Reflektioner som rör vittnet Elin

Sommarvikarien och skötaren Elin Strinnlunds berättelse rörande två hästar hon kom i kontakt med under ett sommarvikariat på Bjertorp sommaren 2004 har legat till grund för den fällande domen i tingsrätten.

Uppgifter om sju andra hästar avvisades av tingsrätten. Jag ska återkomma till det men när det gäller iakttagelser som rör hästarna Quack Pot och Le Kemp anser tingsrätten att följande är bevisat:

”Vad är bevisat avseende hästarna Quack Pot och Le Kemp?

Elin Strinnlund är den av åklagarens åberopade vittnen som lämnat direkta
uppgifter om att hästarna Quack Pot och Le Kemp utsatts för träning med el. Hon
har berättat att Glenn Persson en onsdagsmorgon under andra veckan som hon
skötte hästen Quack Pot beordrade henne att sela hästen med helstängt huvudlag,
check och slaggjord, att sådan utrustning normalt inte användes på den hästen, att
Glenn Persson informerade henne att Carl Johan Jepson skulle köra fort med hästen
och att Carl Johan Jepson senare körde iväg med hästen. Hon har vidare berättat att
Carl Johan Jepson återvände med hästen efter 10 – 15 minuter, att hästen då var
uppskrämd och skärrad samt hyperventilerade, att hästen uppträdde på ett sätt som
den inte tidigare gjort vid något tillfälle och att hon inte heller senare sett någon
annan häst bete sig på det sättet under träning eller tävling. Hon har också uppgivit
att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som
Quack Pot, att hon bestämde sig för att se vad som försiggick och att hon därför
gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 200 - 250 meter
från rakbanan, att hon därifrån såg att Carl Johan Jepson under tiden han körde
hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for i väg med en
väldig fart, att hästen uppvisade ett flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen
och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik
Fredriksson kört Carl Johan Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik
Fredriksson gjorde där.

Vittnena Hans Eriksson, som hyrt stall av Åke Svanstedt under den tiden åtalet
avser, och Erik Fredriksson, som varit anställd som hästskötare av Åke Svanstedt
under den perioden åtalet omfattar, har lämnat uppgifter som stämmer överens med
Elin Strinnlunds redogörelse.

Hans Eriksson har berättat att han i princip varje onsdag under den tiden som Carl
Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson använt en
elpåfösare mot hästar, att elpåfösaren sett ut som en större ficklampa med piggar
längst fram, att den suttit på en sopkvast eller liknande föremål, att hästarna varit
selade med slagrem, heltäckt huvudlag och i vissa fall med bundna svansar och att
de hästar Åke Svanstedt tränat normalt inte varit utrustade på det sättet. Hans
Eriksson har också berättat att Carl Johan Jepson när denne tryckte elpåfösaren mot
hästen lutade sig bakåt och skrek som sjutton. Hans Eriksson har vidare berättat att
en del hästar vid användningen av elpåfösaren skengalopperat medan andra hästar
enbart travat snabbare.

Erik Fredriksson har uppgivit att han några gånger under 2004 kört en elpåfösare till
banan, att han lämnat den till Carl Johan Jepson, att han sett att Carl Johan Jepson
använt den mot hästar och att han även uppmanat Carl Johan Jepson att inte
använda elpåfösaren under dagtid, då folk börjat prata om det. Erik Fredriksson
minns inte när under 2004 han kört elpåfösaren till Carl Johan Jepson och vilka
hästar Carl Johan Jepson använt elpåfösaren mot.

Mot Elin Strinnlunds, Hans Erikssons och Erik Fredrikssons utsagor står, utöver de
tilltalades berättelser, den bevisning som de tilltalade åberopat.

Carl Johan Jepson har bestämt förnekat att han vid träning av hästarna Le Kemp och
Quack Pot använt elpåfösare. Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.

Roger Jansson, Anette Steenberg, Ulf Andersson, Mercedes Balogh, Per Linderoth,
Mikael Svanstedt och Josefin Virdhage har samtliga uppgivit att de inte sett någon
elpåfösare på Bjertorp och att de således inte heller iakttagit att en sådan använts.
Ulle Hed har uppgivit att han i sin egenskap av banveterinär på Åby Travbana
kommit i kontakt med de hästar som Åke Svanstedt tävlat med där och att han inte
sett något anmärkningsvärt med de hästarna.

Hans Näslund har uppgivit att han i sitt yrke som veterinär undersökt hästen Mysig
minst tio gånger och var och en av de övriga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna vid sex till sju tillfällen samt att han inte fått anledning att misstänka att
någon av de hästarna varit utsatta för träning med el.

Travtränaren Stefan Melander har uppgivit att han vid många tillfällen tävlat mot
Åke Svanstedt, att han fotograferat samtliga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna, utom Bengali, under den perioden som åtalet avser och att han noterat att
hästarna inte varit stressade eller hårt utrustade varken under uppvärmningen eller
under tävlingsloppet.

Peter Forssberg har uppgivit att han närvarat vid en oanmäld kontroll som gjorts på
Bjertorp någon gång under 2005 i anledning av att det inkommit ett flertal anonyma
anmälningar till STC, vari angivits att Åke Svanstedt använt elpåfösare vid träning
av hästar. Peter Forssberg har förklarat att det vid kontrollen inte framkommit något
anmärkningsvärt.

Tommy Eriksson har berättat att han för tre eller fyra år sedan övertagit träningen
av hästen Quack Pot från Åke Svanstedt samt att hästen uppträtt normalt och inte
varit orolig.

De vittnen som åberopats av de tilltalade har inte varit närvarande när de händelser
som Elin Strinnlund, Hans Eriksson och Erik Fredriksson berättat om inträffat. Det
har framkommit genom förhöret med Johan Beck-Friis, vilkens bedömning stöds av
övriga hörda veterinärer, att det är förenat med stora svårigheter att bedöma om en
häst utsatts för elpåfösare eller inte, speciellt om man inte själv sett en sådan
användas. Tingsrätten finner därför att motbevisningen endast har ett obetydligt
bevisvärde.

Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Tingsrätten gör även en del andra överväganden och slutsatser rörande Elin i som strävar i samma riktning. Jag ska återkomma till det men först en titt på ovanstående.

Vad Fredriksson och Hans G Eriksson överhuvudtaget har för betydelse för Elins iakttagelser rörande hästarna Quack Pot och Le Kemp är svårt att förstå. Det finns inga sådan speciella kopplingar.

Hans G Eriksson uppger först att han stått och iakttagit alltsammans från stallet i polisförhöret och att den första hästen han såg utsättas för elektricitet hette Tag The Devil. I rätten uppger han att han inte hängt med riktigt när polisen läst upp och bett honom godkänna förhöret. Nu hände det inte innan utan efter Sweden Cup och han skulle då ha kört Svanstedts hästtransport från Solvalla och när någon icke namngiven skötare i transporten skulle sagt att hästen svarat bra på grillningen ett uttryck om Eriksson uppger att han inte vet vad som menats.

Tingsrätten drar felaktig slutsatsen att Eriksson dragit slutsatsen att den som pratat om grillning menat att hästen utsatts för elpåfösare.

För övrigt så flyttar Eriksson sina iakttagelser från stallet till rundbanan, hagarna som finns inuti rundbanan samt framför allt rakbanan som ligger längst bort. Högst troligt har någon påpekat för honom eller han har själv upptäckt att man inte kan något alls från den position vid stallarna han uppger i polisförhören. Avståndet är minst trehundra meter och skyms delvis av träd. Så han byter helt enkelt ut sin position i tingsrätten och säger själv att han inte kan se något från stallet.

De här hundraåttiogradiga vändningarna sväljer tingsrätten helt oreflekterat.

Eriksson hänvisar nu till att han mött Jepson och använder i ökat omfattning utrycket “vi”(tolv gånger i tingsrätten).Ingen frågar i tingsrätten vad han menar med ”vi”. Men det har helt säkert inte något med Elins vittnesmål eller att han skulle varit ute med Elin att göra.

I övrigt har han inte sett några hästar som han kan ge namnet på. Han säger inte ett ord om Quack Pot eller Le Kemp och vet inte när det inträffat bara att det skulle inträffat inte mindre än under ett år och i princip varje onsdag.

Ingen frågar om Eriksson känner Elin eller har pratat med henne rörande grisfösare. Elin uppger att Eriksson pratat med henne om grisfösare. Det är i själva verket Eriksson som berättar för henne vad hon upplevt med Quack Pot. Hon såg inget själv men selade enligt egen berättelse ut hästen med käk, helstängd huvudlag och slaggjord.

Sedan körde skötaren Carl Johan Jepson hästen i en kvart och sedan kom han tillbaka med en häst, Quack Pot som hyperventilerade och var så stressad att Elin aldrig varken förr eller tidigare har sett det. Hon frågade aldrig Jepson vad som hänt. Enligt förhöret vågade hon inte.

Det är någonstans här det som Elins “detaljerade och nyanserade” berättelse kan börja ifrågasättas. Då träffar hon på Hans G Eriksson som befinner någonstans vid stallarna.

Eriksson nämner varken Quack Pot eller Le Kemp. Han minns bara att olika hästar hos Åke hade olika färg och då har han ändå varit professionell travtränare i 20 års tid och vuxit upp med hästar. Han är drygt femtio år idag.

Det finns inget direkt i Erikssons historia som stödjer Elins berättelse vad gäller just hästarna Quack Pot och Le Kemp.

Tingsrätten undviker noga att utveckla vari detta stöd skulle bestå, vilket inte heller är enligt regelboken.

Samma sak med Erik Fredriksson. Den enda kopplingen är att Erik enligt Elin skulle kört ut en bil till träningsbanan på Bjertorp. Det har föreslagits av en del vittnen att detta var för att transportera grisfösaren ut till rakbanan för att inte den skulle synas. Enligt Fredriksson så påstår han att detta skulle ha skett vid några tillfällen under den tid när Jepson var anställd men han vet inte när det skedde i början eller slutet. Jepson började 1 januari 2004 hos Svanstedt som skötare. Elin under andra halvan av juni så det kan ha skett antingen innan hon började eller efter om det skett och bilturerna verkligen gällde grisfösare. Det kan också finnas andra skäl att Erik kan ha kört ut bilen. Den saken har inte ens utretts i någon större utsträckning eller i varje fall inte fullgott. I ett annat sammanshang säger Perssons advokat att det faktum att man ibland körde ut till banan kan ha berott på att man skulle hämta tappade skor eller ha extras med ifall en sko trillade av hästen under träningen. Att slå fast att Erik Fredriksson denna gång skulle kört ut en grisfösare till Jepson går helt enkelt inte att säga och det är den enda kopplingen som rör Elin och Erik Fredriksson. Dessutom påstår Hans G Eriksson att Fredriksson skulle både kört bil och cyklat med grisfösaren, vilket också gällde Johan Fredriksson och Jepson.

Så å ena sidan har vi Erik som påstår att han varnat Jepson för att använda grisfösare på dagen och å andra sidan Erikssons påståenden att skötarna, bl a Carl Johan Jepson, Erik Fredriksson och Johan Fredriksson som skulle cyklat runt med grisfösare mitt på dagarna.

Så Erikssons och Fredrikssons berättelser är inget stöd för Elins egen berättelse. De är dessutom sinsemellan motsägelsefulla. Faktum är att deras berättelser har svårt att var stöd ens för dem själva och de är definitivt inget stöd åt Elins berättelse som dessutom har en hel del egna problem.

Efter att ha lyssnat igenom förhöret med Elin har man en ganska klar uppfattning av Elin. Hon blandar förmodligen samman vad hon kunde 2004 med vilka kunskaper hon har förvärvat under fem år som skötare hos Stig H Johansson. Det är det första problemet med hennes vittnesmål.

Elin har vid detta tillfälle arbetat med olika hästar som sommarvikare på Bjertorp efter att just ha gått ut från Wångens gymnasiala hästutbildning med inriktning på trav 2004. Hon är då nitton år och har uppgett för utredning och rätt att det fanns hästar i familjen när hon växte upp och att hon som tioåring började med ponny och sedan med stora hästar. En släktning ska också ha haft travhästar. Hon har praktiserat några veckor och detta är henne första arbete efter utbildningen. Dessutom har hon vid tillfället i den mån man kan lista ut det arbetat hos Svanstedt i högst en månad. Den aktuella hästen Quack Pot har hon varit i kontakt med någon vecka.

Hennes bedömning att den här typen av utrustning oavsett ifall den beordrades eller användes vid tillfället måste värderas. Det gör också tingsrätten(se nedan). Åke Svanstedts försteman Glenn H Persson som innehar en professionell travtränarlicens och är femton år äldre än Elin säger följande:

”Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.”

Det finns inga anteckningar, träningslistor , något eller någon som kan bevittna vad Glenn H Persson sagt eller tror sig ha sagt till Elin eller omvänt vad Elin hört eller tror sig ha uppfattat. Tingrätten har också vid sin bedömning chefen för verksamheten, travtränaren Åke Svanstedts uttalande rörande Quack Pot att bedöma:

”Hästen Quack Pot var nervös och fick därför tränas försiktigt. Om
den hästen utsatts för elektriska stötar borde den ha blivit ännu nervösare.”

När en annan travtränare, Tommy Eriksson för cirka fyra år sedan övertog träningen av Quack Pot uppger han att hästen ”uppträdde normalt och var inte orolig”.

Kan en häst vara både snäll och nervös och sedan karakteriseras som ”inte orolig”. En häst utvecklas i träning och med stigande ålder. Det kan nog de flesta som haft häst eller tränat häst intyga.

Elin har själv uppgett angående Quack Pot att den ”var något het men snäll”(ur polisförhör). I rätten säger Elin ”snäll men lite pigg”.

Det intressanta med rättens bedömning är dock en annan sak. Åke Svanstedt som är känd för att ha en sällsynt detaljerad och omvittnad kännedom om de hästar han har i träning, avfärdas liksom Glenn H Perssons kunskap och uppgifter. Glenn H Perssons professionella uppfattning som haft den omedelbara kontakten med skötaren Elin Strinnlund är alltså mindre värda än en nyanställd sommarvikaries. Det innebär inte att Perssons och Svanstedts uppgifter skall tas ad notam men att de skall värderas som vilken annan uppgift som helst.

Är det rimligt att strömma en nervös häst? Hästen hade dessutom överproduktion av röda blodkroppar, s k överträningssyndrom, vilket Svanstedt som till skillnad från Elin hade ansvar för hästens välbefinnande och hade tillgång till alla veterinärutlåtanden under den aktuella tiden

Om rätten fäst tilltro till Svanstedts uppgift om att hästen var nervös och fick tränas försiktigt så borde Glenn H Perssons uppgift om att han är säker på att han inte beordrat Elin att ta på slaggjord tagit på allvar.

Två uppgifter från ansvariga avfärdas till förmån för en sommarvikare, Elin har haft hästen i en vecka. Men tingsrätten går längre:

"Elin Strinnlunds anställning hos Åke Svanstedt var visserligen hennes första arbete
efter avslutade studier vid Travskolan Wången men det har emellertid framkommit
att hon, trots hennes då ringa ålder, hade lång erfarenhet av hästar. Mot bakgrund
därav finner tingsrätten att det inte framstår som troligt att hon missuppfattat Glenn
Persson. Tingsrätten finner att det genom Elin Strinnlunds vittnesmål är styrkt att
Glenn Persson en onsdag under tiden den 7 juli – den 25 augusti 2004 på Bjertorp
beordrat henne att utrusta hästen Quack Pot med helstängt huvudlag, check och
slaggjord.

Genom Elin Strinnlunds uppgifter är det dessutom styrkt att Carl Johan Jepson
senare samma onsdag kört hästen. Elin Strinnlund har bedömt att Quack Pot inte
behövt ovan nämnd utrustning. Med hänsyn till hennes kännedom om hästar finner
tingsrätten inte någon anledning att ifrågasätta hennes bedömning. Den bilden av
Quack Pot som lagts fram under förhöret med Stefan Melander visar också att
hästen under tävling inte varit försedd med sådan utrustning. Dessa omständigheter
talar med styrka för att hästen under Carl Johan Jepsons körning av den skulle
utsättas för något utöver det vanliga och att den inte enbart skulle trava i
tävlingstempo. De iakttagelser som Elin Strinnlund gjort av hästens tillstånd efter
träningen, som tingsrätten inte heller finner någon anledning att ifrågasätta, kan inte
förklaras av att den enbart sprungit fortare än under normal träning. Några andra
naturliga förklaringar till hästens reaktioner har inte framkommit. Härtill kommer
att Hans Eriksson berättat att han i stort sett varje onsdag under den perioden som
Carl Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson vid träning
använt elpåfösare mot hästar. En sammanvägning av samtliga redovisade omständigheter leder till bedömningen att det är styrkt att Carl Johan Jepson en onsdag under perioden den 7 juli – den 25 augusti 2004 vid träning använt utrustning som gett hästen Quack Pot elektrisk stöt."

Här försöker tingrätten påstå att Elins långa erfarenhet av hästar skulle göra att hon inte missuppfattat Glenn H Persson.

Det är för det första två saker som inte behöver ha det minsta med varandra att göra. Ett missförstånd har ingen omedelbar bäring på erfarenhet.

Det ligger nära till hands att misstänka att rätten förstärker Elins förmåga och kompetens för att den uppfattar hennes vittnesmål som rent från dolda motiv. Omvänt har man avfärdat Svanstedts och Glenn H Perssons väl dokumenterade och långa erfarenhet eftersom de är misstänkta.

Men låt oss börja med Elins långa erfarenhet. Det är ingen som påstått att Elin inte har en längre tids erfarenhet av hästar. Elin är 19 år när hon börjar hos Svanstedt. Men ingen, varken polis, åklagaren, rätt eller för den delen försvaret har på ett tillfredställande vis försökt att utreda vilken hennes långa erfarenhet är vad gäller travhästar på elitnivå. Den bristen är väsentlig.

Svanstedt har vid händelsen 2004 då han ansvarade för träningen drygt tjugo års professionell erfarenhet av professionell träning. Dessutom har han en gång provat elpåfösare när han var amatör kring 1979/80.

Det ska ställas mot Elin vars erfarenhet av träning av travhästar på elitnivå inte är lång utan tvärtom kort. Att hon har lång erfarenhet av hästar är inte samma sak som att hon har omfattande erfarenhet av travhästar på elitnivå. Hon uppger att hon har en släkting som tränar travhästar. Rätten försöker inte utreda vad hon eventuellt lärt sig av denna släkting eller på vilken nivå denna släkting tränar travhästar. Det framkommer att hon praktiserat några veckor, oklart var och under vilka förhållanden. Hon har vidare gått på Wången, vilket är ett gymnasium där hon gått en linje med inriktning på trav. Wången har en del egna hästar men det är stor skillnad på den träning som sker där och den som sker på elitnivå.

Hade Elin de kunskaper som behövdes för att avgöra vilken utrustning som var lämplig för just hästen Quack Pot som hon haft hand om i någon vecka. Ja, säger tingsrätten. Hennes kunskaper värderas i själva verket högre än Glenn H Perssons och Åke Svanstedt tillsammans.

Elin nitton år gammal anses kunna bedöma vilken utrustning hästen Quack Pot ska ha efter att ha haft hästen som skötare i en vecka. Det är inte ens klarlagt hur vid hur många träningstillfällen Elin gjort påselning av den aktuella på hästen under den vecka hon haft hand om hästen.

Allt som inte passar in i tingsrättens grundinställning avfärdas eller tonas ner i domen på ett närmast pinsamt sätt.

Elin kunde inte ha missuppfattat förstemannen och travtränaren Glenn H Persson. Varför kunde hon inte det? Orsaken är att tingsrätten fäster tilltro till en annan skötare Line Nejsborgs berättelse om hennes och Glenn H Perssons användning av elpåfösare ett och ett halvt år tidigare. Men när Elin börjat så jobbar inte Nejsborg hos Svanstedt längre.

Glenn H Persson säger att han är säker på att han inte beordrat Elin att utrusta hästen med slaggjord.

Om helstängt huvudlag och check säger han inget och det görs inget försök av vare sig förundersökning eller rätten att utreda ifall det kunde varit fallet.

Det finns vidare om man läser förhöret med Elin en hel del frågetecken. Hon berättar att hon genast tyckte det var konstigt med den här utrustningen. Hon hade bara haft hästen en kort tid, i en vecka och visste genast hur den skulle utrustas. Hon frågar inte och hon vill inte heller fråga efteråt vilket framstår som mycket märkligt och aldrig utreds precis som så mycket annat. Det finns mycket i hennes berättelse som tyder på att hon redan fått höra rykten om grisfösare och mystiska utrustningar när hon selar ut Quack Pot.

Elitränaren och fotografen Stefan Mellanders bilder som visar Quack Pot i tävling utan den föreslagna utrustningen tas som inteckning på att Elins version är den riktiga. Persson säger att hästen tävlade med olika utrustning och Mellanders bilder på Quck Pot är vid ett tillfälle. Mellander var inte heller där för att visa hur Quack Pot var utrustad vid all tävlingstillfällen. Jaha, så Åkes bedömning att hästen var nervös och skulle tränas försiktigt ledde honom till att tro att hästen skulle betingas med en grisfösare med check, helstängt huvudlag och slaggjord i träning genomförd av en skötare som jobbat hos honom ett drygt halvår(Jepson) men sedan åkte allt av i tävling och skötare och hans själv skulle sätta sig upp bakom hästen utan check, slaggjord och helstängt huvudlag och testa ifall det fungerade. Tingsrättens logik är inte av någon högre klass i detta avsnitt heller. Det låter ju troligare än att Persson sagt åt sommarvikarien Elin att prova check och helstängt men inte slaggjord och att hästen som var lite nervös inte fungerade med utrustningen.

Som stöd för vittnet Elin uppges uppgifter lämnade av travtränaren och hyresgästen Hans G Eriksson. När det gäller utrustningen har Eriksson klara besked i förundersökningen:

”Eriksson uppgav att om han hade varit spelare hade han kunnat tjäna stora pengar. Han hade lärt sig att se på Svanstedts hästar när de hade varit utsatta för el. De hade då sedan vid start i loppen helstängt huvudlag och Eriksson kunde se sammanhanget. Normalt gjorde hästarna bra prestationer två gånger efter en träning med grispåfösare för att sedan försvinna ur toppsammanhangen.”

Så Eriksson är ett stöd för Elins uppgifter och tingrätten anser att hennes uppfattning att hästen inte behövde tex helstängt huvudlag också bekräftas av Stefan Mellanders bilder där hästen inte hade den utrustningen. Men om Erikssons uppgifter är ett stöd för Elins berättelse hur förklarar man då det Eriksson uppger i förundersökningen som refererats ovan.

Förundersökning och dom är fyllda av den här typen av motsägelser som aldrig utretts.

Dessutom säger rätten att hästen saknat utrustningen i ”tävling”. Den tävling som Stefan Mellander fotograferade. Det säger inget om den bilden tagits före eller efter det tillfälle som refererats och oavsett det kan utrustning ändras. Det görs hela tiden under en hästs karriär.

Det är omvittnat att Åke Svanstedts hästar körs med förhållandevis enkel utrustning. Oftast i så kallad kort tävlingssulky. Ifall Svanstedt beordrat elträning borde han försett hästen med slaggjord i tävling, vilket är en tvärsgående rem bakom hästen så den inte kan sparka bakut. Någon sådan fanns inte på Mellander bild för vad det nu kan vara värt. I träning verkar det enligt förhör med Persson och Svanstedt att hästarna vanligtvis går i långvagn. Däremot görs inga försök att utreda nyttan med slaggjord i en långvagn. Det handlade ju om betingning och Elins berättelse bygger på att man inte gjort så här tidigarepå den aktuella hästen. Det var alltså en ny metod för just Quack Pot, där obehaget av elen i samband med vissa ljud, smackande etc skulle påminna hästen om att den kunde komma el efter ljudet och då skulle den öka farten. Men den kunde ju lika gärna slå bakut och skada skötare och kusk. Alla som fått en hästspark vet hur det känns. Många värmningar görs dessutom av skötare eller lärlingar som Svanstedt då skulle riskera liv och lem på. Viss säkerhet skulle kunna erhållas vid värmning av häst före lopp ifall hästen kört i långvagn. Svanstedts hästar körs i stort sett aldrig med långvagn innan tävling. Varför inte om det strömmades en massa hästar som sedan skulle betingas i tävling.

Eller varför kan det inte ha gått till så att Elin tagit del av de rykten och skitsnack som vid denna tidpunkt hade börjat florera på Bjertorp och att hon tyckte sig ha hört att hästen skulle utrustas helstängt och sedan trott att hon skulle utrusta med övriga detaljer som andra skötare påstått skulle vara en inteckning på att det skulle användas grisfösare.

Det kan ju vara så att ett missförstånd från Elins sida som nyutexaminerad skötare i själva verket ledde till hästens reaktion under träningen.

Men det finns flera problem med tingsrättens minst sagt stolpiga resonemang. Elin har ingen aning om vad som hänt. I sin redogörelse för polisen säger hon:

”Efter ett normalt jobb har hästarna inte så här hög puls som Quack Pot nu hade. Elin misstänkte att hästen blivit utsatt för något som skrämde den”

Hur hög puls hade hästen? Det får vi inte veta. Efter lite mer resonemang kring utrustningen och att hon tyckte den var ovanlig och bara användes på bråkiga hästar kommer följande i polisens redovisning av förhöret:

”Elin tyckte det här var konstigt och började höra sig för med andra hästskötare och fick då lite ”hintar” om vad som hänt och att det var elträning som Quack Pot blivit utsatt för.”

Tingrätten har helt bortsett från att just den tidsperiod som hon under två månader på sommaren arbetar på Bjertorp så är det en rad andra motsättningar och händelser som kan understryka den ryktesspridning som bevisligen skett varje sig den är grundad på verkliga händelser eller ej.

Några av dessa potensiella oroshärdar var följande:

Förhållandet mellan Svanstedts försteman Glenn H Persson och skötaren Line Nejsborg är på upphällningen. Det hade pågått under andra delen av 2003 och fram till början av 2004. Glenn ha beslutat att gå tillbaka till den kvinna han levde med innan Line kom in i bilden 2003. Line slutar i början av 2004 men kommer tillbaka efter semestern och stannar två dagar med Glenn. Oklart när detta skett eller under vilka former. Efter det verkar förhållandet ha tagit helt slut. Fem år senare den 12 mars 2009 i förhör frågar polisen Disa ett annat av åklagarens vittnen ifall det var någon mer som sett något rörande elpåfösning och hon nämner direkt Line som sedan flera år bor i Danmark och inte alls sysslar med trav längre precis som Disa. Disa uppger då direkt för polisen att hon vet att Line kan berätta om elpåfösning och ger polisen hennes nummer vilket man får anta att Disa inte gjort om inte Line varit vidtalad före tillfället. Den 25 mars publiceras en artikel i Travronden där Line talar ut för första gången om vad hon och Glenn skulle ha gjort 2003 vad gäller grisfösare och travhästar.

Disa som började 2002 när Åke köpte gården flyttade till Bjertorp säger i rätten att det pratades om användning av grisfösare men att det tog ett tag innan hon själv såg det och förstod det. Hon anger hästen Bengali som den häst hon första gången förstod att det skedde. Men hon anger också att hon nästan hörde ryktena direkt när hon började men vet inte när och kan berätta för rätten att det skedde tidiga mornar och sena kvällar innan Jepson började. Disa började samtidigt som flera andra skötare när Åke köpte Bjertorp 2002. Hennes före detta sambo Tomas Pettersson, också han ett vittne och tidigare skötare hos Svanstedt som hon också har barn med, började långt senare våren 2005.

När Disa började 2002 fanns Glenn H Persson på Bjertorp, Erik Fredriksson som var ett par Therese Blomqvist, Tina Voss Nielsen, Anette Steenberg m fl.

2003 kom Line Nejsborg Jeppesen. Hon slutade i mars 2004. Skötaren Paw Mahony började 2003. Paw hade ett förhållande med Tina Voss Nielsen.

Den 1 januari 2004 kom skötaren Carl Johan Jepson till Svanstedt.

På gården finns sedan många år 2002 också tränaren Hans G Eriksson. Han har varit på gården, hyrt stallar sedan 80-talet och friköpt en villa som hans familj bor i inom anläggningen. Eriksson som ville köpa gården från början. Det blir istället Åke Svanstedt som köper den och det sker snart en hel del förändringar. Eriksson får byta stall. Träningstiderna ändras och Åke tar dit fler och fler hästar samtidigt som det går allt bättre… för Åke.

Första gången skötaren Disa Zetterman tror att det använts en grisfösare är alltså mot hennes passhäst Bengali.

Det är efter rättegång och dom fortfarande oklart ifall de händelser som Disa berättat om i Kvällsöppet med Ekdal, Travronden och andra media, polisförhör, kompletterande polisförhör samt i rätten och som slutligen refereras i domen gäller ett tillfälle eller två tillfällen samt vad som skedde.

Också skötaren och sommarvikarien Elin berättar delvis skilda versioner i förundersökningen och tingsrätten. De är så pass skiljda åt att det är uppseendeväckande och såväl rätten som försvaret borde försökt klarlägga händelseförloppet klarare.

Men rätten gör istället följande bedömning:

”Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Nu är inte Elins berättelse så detaljerad som rätten vill göra gällande. Precis som när det gäller stora delar av utredningen har man inte lyckats eller velat utreda när olika händelser skett i förhållande till varandra. Istället för att utreda har polis, åklagare och senare rätten spacklat där de inte orkat eller velat klargöra händelseförloppen.

De försöker inte ens resonera i termer att Elin och andra kan ha blivit påverkade av de rykten som florerat.

Elin uppger t ex i polisens förhör att hon efter händelsen med Quack Pot fick ”hintar” om vad som kunde hänt.

Att detta skedde direkt efter den händelsen styrks av att hon sedan omedelbart berättar följande i polisutredningen.

”Veckan efter, på onsdagen, jobbade Elin åt en annan skötare på ett annat stall på Bjertorp.
Hon såg då att en annan häst kördes iväg av Jepson och den hästen hade samma utrustning
som Quack Pot haft veckan innan.

Hon bestämde sig då för att försöka se efter vad som hände. Hon gick till en hage varifrån
hon kunde se rakbanan där Jepson körde.”

I tingsrätten uppger hon följande, men då sker förfrågningen och ”hintarna” efter händelsen med Le Kemp som alltså skulle inträffat en vecka efter Quack Pot händelsen:

Hon får frågan rörande vad hon gjorde rörande Iakttagelserna med Le Kemp:


“ÅKL: Pratade du med någon eller frågade vad det här var för något.

-Personalen frågade jag ju och det var ju mer en bekräftelse av min förmodan som jag fick från dom.

ÅKL: Vilken var din förmodan?

-Att det var grisfösare som användes.

ÅKL: Varför kom du på den tanken. Varför kom det upp. Varför fick du den tanken?

-För det var ju det som hade påståtts. Jag hade inte trott på det här. Inte alls. Jag brukar inte tro på skitsnack utan det jag har sett med egna ögon.

ÅKL: Var det någon speciell som hade påstått någonting eller.

-Nej, men det var ju dom jag jobbade med. Det var bl a Paw Mahony. Disa då. Disa hade en konflikt med Erik d'r ett tag. Som jag hörde. Hon frågade han vad de höll på med och han försökte avdramatisera det och sa att det väl inte var så farligt. Jag ville inte höra. Jag ville inte tjuvlyssna.

ÅKL: Hade dom berättat hur det här gick till så att det var det som pågick så att det var det du såg?

-Mmmm. Även Hans G Eriksson när Quack Pot hade gått. Så när Jepson hade kört han. Eh..så Han gav en hint där men man vet ju ingenting när man är så grön om just det här. Det var inget jag hade varit med om innan.”

I rätten får hon frågan om hon känner till någon som kallas de så kallade Gidde intervallerna.

Elin svarar:

”Enligt media men inte annars”

Under 2004 och 2005 provades nämligen en ny metod som kom att kallas Gidde intervaller. Upplägg och intensitet i träningen kan mycket väl förväxlas med den reaktion som en del av skötarna uppgett som indikation på att hästarna blivit stressande och ansträngda på ett ovanligt sätt. Detta har uppgetts av både Svanstedt, Persson och Jepson i tingrätten. Jepson var den enda skötare som körde hästarna under denna träningsform. Anledningen var enligt honom att han kunde köra med klocka. För att göra det måste man både köra och samtidigt kunna hålla reda på tiden via ett speciellt tidtagarur.

Oavsett vad Elin ser eller inte ser, förväntar sig att se eller inte förväntar sig att se så skulle hon aldrig känna igen en Giddeintervall ifall hon såg en eftersom hon inte visste att de existerade. Gidde intervaller prövades under denna tid med ett femtontal olika hästar under 2004-2005. Varken polis, åklagare eller rätten har ens försökt att utreda exakt vilka hästar som ingick i denna träning, vilken utrustning som användes eller inte användes.

Två hästar svarade upp positivt på försöken med denna träningsform som fått sitt namn efter hästen Gidde Palema. Gidde Palema som vann Elitloppet 2004 för Åke Svanstedt. De två hästarna var Gidde Palema och hästen Zocker Wadd. Zocker Wadd var den häst som Disa tipsade Elin om under samma sommar skulle ha utsatts för elpåfösare. Elin beskriver händelsen i polisförhöret:

”Vid ett tillfälle då de var ute och körde hästar så körde Disa Zetterman upp bredvid Elin och
frågade henne om hon visste om de hade använt el mot en av de hästar som Disa skötte,
Soccer Vadd.

Elin svarade att hon trodde det var så. Elin hade sett den hästen köras iväg av Jepson med
samma speciella utrustning som hon sett användas på Quack Pot då hon sett Jepson köra
tidigare och hon förstått att den fick elstötar.

Samma dag på lunchen satt Elin, Disa Zetterman och Erik Fredriksson och pratade om
användandet av grisfösare. Disa hade inte tidigare förstått att detta med användande av
grisfösare förekom trots att hon arbetat där i flera år. Disa var upprörd och grät. "

Carl Johan Jepson som var den som skötte den speciella träning som inte liknade annan träning fick i rätten frågan hur denna gick till. Han svarade så här:

”Hästarna värms tre fyra varv på rundbanan och sedan gick de tre invaller och den sista gick väldigt fort. Hela träningspasset tog femton på sin höjd 20 minuter. Och de hade högre puls då. Hästarna var mycket mer anfådda än vid sandbanejobben.”

Frågan ställs aldrig av rätten i domen. Kunde hon förväxlat hästens beteende med något som hon förväntade sig var ett resultat av användade av elpåfösare men som i själva verket var något helt annat.

Elin visste inte ens vad ett Gidde intervall var så på den frågan kan man svara klart nej direkt. Vad hon inte heller visste var att Zocker Wadd inte startade ett enda lopp under den tid Elin var anställd på sommaren 2004 just tränades med en metod som kallades Gidde intervaller.

Glenn H Persson säger när det gäller hästen Quack Pot att han inte minns ifall den var en häst som provades med denna typ av intervall. Under ett normalt träningspass går hästarna inte speciellt snabbt men under Gidde-träningen var passen dels kortare och dels gick hästarna väldigt snabbt sista intervallen. De bör alltså har varit rejält flåsiga när de kom tillbaka till stallet. Tidsmässigt stämmer Gidde intervallerna i det närmast exakt med den tid som Elin och Disa uppgivit att man skulle varit ute när de trodde att det skulle användas elpåsfösare 15-20 minuter.

När det gäller Disas minnebilder så verkar det dels som om hon tidigt fick höra rykten om att det förekom elpåfösning. Hon började alltså 2002. Därför är det oerhört märkligt att det ska ta tre år innan hon sitter förkrossad och gråter över Bengali. Hon vet inte när händelsen med Bengali hänt. 2002, 2003 eller 2004. Bland det sista Disa säger i rätten är att hon vet att det var under Jepsons tid och att Bengali gjorde en start efteråt innan den gick ur träning hos Åke. Det skulle i så fall vara på hösten 2004, alltså inom den ram som faller innanför påföljd. Det är också vad åklagaren Gustafsson förmodligen hoppas på när han nu funderar på att överklaga. Så här säger han till Travronden den 30 december 2009 angående utrymme för överklagande:

”-Det är främst den delen som man ogillade på grund av preskriptionen, om det på något sätt går att utreda mer exakt när det ska ha skett, om det var före eller efter preskriptionen.”

Här är det rätt klart att det framför allt handlar om Bengali. Disa kastar in en sista fackla. Nu vet hon plötsligt att det skulle vara en start till innan hästen gick ur träning.

Men det är ju bra att hennes minne är klart på den punkten.

Om det nu verkligen var en nyhet för henne oktober/november 2004.

Enligt ägaren Carl Lindbergs uppgifter i rätten så tränade Åke hästen under 2003(inte 2002) och fram till någon gång i november 2004.

Som framkommit ovan körde Disa upp brevid Elin och frågade Elin ifall Elin visste att man använde el på hennes passhäst Zocker Wadd. Senare samma dag satt Disa och grät eftersom hon inte visste att el användes. Tre månader senare, alldeles innan Bengali gick ur träning upptäcker hon att man använder el på en av hennes passhästar Bengali och blir förkrossad och gråter hejdlöst enligt sin egen berättelse över något hon inte känt till:

När försvaret ber henne tala om när händelsen med Bengali skedde säger Disa att det skedde i slutet av sommaren, inte vintern i varje fall.

Vid Bengalihändelsen skulle hon brutit samman och gått till fikarummet. Hon skulle selat på hästen vilket hon sagt till Travronden. Sedan har hon sagt att Carl Johan Jepson selade på och i när advokaterna frågar henne minns hon inte vem som selade på.

”-Jag minns inte vem som selade på. Jag grät oavbrutet hela tiden.”

Disa tror att den här händelsen kan ha inträffat 2002 när hästen inte ens var i träning och det skulle dröja två år till Carl Johan Jepson anställdes och ytterligare nio månader till dess hon föreslår att händelsen skulle inträffat.

Elin fick ”hintar” från olika håll om att det förekom oegentligheter i träningen bl a från Disa. Hans G Eriksson sa inte till henne att det fanns något som hette Gidde intervaller när han ”hintade”. Hans slutsats var enkel och klar. Det handlade om att använda grisfösare. Det var det budskap Eriksson ville förmedla. Varför var det så? Borde inte han som erfaren hästmänniska försöka säga åt Elin att det hon sett kunde ha andra förklaringar. Borde inte Elin funderat över varför Eriksson var så meddelsam? Vad Eriksson egentligen kände till om Gidde intervallerna är f ö outrett.

Han borde ju känt till att den häst som vann Elitloppet hette Gidde Palema och att både kusk och tränare hette Åke Svanstedt och i träningen av den hästen praktiserades just denna udda träningsform med framgång får man väl säga. Om han nu inte hade andra motiv.

Så varför försökte inte tingsrätten ens resonera i tänkbara alternativa händelseförlopp som innebar att någon eller några hade motiv att sprida rykten.

Disa trodde att hennes häst Zocker Wadd utsattes för elpåfösning när den blåste ovanligt mycket efter träningspasset när den i själva verket troligen gått Gidde intervaller. Rätten resonerar inte ens i hur det skulle vara ifall Disas Zocker Wadd både tränats i Gidde intervaller och med grisfösare. Zocker Wadd var en häst som svarade positivt på Gidde intervaller. Varför då använda grisfösare? Varför frågade man inte Disa om Gidde intervallerna? Rätten borde i varje fall ställt sig frågan ifall alla eller en del iakttagelser egentligen handlat om en annorlunda träningsmetod och ifall en del av ryktesspridningen emanerat från denna metod. Eller menar man att Gidde inte tränades så och att hästen inte vann Elitloppet efter att ha tränats med så kallade Gidde intervaller.

Att Disa vidarebefordrade informationen till ett antal olika människor bl a Elin är klarlagt. Anette Steenberg som Eriksson påstår kom och grät hos honom i stallet rörande elpåfösning säger att hon inte alls gjort det. Hon jobbade tre veckor innan hon började hos Svanstedt hos Eriksson och Erikssons passade hennes hund när hon var på tävlingar. Vi ett tillfälle frågade Erikssons hustru ifall Åke använde grisfösare. Anette sa att hon aldrig sett det. När denna händelse inträffar är oklart. Om den inträffade 2002 så innebär det att Eriksson från början hade dessa tankegångar runt Åkes träning. Disa berättade för Camilla Strandäng om Bengali.

Försvaret försökte intressera rätten för den enklaste av alla förklaringar när det gäller skrämda hästar som hyperventilerar: De har helt enkelt blivit skrämda av något. En älg, fågel, räv, hund, plastpåse eller vad som helst. Kan det anses bortom timligt tvivel att det inte var något av ovanstående som förorsakade te x Quack Pots upphetsning.

Om det nu såg så illa ut som Elin beskriver det. Varför frågade hon ingeting utan väntade i fem år på att berätta om saken.

Om en häst kommer in och blåser onormalt, eller har väldigt hög puls så brukade jag själv fråga tränaren när vi hade travhästar, den fråga som alla travintresserade utom Elin med sin långa erfarenhet ställde: Vad har hänt? Är han/hon sjuk? Varför blåser hästen så mycket? Varför har den så hög puls?. Men det gjorde aldrig Elin. Hon frågade aldrig Jepson när det gällde de två tillfällena med Quack Pot och Le Kemp. Hon tittade och såg något som hon aldrig sett förr eller senare och var helt tyst. Kan det bero på att hon trodde hon skulle få ett svar hon inte ville ha redan från början med Quack Pot. Var det i själva verket så att hon redan när Quack Pot kom tillbaka drog hon slutsatsen att det hade med rykten som hon hört att göra. Hon har sagt att hon ville ha bra referenser så hon höll tyst, enligt sin egen berättelse. Berättade hon inte för någon. Ja, förutom Disa och Eriksson m fl. Men inte för Åke eller Glenn H Persson. För Persson vore de ju väldigt naturligt eftersom hon ansåg att hästen utrustats märkligt. Jo, på en fest medan hon arbetade hos Svanstedt i samband med Stochampionatet sommaren 2004 i säger hon att hon konfronterade Anders Svanstedt som är Åkes son som då skulle ha svarat att alla använde el i tråningen inklusive Stig H Johansson. Det skall Elin ha dementerat kraftfullt och påstått att så inte var fallet.

Den historien är speciellt bra och genuint motsägelsefull. Om jag vill ha bra referenser så jag skäller ut chefens son och anklagar hans far för att använda otillåtna hjälpmedel i sin träning. Sedan söker jag jobb hos den tränare som sonen ska ha namngivit som användare av samma förbjudna elpåfösare och arbetar där i fem år till jag får barn. Dessutom påstår Elin att hon efter att ha slutat fått flera erbjudande om fast jobb från Svanstedt. Vilken är risken för att Anders Svanstedt går till sin pappa och skvallrar? Hyfsat hög, eller hur. Så varför höll hon tyst i fem år, förutom att hon då skulle ha bråkat med Åkes son Anders.

Men tillbaka till domen, Elins upplevelser enligt domen vad gäller: Quack Pot och Le Kemp.

Hon hade också uppgivit att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som Quack Pot och att hon besätmde sig för att se vad som försigick, att hon därför gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 150-200 meter från rakbanan samt att hon under tiden han under tiden han körde hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for iväg med en väldig fart, att hästen uppvisade flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik Fredriksson kört ut Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik Fredriksson gjorde där.

Första frågan är hur hon kunde vara säker på att det var Jepson på 150-200 meters håll. Sedan är det rätt otroligt att inte utredningen ens försökt slå fast vad man faktiskt kan se av ett omvänt spö, långspö, ett kvastskaft, en grisfösare på ett kvastskaft och något annat fastsatt en pinne och i vilken mån de aktuella vittnena Disa och Elin kunnat avgöra skillnaden.

Enligt Disa var avståndet upp till 300 meter. Ta gärna och stega upp det avståndet och se vad ni själva kan urskilja. Detta borde gjorts i förundersökningen som bara innehåller meningslösa bilder på banan. Försvaret borde gjort det.

Elin har inte sett vad det var Jepson hade i handen. Om det var en långpisk eller något annat. Det framgår av förhöret i rätten.

“Uvabäck: Ja, för det var ju min sista fråga också. Vad var det du hade sett. Jag ska inte gå in på samma sak som Silbersky frågade om exakt. För du har ju sagt som står i polisförhöret och det har du ju bekräftat att det var så du hade uttryckt dig som jag uppfattad det. Det här som du ser kan det vara ett bakvänt spö.

-Men hur ska ett bakvänt spö nå ända fram till hästen.

Uvabäck: En långpisk exempelvis.

-Varför ska han sitta med det bakvänt?

Uvabäck: Inte vet jag. Men kan det ha varit det?

-Det tror jag inte.

Uvabäck: Tror inte? Hur vet du det på 200 meters håll.

-Nej, det är ju upp till er att avgöra men jag säger att jag tror inte att det var det och det är svårt att avgöra på 150-200 meters håll.

Uvabäck: Okey. “

Sammantaget kan man alltså inte säga att Elins berättelse kan ligga till grund för att Åke Svanstedt skulle beordrat Persson att säga åt Elin att sela ut Quack Pot med helstängt huvudlag, slaggjord och käk.

Det kan lika gärna vara Elins förväntningar som spelat henne ett spratt. När hon hörde helstängt satte hon på slaggjord också. Persson har inte förnekat att Quack Pot kunde gå med olika utrustning och att helstängt och käk kunde vara en sådan utrustning. Elin var inte en erfaren hästskötare. Hennes minnesbild har troligen redan färgats av skvaller och rykten som fler personer bland annat Disa kan ha försett henne med redan innan händelsen med Quack Pot. Det är åtminstone ett rimligt antagande som kan förklara ett alternativt händelseförlopp där Elin sätter på delvis fel utrustning. Hon lägger till en slagrem. Jepson ifrågasätter inte hur hästen är utselad. Det är en sak mellan Persson och Elin. Han kör ett snabbjobb eftersom hästen skulle gå snabbt, formodligen en Gidde intervall. Det passar med tiden och sedan blir hästen kanske extra stressad och dessutom var den mer stressad än ett vanligt jobb men det kan itne Elin känna till eftersom hon inte har en aning om vad Giddeintervaller är för något vid den tidpunkten.

Det är inte heller otroligt att hästen svarade dåligt på snabbjobbet av den anledningen att den hade andra problem. Det visar starterna under denna period då den bl a var struken för dåliga blodvärden. Den producerade för mycket röda blodkroppar och ströks av denna anledning från en start. Om dett har varken Elin berättat eller troligen vid den tidpunkten ens känt till.

Hon var en sommarvikarie. Inte en erfaren professionell travtränare som Svanstedt och Persson.

Det är vidare mycket märkligt att tingsrätten inte ens resonerar och värderar möjligheten att det Elin kan ha bevittnat var giddeintervaller och att hon utrustad hästen med utgångspunkt från sina förväntningar.

Vidare kan hästens reaktion varit grundad på helt andra orsaker. Den kan ha blivit skrämt, varit sjuk, eller reagerat speciellt på Gidde intervallerna. Ingen ställde frågan ifall just en häst som Quack Pot kunde passa för att testas i Gidde programmet som omfattade 15-20 hästar under den aktuella perioden.

Det verkar som om rätten tror att det inte existerade några Gidde intervaller. Trots att Persson berättar att det gjordes inslag i media om träningsmetoden och det årets Elitloppsvinnare Gidde Palema tränades med metoden.

Att tingsrätten fäst så stor tilltro till Elin Strinnlunds iakttagelser är förvånande mot ovanstående bakgrund. Kom kommer direkt från skolan in i en infekterad stämning där det är slut mellan Line och Persson, Paw Mahony mular ihop för han blir utskälld av Svanstedt eftersom Svanstedt inte anser Mahony är snäll mot hästarna. Disa inbillar sig att Zocker Wadd blir strömmad när hästen högst troligt går Gidde intervaller.

Så här säger vittnet Josefin Virdhage i tingsrätten:

"Det gick rykten om att el användes i träningen på Bjertorp men det var inget som hon trodde på. Hon och Disa delade stall. Disa pratade om att el förekom i träningen av hästarna. Disa trodde att Soccervadd (Hästen heter Zocker Wadd) och Bengali utsatts för det. Disa pratade mycket och överdrev mycket.”

Virdhage jobbade hos Svanstedt från 2003 till 2008.

Fredriksson och de övriga som alla är unga i tjugoårsåldern ser att Jepson får ökat förtroende av Persson och Svanstedt. Han kan köra med klocka och det gör att han får köra Gidde intervallerna. En klar grund till avundsjuka och skitsnack eftersom Gidde vunnit Elitloppet ett av världens tre största travlopp samma år.

Fredriksson prata med sin fästmö Therese om saken och snacket är igång. Runt alltsammans smyger Han G Eriksson som vid denna tidpunkt är rejält avundsjuk på Svanstedts framgångar med bl a hans första elitloppsseger. Varför går hans hästar så jävla bra, undrar Eriksson. Nu ska det bara dröja några månader innan Eriksson “hintar” Kanal 75 om att Svanstedt använder el. Han informerar också travjournalistern och vännen Bengt Adielsson om att Svanstedt ska använda el. I november kommer STC och gör razzia efter att ha fått tre anonymna brev om saken.

Det är i den här atmosfären Elin gör sina iakttagelser.

Eriksson hintar. Kamera har han inte men han och hans anställda ser allt möjligt. I morgon ska jag gå närmre in på Eriksson och hans vittnesmål samt varför det inte kan vara något stöd för någon.