onsdag 6 januari 2010
Andra tongångar!
-21.
Det var rockrally på nattkröken. Metallica, Ozzy, Bruce, Sam Moore, Fogerty och sen kom Billy Joel.
Nu sägs det att Slowhand ska spela i Malmö med Stevie Winwood. Killarna på Hålet blir fortfarande tårögda av den där Madison konserten 2008.
Körde lite disco på nyårsfesten men annars har jag legat lågt. Man måste vila från allt i livet för att återfå den rätta känslan.
Findlay Brown och det faktum att Allman bandet kommer till New York i mars fast inte till Beacon. Sånt kan bli en nyhet i New York som brukar hålla reda på sina ikoner.
Angående Findlay Brown så har den här plattan producerats av ta ta… Bernard Butler. Det brukar inte var fel.
Det känns som man väntar med skräckblandad förtjusning på Rockferry II.
Jag sa det tidigt. Innan det stod i NYT. Han har lyssnat på Phil Spector. Soundwall-Phil. Först till Spiken och sedan till Carina.
Undrar om det finns några övriga likheter. Var det nitton år han fick? Då kommer han ut när han är nittio.
ABBA, Beach Boys, Beatles.
Flera uppsättningar instrument. Om och om igen till det inte fanns någon jävel som vågade avvika. Då satt den. Kazzom!
Every Sha La La…
Findlay Brown. Fått en del stryk för han svikit träguran som Dylan gjorde en gång.
Elgitarr. Yuk!
Men så småaktig är jag inte. Man måste vara lite mer vidsynt vid femtio plus fyra.
Hette de Carpenters de där smöriga typerna?
Det finns inte en chans att ni kan missa något som Bernard Butler haft fingrarna i.
Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
God kylslagen morgon Stefan!
Hur verkade formen på Ozzy då??
En sak jag funderat på är hur journalistiken har förändrats genom åren...ge mig gärna din syn som är lite mer insatt!
Mitt exempel är Stig H Johansson vs Åke Svanstedt...två icke journalistkramare!
Den ene hyllad och den andre milt sagt mindre älskad av media!
Är det ett Stockholms syndrom?
Eller var det så att på Stig Hs tid försökte journalisterna bli vän med "stjärnan"...medans idag ska "stjärnan" bli vän med journalisten?
att trenden går mer och mer mot att det är journalisten som är den stora stjärnan,för med pennans makt kan man vinkla,hylla el dissa?
Min tes är att Stig H med ett tydligt media ogillande under sin karriär(mycket pga blyghet)inte hade blivit den hyllade stjärna han är,i dagens mediabrus.
Till ML: Hej! Ozzy slet av sig glasögonen och gjorde en liten löpning på scenen. OK form, kan man väl säga. Han har väl ätit någon fladdermus för mycket genom åren men med Metallica som kompband svängde det godkänt. Det var f ö SVT som skickade denna nattliga konsert. Säkert en repris men jag ser inte så mycket på TV. Det är inte bra för blodtrycket säger min husläkare.
Angående dina funderingar om Stig H och Åke S ligger det en hel del i det du säger.
I det aktuella fallen så var Stig H precis som du säger lite blyg och ogillade den sidan av framgången.
Det sa han f ö i en intervju i Kaknästornet som faktiskt blev intressant trots att TV4 var inblandat.
Jag känner inte Åke Svanstedt och har aldrig träffat honom. Min svåger har däremot träffat Åke och beskriver honom som en väldigt trevlig människa privat. Jag tror att de flesta människor som är 50 plus kan ha lite problem med att gulla med media.
Jag skulle vilja säga att det inte bara gäller trav. När jag började skriva vetenskapsartiklar i mitten på 80-talet var forskare väldigt irriterade om man inte kunde hela det periodiska systemet. Min idé var att jag var idioten som de skulle förklara sina rön för så jag i min tur kunde förklara det hela för andra som iofs var forskare eller tekniker men inte inom deras diciplin.
Ett par år senare skickade forskare med tidningsartiklar i sina ansökningar som ett bevis på att deras område var viktigt.
Det finns en klassiker där Olof Johansson låter sig fotograferas med en gurka i handen i vattenbrynet till Östersjön. Jag tror det var i samband med Almedalen medan OJ var partiledare för centern.
Idag finns det mediatränare, media coacher, profile imaging och gud vet allt.
Förr kom tidningar ut en gång per dag. Radio och Teve var stelbenta, tekniken var tung och dyr.
Det var inte så många år sedan en portabel tevekamera kostade 300-400 000 kronor. Idag kan man göra långfilmer på mobilen.
Hela medialanskapet som det så vackert heter håller på att förändras.
Stig H hade nog blivit en stjärna var som helst eftersom hans framgång var beroende av hur bra han tränade hästarna.
Idag uppdateras medai till mycket låga kostnader fem-tio gånger per dag eller i stort sett i realtid.
Kvalitén blir därefter. Kliver man över linjen skickar man bara ut en ny HTML sida. Förr låg trycksvärtan där och flinade även om journalisterna ryckte på axlarna och påstod: Va, fan! I morgon slår de in fisk i tidningen.
Idag driver media personer och frågor på ett helt annat sätt än för tjugo år sedan.
Spela med eller inte. Jag skrev förra året tror jag det var att Åke, vilket också gäller för Stig H, har ett ansvar gentemot hästägarna i första hand. När nyhetsjägarna tycker att Åke ska ägna halva dagen åt att gulla med media och ÅS säger ifrån om just den saken och sätter upp en betaltelefon så påstod media att han inte ställde upp.
Det här urholkar självfallet folks förtroende för journalister som yrke. Journalistikens grisfösare är den digitala tekniken i händerna på moderna kostnadsslimmade intäktsmaskiner inom media.
Där är det lätt att bli "THE BAD BOY".
Till travtränare kan jag säga att när ni står i vattenbrynet med en gurka i handen så är det dags att tänka över er mediastrategi;-
Skicka en kommentar