Som jag ser det!

Det här är den första av några artiklar som jag petat med en längre tid. Jag har följt det så kallade Svanstedtmålet långt innan det blev ett mål. Faktiskt ändå sedan Kalla fakta sände sitt program om travsporten i månadsskiftet november och december 2008.

Det är nu mer än ett år sedan och det har skrivits kilometervis med texter om vad som kan ha hänt på Bjertorp som Åke Svanstedts träningsanläggning heter.

En del har haft låg kvalitet, vissa texter har innehållit rena lögner, gissningar eller grova överdrifter. De värsta påhoppen på Svanstedt har gällt bl a privata förhållanden och det finns i stort sett inget svenskt media som inte tagit upp fallet från en eller annan vinkel under det gångna året.

Men det har också gjorts mer eller mindre tappra försök att verkligen förstå vad som hänt på Bjertorp.

Många har debatterat frågan i olika travforum på nätet och debattens vågor har stundtals gått höga.

Det ska villigt sägas att historien så som den kommit att utvecklas innehåller en rad komplicerade aspekter.

För det första inträffade händelserna för ett antal år sedan. Det innebär att de inblandade har svårt att minnas och att risken för så kallade falska minnen ökar. Ett falskt minne är inte en lögn utan något man minns men som inte har inträffat eller inträffat på ett annat sätt.

För det andra har media själv blivit sitt eget bevis i detta mål eftersom medias intresse påverkade flera av de inblandade att agera snarare än att de inblandade kom på att de skulle berätta eller anmäla saken.

För det tredje är det en polariserad historia där två sidor säger helt olika saker. Ett stort antal vittnen har sagt att de aldrig sett elpåfösare på Bjertorp medan lika många säger att de antingen sett märkliga utrustningar och reaktioner på hästar eller direkt bevittnat hantering av grisfösare.

För det fjärde är hela utredningen från början till slut med efterföljande åtal och och domstolsförhandling ett praktexempel på hur illa det är ställt med svenskt rättsväsende. Det har inget specifik med detta mål utan är ett tydligt exempel på hur minskade resurser, rationaliserar och bristande kompetens tillsammans skapar ett rättsligt gungfly där rättssystemet inte klarar av att utreda det som går att utreda för att minska risken för en felaktig dom utan istället spacklar över luckorna och använder förstärkande ordval för att legitimera slutsatser som rimligtvis inte kan ha gjorts.

För det femte finns det ett antal formella frågor som i viss mån ansluter till den fjärde punkten men gäller direkta rättsliga, laggrundade frågor och som gör att jag kommer att anlämna en formell anmälan i den kommande veckan till Justitieombudsmannen(JO) för att få utrett dels om hur delar av förundersökningen skötts av polisen och åklagaren och ifall deras hantering stått i strid med svensk lagstiftning och praxis. Det gäller handhavandet av polisförhören med Therese Blomqvist och Erik Fredriksson samt polisens och åklagarens hantering av dessa. Det gäller vidare åklagarens beslut att undanhålla de utredningar och material som STC lämnat till polisen från förundersökningen. Vidare i denna del frågan om vad som hände med det förhör som ska ha hållit med Peter Forssberg av polisen och där Forssberg rekapitulerar den inspektion som gjordes på Bjertorp den 8 november 2004.

Jag vill också ha klarlagt om rättens ordförande har något speciellt ansvar i sin roll för att tydliggöra vad som förevarit i målet om varken åklagare eller advokater tar upp ett väsentligt förhållande. Jag anser att rättens ordförande borde tagit upp det faktum att travtränaren Hans G Eriksson under förhör i tingsrätten fler än tio gånger påstår att “vi” skulle ha sett hur en av de åtalade skulle ha haft en grisfösare under träning. Jag ifrågasätter inte advokaterna eftersom dessas agerande faller utanför JO men jag ifrågasätter rättens ordförande som inte reagerade på dessa upprepade och för målets utgång väsentliga uppgifter. Om fler än Hans G Eriksson var närvarande under ett stort antal gånger borde Hans G Eriksson tillfrågats vilka dessa människor var. Varför har inte dessa gett sig till känna ifall de existerar? Detta är speciellt viktigt eftersom domen tillmäter Eriksson trovärdighet och lägger hans iakttagelser som grund för domen och är stöd för Elin Strinnlunds vittnesmål.

I domen drar vidare rätten en slutsats rörande vittnet Hans G Erikssons iakttagelser rörande hästen Tag The Devil. Efter att Eriksson ändrat hela sin berättelse från förundersökningen slår Domstolen fast att Eriksson drog slutsatsen att hästen Tag The Devil hade utsatts för ström:

”Hans Erikssons uppgifter har varit måttfulla och inte överdrivna på något sätt. Hans
Eriksson har bestämt hävdat att han till polisen inte sagt att han sett att Åke
Svanstedt använt elpåfösare mot hästen Tag the Devil och att polisen måste ha
missuppfattat honom. Hans Eriksson har vid tingsrätten uppgivit att hästens skötare
sagt att hästen svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen
utsatts för användning av elpåfösare. Tingsrätten finner att Hans Eriksson lämnat en
godtagbar förklaring till de avvikande uppgifterna. Det har framförts från försvaret
att Hans Eriksson lämnat oriktiga uppgifter dels angående vad Anette Steenberg
sagt till honom, dels angående anledningen till att han inte längre hyr stall av Åke
Svanstedt. Tingsrätten har uppfattat att Hans Eriksson inte varit säker på att den
danska kvinnliga hästskötaren som uppsökt honom i stallet varit Anette Steenberg.
Med hänsyn till att det i målet hörts tre danska kvinnliga hästskötare, som samtliga
arbetat hos Åke Svanstedt, finner tingsrätten att det finns utrymme för att Hans
Eriksson kan ha misstagit sig på namnet. Det förhållandet att Hans Eriksson och
Anette Steenberg lämnat olika uppgifter ger därför inte anledning anta att någon av
dem talat osanning. Att Hans Eriksson och Åke Svanstedt har olika uppfattningar
om varför Hans Eriksson inte längre hyr stall av Åke Svanstedt är enligt tingsrättens
uppfattning inte anmärkningsvärt. Tingsrätten anser med hänsyn till det sagda och
till vad som i övrigt framkommit ingen anledning att ifrågasätta Hans Erikssons
vittnesmål. Hans Erikssons uppgifter ska därför ligga till grund för bedömningen.”

(Ur Tingsrättens Dom den 22 december 2009)

Problemet med ovanstående är Eriksson aldrig sagt att Åke skulle använt grisfösare mot Tag The Devil. Det står inte i förundersökningen och det säger han inte i rätten heller. Fel alltså. Sedan rörande Anette Steenberg. Han skulle ha förväxlat danska efter som de var tre stycken danskor. Ingen har frågat danskorna Line eller Tina Voss Nielsen ifall de varit hos Eriksson och gråtit om att det användes grisfösare.

Dessa två slutar dessutom under den här tiden. Vidare jobbar Anette hos Åke från 2002 och framåt. Eriksson fanns på gården från slutet av 80-talet och var där när Åke flyttade ner från Bergsåker 2002. Eriksson slutade hyra av Åke 2007. Under hela den tiden passerade han dagligen Anette som jobbade där. Dessutom jobbade Anette hos Eriksson i tre veckor enligt förundersökningen innan Åke flyttade ner. Erikssons passade också Anettes hund då hon var på tävlingar. Det är uteslutet att Eriksson skulle tagit fel på danska.

Men när tingsrätten påstår att Eriksson drog slutsatsen “svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen utsatts för användning av elpåfösare.”, så är det inte bára en övertolkning som tingsrätten gör utan en ren lögn. I tingsrätten säger Erikssoni i sin andra version inte alls att han drog den slutsatsen.

”För då körde jag deras hästbuss hem från Solvalla och då sa hästens skötare att han hade svarat bra på grillningen och egentligen är ju inte det att jag har sett att den använde ström och vad grillning innebär har jag ingen koll på heller. Det kan man ju bara gissa sig till.”

Den första versionen i förundersökningen handlade inte om att Åke skulle ha använt grisfösare, tvärtom, utan det handlar att Eriksson påstår sig har sett det hela från sitt stall. Istället säger han så här i förundersökningen:

”Första gången han såg den användas var mot en häst som hette "Tag the Devil". Detta var för ca 4-5 år sedan, tror Eriksson.Det var strax innan ett lopp kördes på Solvalla som heter Sweden Cup och där "Tag the Devil" vann. (vid kontroll framkom att "Tag the Devil" vann Sweden Cup på Solvalla 2003, förhörsledarens anm.)”

Här är hela historien ändrad. I förundersökningen sker det före loppet och Eriksson ser det hela. I rätten såg han inget och fick höra lite skvaller som han inte drar någonsluts av enligt sin egen utsaga. Det gör dock tingsrätten i domen och min fråga till JO är ifall tingrätter har rätt att dra sådana slutsatser av vittnesmål och ifall det var korrekt i detta fall.

I förundersökningen nämner Eriksson inte dessa tillfällen men väl andra där hans personal skulle gjort iakttagelser. Vidare nämner han en person Johan Fredriksson som kan antas vara släkt med Erik Fredriksson ett annat vittne. Denne skulle cyklat alternativt åkt bil med grisfösare till den rakbana där de skötaren Carl Johan Jepson skulle använt el mot hästarna “I princip varje onsdag”.

Ingen. Var sig polisen eller åklagaren har försökt utreda vilka dessa människor, uppenbara vittnen är. Existerar de och har de samma uppfattning som Eriksson om det han annars sett helt själv och i andra fall ändrat sig om ifrån polisförhör. De som ska ha varit med Eriksson styrker eller försvagar Erikssons vittnesmål. De borde hörts långt tidigare och frågan om någon kunnat styrka Erikssons uppgifter som är talrika borde ställts någon gång i detta omfattande och rimligen för staten kostsamma mål.

Jag har valt att skriva ut de förhör som jag anser mest relevanta för domen i Svanstedtmålet. Det finns andra förhör som kastar ljus över saken på ett annat sätt men när det gäller vad tingsrätten ansett ligger till grund för domen och påföljden så anser jag att förhören med sommarvikarien och skötaren Elin Strinnlund, skötaren Erik Fredriksson, proffstränaren Hans G Eriksson som bodde på gården och hyrde stall av Svanstedt samt överveterinär Peter Forssberg som är chef för STC:s veterinäravdelning och var den som dels deltog i den razzia som genomfördes den 8 november 2004 och dels vittnat om övrigt förekomst av anmälningar samt i frågan om betingning av travhästar genom elektricitet.

Utöver dessa utskrifter som jag tyckt vara väsentliga för att de som följt fallet själva ska kunna bilda sig en uppfattning om vad vittnen sagt, har jag genomlyssnat en rad andra relevanta delar av rättegången. Nedan kommer jag att gå igenom de uppenbara problem som jag ser med de olika vittnesmålen och vad förundersökning och senare åklagaren och till sist rätten, advokaterna och domstolen kommit fram till.

Jag tar inte ställning i sakfrågan. Utfallet i domstolen visar däremot tydligt att målet vilar på mycket bräcklig grund. Jag har svårt att se att de förhållanden jag belyser nedan skulle minska tveksamheten. I någon mindre fråga men inte på det hela taget.

Det finns alltför många förhållande och fakta som hanterats illa av polis, åklagare samt domstolen och i viss mån av advokaterna. Mer om detta i nästa postning som handlar om de aktuella händelserna.