torsdag 6 augusti 2009

Guillou rycker ut för Elmér!




Jan Guillou tror i dagens AB inte att Mossad skulle ha erbjudit IB och dess chef Birger Elmér att mörda Jan Guillou.

Gunnar Ekberg som hade en mycket central position i informationsbyrån(IB) som var en hemlig svensk underrättelseorganisation, har nu skrivit att han hört Birger Elmér säga detta.

Enligt Guillou så ljuger Ekberg notoriskt och säger så bara för att få sälja böcker.
Kan så vara. Birger Elmér är död. Mossad kommer knappast att dementera eller bekräfta.

Samtidigt är Guillou lite smickrad. Självklart. Det handlar ju om honom.

Han argument är väl om man skalar bort allt krafs ett och endast ett:

– Han skulle ha berättat den här roliga historien för mig. Det är jag säker på.

”Han” i det här sammanhanget är Birger Elmér.

För er som är lite yngre än de som är lite äldre så fick journalisten Peter Bratt ett tips från Håkan Isacson som varit med i IB om att IB existerade, att det var en hemlig militär underrättelseorganisation med socialdemokratiska rötter som bl a hade som syfte att spionera på vänstern.

Efter att Guillou och Bratt med Isacsons hjälp publicerat uppgifterna i Folket i Bild Kulturfront så arresterades hela gänget och Guillou och de övriga fick ett års fängelse. Straffet sänktes senare bla för Guillou.

Så Guillou avslöjar att IB existerar, förhörs, åker i finkan och sen… blir han vän med chefen för IB.

För er som läst Guillous böcker om Hamilton så förekommer det en äppelodlare i Kivik, ”Den Gamle” som är Hamiltonschef. Den litterära figuren är lätt maskerad just Birger Elmér.

Enligt den officiella… Guillous historieskrivning träffades de åter på en bank av en händelse(sic!) på 80-talet och blev vänner.

När Guillou avfärdar Ekbergs nya bok om vad som hände så påstår han att han kände Elmér. Det är helt sant att han och Elmér umgicks en hel del. Men det som stör Guillou som ju faktiskt inte heller kan veta exakt hur det ligger till är att hans ”vän” Birger Elmér skulle sagt något i den riktningen till Ekberg.

Det finns en viktig anledning till att det som Ekberg säger mycket väl kan vara sant.

Ekberg jobbade i IB. Det gjorde inte Guillou. Om Elmér träffade Guillou och pratade spioneri med honom så kan möjligen Guillou som är lite naiv trott att det skedde på Guillous villkor, på jämlika villkor eller att Elmér var hans vän och berättade sanningar för Guillou som då just höll på att etablera sig som agentromansförfattare med tydliga förebilder från… just IB.

Det här var på 80-talet. Vad är det som säger att inte Elmér utnyttjade Guillou och att det skapades något som lite slarvigt har kallats Stockholmssyndromet efter Norrmalmstorgsdramat.

Förhållandet beskrevs av polisläkaren Nils G Bejerot som påvisade det faktum att flera i gisslan hamnat i ett känslomässigt beroende till kidnapparna under bankdramat.

Guillous problem är att han inte kan förneka det Ekberg säger. Han vet inte ett skit om vad Ekberg sagt till Elmér och tvärtom. Han blir förstås känslomässigt upprörd över att inte ha fått den informationen ifall den existerat. Det skulle kanske jag också blivit. Vem vet.

Men Guillou borde frågat sig varför de båda blev vänner och var gränserna för den vänskapen gick.

Elmér skicklighet gällde att driva nätverk av agenter, att få information. Elmér var ett proffs. Guillou skrev agentromaner. Så vem drev vem? Vem satte gränserna för vänskapen?

Elmér slutade på IB 1975. Han var då med alla mått mätt mitt uppe i en karriär 56 år gammal. Vad gjorde han sedan? Odlade han enbart äpplen?

Det mest komiska i Guillous dementi är hans närmast obegränsade förtroende för den svenska polisens förmåga att utreda ett mord iscensatt av Mossad.

Man baxnar!

1 kommentar:

Anonym sa...

Birger Elmér sada till mig i samband med sina kontakter med Janne: "Man ska hålla sina vänner nära, men sina fiender närmare". Då förstod jag...
Gunnar Ekberg