Funderingar utanför hängmattan

När regnet börjar trumma lite lätt på solhatten vet man att det är juli månad i Sverige. Midsommarhelgen är över och om den kan man väl säga som paret i filmen med samma namn.Sitter och petar lite med hästarna inför morgondagens V75 finaler på Bergsåker.

I gårdagens lunchsändningar fick en marknadsansvarig från ATG berätta om den nya fina tjänsten. Hans G Lindskog såg mäkta imponerad ut. Han stack inte under stol med att hans egen tekniska utveckling i det trådlösa samhället låg någonstans mellan dagerotypens födelse och ljudfilmens lansering.

Ralf Vadsmo däremot verkade ha fattat galoppen om ni ursäktar uttrycket.

Vad saken gällde var att man som innehavare av en Iphone, Ipod eller Ipad samt mobiltelefoner med så kallad Android teknologi kan se ATG Live och spela via handhållna apparater.

Eftersom sommaren är här med eller utan regn så rör sig människor i vårt land och då är det naturligtvis bra att kunna titta på trav direkt var man än råkar befinna sig.

Ska han klaga på det nu också? Är det inte dags att ge ATG lite ”cred” för sina seriösa ansträngningar?

Låt mig säga så här. ATG är när det gäller tekniska lösningar vid det här laget känt för sina halvmesyrer. Den mobila tjänsten var och är en sådan.

Vi lever sedan drygt tjugo år tillbaka i ett mobilt samhälle där jobbet, hemmet och fritiden har flutit samman till en fantastisk möjlighet. Vi kommunicerar, handlar, sköter banktjänster och skaffar oss information över nätet som idag blivit mer och mer trådlöst.

För ett spelbolag som ATG är frågan ifall de ska dra tåget i denna utveckling eller ligga under tåget för att försöka förstå hur det fungerar. Hittills har de valt den senare modellen.

Man har inte ställt sig de avgörande frågorna. Ifall de gjort det hade vi inte sett den här ratatouille anrättningen som nu finns från ATG som tjänst via Internet i två versioner(ATG Live/ATG Classic) samt via mobil i en tredje version.

Jag ska börja med ATG Live via fast nät, alltså traditionellt internet. Jag ska inte tjata om att tjänsten fortfarande fungerar osäkert som spelalternativ, vilket är direkt kontraproduktivt i förhållande till ATG:s stora satsning på att producera teve med värmningar och experter som ska förse oss spelare med sista och rimligtvis bästa informationer innan spelstoppen.

Igår kväll tänkte jag utnyttja kvällen till att titta i det som kallas lopparkivet. ATG har ett stort och fint arkiv på ett mycket stort antal lopp som gått. Det är ett utmärkt hjälpmedel för oss som vill plugga på lite mer. Där kan man se hur olika travhästar gått i det senaste loppet och även i loppen före det. Man kan få en uppfattning dels hur den presenterat själv och ofta även mot hästar i samma klass, där vissa också kommer att delta i det aktuella loppet. OK. Jag kollar lopp för lopp. När jag hittar någon häst som verkar vara en vinnarkandidat klickar jag i det hästen på ATG:s online startlista för det aktuella loppet. Där adderas också hästarna automatiskt så man får en bra bild av vad ett system kostar. Man skulle kunna tänka sig att man skulle kunna ranka hästarna i samma startlista men se då får man vackert handla ett helt annat system Joker-systemet som ATG borde köpt upp eller utvecklat en egen version av för länge sedan.

Nåväl, efter tredje loppet så stänger ATG plötsligt butiken. Varför är helt obegripligt. Plötsligt har alla mina markeringar försvunnit utan förvarning. Jag har alltså suttit och tittat på cirka trettio lopp och antecknat i startlistorna som sedan bara försvinner. Jo, eftersom man inte kan spela efter att kvällen sista lopp gått på någon bana så raderar ATG automatiskt alla ifyllda provkuponger vid samma tidpunkt. Jag vet inte om det är något slags lagstiftning runt spelet som hindrar spelare från att lämna in en V75 klockan två på natten. Det låter utomordentligt korkat när man kan spela på annat dygnet runt men låt säga att det finns en sådan bestämmelse.

Men varför ska jag inte kunna spara mina anteckningar på ATG Live som jag betalat en månadsavgift för att kunna använda för det är nämligen inte gratis.

Det här är något som ATG borde ordnat upp för oss spelare för länge sedan.

Nu över till den nya tjänsten. Tanken är tyvärr lika outvecklad när det gäller den.

Man kan spela på den om man har ett konto vilket är samma som på den fasta ATG Live förbindelsen. Däremot har utvecklarna av tjänsten reducerat informationen på tjänsten. T ex finns det bara startlistor där det står vad hästarna heter, vilken kusk det är och hur stor procent som spelat på hästen och vill man ha oddsen får man gå till en helt annan sida. Den vanliga ATG Live tjänsten däremot ha en annan och mycket mer omfattande information, d v s den information man vill ha som spelare.

Inte kan man heller titta på äldre statistik i den mobila tjänsten, t ex fem lopp tillbaka som finns på den normala ATG Live. Då får man vackert surfa ut på sin webbläsare och gå till ATG Classic som var den tjänst ATG hade innan de satsade en massa deg på ATG Live som alltså nu fått flyta runt i flera år utan att fungera tillfredsställande.

Så nu sänder ATG i tre olika tevekanaler( varav två som man måste betala för) och har tre olika mobila versioner av sin internettjänst och det saknas fortfarande en sammanhållen strategi och konsistens i innehållet.

Varför inte börja med spelarnas behov ATG? Någon marknadsbibel med en titel som innehåller båda orden ”kunden” och ”centrum” borde väl ha landat på ert bok genom årens lopp.

Till sist ett annat problem som är närmast obegripligt att man inte lyckats lösa. Det gäller utbetalningen av vinstpengar. Jag tror att många spelare, alltså den stora mängden som ATG försörjer sig och sina anställda på, spelar för mindre summor. Man spelar lite vinnare och plats för några tior och hoppas att få tillbaka pengar och lite till så man kan placera ett lite större spel t ex vid dagens dubbel. Vinner man några tjugor eller ett par hundra i ett lopp så kan det ta både ett och flera lopp och ibland timmar innan pengarna betalas ut.

Det skulle vara intressant att höra vilken strategi som ligger bakom detta tänkande.

Så kära marknadsstrateger på ATG. Fixa ovanstående så tror jag att spelandet ökar. Jag ligger gärna i soffan eller hängmattan och förbereder mig på att spela V75 med en mobil eller I-apparat i handen. Men då ska jag inte behöva ha en stationär dator med femtio meter sladd bredvid som står och snurrar parallellt. Det är ju inte så modernt om man säger så. Inte alls faktiskt.

Till sist Hasse Alfredsson fyller 80 år i dagarna. Grattis med stort G.

I morse var det soffhörna med en så kallad Nöjespanel i SVT. Två saker diskuterades. Dels att Monty Python gänget ska göra en ny film. Dels Hans Alfredssons betydelse.

I soffan sitter en rosa hoppa vid namn Margret Atladottir som tydligen är redaktör för Nöjesguiden.

Hon överraskade omgivningen inklusive undertecknad med att dels recensera Monty Pythons nya ännu inte tillverkade film med att den inte skulle bli bra. Jo, ni hörde rätt. Hennes andra insats var att stoltsera med att hon inte hade något förhållande till Alfredsson. Han fanns inte i hennes huvud om man säger så. Dessutom såg hon lite stolt ut när hon meddelade detta faktum.

Den lilla rosa hoppan är intressant. Inte för att hon framstår som dum i huvudet genom att framhålla att det är en fördel att hon inte är född här(Island) utan att hon representerar något som är tidstypiskt. Nämligen ”utbytbarhet” och ”historielöshet” i fruktbar kombination.

Margret är född 1985.

Jag är helt övertygad om att hon fyller en funktion i den där SVT soffan just därför hon representerar en grupp som inte är liten utan stadigt växer i betydelse. En grupp människor som saknar förmåga att relatera och dessutom marknadsför denna brist som en tillgång. Hon behöver inte se Monty Pythons nya film.

Man kan naturligtvis tycka att en del av det Monty Python liksom Hasse & Tage gjort naggats av tidens tand. Så förhåller det sig med allt. Själv har Margret redan vid tjugotre års ålder för två år sedan tvingats göra en rejäl pudel för sina egna alster råkade jag se på nätet. Så vart vill jag komma.

Alla människor som skapar,  gör saker som är mer eller mindre bra. Jag har skrivit artiklar och radioinslag som kunde varit bättre och jag har skrivit ett antal artiklar och gjort ett antal radioinslag som fortfarande efter tjugo eller trettio år håller och som jag är stolt över att ha medverkat till.

Vad jag är otroligt trött på att det debila vispande som en del tongivande typer tillåts hålla på med i offentliga sammanhang. Det är naturligtvis uppseendeväckande att hyvla av både Monty Python och Hans Alfredsson i samma soffprogram utan uns av argumentation mer än att hon inte har något förhållande till dem.

När Hasse tog steget från humor till allvar som i boken och filmen ”En ond man” visade han en ny sida avsitt skapande som nog många inte trodde var möjlig. Eller var ”A Fish Called Wanda”(1988) dålig bara för att John Cleese var 49 och Michael Palin 45 och Margret 3 när den hade premiär.

Det här närmast digitala förhållningssättet att Måns Zelmerlöw är en etta och Monty Python en nolla bara för att Måns är jämngammal, snygg och sjunger bra medan Monty Pythons film kommer att bli dålig för de är gamla och… ja vaddå?

Jag tror det är få yngre svenska komiker som skulle våga påstå det Marget Atladottir påstod i morse. Det skulle självfallet ha varit intressant att höra en fråga från den lika unge programledaren i SVT:

-Vad tycker du är roligt?

Måns Zelmerlöw? Sean Banan? En teflonpanna?

Jag är helt övertygad om att Margret inte vet vem Robbie Robertson är. Någon som gjorde en avskedskonsert(The Band) 1976 och sedan kommit med 1987, 1991, 1998 och sedan nu i våras med ”How to become a clairvoyant” borde enligt alla lagbundenheter i Margrets värld vara död, begraven och utraderad från jorden yta.

Att inte förstå att saker och ting i vår tillvaro bygger på vartannat är ett illavarslande tecken. Man behöver inte tycka om allt som är gammalt eller han något slags devotiskt förhållande till ikoner. Men man måste se att konstnärligt skapande sker stegvis och att man ibland kan överraskas och tjusas av sprången i detta skapande.

Det är troligtvis inte heller så att Margret i den rosa utstyrseln har någon aning om vem Jools Holland är. Eftersom han är tre år yngre än jag så borde rimligtvis inte heller jag veta vem han är.

Han har i alla fall en synnerligen välkänd brittisk teveshow vid sidan av mycket annat. I den showen har han bjudit in samtidens artister under många års tid. En artist har han bjudit in tre gånger. En amerikansk bluesartist vid namn ”Seasick Steve”. Steve är sextiosju och ser ut som någon ur ZZ Top som Margret inte heller… Steves nya album kom för några veckor sedan. Albumet heter ”You Can’t Teach an Old Dog New Tricks”.

Det kan låta som en anakroni men faktum är att jag är seriöst beredd att tvivla.

Så nu tänker jag fortsätta med ATG:s lopparkiv och lyssna på Steves fantastiska platta samtidigt. Bara en sådan sak!

För rosa Margret kan jag varmt rekommendera Dorroughs utmärkta album ”Get Big” och varför inte låten ”Hood Bitch Fetisch”. Ett alldeles utmärkt album som dessutom har den fördelen att Dorwin Demarcus Dorrough är ett år yngre än Margret själv. Så det finns åtminstone en teoretisk chans att hon förstår budskapet.

Undrar om hon har någon relation till Astrid Lindgren? Katladottir.