finnas i Mankells Moçambique, Guillous Palestina och mitt Kurdistan men som saknas på alla dessa ställen.

Så skolbränderna fortsätter. För så länge Usain Bolt tränger undan valet i Afghanistan, Sofis Mode är större än den israeliska bosättningspolitiken och dansbandet Scotts Bert Karlsson cirkus är viktigare än vad som händer i Myanmar eller de kurdiskaa lokal valen i norra Irak där 700 anklagelser om valfusk trollats bort utan minsta förklaring, så länge, kommer ungdomar att elda skolor. För i en värld utan principer, sammanhängande idé, eller förstånd, där alla ska bli kändisar, det totalt saknas nyhetsvärdering i media, kan det inte sluta på annat sätt.

Där börjar det brinna för eller senare.

När den politiska oppositionen är inbegripet i taktiska finesser och talar kvotering i företagsstyrelser samtidigt som huvudfrågan är att det saknas jobb och företag och inte styrelser, så kan den ihärdigaste sosse börja famla efter tändstickorna.

Det kan inte Usain St. Leo Bolt ändra på hur gärna han än skulle vilja.

Yangs PGA vinst över Woods tog ut Bolt nyheten på CNN och i Washington Post så enkelt var det inte att det än en gång handlade om USA.

Varför eldar man upp saker?

Därför att man inte uppfattar sakerna som värdefulla!