Ett framstegskoncept!

26 döda i det Afghanska valet.

Var demokratins seger över talibanernas försök att hindra folket att rösta värt tjugosex människors liv.

Absolut inte om man lyssnade på mjukhjärnornas sammansvärjning i debatten igår på SVT. Där förklarade en förvirrad vänsterpartist vid namn Kalle Johansson att Sverige skulle satsa på bistånd istället och en ännu virrigare Göran Greider att det skulle starta någon sorts dialog med… ja, med vem?

En invandrad reporter som jag senast såg helt okritiskt intervjua en irakisk bög om homosexuellas situation i Irak, talade om att USA inte gjort sitt jobb i Afghanistan samtidigt som det var fel att vi är där. Det där med att göra sitt jobb lät ju häftigt. Vilket jobb skulle USA per definition ha varit skyldig att utföra?

En virrig Maj-Britt Theorin försökte tugga sönder debatten. Det var bara Jan Guillou och Pierre Schori som fattades.

Trots allt fick dessa proffssvamlare ordentliga mothugg, dels från folk som kom från landet, dels från debattörer som kanske inte direkt tog för sig som proffssvamlarna men som hade förståeliga argument.

Belinda Olsson kan de skicka tillbaka därifrån hon kom. Hon hade redan sin uppfattning klar vilket sänkte hennes insats till näst intill värdelös.

En som verkligen växt med uppgiften är Sten Tolgfors som placerades på försvarsministerstolen mer eller mindre som gisslan och lyckats både överleva och krya på sig. Han förklarade förutsättningarna för vår insats på ett redigt och klart sätt trots att hans partikamrat Anders ”Gäddan” Björk gjorde tappra försök att pladdra bort huvudfrågan som gällde den svenska insatsen.

Valet igår hade inte genomförts utan en internationell väpnad styrka. Så enkelt är det. Talibanerna vill inte ha en dialog som Greider föreslår. Talibanerna vill upprätta en teokrati, det enda de har att erbjuda resten av världen är heroin.

Kvinnor har inget värde. De ska låsas in förvägras skolgång och protesterar de så avrättas de. De övriga som inte tycker som talibanerna ska också avrättas. Så ser hjärnorna ut på de som Göran Greider m fl vill öppna en dialog med.

Det talas om pengar. Sverige har lämnat stora bidrag till Afghanistan. Dessa försök att bygga upp landet raserades när talibanerna tog över. Idag finns det möjligheter.

Under talibanregimen höll NGO käften och gick runt i cirklar i den mån de överhuvudtaget fanns kvar.

Valen har av allt att döma lyckats genomföras. Delvis med svensk hjälp. Vi driver inga offensiva operationer som amerikanerna. Men utan amerikanska operationer i söder skulle inte folk kunnat gå och välja där heller.

Vad Kalle Johansson, Greider m fl inte fattar är att vapenmakt inte är ett självändamål utan till för att skapa trygghet så att barn vågar gå till skolan oavsett kön, kvinnor vågar sig ut utan burka och samhällets grundfunktioner kan fungera. Sedan bygger man långsamt upp institutioner och system för att säkra ett långsiktigt demokratiskt bygge.

Dialog?

Ett ”pet word” för den svenska flumvänstern. Dialog med vem på vems villkor.

Ska man inte tala med talibanerna? Det kan man men bara utifrån en maktposition. Deras rätt är att vara talibaner, ställa upp i allmänna och demokratiska val med politiska frågor som följer demokratiska spelregler. Så är det i alla andra länder utom möjligen i Sverige där vi tillåter ett gäng filsnyltare dricka bra viner på skattebetalarnas bekostnad.

Men vi har råd att hålla småsnattarna med ett parti eftersom vi har ett starkt demokratiskt fundament att stå på Sverige. I Afghanistan och i Irak behöver man ibland peta klanledare, kriminella, al-Qaida, Saddams bathister och islamister i rumpan med en gevärspipa för de ska förstå att omvärlden menar allvar. Den tiden är förbi när länders regeringar och brottssyndikat under folkrättens slokande flagga kunde få bete sig hur fan som helst mot sitt folk. Det blir trots allt världssamfundet som sedan får röja upp efter Rwanda, Dharfour, Irak, Israel/Palestina, Sudan, Öst-Timor, Afghanistan m fl.

I Sverige har vi en överoptimistisk tro på att det går att få folk i andra länder att förstå. Vad vi inte förstår är att det finns ledare i andra länder som antingen låtsas förstå, inte förstår eller vill förstå.

Israel vill inte förstå att de stulit land av palestinierna. Deras problem är att de anser att Gud gett dem rätt att bete sig som svin mot andra folk. De är utvalda och resten vi andra är ”Goyim”.

Obama det svarta hoppet skulle ordna till fred i mellanöstern. Just nu svänger byggkranarna och mullrar grävskoporna som aldrig för kring de nya bosättningarna.

Varför? Därför vi inte pekar med hela handen mot Israel! Israel behöver inte förståelse. De behöver en käftsmäll. Om de vill yra om att de är guds utvalda på jorden i sina synagoger så har jag inga problem med det. Det är deras rätt. Vill de offra dadlar framför en påse ostbågar så är det deras sak. Men när de förtrycker palestinier med samma argument blir det en annan sak.

Israel har de senaste dagarna krävt Sveriges huvud på ett fat efter en kritisk artikel i Aftonbladet som bl a ställer frågor om Israels inställning till organhandel. En berättigad fråga.

Carl Bildt som annars brukar analysera internationella händelser innan de hänt har varit märkvärdigt tyst. Han fick ett problem sedan hans ambassadör trampat i klaveret ordentligt.

Nu har han till sist försvarat press- och yttrandefriheten. Samtidigt implicerar han att artikeln skulle varit dålig och jämför den med Mohammedbilderna. Ja, I USA vill inte ens Yale University Press publicera i en vetenskaplig bok om frågan där bilderna förekommer så är det så vi ska tolka vår utrikesminister så väntar det väl en omfattande självcensur under överstyrelsen för psykologiskt försvar eller några liknande institutioner i vår luggningsapparat.

Hade en rysk ortodox prästliga gjort samma sak i Ossetien hade förmodligen hade Bildt antagligen varit där redan och startat en egen utredning.

Artikeln i Aftonbladet var intressant och jag visste inte ens om att proceduren förekom. Den konstaterade bl a att den israeliska läkarekåren tillhör de få i den civiliserade världen som inte fördömt illegal organhandel. Att sådan förekommit visar de erkännanden som Rosenbaum gjort i New Jersey härvan.

Att uppsprättning förekommit och organhandel förekommit har ingen förnekat. Frågan var inte enbart Boströms.

Uppgifter förekommer bl a på nätet om att Arafat reste frågan när han levde.

Politik? Möjligt. Frågan nu är ifall det fortfarande förekommer och exakt hur kopplingarna mellan rabbinen Rosenbaums vidriga handel och dess israeliska kopplingar ser ut.

Jerusalem Post har också hyvlat av svenska biståndsinsatser som antisemitiska och demoniserande. Det är deras rätt i en värld där yttrandefrihet råder. Precis som SIDA:s, Diakonias och andra demokratiska rätt att bemöta påståenden om att de skulle bedriva antisemitisk verksamhet.

Yttrandefriheten är nämligen ingen lämplighetsfråga.


http://www.nytimes.com/aponline/2009/08/20/health/AP-US-Black-Market-Kidneys.html?_r=1&scp=1&sq=organ%20trade%20rosenbaum&st=cse



http://theinfounderground.com/forum/viewtopic.php?f=4&t=6730