onsdag 22 juni 2011

En rosa fågel vid namn Harry


Det är visserligen tidigt på förmiddagen men det går inte att ta miste på. De senaste dagarnas regnande har sänkt förväntningarna på sommaren. Det är inte som för någon vecka sedan när det låg solare på pass i Skinnarviksparken på Söder redan vid sjutiden på morgonen. Låt vara att en del sovit i parken hela natten efter att ha firat av studentexamen. Den gröna plywoodkiosken som kom upp förra året har ännu inte öppnat för dagen. Det är lite kyligt och folktomt när Spiken och jag påbörjar vår morgonpromenad.
I höjd med den märkliga strålen i rostfritt stål ser jag hur en ung pappa med barnvagn komma gående. Bakom pappan går vad man får förmoda är hans dotter. Hon kan vara fem och helt klädd i rosa med ett rosa paraply stolt uppfällt fastän det inte regnar. Man kan anta att hon tycker om sitt rosa paraply och bara hoppas på ett skyfall.
De småpratar medan de passerar mig och Spiken. I buskarna intill vrålar fåglarna.
Pappan: -Ja, du Alva. Vet du att jag hade en fågel som hette Harry?
Alva: - Jaha. Jag hade också en fågel som hette Harry. Den var rosa.
Pappan:- Nej, nu tror jag att du hittar på. Du har inte haft en rosa fågel som heter Harry.
Alva: -Nej, jag hittar inte på. Den var rosa och den hette Harry.
Pappan:-Nej du. Nu hittar du allt på.
Men Alva kämpar på trots den temporära snålblåsten. Hon kastar en snabb blick på pappans ryggtavla medan de går uppför stigen mot Skinnarviksberget.
Alva: - Den hette Harry… och var… lite röd.
Jag ser dem försvinna i grönskan. Först pappan med sin röda kofta och sedan Alva med sin rosa tröja, rosa kjol och sitt utfällda rosa paraply.
Jag hör inte vad pappan svarar.
Carina kommer hem idag. Hon åker via Wien med Austrian. Tänker på min kompis Amir. Hasn berättade att turkarna härjade i Bosnien i femhundra år. De efterlämnade… några moskéer. Habsburgarna var i Bosnien i fyrtio år eller nått. De byggde upp hela infrastrukturen under den perioden.
Efter åtta år går de kurdiska flygbolagen sällan i tid, så sent som för en vecka sedan kom de iväg… dagen efter. När ungefär kan man ställa frågan vad det är för fel på… de kurdiska flygbolagen.
Jag menar utan att verka ofin, etnocentrisk, rasist eller… eller…
”Get your act together”! är ett fint engelskt uttryck som i sin innehåller allt man behöver.
Istället för en massa foton av ledarna på väggarna kanske den lilla devisen skulle göra susen.
Carina kom över ett parti Churchill hos vår gamle Tonic leverantör Faraj. 25 stycken för 90 dollar. I Ainkawa som är den kristna stadsdelen på andra sidan stan har de totalt tappat fotfästet. Där tar de nästan hundra spänn för en Cohiba, snart fullt i linje med Bobergs på Stureplan. Enda skillnaden är att Bobergs har ett fukt- och temperaturreglerat rum. En gigantisk humidor alltså. I Absurdistan får man nöja sig med ett gammalt lakan och en potatis.
Det ser ut att bli en trevlig midsommar. Även om man inte har en rosa fågel som heter Harry. Fast vad vet föräldrar? Jag minns när jag såg en flamingo i Skälderviken. Det var inte många som trodde på det heller.


Inga kommentarer: