Förhör med Peter Forssberg

PETER FORSSBERG – Försvarets vittne

RÄTTENS ORDFÖRANDE: Det är Leif Silbersky som börjar var så god!

Silbersky: Tack. Peter! Jag har åberopat dig som vittne under följande bevistema. Forsberg skall höras i samband med de iakttagelser i samband med STC:s oanmälda razzia hos Svanstedt 2005. Därför vill jag inledningsvis fråga dig. När började du på Svenska Travsprotens Centralförbund?

-På det företaget började jag den första november 1993, men jag hade varit på veterinäravdelningen sedan tidigare som tillhörde dotterföretaget Aktiebolaget Trav & Galopp. Där började jag 1 november 1985.

Silbersky: Vad har du haft för befattning inom Svenska Travsportens Centralförbund?

-Tjänsten heter överveterinär vilket betyder att jag är chef för veterinäravdelningen.

Silbersky: Vad betyder det när det gäller inspektioner som görs från STC? Är det obligatoriskt? Måste du delta eller kan du delegera?

-Det går att delegera. Vi har rutinkontroller och sedan finns det kontroller som är föranledda utav misstankar påståenden och så vidare och beroende på karaktären av dem så delegeras även det eller så kan vi vara en form av överprövningsinstans.

Silbersky: Det finns alltså två sorters inspektioner om jag förstått saken rätt. Kontroller och överraskningskontroller. Skulle du vilja beskriva vari skillnaden ligger någonstans.

-Det finns… vi kan först säga att det finns ett vi kan kallade det för organ på varje travbana som heter licenskommitten. Licenskommitten har till uppdrag bland annat att utöva en tillsyn över samtliga aktiva amatörtränare och proffstränare inom sitt licensområde. Där finns det en standard som innebär att proffstränaren besöks av hemmabanans licenskommitte en gång per år och amatörtränarna besöks inte mer sällan än var femte år och att man då betar av 20 procent av amatörtränarkåren på detta sätt...

Silbersky: Ursäkta om jag bara bryter dig där. Är detta då sådana besök som sker efter överenskommelse med tränarna.

-Ja, det är oftast så. Det är ingen vits att man kommer med de här normala inspektionerna och så är det ingen hemma till exempel utan det meddelar man i allmänhet att nu kommer vi, man avtalar en tid och så vidare. Ganska kort tid innan. Finns det missförhållanden om de nu inte skulle vara kända innan så räknar man med... alltså brister i stallets kvalite, utrustning, staket, hagar, foderkvalite... det är inget man rättar till på en eller två dagar. Det finns bara fördelar med den föranmälda kontrollen. Sen åker man ju då ut oanmält ifall det finns misstankar eller att... ja, det går ett rykte... någon anmäler en tränare. Oftast blir det till oss eftersom man vet inte var man ska vända sig. Så tar vi kontakt med banans licenskommitte. Så åker vi ut och tittar på det här, det här och det här har kommit in. Så får vi se.

Silbersky: Hur ofta utövas de här oanmälda besöken.

-Jaa

Silbersky: Jag förstar att det kan vara svårt att säga.

-Ja, för de utö...

Silbersky: Som ett snitt per år...Vad rör det sig om. Hur många besök gör ni?

-Ja, från våran sida när vi blir inkopplade som en överprövningsinstans... det kanske sker...fem stycken per år.

Silbersky: Om vi bryter ner detta till Åke Svanstedt. Kan du säga någonting Har det skett regelbundet sådana besök även i hans verksamhet. Dom anmälda besöken talar jag nu om i första hand.

-Det utgår jag ifrån. Vi får in från varje bana en årsrapportering av man har gjort sitt pensum och det innebär att proffstränarna en gång om året och 20 procent av amatörtränarkåren.

Silbersky: Har du hört talas om några anmärkningar av betydelse för oss att känna till? Som skett mot Åke Svanstedt. Nu talar jag bara om de anmälda.

-Nej, det har jag inte och det skulle ha kommit till min kännedom också.

Silbersky: Det utgår jag ifrån med allt det rabalder som varit kring det här.

-Ja.

Silbersky: Så det finns ingenting när det gäller de anmälda besöken?

-Nej.

Silbersky: Då kan vi gå över till de oanmälda besöken. Hur många sådana har skett hos Åke Svanstedt?

-Om licenskommitten vid Axevalla har gjort det oanmält... det känner jag inte till. Det har dom ingen skyldighet att rapportera till oss. Men det är ingenting jag känner till i varje fall.

Silbersky: De du känner till. Hur många finns det?

-Ja då är det ju inga.

Silbersky: Är de inte två? Ett 2005 och ett 2008.

-Jaha, du menar de som vi själva gjort. Ja, jag trodde du menade från licenskommitten. Det stämmer ett besök har vi själva gjort. Ja.

Silbersky: Så, det är två stycken vi diskuterar här.

-Ja, två stycken, ja. Från STC:s…

-Nu vill jag att du berättar för oss och nu är det väldigt viktigt att du så mycket i detalj du kan berättar om en sådan razzia...jag kallar det för razzia eftersom den inte är anmäld...om det har skett och om det kan läcka ut på något sätt att ni är på gång.

-Då ska jag säga med en gång att det andra besöket var jag inte med på själv så där kommer jag inte ihåg datum eller någonting.

Silbersky: Men du känner till att det har skett.

-Ja, en andra gång. Precis. Den första gången var den 8 november 2004. Vi hade fått in ett antal anonyma skrivelser om de där påståendena om att man använt elpådrivare. Första gången det här kom in så undrar man ju vad är det här, vad ska vi göra, hur ska vi hantera det hela. Det föranledd ingen direkt besöksåtgärd då. Sen när det kommer brev nummer två och tre i ganska tät följd så sa jag att vi måste åka ner och besöka. Det skedde en underhandskontakt med någon i licenskommitten på Axevalla om dom hade hört någonting och det hade dom inte. Sedan beslutade vi att vi åker ner till Bjertorp och ser ifall vi kan hitta någonting. Det är kanske inte speciellt troligt att man skulle hitta någonting, men gör man inte det så ska vi i alla fall prata med Åke och tala om de här anmälningarna som har kommit till oss och hans syn på det hela och konsekvenserna av den typen av hantering. Så vi hittade ett datum. Vi var fyra personer...

Silbersky: Kan du namnge de fyra personerna.

-Förutom jag själv så var det då, säkerhetschefen Lennart Granbäck, vår förbundsjurist Göran Walhlman och det var dopningskontrollanten Anne-Lie Rådberg.

Silbersky: Utanför denna krets fanns det några som kunde känna till att ni skulle iväg.

-Inte mig veterligen och det här är ju...om vi...uttrycket tillåts “laddat ärende”, men även i andra sammanhang så... vi är vana att hantera den här typen av problematik med att man måste åka oanmält till ett ställe och jag har inte varit med tidigare... eller misstänkt någon gång att det funnits några läckor och hade ingen anledning att göra det nu heller.

Silbersky: Det är lika bra att vi tar upp det nu eftersom du har nämnt ordet läcka. Det har ju blivit en diskussion i det här målet om det har läckt på något sätt från er sida. Men förstår jag dig rätt så är den kretsen av personer som du nämnt är de enda krets som känt till så skulle någon ha läckt så ska det komma från den kretsen. Är det riktigt uppfattat.

-Ja, det finns ingen annan som vi kommunicerar med när vi gör det här besöket.

Silbersky: Har du varit med någon gång att det kommit fram att det har läckt någon gång under alla dina år som du har sysslat med det här.

-Åren är många. Men... Det kan jag inte, du får ta det för vad det är värt men jag kan inte påminna mig om att vi skulle haft något sådant.

Silbersky: Nej, det är därför du sitter här för att du ska berätta bara vad du kommer ihåg.

-Nej, precis.

Silbersky: Ja, ja, du är här för att berätta vad du kommer ihåg. Men du kan inte erinra dig det i alla fall och du har ju en lång och beprövad erfarenhet. Okey. Det är då den här kretsen. Åker ni samtidigt ner? Eller åker ni i skilda... eller träffas ni därnere. Eller hur gör ni?

-Nej, vi åkte i två bilar därför att jag och Göran Wahlman kom ifrån Stockholm och Lenanrt Granbäck som bodde utanför Eskils... nej, i Strängnästrakten... han hämtade upp dopningsassistenten Anne-Lie Rådberg på vägen för hon bor också på vägen utanför Eskilstuna. Sedan sammnstrålade vi vid en bensinmack längsmed E20 där man tar av till Bjertorp.

Silbersky: Så ni träffas, så att när ni kommer till Bjertorp är ni samlade helt enkelt.

-Ja, ja.

Silbersky: Ni kommer dit samtidigt. Det är det jag är ute efter.

-Ja, ja, det gör vi.

Silbersky: Då kommer ni fyra dit samtidigt. Då berättar du för oss... vad gör ni då? Vad är klockan på dan om vi börjar där?

-Här måste jag gissa. Rimligen samlades vi vid den här bensinmacken ungefär vid elvatiden och därifrån till Bjertorp... säg en halvtimme så halv tolv då.

Silbersky: Vid lunchtid helt enkelt.

-Ja, just det.

Silbersky: Vad är det första ni gör när ni kommer till Bjertorp?

-Ja, vi hitta ju... jag känner väl till platsen sedan tidigare. Vi stannade till utanför stallet och sedan går vi ut i lugn och ro ur våra två bilar som vi hade och sen så går vi in i det närmaste stallet. Eller alldeles utanför om jag minns rätt... alltså det rör sig naturligtvis ju lite människor på stallbacken så kommer Åke gående inifrån stallet. Åke liksom personalen arbetar. Så att jag... antingen jag ensam eller jag och Lennart går fram till Åke... jag kommer inte ihåg men berättar att vi är på plats och att vi skulle vilja göra en kontroll i stallet. Titta igenom utrymmen, prata med Åke och hans a...och han sa visst, okey. Det är inga problem.

Silbersky: Verkade han rädd eller osäker. Eller förvånad. Hur skulle du vilja beskriva hans person.

-Neeej. Det tycker jag inte. Alltså inget anmärkningsvärt. Inga konstiga reaktioner från hans sida. Alltså om Axevalla gör sitt jobb som jag vet att dom gör så är det här ju inget konstigt.

Silbersky: Men man kan ju ha dåligt samvete.

-Ja, det kan man väl möjligtvis ha. Det lägger jag inga aspekter på.

Silbersky: Fanns det någon anmärkningsvärd reaktion hos Åke när han upptäckte att ni var där och skulle göra en inspektion? Det är det jag är ute efter.

-Nej, precis o, nej. Hej, hej och här är vi och sen spred vi oss ganska snabbt och för att kolla naturligtvis att det inte är någon annan än Åke som gör någonting. Tar och springer iväg och hämtar saker, försvinner åt något håll eller... men all aktivitet verkade pågå precis som vanligt. Ingen tog särskilt notis om att vi var där.

Silbersky: Ni sprider ut er då.

-Ja, I stallet, I stallbyggnaderna och inte på något märkligt sätt. Det här kan ju låta som någon amerikansk film, alltså det är det ju inte frågan om utan det är mycket civiliserat men ändå vi har behov av att försöka få koll över alla utrymmen som vi... som är tillgängliga för oss så fort som möjligt.

Silbersky: Vad... då hade ni ju hört rykten om att man använde grisfösare ju. Det hade ni fått anonyma rykten.

-Ja.

Silbersky: Letade ni speciellt efter detta då?

-Bland annat ja.

Silbersky: Var där några tecken att det hade funnits eller fanns någon grisfösare.

-Vi hittade ingen. Nej.

Silbersky: Ni hittade ingen?

-Nej.

Silbersky: Letade ni väldigt mycket då?

-Ja, vad man gör... man går och tittar. Enda chansen är ju om den skulle ligga framme, vilket är... i och för sig anmärkningsvärt. Det är fönsternischer och de skåp som finns... medicinskåpsliknande saker. Kontorsutrymmen. Personalrum i stallarna.

Silbersky: Hur länge gick ni kring och tittade ni fyra. Uppskattningsvis.

-Säg att vi…att man går omkring så där en halvtimme och sedan så tog vi och pratade med Åke lite mer avskiljt och undrade om det var OK ifall vi gick in i något personalutrymme eller någonting. Jag vet inte. Det var då Göran, Lennart och jag. Anne-Lie hade d[ med Åkes personals hjälp ta dopingprov på ett par hästar.

Göran, Lennart och jag gick in och satte oss i det här utrymmet tillsammans med Åke. Vi gick igenom mera i detalj vad de här påståendena grundade sig på och varför vi var där egentligen. Det var väl igenting vi ville stå mitt ute i stallet. Vi vet ju inte vem som kanske är hästägare och så vidare utan vi ville prata med Åke i enrum utan att han ska vara påverkad...

Silbersky: Hur reagerade Åke när du talade om för honom om de här anonyma beskyllningarna, Varför ni var där..och...

-Ja, han har ju som han sa…jag kommer inte ihåg hur orden föll, men han... eh, var ju bestört och det var inga... han kände till ryktena sedan tidigare. Han var less på dom. Han tyckte att det var kränkande och orättvist och gav sin syn på det här att det var ingenting som förekom. Har du aldrig använt det hela någon gång. Jo, ja har gjort det en gång i min tidigare karriär... inte nu utan det var i början på..Sundsvallskarriären. Men det verkade meningslöst. Det är ingenting att hålla på med. Verkade dessutom farligt så jag har lagt ner det. Det är ingenting att hålla på med. Ja, sen pratade vi igenom det hela som om det var historia då. Sedan när Åke ett antal gånger har bedyrat att han inte använder det här så måste ju jag och Göran och Lennart hålla öppet att det trots detta kan ha förekommit naturligtvis. Det vore ju naivt annars. Så ville vi att Åke skulle vara fullständigt klar över att om det ändå visade sig att det här förekom... att det kommer fram bevis. Det kan komma bilder eller någon annan hittar något föremål eller någonting så ska han ha fullständigt klar för sig att dels är hanteringen som sådan förbjuden. Det är ingenting som går att använda, får användas... och att han kan inte räkna med att någon inom sporten och framför allt STC på något sätt kommer att försvara honom i ett sådant läge utan då får vi skkiljas åt och vi släpper dig till vargarna. Du kommer inte att vara välkommen i fortsättningen inom sporten. Någonting sånt ungefär gjorde vi klart.

Silbersky: Du säger att ni gjorde dopingprov, slumpmässigt antar jag. Fann ni någon anmärkning på något sätt att någon häst hade varit utsatt för någonting.

-Nej, ingenting som vi såg.

Silbersky: Ingenting som ni såg.

-Nej.

Silbersky: Var det någon ur stallpersonalen som så någonting som indikerade att man använde grisfösare.

-Vi förhörde inte personalen. Åke är ansvaret för sin personal så det fann vi ingen anledning att göra.

Silbersky: Men personal kan ju spontant ta kontakt.

-Nej, det gjorde dom inte.

Silbersky: Det gjorde dom inte. Det är det jag ör ute efter.

-Nej.

Silbersky: Men personalen ser er ju och vet att ni är där. Och då är min fråga och den har du ju redan besvarat om någon från personalen indikerade genom samtal eller på annat sätt att man använde grisfösare och då är svaret nej, det gjorde man inte.

-Ingen sa någonting till oss, nej.

Silbersky: Under hur lång tid satt du och talade med Åke?

-Det var i lugn och ro. Det var inte alltför snabbt överstökat. Vi satt kanske och pratade en halvtimme.

Silbersky: Om du hoppar då från 2005 till 2008. Vad känner du till om den razzian?

-Om det besöket. Ingenting om det annat än att det fördes diskussioner på samma sätt. Men resultaten av dom eller att det skulle kommit fram någonting anmärkningsvärt känner jag inte till.

Silbersky: Det borde du väl känt till ifall det kommit fram något.

-Om det hade kommit fram något anmärkningsvärt då utgår jag ifrån...Jag kanske ska...det kanske jag inte sa inledningsvis men den som är ansvarig... formellt ansvarig hos oss för dom här besöken. Det här är ju en angelägenhet för säkerhetsavdelningen. Eftersom det rör sig om misstanke om skada eller våld som riktar sig mot djur så blir jag inkopplad i det hela. Jag är ju veterinär och har ingen annan funktion...eh...så vad de i övrigt gjorde där som inte har koppling till mitt ansvarsområde. Det vet jag inte.

Silbersky: Att du inte vet ... man om man skulle hittat en grisfösare till exempel.

-Då...

Silbersky: Eller om det funnit bevis för att en grisfösare...borde du inte underrättats om detta.

-Absolut.

Silbersky: Det är det jag menar. Så har vi rätt... eller rättare sagt har tingsrätten rätt att dra slutsatsen att eftersom du inte har informerats om någonting anmärkningsvärt så har man inte heller hittat något anmärkningsvärt vid den oanmälda razzain.

-Det kan vi utgå ifrån. Absolut.

Silbersky: Den slutsatsen har jag rätt att dra då.

-Det tycker jag.

Silbersky: Du talade om att det kom in anonyma anmälningar. Kunde man dra några slutsatser från de anonyma anmälningarna... om det var en och samma person. Eller var det flera personer. Kan man dra några slutsatser av de här som du säger anonyma...

-Eh… med reservation för ordningsföljden...Det var första och andra brevet... jag tror att det var första och andra brevet... så fanns det tydliga likheter mellan dom. Så dom två personerna... eller dom två breven har jag anledning att tro att de var författat av samma person. Sen de följande för det har fortsatt att komma till relativt modern tid fram till för något år sedan kanske. Dom har varit maskinskrivna.

Silbersky: Där kan man inte dra några slutsatser då

-Nej, det är olika typsnitt och...det... nej, det går inte.

Silbersky: Hur är dom underteckande på något sätt. Jag är klar över att du sagt anonymt. Men är dom undertecknade “Djurvän” eller “En som inte vill träda fram” eller...något sådant.

-Ja, av den karaktären. Det har väl också varit så att några inte varit undertecknade överhuvudtaget.

Silbersky: Det har varit både och alltså.

-Ja just det.

Silbersky: Du har talat om Åke. Har det förekommit liknande anonyma anmälningar mot andra travtränare.

-Jaha, det har det men det är unikt. Men det händer att det gör det. Ja. Det kanske inte spelar någon roll men det är vanligare då att det riktat sig till amatörtränare. Eller mot amatörtränare ska jag säga.

Silbersky: Men såvitt jag vet har det även förekommit mot professionella tränare.

-Ja, ja.

Det är riktigt?

-Ja.

Silbersky: Vi behöver inte nämna några namn för vi ska inte skandalisera i onödan. Men det har också varit påståenden om grisfösare då.

-Nej, inte så att jag kan erinra mig att det skulle varit riktat mot någon särskild person. Men däremot har det varit påståenden om att man använt grisfösare i branschen. Och då inte riktat särskilt mot Åke. Och där har vi inte alls kunnat koppla ihop det med någon.

Silbersky: Har ni funnit att det funnits någon substans... att kåren på något sätt använder grisfösare.

-Vi vet ju ett rättsfall som var mitten av 90-talet. Sundsvall. Bergsåker. Ett påtagligt fall. Där kom beviset farande i luften och landa på...

Silbersky: Det var ganska unik det där fallet som jag känner till. Det var en massa människor som satt och titta när hästen betedde sig på ett besynnerligt sätt.

-Ja, hästen slog bakut och slog elpåfösaren ur handen på den amatörtränaren som...

Silbersky: Det fanns god bevisning och till och med ett erkännande tror jag.

-Ja, det var ju svårt att neka till det. Dåvarande sportchefen på Bergsåker hann ner innan tränaren hann vända upp och plockade upp elpåfösaren.

Silbersky: Det skedde alltså på banan det här. Har det i övrigt funnits något bevisbart... någon tränare som gjort sig skyldig till det här.

-Nej, det har ju kommit en del i pressen efteråt. Vad nu det är värt.

Silbersky: Vad beror alla de här ryktena på tror du?

-Ja, berätta. Jag vet inte.

Silbersky: Finns det något som heter den kungliga svenska avundsjukan. Väcker det några tankar?

-Det kan vara det lika väl som att det finns substans i ryktena. Jag kan inte... absolut inte gissa.

Silbersky: Är det någonting som dyker upp... sedan är det tyst några år och sedan dyker det upp igen...

-Det är inte den mängden att det kommer i några vågor på det sättet utan det kommer spontant. Det är ändå rätt...utav allvarliga problem så här... alltså hur man hanterar hästar när det är... jag skulle vilja säga att det är unikt med tanke på storleken på branchen. Kommer det anonyma anmälningar så är det andra typer av missförhållanden. Att hästar inte får tillräckligt med mat eller något sådant där. Ofta har vi anledning att tro att det är grannar eller sådana som ser djuren i sin närhet som känner att de måste agera men inte törs.

Silbersky: Okey. Då är jag nöjd. Tack.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Staffan Uvabäck några frågor)

Uvabäck: Tack. Jag får erkänna att jag var lite okoncentrerad. Jag fick en lapp här. Frågade du Leif om den här 2008 razzian.

Silbersky: Ja. Den har vi talat om och gått igenom ganska utförligt.

Uvabäck: Då var det det som hände när jag läste lappen. Det var nämligen det jag tänkte frågan om. Det var slarvig av mig. Då släpper jag det. Tack så mycket.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Hans Berglund någon fråga, Åklagaren?)

ÅKL: Jo, jag tänkte vid det här besöket 2005 vad gick ni igenom, vad tittade ni på? Hur noga gick ni igenom utrymmena?

-Ja, man. Nu får jag svara lite hur dom andra har rapporterat till mig eftersom jag koncentrerade mig på att få prata med Åke relativt snabbt. Vad man gör? Man går igenom... tittar vad det finns för utrymmen i hästavdelningen. Ofta finns det ju skåp av olika...skåp av medicinskåpskaraktär och sedna ett vanligt förvaringsställe i alla stallar är fönsternischer. Sen finns det inte så mycket mer utrymmen att titta på.

ÅKL: Gick ni in i låsta utrymmen eller var det bara det som var öppet. I den mån det fanns låsta skåp så bad vi att få dom öppnade. Det brukar aldrig vara något problem. Det var aldrig någon som rapporterade till mig att det skulle varit något problem utan jag förmodar att vi har ju regler t ex hur medicinskåp ska vara låsta och jag... eftersom det inte kom några andra anmärkningar mot det så utgick jag ifrån att dom var låsta men att dom öppnades.

ÅKL: Hm. Okey. Tittade ni någonting på djuren om dom kunde visat något tecken på ohälsa så att säga.

-Det gör man instinktivt i ett sådant här läge… eller i alla läge. Det är väl en yrkeshälsa eller yrkessjukdom eller vad man ska säga eller vad man ska kalla det för och sveper snabbt över alla hästar och bildar sig en uppfattning... och vilket stämningsläge det är i stallet. Stallarna kan präglas om de är trampiga och nervösa eller om det är lugnt och tyst i stallet och sedan går man och tittar på några uppenbara tecken på att någon häst är skadad eller sjuk på ett mer påtagligt sätt.

ÅKL: Fanns det några sådana tecken.

-Nej.

ÅKL: Om det hade varit någon som hade varit utsatt för elpåfösare hade det synts eller hade det funnits några tecken att se då?

-Nej, det tror jag inte. Det hade förvånat mig. Jag vet inte vad man skulle kunna upptäcka i ett sånt läge. För det är ju ett fenomen som pågår vid ett tillfälle då i så fall när man ger hästen elektricitet. Hästen...tydligast tror jag att vi kan exemplifiera så att alla förstår... i samband med elstängsel. De flesta hästar har idag varit i kontakt ofta en oftast två gånger men sällan mer med ett elstängsel. Dom hästarna blir ju inte störda på något sätt. Så länge dom är åtminstone är några decimeter från elstängslet. I samband med elstängsel. Dom blir stressade och nervösa om man försöker tvinga dom fram till stängslet. Men i övrigt är dom lugna och harmoniska. Det har ju att göra med betingade reflexer och sådant där. Dom kan var hur lugna som helst men tycka hjärtligt illa om el naturligtvis.

ÅKL: Hm.

-Om det sedan är elstängsel eller någon annan påverkan från elektricitet det spelar nog inte någon större roll. Jag tänkte att den omedelbara reaktionen om en häst får en stöt vad är den? Den blir ju flyktreaktionen. Jag kan inte tänka mig att... Jag vet inte om någon här har prövat att hålla i ett elstängsel men det är en kraft som inte går att motstå på något sätt. Det är fruktansvärt obehagligt. Hästen har dessutom ganska känslig hud och kort hårremsa. Så hästen är minst lika känslig och den reagerar tydligt mot elektricitet. Det gör dom men bara i det ögonblicket när dom behandlas då.

ÅKL: Så det är en omedelbar reaktion men inga bestående men.

-Precis

ÅKL: Har du kommit i kontakt med någon häst som har varit utsatt för elpåfösning någon gång? Som du känner till eller vet om.

-Nej, den enda var den som jag berättade om...eller den såg jag ju inte själv men det är den enda som jag kan koppla ihop med elektricitet.

ÅKL: Tror du att det skulle ha någon effekt. Positiv eller negativ att utsätta hästar för elpåfösare.

-Ja, det beror ju helt och hållet på vad du menar med positiv och negativ. För det kan leda fel tankarna. Men visst måste det var fullt möjligt naturligtvis att påverka häst eller vilket djur som helst med elektricitet. Absolut. Man kan använda det i ett negativt förstärkningssyfte. Man kan använda det för att framkalla betingade reflexer och framskapa ett önsakt beteende då i den situationen. Det är fullt möjligt.

ÅKL: Så det går att styra djuret med el?

-Absolut. Visst går det.

ÅKL: Tack, då hade jag inga fler frågor