Gott Nytt År 2010!

Det ser ut att bli lite sol denna sista dag på året 2009. Åtminstone i Stockholm.

Både jag och Carina är lite småförkylda efter alla väderväxlingar.

Spiken snarkar ovanför trappsteget till rummet mot Hornsgatan.

Granen lyser fortfarande.

Hela helgen har Spiken velat byta ut ljusstaken i fönstret mot sig själv. Han brukar ligga där på en filt och spana på brudar… hundbrudar alltså.

Nu tyckte vi att han kämpat så tappert hela julen så vi tog bort ljusstaken och ersatte den med en yemenitisk herrklänning som han genast lade sig tillrätta på.

Ordningen återställd.

Jack Russel hundar är väldigt envisa. Uppfödaren sa att ifall de inte får göra något så har de en osedvanligt väl utvecklad förmåga att ändå se till att det blir som de vill.

Jag tycker att det vittnar om viss långsiktighet, vilket det minsann inte råder överskott på nuförtiden.

I eftermiddag ska vi ta bussen till ”Potato Islands” med ett glatt humör och några flaskor champagne.

Champagne är gott.

Året som passerat har bjudit på lite blandade karameller. Det har varit en massa roliga och intressanta saker som hänt men tyvärr har en del bekanta och vänner lämnat oss.

Jag ska tänka lite på dem när champagnen åker upp framåt midnatt.

Sedan ska jag tänka på allt roligt som kommer att hända nästa år.

Jag vet inte om livet är rättvist men spänningen är det inget fel på.

Carina hojtar just nu från vardagsrummet och datorn.

En finne har fått spel i Esbo. Se där!

Det börjar innan man hinner blinka…

Så ett Gott Nytt År till alla vare sig ni är intresserade av grisfösare, läget på Västbanken, saffranspriset i Erbil eller bara är kritisk till klimatutvecklingen och dollarkursen i största allmänhet!

Nödraketen!

När jag hade segelbåt brukade jag bränna alla gamla utrangerade nödraketer till nyår. En del så lite konstiga ut och effekterna blev ibland överraskande för att uttrycka saken milt.

Man skulle gärna vilja avsluta året lite mjukt. Men det blir svårt.

Slår upp dagens Aftonbladet och läser en Micke Nybrink i sitt esse. Jag vet inte vad som är fel på den killen. Man får skriva vad som helst i en krönika. Men då får man vara beredd att få vilket svar som helst.

Temat är självklart domen i tingsrätten mot Åke Svanstedt.

-Det är som när Ben Johnson dopade sig, trumpetar Micke Nybrink.

Det är tur man inte är med i Dumbo för då hade man störtat direkt. BEN JOHNSON!

Likheten skulle möjligen vara att några Lewis fans svamlat för Ljungqvist om att de sett Ben Johnson stoppa i sig något på 200-250 meters håll som kunde varit ett tuggummi men lika gärna ett piller och i så fall kunde det varit otillåtet.

Idag skulle Carl Lewis fans(Lewis blev tvåa 1988)förmodligen varit mindre pratsamma eftersom Lewis erkänt i efterhand att han använt otillåtna preparat under sin karriär.

Skillnaden är att Ben Johnson fälldes av ett urinprov. I det fallet fanns det bevis och inte bara en massa snack där folk tagit fel på årtal, hästar eller inte minns en enda häst, alterantivt blivit svikna i kärlek, fått dåliga vitsord, kritiserats för att vara elaka mot hästarna etc.

Frågan är ifall Nybrink blivit så dålig av julmaten att han skitit ut hjärnan också.

Antar att Nybrink ska sluta spela på Svanstedts hästar nu.

Saken är den att vi har överprövning i nästan varje tvist i svensk lagstiftning. Det är för att idioter som Nybrink ska få rätt att klaga när de får sparken från ett jobb.
Nu kan inte begåvningsreservisten Nybrink hålla sig. Istället för att diskutera VAD som fastslagits i domen och VAD tingrätten bortsett ifrån i förhållande till VAD som TV4 svamlade om så hakar Trall-Jesus(ursäkta den riktige)Nybrink på allt som heter populism och högaffelvälde i sin sorgliga betraktelse.

Men har man vuxit upp i snabbenkäternas tidevarv där rätt avgörs av hur många gånger man orkat klicka med musen i ruta ”JA” på AB:s enkät rörande om avrättning av Svanstedt är ett för milt straff efter tingsrättens dom, så kan man kanske inte förvänta sig något annat från en kille som Nybrink. Nästa vecka har han säkert fiskat upp Åke på banan igen. Sånt gör sig störtfint i dagens nerrötade mediaträsk.

Till Nybrink kan jag bar önska ett bättre år 2010 och se för fan till att tända raketen i rätt ände nästa gång!

Så är det jul igen.

Det är lite stressigt med allt som ska bakas och fixas.

Nu ska jag koppla av och ha det trevligt med Carina, Spiken och släktingarna.

Därför vill jag önska alla som ibland följer den här lilla bloggen en riktigt God Jul!

Gott Nytt År hinner det nog inte bli innan jag återvänder till tangentbordet så det får vänta.

Den där Blossa som är spetsad med konjak är inte fel men det går som vanligt lika bra med Julmust!

Återkommer fetare och gladare efter jul!

Hälsar

Stefan

Hälsar gör också:

Carina
och
Spiken(alias Bright Light, Gorga Spi & Spiggy Lee)

Tingsrätten

En känd svensk amatörtränare från Munsö skrev igår och gjorde jämförelsen mellan att låta pedofiler jobba på dagis och att låta Svanstedt träna hästar efter en fällande dom.

Jag skrev tillbaka att det nog inte var samma sak.

Idag kom domarna. Åtalet rörande djurplågeri ogillades. Domen i tingsrätten var nog inte alls vad åklagaren Anders Gustafsson hade tänkt sig, vilket lyser mellan raderna i hans kommentarer.

Dagsböter för Svanstedt, Persson och Jepson och därmed har rätten ansett att bevisningen varit svag jämfört med åtalsframställan.

Jag har inte läst domen men noterar att Åke Svanstedt fällts rörande två hästar Quack Pot och Le Kemp.

Så vem har hört Åke Svanstedt beordra användande av grisfösare på dessa två hästar?Ingen.

I åtalsframställan ogillas punkterna 3-6 vilket gäller andra hästar.

Tyvärr måste man beställa ljudupptagningen från rättegången separat. Jag återkommer när jag lyssnat igenom upptagningarna.

Silbersky överklagar domen. En friande dom hade överklagats av Gustafsson och en dom som knappt tar sig över strecket måste ha goda skäl att överklagas.

Det är uppenbart att rätten haft svårigheter att tro på vittnenas virriga och motsägelsefulla historier fullt ut.

Det är ändå anmärkningsvärt att man valt att fälla vad gäller Quack Pot och Le Kemp.

Speciellt därför vittnesmålen varit svaga. Jag har svårt att se att Svanstedt överhuvudtaget kan bli fälld för anstiftan i hovrätten.

Jag fick domen precis men har inte hunnit läsa den.

Domen kan beställas direkt från Lidköpings Tingsrätt, Ralf Gustafsson:

ralf.gustafsson@dom.se

eller

via telefon: o500-49 93 11 eller 073-84 59 612

Bullbak m m

e

Det tar antagligen ett tag innan julefriden sänker sig över mig.

Hoppas det sker innan juldagsmorgonen.

Först ska jag prata lite om samhället och tryggheten. En gammal tant fick halva skallen bortsliten av tre galna hundar och en ännu galnare ägare. Hundarna ska avlivas. Bra. Ägaren ska avlivas. Bra.

Så blir det inte. Men han borde åka dit för mordförsök. Det kommer han inte att göra och inom två år så har han en ny hund, gissningsvis av följde märke, Staff, Pitbull, Rottis, Kaukasian, Antatolian, Argentino och några till som jag inte kommer ihåg. Eller en käck blandning av samtliga.

Jag lånade ut min tidiga morgonrunda kniv till en kompis som blivit hotat till livet av ett gäng slödder som misshandlat honom helt oprovocerat på en krog vid Mariatorget medan ingen ingrep.

Nu hittade man idioterna.

Då tänkte de skrämma honom.

Istället har jag en liten behändig JSJ-609. 800 000 volt låter mycket tycker jag men det ska väl hur som helst räcka till en ilsken Pitbull antar jag. Ja, och till husse eller matte också ifall de har synpunkter.

Den ska jag i fortsättning ha med på mina nattliga rundor till dess samhället blir lite lugnare, vilket inte kommer att inträffa före jul.

Reinfeldt var i Agenda. Han fick berätta varför allt gick så dåligt, SAAB, opinionssiffror, sjukförsäkring, klimatmöte. Sedan skulle gamle sossepolitruken, numera mediatränaren Paul Ronge berätta hur politiker bör vara.

Reinfeldt har en intressant approach. När han får en fråga så svarar han oftast på frågan men ställer samtidigt själv ett antal frågor som han sedan besvarar. Just det faktum att han själv ställer frågor gör att utfrågaren hamnar på mellis.

Men Reinfeldt frågande och svarande med sig själv är självfallet inget annat än en strategi för att själv föra debatten och diskussionen dit han vill.

-Då kan man fråga sig: Vill vi att sjuka människor ska tvingas att arbeta. Nej, självfallet inte, men…

Min kompis håller på med ett projekt men påpekade härförleden att Åsa Linderborg inte var riktigt så skarp som jag trott.

Om jag är snål med hurraropen så är min kompis ännu snålare.

Faktum är att vi hade rätt argumentativa diskussioner om flera saker.

Men idag läste jag en krönika av Åsa som faktiskt stödjer min kompis uppfattning.

Nu gällde det Guillou och att ryssarna försökt värva sjuttonårige Linderborg på Världsungdomsfestivalen i Moskva i mitten av 80-talet. Den första frågan gäller såklart vad hon gjorde där? Att bara åka dit är ett politiskt ställningstagande för öststatskommunismen. Då hade vi redan sett ryssarna tumla in i Ungern, Tjeckoslovakien och Afghanistan. Precis när unga Åsa reste till Moskva och det ska ha gjorts ett värvningsförsök så var Solidaritet i Polen illegalt och Polen under den ryska stöveln.

Så såg det ut för delegat Linderborg som redan varit kommunist i fem år vid den tidpunkten.

"Jag var 17 år när de ville inleda ”ett långsiktigt samarbete” med mig, en delegat bland tiotusentals på Världsungdomsfestivalen i Moskva 1985 – som inte visste någonting, men som för en svindlande sekund såg en möjlighet att göra mig märkvärdig och tjäna ihop pengar till ett par Levisjeans.

Så visst, jag förstår dem som just läst Guillous glimrande arbetsmemoarer Ordet makt och vanmakt och känner sig lite lurade; det finns en gräns för hur förtrogen han vågar vara med sina läsare. Men jag ger inte mycket för dem som nu vill devalvera värdet av IB-avslöjandet – eller till och med ser en chans att själva bli hjältar på kuppen. ”Jag har väntat på den här dagen i 40 år”, säger Gunnar Ekberg, mannen som medverkat till att 400 000 oskyldiga svenskar hamnat i SÄPO:s rullor och som i årets mest vämjeliga bok, De ska ju ändå dö, skryter om hur han lämnade uppgifter om palestinaaktivister till israeliska staten."

Antar att det blev mycket i huvudet på Linderborg redan 1985. Det var året efter ryska tullare snodde kassettband av oss som vi skulle ha och spela in reportage i Nicaragua med. Jeans?

Jeans tog man till Ryssland och sålde.

Tänkte Linderborg ta betalt av ryssarna för att köpa Levis jeans? Nu börjar det bli intressant. Förbereder Linderborg oss på möjligheten att ryssarna öppnar sina arkiv och Linderborg fick pengar för att köpa Levis i utbyte mot något.

Det intressanta med Linderborgs resonemang är inte att hon vid det tillfället när hon ”inte visste något” blev intresserade av den ryska modellen, vilket man eventuellt kan förstå utan att hon genast tänkte ta betalt för sin information.

Guillous bok är glimrande, säger Linderborg. Jaha, så ifall jag skriver om mitt judiska förflutna i ett koncentrationsläger och glömmer tala om att jag arbetade som kapo i samma läger så är det glimrande.

Linderborg har nu tjatat så mycket om det där värvningsförsöket att man måste fundera på ifall det möjligen finns något som hon också glömt berätta. I vilket fall är henne förhållningssätt till det hela och framför allt Guillous pyramidabla svek anmärkningsvärt.

Guillou jobbade för intressen som betalade på ett eller annat sätt. KGB, SAP, Säpo, CIA, FIB/K, KFML/SKP, Palestinagrupperna, Bathpartiet, Utredningsbyrån för Samhällsinformation…

Frågan är vilka han inte var villiga att arbeta för.

Om gamle IB-chefen Birger Elmér och Jan satt och sladdrade i Kivik och Jan berättade att han varit med i KGB för Elmér men inte för resten av hans gamla partikamrater så kan man bara spekulera vad han för övrigt berättade för sin nye eller möjligen gamle kompis.

”det finns en gräns för hur förtrogen han vågar vara med sina läsare” som Linderborg skriver är en omskrivning för att Guillou tar med allt som talar till hans fördel, skriver in lite brasklappar här och där som när han är lite klädsamt kritisk till sin ungdomliga naivitet. Det applåderade den sällabbade kritikerkåren åt. Oj, Jan kan vara självkritisk. De hade ingen aning om vad det egentligen betydde.

Nu vet vi. Eller rättare sagt vi har sett lite av förlåten.

Nu ska det filas på IB-affären. Men Åsa som var 17 år 1985 är passerade dubbla åldern 2002 och kan inte tas för ung och naiv längre. Ändå beter hon sig som om hon var 13 år eller yngre i denna fråga.

Åsa Linderborg vet nu en del av vad som inte stod i Guillous memoarer. Så är det samma IB-affär vi ser idag? Det är en öppen fråga tycker jag eftersom Jan Guillou drev ett till synes helt eget spel med Säpo, Thunborg och Pierre Schori. Varför har inte Linderborg gett sig ut med lilla bandspelaren för att fråga Pierre vad Guillou och han egentligen pratade om innan IB-avslöjandena publicerades. För då hade Guillou under lång tid redan berättat vad de skulle göra. Man kan ju fråga sig om Guillous insats som bland annat verkar ha varit att avslöjandet skulle vänta till efter valet, var en öppning för en ordnad reträtt. Vad hade hänt i valet ifall affären publicerats före valet och inte Guillou fikat så mycket med Thunborg och Pierre Schori.

Vi har ingen aning om vad Guillou berättade för ryssarna eller vad de berättade för honom om IB. Det är i varje fall helt klart att berättelserna går kraftig isär vad gäller vem som visste vad om IB.

När Linderborg som själv övervägde att bli betald informatör 1985 säger att ”It´s nine o´clock and all´s well” så stämmer det inte alls.

Vad i helvete gjorde Jan Guillou uppe på Utredningsbyrån för Samhällsinformation 1981och 1982.

Om Joakim von Braun var chef för näringslivet underättelsetjänst eller inte återstår väl att utreda.

Ur Aktuellt i Politiken nr 15 den 8 september, 1988:

I artikeln berättar Joakim von Braun om sitt intresse för underrättelsearbete och om hur han kom i kontakt med Utredningsbyrån:

”Han berättar själv om intresset för att samla uppgifter om olika politiska grupperingar och deras agerande vaknade hos honom redan i skolan. På universitetet fortsatte han sin kartläggning. Det var då näringslivet knöt honom till sig. Han fick arbete på den i näringslivskretsar skämtsamt kallade ”Hemliga byrån”… officiellt benämnd ”Utredningsbyrån för Samhällsinformation en verksamhet som så småningom gick upp i Timbro”

Vidare i samma artikel:

”-Jag började på Utredningsbyrån 1979, berättar Joakim von Braun. Det började med att jag gjorde en specialstudie över KFML(r). Den publicerades så småningom i den moderata tidskriften ”Svensk Linje”

-Sedan fortsatte samarbetet, förklarar Joakim von Braun vidare. En massa människor började lämna vänsterorganisationer som SKP och Clarté. Det var mycket lätt att få uppgifter från dessa.”

Att Joakim von Braun jobbade med före detta ledande SKP:are som Charlie Nordblom och Peppe Engberg har bl a konfirmerats av förre Säpochefen Tore Forsberg.

Senare bröts underrättelsedelen delvis ut från Timbro och drevs av Joakim von Braun i form av Research & Inguiries och som gav ut Focus Öst.

Att Joakim von Braun arbetade på ”Hemliga Byrån” 1981-82 är klarlagt. Han arbetade där samtidigt som Jan Guillou.

Jag antar att denna lilla deviation från den återgivna verkligheten inte heller får Linderborg ångra superlativer som ”glimrande”. För det är väl just vad den är. Ett glimrande nummer av manövrerande mellan grynnor och skär.

Joakim von Braun, Gunnar Ekberg och Svante Winqvist är idag initiativtagare och förgrundsfigurer i den nyligen startade ”Föreningen Sveriges Öga och Öra”.

Den 3-4 oktober höll man seminarium på Armémuseum.

Deras bekymmer idag är bland annat att de inte vet vad Jan Guillou gjorde på ”Hemliga Byrån”. För om de hade vetat det hade de basunerat om det bums sala bim.

Det betyder att Guillous uppdrag måste ha kommit ifrån högsta ledningen.

Så när Linderborg skriver om att Ekberg är en föraktlig person så stämmer det säkert. Ekberg har sett det som sin livsuppgift att nita kommunister och motverka sådant som han uppfattar som störande av den allmänna ordningen. Om han tar vägen över israelisk säkerhetstjänst för att uppnå sina syfte gråter han sig inte till sömns över det. Om denna ordning sedan vilar på demokratisk grund är inte så intressant för Ekberg. Frågan är vilken grund Guillous insatser vilar? Vilka av sveken var mest glimrande, Linderborg? Att du som tillhör Me-Me generationen inte tycker att sådant där krafs som lojalitet är av något bärande intresse kan jag förstå men för Guillous del som är en smula äldre, närmare bestämt 24 år är det mer komplicerat oavsett hur mycket röda flaggor du viftar med.

Till sist lite julglädje för Linderborg som viftade grönt för Boströms organartikel. Jag ska inte gå in i det eftersom min kompis håller på med saken men i dagens The Guardian finns det en intressant artikel i frågan som till och med Linderborg kan uppskatta.

Ja, och så gjorde Carina Lussebullar igår. 60 stycken. Sånt imponerar på mig! De räcker till påsk!

Jeans!!???

In Times Like These!

Minos Vang eller Maud. Det blev målfoto. I morse skulle i varje fall Maud grillas om SAAB. Av Tilde. Jag försökte tänka ut en enda reporter som kunde ställt lite skarpare frågor på TV4. Faktum är att jag kom inte på en enda.

För Maud blev det finfint. Det enda hon har sagt hittills i denna milt sagt utdragna affär är att statens inte ska äga bilfabriker. Nu är det enda som är viktigt de anställda som alltså inte längre är anställda.

Gröna-Vågen-Wetterstrand kunde inte heller ens drömma om att det skulle så dåligt på klimatmötet.

Bara det uttalandet försäkrar mig om att hon aldrig får min röst i nästa val. Det var väl vad de flesta sansade bedömare kom fram till innan toppmötet. Ja, om man inte trodde att Kina och Moder Theresa gått i samma skola bara för hon kom från Albanien eller att man snyftat sig till sömns det senaste året till tonerna av A Change Is Gonna Come med Sam Cooke eller Seal beroende på ålder och preferens.

Jag står fast vid att ifall Obama fixar något slags sjukvårdreform så är alla nöjda.

Men alla som höll på att kissa på sig över Obama kanske skulle försöka sammanfatta det första året vad gäller resten av världens frågor. Har det blivit en lösning på konflikten Palestina och Israel. Vad händer i Afghanistan. Blev det mer krig eller mindre krig och när Bush sa att det behövs mer krig innan det blir mindre krig sa alla att Bush var en krigshetsare. Irak ska gå till efter jul och har fortfarande bronsmedaljen 2009.

Klimatmötet enades om att de inte kunde enas om någonting och Reinfeldt tvingades konstatera att 173 länder inte kan skriva på ett gemensamt papper. Så varför hade man mötet då?

Finns det hopp?

De fattiga länderna tycker att de rika länderna ska betala. De fattiga länderna, vars rika håller på att bli rika tycker att de rika länderna ska betala. De rika länderna tycker att andra länder ska betala mer men inte de själva och sedan vill de att andra länder ska börja betala och där någonstans tog konferensen slut.

Att driva en klimatkonferens i sank är också en politisk lösning som möjligen Wetterstrand kan bli upprörd över men som för länder som USA och Kina fungerar perfekt för att gjuta olja på sådant som kan hota tillväxten. Låt vara tillväxt till varje pris och tillväxt utan ansvar men det skiter väljarna i när de går och köper en billig platteve i mellandagarna.

Om det fanns någon som trodde att Kina lånade ut pengar till USA:s finanskris för regimen fått en religiös uppenbarelse eller att de är ett kommunistiskt land som vill dela med sig så är det fel.

Människan är en självisk liten gnagare som gärna äter upp sin granne men som blir upprörd om någon annan gör det. T ex grisar!

Finns det något hopp? Ja, fast väldigt ett väldigt litet sådant. Ungefär av en hasselnöts storlek.

Under tiden pågår en omvärdering av en rad ordstäv. Eftersom det snart är jul och ska rimmas hit och dit så vill jag bidra med andras arbete i denna bloggs anda. Tack, Sven, Christer, Anna och en del andra.

Jag plockar ett boktips först:

SLOW DAY IN TEXAS

It's a slow day in a little east Texas town. The sun is beating down,
and the streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, and everybody
lives on credit.

On this particular day a rich tourist from back east is driving through town.
He stops at the motel and lays a $100 bill on the desk saying he wants to inspect the
rooms upstairs in order to pick one to spend the night.

As soon as the man walks upstairs, the owner grabs the bill and runs next door to
pay his debt to the butcher.

The butcher takes the $100 and runs down the street to retire his debt to
the pig farmer.

The pig farmer takes the $100 and heads off to pay his bill at the supplier
of feed and fuel.

The guy at the Farmer's Co-op takes the $100 and runs to pay his debt
to the local prostitute, who has also been facing hard times and has had to offer
her "services" on credit.

The hooker rushes to the hotel and pays off her room bill with the hotel
owner.

The hotel proprietor then places the $100 back on the counter so the
rich traveler will not suspect anything.

At that moment the traveler comes down the stairs, picks up the $100
bill, states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town.

No one produced anything. No one earned anything.

However, the whole town is now out of debt and now looks to the future
with a lot more optimism.

And that, ladies and gentlemen, is how the United States Government is
conducting business today.

- Author - Aleister Crowley - in a book called 'Magic Made Simple'.


Så några rejäla grundplåtar till julklappsrim:

Nya tider kräver nya ordspråk.

Den man ligger med får bädda.

Den som tar, han har.

Det man inte minns, har inte hänt.

Det man inte vet, har man ingen aning om.

Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.

Förtala är silver, förtiga är guld.

Gammal kärlek kostar alltid.

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

Liten stuga kallas ofta stort dass.

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.

Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.

Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.

Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.

Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.

Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.

Dåliga flickor är inte det sämsta.

Framtiden var bättre förr.

Friskt vågat, halva inne.

Ju fler kockar desto större fackförening.

Kvinnans list övergår när mannen får stånd.

Livet är hårt, men rättvist.

Man har inte roligare än man köper ut för.

Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.

Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.

Ropa inte gay förrän du är inne i häcken.


Älska din nästa, men var diskret.

Även den starke får ta i när han skiter.

Även i de lugnaste vatten drunknar man.

En del är kanske inte helt PK men det är inte jag heller.



Idag tänkte vi gå och simma lite och basta på Centralbadet Carina och jag. Spiken får vakta huset. De har en fantastisk ångbastu på Centralbadet. Snön faller fortfarande i Stockholm och om inget otroligt inträffar så blir det en vit jul, vilket kan vara en bra medicin för oroliga själar.

Till sist vill jag förmedla något magiskt och det är kanske vad man behöver om man bor i Trollhättan och arbetar på SAAB med en regering som denna. Därmed inte sagt att den förra var bättre. Om det finns strukturella problem i bilindustrin så är de värre i politiken oavsett ifall vi får gröna tomater eller blåbärspaj på tallriken.

PS. "Bronsmedaljen" innebär att Irak fortfarande är trea i korruption i världen. Från slutet. Det är bara burmeser och haitier som slår kurder och araber i korruption 2009. DS

Olofsson eller Minos

Det kommer inte att gå åt helvete med jorden.

Jag vet inte vem som spräckte klimatmaffians fina upplägg som var genialt enkelt till sin konstruktion: Skräm skiten ut jordens befolkning!

I varje fall stärkte det energibufflarna USA och Kina.

Obama kommer inte att rädda klimatmötet i Köpenhamn. Det är svårt att se Kina och Indien som utvecklingsländer. Den saken borde man funderat på innan klimatmötet precis som en hel del annat, bla hela proceduren för mötet som varit ett enormt tidsslöseri. Varför i hela friden hade man inte datoriserade provröstningsknappar istället för att varenda jävla lite ögrupp skulle begära ordet och säga att de stödde en annan ögrupps förslag eller att storkunden Kina fick nicken av skitemirat efter skitemirat.

Den tiden kunde lätt ägnats åt sakdiskussioner.

Jag är inte ens ytligt intresserad av vad man kommer överens om eftersom allt lutar åt att mötet har varit så dåligt förberett att det inte går att komma överens om något.

Så låt Kina ta död på sig själva. Låt USA fortsätta på den väg de alltid valt.

Det gynnar bara oss andra. För vi kommer att ha lösningar för framtidens energi och stå längst framme när förnyelsebar energi är varan för dagen.

Den som till äventyrs tror att vi lever i en gemensam värld har inte förstått någonting.

Om vi levde i en gemensam värld skulle Ekorren inte uppträtt som en fullständig idiot när det gäller bilindustrin.

Då skulle hon uppträtt som en minister med ansvar för jobb och industri. Nu har hon suttit och petat näsan istället. Volvo åker till Kina och försvinner i Sverige. SAAB läggs ner. Bra jobbat Olofsson!

Så vad har hon och hennes kolleger gjort istället? Vilka näringar har de plockat fram som ska ersätta Volvo och SAAB?

Hon stödjer sin sons vindkraftprojekt och klipper band. Det är ju en bra början men med knappt ett år till valet så hjälper det inte.

Men nu är nu och nu läggs SAAB ner och Volvo går till Kina som inte vill satsa på miljön om det ska svida.

Så framtiden ligger inte heller i Volvo.

Kamprad föreslog för lite sedan att Vattenfall skulle ta över ett av bilföretagen.

Varför inte? Låt ingenjörerna på SAAB bilda ett nytt bolag och köp loss väsentliga delar av SAAB:s forskning och produktionen i Sverige. Satsa på snygga, små smarta elbilar och bygg upp en ny bilindustri i samarbete med ingenjörerna på vattenfall och forskare i frontlinjen.

Om tio år säljer vi elbilar till hela Europa. Då kan Geely snyta sot ut näsan och säga att vi körde i varje fall så länge det gick.

Den här regeringen som så många tidigare både socialdemokratiska och borgerliga sysslar med att sköta kamrerssysslor när det borde ha visioner och bedriva en offensiv näringspolitik.

10 procents arbetslöshet gör ingen glad.

Inte i Trollhättan i varje fall.

Själv tror jag att Minos Vang ska lösa mina problem... Det känner säkrare än Olofsson i varje fall.

Fenom och älgaspel

Städprojektet gick nästan för bra. Tro nu inte att jag bara städar när Carina är på väg.

Tro inte det alltså.

Spiken stöttade genom att suga tag i dammsugarmunstycket som vanligt. Thank You For Your Persistent Support Old Sport!

Hittade en gammal bekant hos färghandlaren. Fenom!

Som jag minns det rengöringsmedlet så fanns det i gula och blå, vaxade pappburkar. Looooonnnngg time ago. Plötsligt stod den där och lyste klart rakt framför ögonen på mig. Fenom är nämligen en del av min barndom. I villan skurades det saker och ting med Fenom.

Ungefär som Spiken hjälpte jag till med olika bestyr på den tiden vilket bör ha varit runt 1960. Det fanns en riktig tvättbräda av ruggad zink och träram i den där källaren och en stålbalja där min farbrors bilmekarkläder tvättades. Jag minns en skinnjacka som fått olja på sig. Den åkte i stålkaret och dränktes i något som kallades Varnolen. Det stank ordentligt men jag vill minnas att den blev ren.

Där nere skrynklade jag tidningar medan min farmor spolade vatten i det stora vedeldade bykkaret. Sedan tände vi eld på veden under karet och ett par timmar senare kunde man slänga i lakanen när vattnen kokat upp. Därefter rörde vi med gemensamma krafter, där mina var de mindre med en stor träspatel i grytan till tvätten kokat färdigt och var ren.

På träbänken bakom ståldunken med Varnolen stod en gul och blå vaxad burk med Fenom.

Färghandlaren komplimerade produkten. Det kan ha varit för han är i min ålder. Då har man lojaliteter som inte alltid svarar mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Men i det här fallet var det ingen tvekan. Fenom fungerar fortfarande.

Självklart var planet från Erbil försenat så Carinas bagage stannade under mellanlandningen i Wien och ska visst dyka upp framåt eftermiddagen till dörren ifall inte snökaoset i Stockholm sätter ytterligare käppar i hjulet.

Då kommer Spikens nya julklappskorg i form av en gigantisk fleecefilt modell mjuk. Den kommer han att gilla och ingen mus under den som den han hade Irak som numera har förvandlats till en slinktrasa och ligger i hans sovplats i skinnsoffan. En irakisk fleecefilt är så nära en hund kan komma en Hästens.

Själv dök Carina upp ungefär samtidigt som den sista skurtrasan hängdes upp i badrummet och locket på Fenomburken som numera heter ”Perfect” tryckts på. Den är nuförtiden gjort av plast och rätt beige och är inte på något sätt lika imponerande som den gamla klart lysande gula pappburken med blå text.

Spiken hade redan analyserat läget och stod och hoppade vid ytterdörren. Han vet alltid när matte är på gång.

Som tur var han hon med sig ett tygdjur som han knep redan vid taxin och skuttade upp för trapporna med.

Matte får aldrig pussar av Spiken direkt när hon varit borta i flera månader. Han är glad men pussarna får vänta en timme eller två. Som ett slags bestraffning. Jaha, och var har du varit?

Med sig hade Carina ett änglaspel där änglarna bestod av älgar. I morse snurrade det utan ljus. Antagligen ett termodynamiskt fenomen men det får vi aldrig veta.

I granens mörka tjäl!

Det börjar dra ihop sig till jul i Paradiset och då förväntas man vara en snäll pojke eller flicka. Fast egentligen så hette det att om man hade varit snäll så kom tomten. Eller det var kanske så att om man var vuxen så skulle man vara snäll till jul och då fungera som ett slags schyrrepolis. Eller något i den stilen.

Skälet till denna reflektion är att jag ser Ernst K:s flinande nuna i en känd kvällstidning som börjar på "A".

Jag får alltid en krypande känsla när Ernst är i närheten. Som att det plötsligt ska spricka och något… ungefär som i V när det blir grönt och ödligt.

Det är naturligtvis orättvist. Kanske är Ernst bara en vanlig snäll kille som gör så gott han kan och det är inte det sämsta. Han skapar lite fredagsmys hela veckan.

Nu hade han en idé om att det kan vara fint med en enkel gran med levande ljus. En fin tanke.

”En liten vilsen gran med levande ljus som står och blåser i mörkret kan vara så mycket vackrare än hela hus som är nedsmetade med ljusslingor.”

En fin tanke som jag inte tänker sabla ner. Så heders åt Ernst och hans lilla vilsna gran som står och blåser i decembernatten. Ett problem är dock… nej, nu var jag jävligt nära att göra bort mig.

För 29 spänn i månaden kan man få fler tips på hur man får en perfajul. Av Ernst.

Upplägget påminner lite om Fanny och Alexander fast mer då känslan när man återvänder till prästgården efter julfirandet.

Enkelt och eftertänksamt.

När man sedan scrollar ner på förstasidan i samma tidning vet man inte om den här kontemplatoriska given från redaktionsledningen är riktigt ”all in”, eller ja det är kanske precis det för plötsligt får man veta att ” Ullared-Mattiaz spelar in gayporr”.

Då känns det heeeeeelllt OK att INTE veta vem Ullared-Mattiaz är.

När jag växte upp fanns inte Ernst Kirchsteiger eller han satt antagligen och stickade skinkvärmare men han var inte synlig.

Då fick man vackert tälja sin egen jul.

Det fanns ingen möjlighet att få en komplett jul för 29 spänn. Internet fanns men det användes för att hantera potensiella atombombsanfall och den jultekniska betydelsen var väl ungefär:

X
XXX
XXXXX
II

Ullared-Mattiaz!???!!!

Nuförtiden finns det inga gränser.

När jag växte upp fanns det udda typer.

På Nyhem bodde en stor killa och en liten kille. De var lätt utvecklingsstörda. De hade en specialcykel som de fräste runt med i grannskapet. Den store var tyst och cyklade och den lille satt i en låda framför och snackade.

Folk sa hej och de sa hej och jag vet inte om de var ledsna eller glada.

Idag hade man gjort en reality show om deras liv, släpat runt dem i soffprogrammen i tre veckor och sedan hade de ersatts av någon annan.

Om tio år vet antagligen ingen mer än Ullared-Mattiaz och hans morsa vem Ullared-Mattiaz är och hans gayporrulle… möjligen, möjligen finns Gekås kvar.

Det är tydligen svårt att få parkering där. I år har man haft nio olyckor eller om det var tolv. Någon representant för köpcentrat berättade för det alldeles utmärkta teveprogramemt ”Landet Runt” att han funderade på att visa kända personer på storbildskärmar på parkeringen som sa att våld inte lönar sig eller om det var att man inte får köra på folk.

Jo, folk ”paxar” vilket betyder springer och ställer sig på en ruta och sedan kommer en annan bil och kör på ”paxaren” när de inte vill flytta på sig.

Bengt Bengtssons farsa brukade ”paxa” kakor på kakfatet. Han slickade på pekfingret och petade på de han gillade och så sa han: Den och den och den vill jag ha. Sånt tyckte vi var skojigt 1970. Men då var vi typ 15 år.

Nu pratar vi om vuxna människor som teoretisk sett kan hamna i riksdagen och fatta beslut om att utveckla ett svensk atomvapen.

Skrämmande tanke.

”Paxaren” for President!

Så det lär nog bli en jul med mycket ljus och värme så man står ut i vintermörkret.
Nä, nu måste jag bara…

Alltså: Ernst Kirschsteiger får behålla sin lilla vilsna gran som blåser i mörkret för ifall det blåser så lär väl de där levande ljusen slockna i stort sett genast och då blir det bara en liten vilsen gran som står och blåser i vintermörkret.

Aldrig att Aftonbladet får 29 spänn av mig efter den trailern. Fast man undrar hur resten är:

"Hela familjen sitter med blåa näsor och trummar på en fotogenlykta för att hålla värmen i den utkylda husvagnen på Sollentuna Camping där man solidariserar sig med samhällets mindre bemedlade medan far läser högt ur…"

Jag tänkte så här: "Om du inte är snäll får du fira jul med Ernst Kirschsteiger". Det borde ta skruv!

Mannen som filmade sin egen död!

Jag såg en dokumentär igår som handlade om den argentinske fotografen Leonardo Henrichsen som blev skjuten, högst troligt av en chilensk kuppkorpral som försökte störta Chiles folkvalde president Salvador Allende.

Henrichsen jobbade för SVT och var den svenske utrikeskorrespondenten Jan Sandquists fotograf.

Det unika med Henrichsen förutom att han var en otroligt skicklig nyhetsfotograf var att filmen när han skjuts tas av honom själv medan han dör.

Dokumentären visade vänner och anhörigas kamp för att få upprättelse och ställa den skuldige korpralen Bustamente inför rätta.

Så blev det inte. Bustamente dog 2007 i väntan på rättegången. Han försökte låtsas att han inte var han och gömde sig i sitt röda hus.

När jag ser Sandquist inser jag att tiden går. Sist jag träffade Jan Sandquist var 1975 eller möjligen 1976 när han var uppe på Sandöskolan och föreläste. Jag minns hur Jan berättade hur han smugglade ut inspelningar av Victor Jara, den chilenske musikern som dödades av Pinochets militärer. Det fanns också en härlig historia om Tupamarosgerillan som Sandquist berättade den gången.

Någon detalj kan kanske vara fel eftersom detvar mer än trettio år sedan men det var i varje fall en viktig fotbollsmatch mellan Uruguay som Tupamarosgerillan verkade i och ett annat latinamerikanskt land.

Domaren var till vardags polischef. Stadion var smällfull och på den tiden brukade folk ha med sig små radioapparater med sin favoritkommentator som sände från en viss radiostation. Plötsligt mitt under matchen blev det oroligt på läktarna.

Istället för favoritkommentatorn som försvann kom det in en ny röst som berättade om domaren och polisens brutala verksamhet i Uruguay. Till sist fick matchen avbrytas och domaren skyndade iväg.

När polisen nådde radiostationen så hade tupamaros minerat stället. Det var åtminstone vad man trodde och mitt i sändningsrummet satt journalisterna fastbundna, med tejp och där snurrade ett band som gick ut i etern och berättade om de olika övergrepp som begicks mot befolkningen i landet. Det tog polisen flera timmar att konstatera att alltsammans var attrapper och sedan skrattade folk skadeglatt åt det hela.

Idag sitter Tupamaros i regeringen i Uruguay.

Själv var jag 20 år den gången. På helgerna stod jag som ensam elev och slog golfbollar över idrottsplanen på Sandön medan andra planerade stoppa matcher i Båstad och diskuterade Freire och Marcuse. Några få år senare tog en hel del av matchstopparna över golfspelandets ädla konst och slutade stoppa matcher.

Jan fick en bra karriär, tv-chef, informationschef på SIDA, mm. Det han berättade gjorde intryck på mig den gången och säkert många andra. Igår förstod jag lite bättre var hans hjärta låg.

Ibland får vi tillfälle att bidra, att göra något som på engelska uttrycks som ”make a difference”, ett bra uttryck. På senare tid har jag tvingats avbryta en del vänskapsförbindelser med människor som jag trodde var inne på den linjen.

Som jag trodde ville något utöver att räkna pengar. Räkna pengar är kul men det kan knappast vara meningen med livet.

Jag tror inte att Leonardo Henrichsen räknade pengar. I fickan när han dog hade han en biljett till Sverige. Han ville gärna se sina inslag som han aldrig sett eftersom han aldrig varit i Sverige och efter att ha jobbat för SVT under fyra års tid i olika krig och militärkupper skulle han slutligen åka till Stockholm och se de färdiga resultaten av sina ansträngningar.

Istället dog han.

Hans sista meter film blev unika och skapade historia.

Den roliga typen går igen och fler extraknäck!

Sedan Jan Guillou avslöjades har varit informatör åt KGB har det liksom inte varit helt lugnt i det svenska medie- och kulturlandskapet.

En del frågor som ställts kanske inte har varit helt berättigade. Andra har det definitivt. Den forna vänstern har just i kraft av att den i stort sett är vad ordet ”forna” indikerar ett dåtidsfenomen, delat sig i olika delar.

För, emot och mittemellan.

När det nu också visar sig att Jan Guillou arbetat för den yttersta högern på ”Utredningsbyrån för Samhällsinformation” under åren 1981 och 1982 mot faktura lär debatten knappast bli mera finstämd.

Där arbetade väl kända profiler som Joakim von Braun med att hålla reda på kommunister och andra som fortfarande kunde tänkas vilja störta det svenska samhället 1981. Där drog Hökmark, Unkel och Svegfors runt och diskuterade hur de skulle krossa löntagarfonderna, avreglera allt och minska skattetrycket.

Men vad gjorde Guillou där. Att han hade uppdrag är klarlagt. Frågan är vilket eller snarare vilka eftersom han fått betalt upprepade gånger.

En kritisk artikel om kulturrådet? Var finns den? Vad var det som var så dåligt med Kulturrådet? Är det inte dags för Jan att berätta hela sanningen.

Ingen verkar ha känt till vad Guillou sysslade med på Utredningsbyrån. Ungefär som när Guillou extraknäckade åt KGB. Ingen hade en aning om saken. Inte KFML/SKP i varje fall där han var medlem, ett parti som var djupt kritiska till Sovjetunionens form av socialism. Guillou hade inga direktiv att infiltrera KGB.

Exakt vad som ligger bakom det mediala kalsongrycket på Jan Guillou vet jag inte och frågan är i fall vi någonsin får reda på den saken. Var det innehållet i memoarerna som fick kitteln att koka över någonstans eller vad det bara ren tur. Det kan ha varit förre IB-agenten Ekbergs version som kom vid ungefär samma tidpunkt.

Så vad jag vill säga är att tonläget kanske blivit en aning högt men det finns alltså en förklaring till den saken.

Om nu Jan Guillou hade rett ut saken ordentligt så hade belackarna möjligen kunnat säga att det var jävligt korkat, men nu vet vi hur det hänger ihop och har inga flera frågor.

Guillou själv hanterade saken till synes galant. Han förnekade inget direkt om kontakterna med KGB.

Han till och med nämnde att det kunde röra sig om 20-25 gånger och han hade skrivit några artiklar och sen hade de pratat politik.

Han hade fått betalt av KGB. Oklart dock exakt hur mycket totalt men han nekade inte till saken och det fanns kvitton som han fick skriva under.

En gammal avhoppad rysk agent Gordievskij fick berätta att Guillous information haft betydelse och andra som rysslandsexperten och förre SKP:aren Stefan Lindgren fick betvivla saken.

Guillou gjorde en medial Eriksgata av sällan skådat slag. Han ställde upp på allt, svara på frågor till och med via chatt och internet som han annars gärna spyr över.

Det var väl i princip bara Bollibompa som han inte besökte under detta inre reningsbad.

Ur all denna information och hans nyligen utgivna självbiografi där hans ryska wallraffande vispades över på nio rader kom det en del nya frågor och Jan ställde åter igen upp och, ja det var väl ingen som direkt kunde klaga på hans vilja at förklara.

Men han kunde ju naturligtvis inte undanhålla sig rätten att sticka åt sina kritiker små tjuvnyp.

Var det inte i själva verket så att det pågick en kampanj för att förringa betydelsen av IB-avslöjandet.

Delar av den gamla vänstern ställde upp och försvarade IB-avlöjandena. Det talades på sina håll om att KGB-fraterniserandet istället skulle kunna vara grund för en resning i målet.

Själv hade Guillou arbetat ordentligt och målmedvetet under ett stort antal år för att förringa Peter Bratts och före IB-agenten Håkan Isacsons insatser.

Isacsson fick på vanligt guillouskt manér ta de värsta smällarna eftersom han är död. Isacson dog 59 år gammal, alkoholiserad 2002.

Jodå, Isacson var en simpel tjuv som fått foten och var missnöjd på IB enligt Jan Guillou. Bratt hittade honom och Guillou försåg Isacson med vin(eller möjligen vodka från ryska ambassaden) och sedan pratade Isacson loss. Men enligt Guillou sladdrade Isacson samtidigt för sin gamla arbetsgivare om att FiB/K var dem på spåren. Dock utan att nämna sin egen roll.

Här börjar det bli riktigt spöklikt.

Man kan undra hur Jan Guillou visste detta. Var det möjligen så att Birger Elmér förre IB-chefen också blivit supen under bordet av Jan Guillou ner i Kivik?

Enligt Jan Guillou så berättade han för Birger Elmér om KGB kontakterna och denne hade bara skrattat.

Men som sagt Birger Elmér är ju också död.

Var kommer all denna faiblesse att citera döda egentligen ifrån?

Få som inte var med på den tiden hade något färskt minne av vad som hände och knappt någon orkade rota rätt i smeten av utredningar och gamla odigitaliserade lägg, politiska åsiktsbyten och förändrat världspolitiskt läge.

Många av de forna stridskamraterna sitter idag och sörplar ur de bästa köttgrytorna precis som Jan själv som gärna korkar upp en glad röding för tusenlappen eller mer.

Det är dem väl unnat. Vi är inte bittra!

De skrockar väl lite gott åt saken. Jo, ja det var ju typiskt. Men så jäkla typiskt var det inte. Det var väldigt otypisk och det är just min poäng.

Ingen jag känner som var maoist skulle ens komma på tanken att sälja information till ryssarna. Än mindre att knäcka KGB genom att lämna information och prata politik med dem.

Guillou har hela tiden varit mycket noga med att påpeka att han inte varit spion.

Sålt uppgifter, artiklar, analyser, visst men fotat något olagligt, eller lämnat information om hemliga saker, inte alls. Han skulle avslöja KGB tillsammans med bäste polaren Arne Lemberg men Lemberg svek honom och knallade upp till Säpo.

Nu ska Guillou fundera på ifall det finns något mer han kommer ihåg från den tiden för det var länge sedan och han var ung och naiv och han trodde KGB var liksom en klubb så ifall man kom med så fick man träffa de andra agenterna.

Den tanken närde han i fem år till han fick nys om IB-affären. Då bröt han kontakten med KGB.

Jag har funderat åtskilligt på Jan Guillous hjärna denna höst.

Att den fungerar och bitvis briljant vet jag. Men exakt hur den fungerar är fortfarande historiskt outrett.

Det är inte alls så att jag har någon ”Mosa Janne” badge på rockuppslaget. Han har skrivit många viktiga artiklar i debatten och är som krönikör oftast läsvärd.

Han har skrivit en bok Ondskan som filmats och som exempel mot mobbing använts i undervisning i skolorna.

För några år sedan tog hans mamma bladet från munnen och berättade om sonens livliga fantasi. Dessutom har ett antal före detta klasskamrater berättat om att boken enligt deras uppfattning inte stämmer med verkligheten. Sådant är svårt att bevisa eller motbevisa. Morsor ljuger och klasskamrater håller ihop och konspirerar.

Men vissa uppgifter stämmer inte överens och Jan Guillou har inte heller försökt förklara dem vad jag känner till. Eller är det som Myrdal sa om sin barndomsskildring. Att den inte var ett polisprotokoll. Som när Jan G. skulle kommit hem från internatskolan Solbacka och spöat skiten ut sin styvfar. Enligt mamman var de redan skilda sedan flera år. Styvpappan fanns inte i hemmet. Eller som sista dagen på Solbacka. Applåderna. Enligt flera vittnesmål blev Jan relegerad och utkickad eftersom han rökte inte bara på skolan utan också inne på skolan som var tillverkad av trä. Vad är sant?

Eller var det så att den först var en roman och sedan blev verklighet.

Ljuger Jan Guillou? Ja, han ljuger ibland och han glömmer att berätta om vissa saker och andra förskönar han. Han kanske är som folk är mest. Hans mamma tror att han blandar ihop sina romaner och verkligheten.

Man vet inte. Ett rätt märkligt exempel är däremot den intervju Jan Guillou gav i sin ”Damage Control” kampanj efter Expressens avslöjande.

Jag läste artikeln som var skriven av Oisin Cantwell på Aftonbladet. En gammal bekant.

Oisin fick ett namn under intervjun på den handledare från KGB som efterträdde KGB residenten Gergel som lämnade Sverige 1970. Det var ju bussigt av Jan Gulllou och jag kan riktigt se Oisins hand bli så där lite lätt fuktig runt bandspelaren som den kan bli när man får med något lite extra när Guillou slänger ut sig att:

– Boris Tjivarsevsketj. Han var yngre, mer intellektuell. Inte andra världskrigsveteran som Gergel. Han var mer västerländsk, mer modern. En kul typ, helt enkelt, sa Jan.

Det har jag grunnat på en hel del varför Guillou sa så.

Alltså vem den här killen var och varför det inte stått en rad om honom. Varför har ingen försökt intervjua denne åtminstone för svensk samtid rätt intressante man som möjligen vill eller inte vill bli intervjuad, möjligen lever eller inte lever.

Jag tror att det finns en rätt stark möjlighet att det beror på att den personen inte existerar.

Pär Jansson satte mig på spåret när han påpekade att han mindes att det fanns en rysk agent i Fiendens Fiende som hade ett liknande namn. Jag har inte läst den boken liksom de flesta av Guillous böcker men i boken heter han Jurij Tjivartsjev(jmf: Boris Tjivarsevsketj)

Likheten är slående. De som tillfrågats hittills om dessa namn säger att killen i boken är påhittad som namn betraktat och det som Guillou levererar till Oisin Cantwell inte heller verkar riktigt.

Jaha, vad göra.

Nu finns det flitiga typer som la ner krut på att hålla reda på namn på ryska KGB och GRU agenter. Så det finns en förteckning över vilka agenter som var verksamma i Sverige på den tiden. Uppgifterna kommer från väl kända KGB avhoppare som Jurij Nosenko, Pjotr Derjabin och andra underrättelsekällor, te x utvisade diplomater m m.

Gergel finns med bland dessa men han utvisades aldrig.

Men någon med det namnet Guillou uppger finns inte. Så antingen var Gergels efterträdare helt okänd för Säpo med flera andra underrättelsetjänster. Eller också var han så känd att man behövde inte föra upp honom på en lista. Gergel lämnade Sverige i god ordning 1970 och Jan Guillous nye handledare blir då eller möjligen tidigare en för svensk säkerhetspolis helt okänd rysk handledare från KGB alternativt GRU som var den militära ryska säkerhetstjänsten.

Enligt Guillou pågick kontakterna med KGB mellan 1967 fram till 1972. Gergel åkte hem 1970.

Det är där jag inte förstår Guillou riktigt. Eller är det så att Oisin skrivit fel namn. Jag tror inte Oisin skulle skriva fel namn om Guillou var källan och han har säkert bett Jan att bokstavera för säkerhet skull.

Annars är listan rätt omfattande:

Venjamin Vasiljevitj Antipin 70-72
Ivan Konstantinovitj Baranov 71
Jevgenij Ivanovitj Gergel -70
Vladimir Jevgenevitj Golanov 70-71
Lev Gusev 71
Viktor Vasiljevitj Ivanov(GRU) 67-69
Michail D Jakovlev, ambassadör i Sverige 71-
Anatolij Gregorevitj Jegorov (GRU) 71-
Michail Borisovitj Kosov Sverige 71-73
Nikolaj Ivanovitj Kuzminitj 71
Alexander Georgevitj Lopatin 1967-72
Georgij Alexandrovitj Motjalov 72-
Jurij Poljakov 71
Nikolaj Fjorodovitj Poseljanov 68-72
Leonid Alexandrovitj Rjabovol 68-72
Igor Jelisevitj Sinitsyn 62-69
Jurij Konstantinovitj Sjebanov 69-71
Jevgenij Sjumilov 70
Mark Nikolajevitj Sokolov 70-
Lev Filipovitj Sotskov 69-71
Nikolaj Viktorovitj Satskevitj 71-73
Dmitrij Andrejevitj Svetanko 70-
Igor Alexandrovitj Tjekalkin 72
Anatolij Chrisanfovitj Tjurilin 68 och 72
Marat Vasijevitj Zubko 71

Det finns ett namn Satskjevitj som flyktigt påminner om det som Jan Guillou uppgett till Oisin och som Guillou uppger i Aftonbladet.

Nu undrar jag följande. Vad hette Guillous handledare på riktigt mellan 1970 och 1972? Finns han på listan här ovan, var det en hon och varför i hela friden ljög Guillou. Att han skulle tala sanning betyder att inte bara svensk säkerhetstjänst utan även andra skulle missat Boris Tjivarsevsketj som Guillou hade kontakt med under flera års tid mitt i maoiströran och kalla kriget. Dessutom och kanske ännu viktigare: Varför uppger Jan Guillou det namnet han gör till Oisin Cantwell i intervjun ifall han bara skulle avslöja KGB. Håller han på fortfarande?

Det finns säkert en både rimlig och enkel förklaring till detta men nu vill nätbuset gärna höra på en förklaring som håller från KGB över SKP till Timbrohögern. Fanns det tre uppdragsgivare, en eller möjligen en helt annan?

Vilket anställningsnummer Guillou hade på Utredningsbyrån? 570! Googla efternamnen på killarna ovan på bild. Har ni tur kanske det dyker upp en gammal jaktbild med Janne i Sibirien:

Utdrag ur Boktips för boken Fiendens Fiende av Jan Guillou:

”Han ger sig iväg till Sibirien för att jaga tillsammans med ryssen Jurij Tjivartsjev och får veta skrämmande saker.”

Motivet?

Det som slår mig när jag läser Lembergs angivelse är hur glad Guillou verkar vara åt det faktum att försäljningen av information till ryssarna ger pengar. Alltså inte typ att han är glad över att de snart ska sätta dit KGB. Men det är ju Lembergs tolkning såklart. Ja, att Guillou pratar om pengar 1967.

Faktum är att Guillou själv berör ämnet i den beskrivning av hans karriär som ligger som ligger på Piratförlagets webbplats.

Han sålde en artikel till Edgar Antonsson 1966 som handlade om hans värnplikt. Med 5000 i handen tog han sig till Paris och där satt Anderz Harning som också gillade ett glas eller två. Antonsson telegraferade deg när Jannes 5000 mot all förmodan tog slut och Janne fattade inte att det var riktiga pengar som skulle jobbas av.

Så här skriver Guillou på hemsidan:

"Resultatet av denna sommar(1966 min anm.) blev att jag kom hem med en ekonomisk skuld till Bonniers som åtminstone motsvarade något decenniums studielån*. Dels hade jag inte begripit att de pengar jag fått var förskott som räknades av mot det som eventuellt skulle införas i tidningen. Dels hade jag inte sparat några verifikationer, som vanligt hyggligt folk ju inte har anledning att göra.

Jag var alltså, uppenbarligen som planerat, fast på FiB/aktuellt, fjättrad med en stor ekonomisk skuld. Plötsligt hade jag blivit journalist. "

Då kan man förstå han glädje över de ryska pengarna bättre.

*Guillou har högre upp på samma sida uppgivit att 5000 motsvarar 60 000 i dagens penningvärde. Han var alltså skyldig Bonniers och FIB/Aktuellt 10 studiebidrag som han också förtänksamt uppgivit till 3500 kronor, alltså 35 000 = 7 x 6 = 420 000 kronor.
Det blir många flaskor champagne, absint eller vad de slankade i sig därnere.

Ljumma fakta till glöggen

Det finns en del som påpekat både en och två gånger i detta forum att min beskrivning av fallet Åke Svanstedt och huruvida det förekommit elpåfösare i hans träning på Bjertorp eller inte, skulle varit en ägnad att försvara Svanstedts sak och inte som det så vackert heter opartisk, objektiv etc.

Från början, alltså för lite drygt ett år sedan försvarade jag travsporten, eftersom travsporten som jag känner den utmålades som helvetet på jorden – för hästarna.
En person i rånarluva påstod sig ha sett att metoden användes.

Sedan påstod andra ”djurvänner” andra saker.

Hästsporten omsätter 20-30 miljarder varje år beroende på hur man räknar och är därmed en betydande del av svensk ekonomi.

Sporten blev kan man nog säga, tagen på sängen för ett år sedan.

Eller ja, att TV4 hade rotat runt efter skit om travsporten var ingen hemlighet för STC. Men de hade nog inte räknat med att programmet skulle ge just den bilden av sporten.

Hade STC den gången gått ut och sagt följande:

-Den här beskrivningen är djupt osaklig och vi kommer att begära rättelser på de punkter som är direkt felaktiga. Det förekommer oerhört många rykten i den här branschen. När det går bra för en tränare går det sämre för en annan. Rykten om elpåfösare har funnit under många år och när vi hör ett sådant rykte utreder vi det.
Vi var hos Åke Svanstedt den 8 november 2004 och gjorde en oanmäld inspektion. Vi
hittade ingenting. Svanstedt berättade i samband med vårt besök att han en gång för cirka 28 år sedan när han var amatör använt metoden. Hästen hade sparkat bakut och Svanstedt hade fått gå hem. Han uppgav att han aldrig använt metoden efter detta tillfälle. Vi har senare åter besökt Bjertorp utan att finna några indikationer eller bevis på att det förekommit. Vi har förhört personal och ingen har vid dessa tillfällen indikerat att metoden använts. Skulle den likväl ha använts så är det förbjudet enligt lag och vi kommer också att besluta om disciplinära åtgärder mot de som i så fall eventuellt döms.

Om STC berättat om detta i december 2008 hade åklagare Anders Gustafsson aldrig kunnat smussla undan uppgifterna från STC i förundersökningen. Uppgifterna om att Svanstedt använt metoden men förkastat den för nästan trettio år sedan är väsentliga.

TV4 skapade anmälningarna, först anonyma sedan till sist när alla hade pratat ihop sig framträdde några med namn.

Kalla faktas nya program visar med all önskvärd tydlighet varför det inte går att behandla programmet med en vanlig måttstock. Kalla fakta har i likhet med resten av kanalen utvecklats till en svensk TV:s National Enquier.

Återigen hade Sofia Hartung fått förtroende att hålla i mikrofonen. Johan Åsard, hennes chef och ansvarig utgivare hoppades väl att Åke skulle slå henne på käften på vägen från rätten när hon högt och tydligt talade om att hon var från TV4 ifall Åke Svanstedt händelsevis glömt vem hon var.

Det finns inga ordentliga krav på saklighet och opartiskhet när det gäller TV4. Därför kan de producera den här typen av vinklad smörja.

Men det är ändå rätt skickligt att helt undvika att ta med en enda rad om vittnenas trovärdighet mot bakgrund av vad som framkommit sedan förra programmet.

I vanlig ordning när Hartung är med i bilden så var det knappt en siffra som stämde.

Eftersom programmet gjorts efter rättegången och inslaget handlade om Svanstedts träningsrörelse så bommade Sofia inkörda pengar med fem miljoner. Hon orkade väl inte klicka på träningsfliken.

Så sammantaget var det en ren och skär partsinlaga.

Om jag inte tar upp vittnenas fina karaktärer när de samtidigt efter att ha ruvat på saken i fem till sju år, kan samhället nog stå ut med.

Jag sitter inte och ritar ihop drevprogram på bästa sändningstid i en av våra största tevekanaler.

Det enda som var intressant i programmet var att STC:s överveterinär Peter Forsberg sa att han tagit med uppgifterna om att Åke Svanstedt berättat om att han använt metoden vid ett tillfälle 1979/1980.

Jo, om man räknar alla vittnena som samtliga åtalade åberopat så blir det faktiskt 18 stycken. Så där han Sofia Hartung rätt.

Om hon istället för att springa och vifta med mikrofonen i hopp om att få en fläskläpp av Åke, ägnat en smula mikrofonteknik åt att intervjua några andra som aldrig sett något eller ställa en enda kritisk fråga till Gustafsson, t ex varför han smusslade undan uppgiften om att Åke Svanstedt själv berättat om att han använt elpåfösare för trettio år sedan i förundersökningen, så hade man som Fox News säger kunnat kalla det för ”Fair and Balanced”.

Vad kallades det där stället utanför Ankeborg? Tröstlösa Träsk?

Domstolar ska enligt svensk lag försöka överväga om det kan ha funnits ett alternativt händelseförlopp när det värdera vittnen och övrig bevisning i ett mål.

När det som nu inte finns någon övrig bevisning så gäller det att värdera om vittnena kan ha haft andra motiv.

Gåsdunsplockarna på Kalla fakta kanske skulle kunnat peta lite i Paw Mahonys oplockade gåsar med Åke Svanstedt som anklagade Mahony för att slå hästarna.

Många hade anledning, sa Åke. Så, men vilka var dessa anledningar förutom gårdar man inte fick köpa, misslyckades karriärer, bråk, avundsjuka, dåliga vitsord, kritik av handen med hästarna, kärlekshistorier, svikna löften rykten och hästar som försvann och sedan lyckades hos Åke, kunde bidra till ett annat händelseförlopp.

Det blev lite omvända världen i Lidköping. Försvarets vittne berättar om Svanstedts användande av grisfösare och flera vittnen berättar att de själva använt elpåfösare och fått utskällning av Svanstedt för de isidosatt djurskyddet.

Bortom rimligt tvivel. Ja, att Åke använt metoden för trettio år sedan ungefär samtidigt som ett av huvudvittnena Hans G Eriksson själv fick smaka på grisfösare i Olle Goops hästtransport.

Samma tid som barnaga förbjöds i lag och centern aldrig skulle kompromissa om kärnkraften.

Times They Are A-Changin som Dylan sjöng. Nu sjunger han Must Be Santa. So It Goes som Kurt Vonnegut skrev.

Vad tingrätten skriver vet vi den 22 december.

Mjafff och lite pyssel

Det var en fullständigt lysande dag på travbanan. Sju rätt och… ja. Vårt lilla tipsgäng som nu består av fyra personer hade ett rådsmöte. Om en av oss äter en god middag alternativt drar sex sju snabba bira och sedan berättar hur det känns för de andra så kan möjligen utdelningen kännas större än 305 spänn.

Örjan hade en bra dag och vår spik Zyrano Boko satt som en smäck. Det var Flashen som uppmärksammade mig på att den hästen kunde springa! Jag lovade att komma ihåg varifrån det kom och det gör jag. Den var ingen bluff.

Idag får Rydens Cindy och Dear Jackie göra oss glada och garderar ni Elindra Sånna med Björn Goop i tredje så glöm inte Mantua Lung med Örjan som verkar var i form. Örjan alltså. Lung har tre ägg i raden men verkar ha fina fartresurser när det stämmer.

Det var dagens hästfunderingar.

Lite musik. Jag köpte en skiva för några månader sedan. Fleet Foxes med Fleet Foxes. Den tror jag passar bra som julklapp.

Några tips till en liten julparad när skinkan ska griljeras och anden är villig.

Dylans hejiga Must Be Santa gör en glad. Chris Reas Driving Home For Christmas är given. A Christmas Duel med The Hives & Cyndi Lauper kom förra året och tillhör den minoritet av julmusik som man med fördel kan lyssna på två år i rad. Run Rudolph Run med Keith Richards från 1976 är också ett måste på plattlaggen. Sen när man blivit lite gråtmild och snorig så åker Judy Garland på med Have Yourself A Merry Little Christmas. Christmas Must Be Tonight med The Band är det heller inget fel på. Sen kan man smeta bort i dimman med Twelve Days of Christmas med The Vienna Boys Choir och till sist får det bli The Christmas Song med Andrea Bocelli och Natalie Cole.

Det börjar bli lite stämning!

Det har varit en ansträngande vecka.

Men rolig och intressant. Träffade flera gamla kompisar som jag inte sett på åratal.

Det är alltid skojigt att se hur mycket magarna växt hur mycket hår som finns kvar högst uppe osv.

Vid sidan av skrivandet har det varit en hel del mycket roliga historier som dykt upp. Ibland och det kan jag försäkra så överträffar verkligheten dikten med hästlängder.

Jag får se när jag kan återkomma till detta.

I travets värld har det hänt en del tråkigt men också en hel del roligt. Ludde den evige spolingen fyller femtio år. Grattis! Åke Svanstedt har raderat Stig H Johanssons gamla fina rekord som gäller mest intjänat som tränare under ett år alla tider.

Det ser ut att sluta på över 43 miljoner kronor, en smått fantastiskt summa.
Den absoluta lejonparten av dessa pengar går till hästägarna och blir en fin sporre att fortsätta ha travhästar.

Stor Grattis! Att prestera en sådan sak när man är satt under press från både media och domstol och till och med tidvis sin egen branschorganisation är inte lätt.

Det har varit ett väldigt fint travår. Många fina prestationer som man kommer att minnas länge.

Men det kan man kanske återkomma till. Året är ju inte slut än men fort gick det.

Det börjar dra ihop sig till jul. Carina ringde. Hon besökte våra gamla trakter i Salahaddin uppe i bergen en bit från Erbil.

Handelsmannen är kvar. Det är lika stökigt i hans butik som vanligt och hans bröder blir bara fler och fler. Filtbutiken var stängd. Spiken ska få ett nytt tjockt fleecetäcke i julklapp eftersom husse har kvaddat den gamla i tvättmaskinen.

Men hon hittade saffran. Sex amerikanska för fyra gram. Det ni!

Så nu blir det lussebullar, fiskgrytor och vad man nu kan göra och så ger vi bort lite till folk.

Idag såg jag de första släpvagnarna med julgranar komma slirande nerför Hornsgatan. Ett par snöflingor kom samtidigt så än är inte hoppet ute om en vit jul men visst ser det dassigt ut.

En kompis ringde från Aspudden. Han var förbannad eftersom det flög in ett pärlband av Learjet(dom flyger över oss). Klimatkonferensen är starkt misstänkt. Nu har politikerna snackat skit om att man måste tänka på klimatet då gasar de hem i sina privatflyg över helgen. Det kan ju ha varit några popstjärnor också men vi eldade upp oss ordentligt.

Sedan tog sig kompisen tydligen in för när jag kom tillbaka från sena kvällsrundan med Trisse så vankades det först biff och sedan kyckling så nu får det blir snabbantning.

I veckan kommer Skogshögskolan med sina nyhuggna granar och sedan smäller Hammarby upp sitt stånd utanför Zinkens Idrottsplats. Då börjar det bli lite julstämning.

Grandoft.

Blossa med konjakssmak fick jag tips om härom… igår var det faktiskt.

Äh, jag tror det blir en fin jul i år också. Erlandsson påminner lite om Lagrell kom jag på. Det kanske är dialekten men det är det här naturliga klämmiga småbluffandet och dialekten som gör dom så opålitliga.

Nu sa Erlandsson att han höppades att folk skulle köpa griskött i en gårdsbutik så di kunde se me egna ögon hur grisarna hade det i levande livet.

Det lät himla fint med det närmaste jag hittade på nätet var en strutsfarm i Rinkeby så de där sprättgrisarna och gårdsbutikerna verkar inte var så utbredda i våra trakter. Men det lät himla fint när han sa det, den gode Erlandsson. Det var nästan så man fick tårar i ögonen, gårdsbutiken. Fast nu har de smällt upp en ostbutik på Hornsgatan så det kanske blir en gammal hederlig slakteributik som det luktar kött och rökta skinkor i framöver.

Det tror jag att jag önskar mig en sån i julklapp.

En solskenshistoria i decembermörkret!

Dagens tema måste ändå gå i kärlekens tecken.

Sven Otto Littorin har hittat ny livskamrat. Det gör inget att flickan är 20 år yngre. Grattis Sven Otto!

En kurdisk tjej.

Jag känner hennes pappa ganska bra. Nu var det ett tag sedan jag såg honom. Sist tror jag det var uppe i Shaqlawa i Kurdistan och då såg han lite stirrig ut. Det gällde någon varutransport om jag minns rätt.

I Sverige har pappa Khaffaf bland annat gjort sig en förmögenhet på lösgodis. Han är en riktig affärsman. Ständigt sugen på en liten eller för den delen en stor affär.

En av de bästa affärerna som Sven-Otto Littorins presumtive svärfar måste ha gjort var väl ändå när han jobbade i Bagdad 2004.

Det var då på hösten som jag träffade honom. Han var nog lite nervös då som sagt.

Det var ju lite rörigt i Bagdad på den tiden. Amerikanerna lämnade över kontoret och handkassan.

Bremer åkte hem.

Kvar fanns Sven Ottos blivande svärfar. Ja, han var inte ensam. Det var ett helt gäng men jag vet att han inte kokade kaffet till de andra på ministeriet direkt.

Den dåvarande försvarsministern Hazim Al-Shalaan och den person som Bremer utsåg till inköpschef, en polsk bil- och blomsterhandlare Ziad Tareq Cattan som i sin tur slog sig ihop med ett gäng kurder på ministeriet och sedan rullade kulorna i hög hastighet. Så hög att senare kom inte Paul Bremer ihåg att han anställt Cattan och Cattan gömde sig i Kurdistan och sedan blev det tjafs i gänget och det sista jag hörde var att Cattan varit upp i Kurdistan och biktat sig. Men det var det flera som hade gjort.

När röken skingrats saknades det 1,3 miljarder dollar. 1,1 miljarder gällde en affär med försvarsmateriel från bl a Polen som inte hade den främsta kvalitén. Sedan var det viss några hundra miljoner där de flesta kvitton saknades.

Ja, ja och det blev efterlysningar och domar i folks frånvaro. En del bytte pass och identitet.

Jag borde frågat Littorins möjlige svärfar exakt hur allt gick till, men sedan den tiden så blev han alltmer, vad ska vi säga… svårtillgänglig.

Så om det blir lite julnötter, glögg och mys framåt julkanten med svärfar så kan Sven Otto garanterat få höra både en och annan historia som borde få öronen att trilla av på Sven Otto själv och förmodligen också på Per Schlingman och resten av den moderata partiledningen.

Såg att Littorins förra fru vill ha 1,8 miljoner av honom och lite underhåll. Snacka med svärfarsan Littorin! Fast jag vill höja ett varningens pekfinger. Han vet hur man gör affärer.

Världens bästa husse!

Claes Freidenvall har haft många år på sig att fundera på vem som är hans husse och nu har han kommit fram till att det är den som bestämmer.

De som har makten.

I hans fall är det STC som äger hans arbetsplats och ger honom pengar varje månad så han kan köpa en Harry och en bira till sammandraget klockan 18-nånting på lördagarna.

Freidenvall är därmed en försiktig general.

Det var som Jan Stenbeck sa till Janne Scherman angående hamna i nåd. Janne var väl lite inne på att jobba hos Stenbeck då men det löste sig ju galant på annat sätt.

Däremot hade han eldat en hel del på den lockhårige Korsnäsmannen.

-Javisst, sa Jan Stenbeck. Ifall du ber om ursäkt lika många gånger som kinesiska muren är lång.

Det hade Scherman ingen lust med.

Det var samme Stenbeck som sa till sin syster Margareta af Ugglas som tyckte att Toyotaagenturer inte var riktigt fint om man hette Stenbeck:

-Öppna fönstret mot gatan, Margareta! Vad är det du hör? Är det klappret av hovar?
Vad har detta med Freidenvall att göra?

Det handlar förstås om hans krönika och det väl kända stormötet som avhölls nylingen om travets framtid.

Stenbeck var måhända ett särintresse i den fina världen där man ägde gruvor, skogar och dasspappersfabriker och landet hade två tevekanaler från samma hus.

Idag är hans efterlämnade imperium knappast något ”särintresse”. Det betraktas som ett historisk nytänkande inom näringslivet.

Hur länge har vi hört det här dötugget om särintressen. Inom facket är särintressen sådana som klagar på förbundsledningen eller styrelsens val av frågor att driva. Ett tag var miljömedvetna ”särintressen”.

Det var Sundbyholmstravets ordförande Lars Andersson som fick till en mening på mötet som fick nicken av Freidenvall:

"det är en död hand när särintressen möts i en organisation när någonting ska drivas framåt":
"En sådan organisation kommer ingen vart, den blir ofta själv lamslagen. Ska vi åstadkomma ett starkt STC ska allting kanaliseras genom travsällskapen. Det är där kampen ska stå".

Demokrati är inte bara för de som vet hur de ska sätta upp ett fuktigt pekfinger för att känna efter vad som är dagens rätt.

Demokrati innebär att man även tar hänsyn till minoriteten.

Det borde inte finnas någon motsättningen mellan aktiva och travsällskapen tycker Freidenvall. Men nu verkar det som om de gör det och dessutom mellan flera olika viktiga grupper och STC som central för att utveckla demokratin i organisationen.

Då duger det inte att komma rattande med ”särintressen”.

Nej, Freidenvall är trött på att det kommer folk och tjatar på mötena. Jodå alla är inte lika slipade och vana. En del har gått och laddat lite som Jimmys farfar. Vi hade alltid en snubbe på Boliden Kemi ”Goldie”. Han begärde ordet och lyckades sedan ha fem eller sex olika ståndpunkter i samma fråga och det kom sällan något förslag. Det suckades en del när handen kom upp men det var hans rätt att fundera ut vad han skulle tycka, fast han ibland gjorde det inför öppen ridå på fackmötet.

Det där tjatet och de där oformulerade typerna är demokratins kärna.

Satt just och lyssnade på klimatmötet i Köpenhamn. Där var det nått förslag för Tobago och ett annat från Kina.

Sedan skulle då alla anmäla sig till listan och säga att vi stödjer Kinas förslag och de andra att vi stödjer Trinidad och Tobagos förslag. Det blev många talare och till sist sa ordföranden att istället för att låta alla säga att de stödde den ena eller det andra så skulle de diskuteras om det fanns en möjlig kompromiss i en mindre grupp och sedan skulle förslaget läggas fram på nytt.

Det är säkert en massa mygel och krafs bakom kulisserna men själva tanken att man ska nå fram till consensus i en fråga istället för att rösta hit och dit hela tiden är inte alls dum.

Trinidad och Tobago är utan tvekan ett särintresse för sig. 1,2 miljoner invånare mot 1,3 miljarder. Men det är inte det saken handlar om.

”Makt tar man eller i bästa fall förtjänar man den”, säger Freidenvall i sin krönika i Travronden. Han tyckte att meningen var så fiffig att han till och med använde den i ingressen.

För mig är den svårbegriplig. Den speglar inte Freidenvalls i övrigt hovsamma krönika som manar till lugn och besinning.

Tar man makt? Jag trodde att man fick förvalta makt i en demokratisk process. ”Eller..” och sedan kommer det: ”i bästa fall förtjänar man den”.

Det verkar lite som Freidenvall förväxlar Djingis Khans erövringar, där Khan i sina ljusare stunder var en upplyst despot men knappast någon demokrat i modern mening.

Jag tror att både Freidenvall och flera inom travsporten borde fundera över vad makt egentligen är till för innan de försöker berätta att deras idéer gynnar demokratin.

Två julklapps tips kring makt och demokrati: ”Il Principe”(På svenska:Fursten) av Niccolò Machiavelli från 1513 och det mesta som skrivits av den amerikanske statsvetaren Robert N. Dahl.

Men visst vore det underbart med en värld utan särintressen. Risken är väl dock att det intresse som finns kvar till sist är ett och vad händer om det inte är ens eget.

Sen det här att folk snarkar på möten Freidenvall. Måste det vara ett tecken på dålig karaktär. Kan inte det vara ett tecken på något annat och mera grundläggande eller helt enkelt på att folk sliter så mycket inom travsporten för att få det att gå ihop att de helt enkelt somnar när de hamnar på ett möte.

Överlåt makten till sportens aktiva nedifrån och upp. Sedan finns det alltid en och annan som trivs bäst i opposition men det är smällar man får ta.

Vad var det han sa Brecht: Upplösa folket och välja sig ett nytt!

Förr i tiden var en tid sedan!

Christoffer Ekmark på Travnet skriver en krönika om G. Om vi kallar den för G så minskar vi antagligen Global Warming med 0,00001 vilket är ett bidrag i alla enkelhet.

För G är ämnet för dagen.

Ekmark har inga speciella synpunkter på hur det kan ligga till. Men han är väldigt upprörd över att nio av tio aktiva han pratat med verkar ha känt till att det förekommit.

Det lustiga eller snarare sorglustiga men Ekmarks artikel är att den inte relaterar till något.

Man får liksom inte veta när detta skulle ha hänt.

Jag har aldrig hört talas om grisfösare som träningsmetod och jag är ändå 54. Det kan bero på att jag blev intresserad av trav först på senare delen av 80-talet.

Däremot fick jag ordentligt med stryk hemma på sextiotalet. Det tror jag inte Ekmark fick för det kom en lag 1979 som förbjöd den saken om hans föräldrar tillhörde den laglydiga typen så pratade dom med honom istället. Ändå ser man att folk flätar till sina ungar på stan 2009. Alla sporter och grenar har sina dåliga utövare, fuskare och genvägare.

Men när man ska säga något är det ju bra ifall man vet exakt när saker och ting hänt, vad som hänt och i vilken omfattning.

Jag skrev tidigt i den här soppan att jag inte skulle bli förvånad om Svanstedt provat metoden. Nu visar det sig att han gjort detta och redan berättat om saken för fem år sedan. Det var ”knappt 30 år” sedan det hände, skriver Ekmark. ”Knappt”??

Det är för sjutton Prekambrium i sammanhanget!

Djurskyddslagen fick Astrid Lindgren i 80-års present av dåvarande statsministern Ingvar Karlsson 1987. Jag vet inte hur gammal Ekmark var då men riktigt så mysigt som det var i Katthult med Griseknoen var det nog inte någonstans i Sverige på den tiden.

Astrid Lindgren kämpade för djurens rättigheter.

Det var i en tid då allt skulle stordriftiseras och kalhyggen kallades för föryngringsytor. Det tror jag inte Ekmark minns. Han är antagligen upprörd över en massa saker som hände på den tiden.

Utveckling kallas det.

1979 levde fortfarande John Lennon och George Harrison. Det snackades om återförening av Beatles.

Jag antar att det var ungefär vid den tiden som Svanstedts före detta granne Hans G Eriksson tumlade om med G i Gooparnas hästtransport även om han efter rättegången var snabb att tillägga att killen som körde bussen skjutsade grisar till slakt också.

I ett filmat inslag från Travnet säger Hans G Eriksson att ”Det hade inte behövt gå så här långt”. Det är ett intressant uttalande.

Nästa vecka blir Ekmark säkert upprörd över att det har blistrats trots att det är förbjudet.

För oss som är lite äldre än de som är lite yngre och föddes tio år efter andra världskriget, såg Ingo spöa Floyd, Sverige slå Kanada och fick se John F Kennedy skjutas ihjäl i teve, följa Cubakrisen och den första månlandningen så har det hänt mycket inom djurhållningen på alla områden.

Om gamla gubbar i min ålder säger att alla höll på med det så betyder det inte att alla gjorde det, Ekmark. Folk är som du och jag, snackar en massa skit. Det betyder bara att en massa gamla stötar har den uppfattningen.

Det väsentliga är ifall de tyckte metoden fungerade och fortsatte trots att det var förbjudet.

Har Ekmark, som verkar röra sig som fisken i vattnet i travsporten, hört nio av tio säga att det var en hejans bra metod. Ekmark skriver ”vardagsmat under många år”.

Under vilka år Ekmark? 1960-1980? 1973-1981 eller 1982-2005? När var det ”vardagsmat” enligt Ekmarks källor och har de något mer konkret som stödjer den saken.

”Svanstedt kan få bära hundhuvudet för branschen” skriver Ekmark i rubriken om det nu är han som författat den.

Den här typen av snickesnacke journalistik kan verka småputtrig och hör väl i viss utsträckning till den moderna journalistikens överlevnadsstrategi.

Det finns inga data som stödjer det Ekmark föreslår. Däremot borde kanske oberoende forskare undersöka vad som hände sedan man började använda G på travhästar och hur det slutade ifall det har gjort det.

Det skulle kunna vara ett intressant komplement till expertvittnet Bech-Friis ponnyströmningar i USA från 1980 där inte ens elstyrkan angetts.

Finessen med forskning är ju att den är relativt ointresserad av vad deltagarna heter.

Ekmark blir lite orolig ifall han drar alla gamlingar över en kam.

Mja, det som däremot oroar är att en ung kille född 1982 G:ar 20, 21, 22 och 23 år gammal. Det låter nästan som Guillou när denne säger; jag var naiv och 23 år. Det passar liksom inte ihop.

Den pådrivande(ursäkta) skulle varit Åke Svanstedt. Åtminstone i början. Sedan tog Erik egna spänstiga initiativ. Speciellt efter inspektionen den 8 november 2004 när Åke erkänt att han använt metoden runt 79/80 och fått gå hem med resterna av sulkyn över axeln. Forsberg säger att han var tydlig under samtalet och förklarade vad som skulle hända ifall det uppdagades framöver att Åke använde ström.

Sen skulle det ha fortsatt och Erik Fredriksson skulle övertalat Glenn våren 2005 att strömma hans häst. Om nu det här samtalet varit mellan Åke och Peter Forsberg i november 2004, vilket det inte finns någon anledning att betvivla så undrar jag hur Glenn tänkte ifall Åke skulle dyka upp medan Glenn strömmade Erik Fredrikssons häst.

Skulle Åke var glad eller ledsen med tanke på vad som sagt mellan honom och Forsberg?

Jag tror att många provat både grisfösare, blistring och det ena och det andra. Men bilden av travsporten som ett gäng djurplågare är åt helvete fel. I framtiden är det kanske genmanipulering och designade hästar vi jagar. Så länge det finns pengar så finns det grogrund för de flesta av människans mindre charmerande sidor.

Fungerar det så gör man det efter övervägande. Men fungerar det och är det värt risken.

Jag försöker bara hitta ett bra argument för att Åke Svanstedt skulle ha gjort det 2002 och framåt. En sak till. Varför har inte ett enda vittne kommit fram och sagt att Åke gjort det mellan 1983-2002 då Åke Svanstedt verkade i Norrland och ju redan hade provat metoden 1979/80.

Det är sådant man funderar över medan vintermörkret ruvar över gård och stuva… eller var det tuva?

Jag minns inte.

Svinga Klubba!

Ett par snabba öl på Hålet rensade hjärnan.

Jag ägnat resten av helgen åt lite arbete av det nyktra slaget och dessutom betraktat vädret med viss skepsis.

Lars G Dahlgren på Travronden har ägnat frågan om demokrati uppmärksamhet lite mer i detalj. Om det stämmer vad han säger så verkar det inte riktigt klokt hur det fungerar inom travsporten.

En sak jag haft svårt att förstå när det gäller sporten är hur beslut fattas, alltså själva gången.

En av tvistefrågorna verkar var vem som ska bestämma. Det är ju rätt anmärkningsvärt att en sport som utövats i hundra år eller så inte har hittat en vettig och demokratisk form för att fungera inflytandemässigt.

Istället för ett maktcentra för sporten har det skapats ett antal intressesfärer med känt resultat.

Nu kräver de aktiva 50 procents inflytande. Det är då man börjar inse vidden av problemet. Nu ska en stadgeöversyn se hur mycket man från centralt håll kan tänkas ge av inflytande till de aktiva.

”Ge till…”

Det är väl självklart att de som tränar hästar och andra aktiva som ser till att det bli sport ska ha ett dominerande inflytande över sporten.

Varför inte femtioen procent? Eller hundra procent?

Vilka är mest intresserade av att travsporten blomstrar? Det måste väl tränare, kuskar, uppfödare och hästägare vara om de tillåts utöva verkligt inflytande.

Nu kastade STC helt typiskt in en lite köttbit i veckan på 80 miljoner mer centrala pengar till banorna, en siffra som flera redan avfärdat som bluff och som egentligen är 40 miljoner.

Det här att finta eller kuppa igenom saker, påstå att två plus två blir fem hör till gamla tiders föreningsliv där Olle och Pelle turades om att svinga klubban i fyrtio år och de visste hur man skulle formulera ett kontrapropositionsvoteringsförfarande så att gräsrötterna sökte hjälp på psykakuten efter årsmötet.

Tyvärr finns det fortfarande kvar det här tänkandet i många föreningar.

En kompis berättade igår att bostadsföreningens styrelse där han bor med 26 lägenheter hade gett sig själva 100 000 i arvode. I stort sett alla är förvånade i föreningen. Det hela föregicks av en blek intetsägande kallelse med lite stambytessnack och formalia hit och dit. Inget märkvärdigt.

Det stod inget om att styrelsen tänkte klubba igenom att de fyra där skulle få 100 000 delat med fyra för att? Ja, det var just det. Så det kom några få till mötet och pang så var beslutet fattat i sann demokratisk ordning.

-Är inte det mycket, undrade kompisen.

Jag sa att jag inte visste men motiveringen var väl det som skulle föregå beslutet.
Ungefär som jag skrev för några postningar sedan om ”Informed Consent” inom sjukvården. Att man vet vad det handlar om, vilka risker och fördelar som finns med ett beslut.

Om styrelsen nu tyckte att de var värda en månadslön per skalle och år så borde de väl skrivit det i kallelsen och argumenterat för att det var en normal och rimlig nivå med tanke på det arbete de lagt ner och att detta inte avvek från den genomsnittliga nivån i andra bostadsrättsföreningar bl a bl a.

Sånt där retar mig så in i helvete.

Demokrati är ingen exakt vetenskap men när valda företrädare skuggar eller börjar låta som forna tiders feodalherrar som gav förläningar och drog in desamma när det passade, så är det dags att någon säger; gå!

Makt korrumperar villigt människor och det är väldigt få som har ett grundmurat och starkt skydd mot detta virus.

Det brukar kasa snett så här: Ledningen jobbar hårt och energiskt för en rörelse, får svara på frågor och kritik som ibland upprepas och kanske inte alltid är så konstruktiv. Till sist skapas en kultur där ledningen flinar över axeln åt de där som inte har ”överblicken” och fattar hur det ”egentligen är”.

Istället för att söka förklara eller se över sin egen pedagogiska kompetens börjar man manövrera över huvudet på medlemmarna.

Man belönar sig själva med besluträtter som styrelser egentligen borde dela ut och förankra för att öka demokratin i organisationen. Men då måste man dra allting om och om igen och ett och annat förslag var kanske inte så perfekt och då kanske det skulle finnas fler kandidater till nästa val.

Istället svingar man klubba och använder sig av små trick och finter som den som har annat att sköta på dagarna kanske inte alltid uppfattar förrän det är försent. Man håller igång lite utredningar och översyner, har sidomöten och dubbla agendor.
Så uppstår förtroendeklyftor, motsättningar och skitsnack i en organisation.

Demokrati kommer sällan nedifrån och upp i en organisation. Revolutioner däremot kommer alltid nerifrån och upp.

Så nu tycker magister Persson att Svenska Spel ska skänkas till Idrottsrörelsen. Jag har ett annat förslag som liknar Perssons, alltså Patron Guran JKL Persson.

Pandemi...Maybe...Baby!

Vad hände med 3 miljoner svenskar smittade av svininfluensan?

Sverige får nicken av den europeiska läkemedelsmyndigheten samtidigt som Mary Mårtensson är på kvällsblaskan är orolig för att vi ska strunta i vaccinet eftersom det nu börjar visa sig att många av de som fattat besluten runt den så kallade pandemin är djupt insyltade i olika läkemedelsbolag.

4 miljoner svenskar ska nu vara vaccinerade. I Europa har totalt 10 miljoner vaccinerats och 4 av dessa är alltså svenskar.

Så nu står vi där med ett vaccinberg på cirka tio miljoner doser värda en miljard plus 750 000 doser Tamiflu från fågelinfluensan.

Allt medan folk dör i operationsköerna.

Nu är influensan på väg att klinga ut precis som jag skrev för ett par veckor sedan. Den minskar i USA, Storbritannien och övriga Europa.

Samtidigt är det bara att vänta på hur biverkningarna kommer att gestalta sig. I Danmark kom det fram i förra månaden att Glaxo tvingat köparen, den danska staten att skriv på ett avtal som friskriver bolagen från ekonomiskt ansvar för biverkningarna. Samma som i USA men där kan man välja på flera olika vaccin. I Sverige säger Socialstyrelsens Anders Tegnell att deras avtal med Glaxo är hemligt.

Jag tror att det är på tiden att vi svenskar tar tag i en del bitar. Det är redan dumstrutvarning på oss men ifall vi inte ska bli helt utskrattade kanske vi ska skärpa till oss lite.

Jag skrev och ställde lite frågor till Socialstyrelsen som rörde upphandlingen, vilka som fick bjuda på vaccinpaketet för en två tre veckor sedan via en tjänst som Socialstyrelsen satt upp på sin hemsida.

Antagligen har de fattat beslut om att alla först ska vaccineras och sedan ska Socialstyrelsen besvara obekväma frågor.

Konspirationsteorier, pärmbärare, cellofanklädda husvagnar och stråldetektorer. Knappast!

Det handlar om integritet, skilda skott mellan känsliga verksamheter och som den gamle historikern Plutarchos antydde saken ”Ceasars hustru får inte ens misstänkas”.

Sir Roy Andersson är en av de brittiska akademiker och rådgivare åt regeringen och WHO som SvD nämner i sin artikel. Jag hittade hans CV på nätet.

Frågan är inte på vilka stolar han sitter utan på vilka han inte sitter, den gode Sir Roy som adlades 2006.

Vad hände med jäv, regler, oväld och lite personlig moral?

Till sist en annan folksjukdom. Allvarligare.

Jag råkade i språk med en kvinna i min egen ålder som jobbar på dagis. Hon hade en teori. Den gällde barnvagnar. För oss som bor på Söder och inte vill bli ihjälkörda av sönderstressade juppar som i 1000 meters tempo fräser över trottoarerna med skumpande barn för att hinna till dagiset innan första morgonmötet där chefen ska dra upp riktlinjerna för det nya Corporate Image Step II projektet Close Ecounter.

Puh!

Jag håller mig inne.

Teorin?

Jo, anknytningsproblem. Då menar jag inte mellan 4:an buss och tunnelbanans blå linje.

Eftersom jag inte har barn så finns det en del saker som man inte funderar på även om jag inte är helt okänslig för de som är lite mindre än oss som är lite större.

Men när hon säger det så låter det både intressant och skrämmande.

Har ni tänkt på att barnvagnarna vänt på sig.

När jag växte upp så satt barnet och tittade på sin mamma eller pappa. Idag sitter de och tittar på hundratals människor, hundar, bilar, ungar, hundar och händelser som flimrar förbi i staccato medan mamma eller pappa pratar bakom dem i lilla handsfreen om Close Encounter.

Det trodde kvinnan var dåligt och skulle ge problem framöver.

Anknytningsproblem.

Stabilt och inte för högt odds tycker jag.

En pandemi… maybe…baby.