Men vad och varför?

På väg genom dagens AB som inköpts av den traditionella anledningen. Nämligen att gå igenom veckans V75, så snubblar jag över en stort uppslagen artikel ”Är förjävla dåligt skött”. Uttaladet kommer från Lufti Kolgjini, en av Sveriges främsta travtränare, uppfödare och kuskar.

Artikeln handlar om travsportens villkor vilket med alla mått mätt varit en synnerligen levande följetong så länge man kan minnas.

Min far som annars inte var känd för att sprida aforismer omkring sig sa en gång att ”Bönder räknar som lön det de sätter in på banken”. Sedan blev han själv deltidsbonde och jag hörde aldrig något mer om bönderna och deras bankfilosofi.

Naturligtvis är travsporten en bransch med många olika aktörer och där man kan förvänta sig att många är missnöjda eller vill ha bättre villor för sin utkomst.

Det man kan utläsa av artikeln är att kostnaderna för att föda upp, ha och träna har ökat medan incitamentet vilket skulle vara prispengarna inte haft samma utveckling.

Olika åsiktsprofiler(Lutfi Kolgjini, Stig H Johansson, Thomas Nilsson och Micke Nybrink uttalar sig och tränarna Stig H Johansson, Kari Lähdekorpi, Timo Nurmos åtsredovisningar får tjäna som faktabakgrund. ATG:s chef Remy Nilson får tjäna som slagpåse.

En perfekt sommarartikel. Någon är förbannad på något. Man kastar åsikter åt varandra.

Man antar att Ludde är huvudbrasan eftersom hans bild är gigantisk och han ser upprörd ut.

När man ögnat igenom artikeln finner man bara att det luktar svagt av vispgrädde efter all pajkastning. Det hände liksom ingenting.

Remy Nilson vispar bort kritiken med att tränarna beställt en utredning av LRF konsult som visar att kostnaderna för hästhållning ökat med 100 procent de senaste tio åren och att tränarna och explicit Lutfi Kolgjini borde läsa sin egen utredning.

Jaha…???

Travexperten Tomas Nilsson säger först att det inte är några stora problem och sedan at det är problem. Spelexperten Micke Nybrink får som vanlig representera begåvningsreserven och antyder att tränarna borde sälja sina fetmercor. Antar att det är sista gången han får lift med en merca tillhörande en tränare från en travbana.

Någonstans i all upprördhet försvann själva ämnet. Ingen och allra minst reportern Oscar Magnusson har orkat ta reda på några fakta. Alla får gnälla sig trötta och sedan… nada. Va fan det är sommar och snart är det helg, gääääässsp, vem orkar…

Några få reflektioner i varje fall.

Nilsson och Nybrink är såvitt ajg vet mångåriga profitörer på den del av kakan som gör till ATG vilken uppgår till 1 200 miljoner per år. En astronomisk summa. Men som Niclas Andersson ska ha uttryckt saken: Det är kul att ha så mycket pengar att leka med! Nu är det andra som också delar på den kakan. Men ATG håller i påsen.  Enligt Remy Nilson har travsporten fått 400 miljoner mer i bidrag av olika slag sedan 2006. Vilka går han inte in på. Enligt Ludde så tävlar man idag om 6-700 miljoner medan branschen kostar ägare och andra 2 miljarder.

En mäktig röra alltså. Siffrorna far som höstlöv och ingen blir klokare.

Nu är AB inget idealiskt forum för den här typen… jo, men inte för att reda ut vad som är problemet. Travronden skulle vara ett bra forum men där är reportrarna intill döden trötta och fullt upptagna med att läsa propositioner och referera skitinformation om doping.

Självklart måste alla inblandade se någon vinst i att hålla på med sin verksamhet. ATG har så länge jag följt debatten velat bolla över till andra. Än har det varit hästägarna som måste inse ditten och datten än har det varit tränarna och kuskarna eller för den delen uppfödarna.

Det hela är egentligen ganska enkelt.

Man kan bygga upp verksamheter på olika sätt. Att äga en travhäst kan aldrig bli en vinströrelse för alla som köper en travhäst. Det är en omöjlighet. Jag har själv befunnit mig i den situationen. Man står där utan så mycket kunskaper. Hästen ser fin ut. Det blir ett köp och om något år ska den starta. Ja, det flesta kommer inte till start så redan där finns en barriär. Många vinner aldrig och få tjänar tillräckligt med pengar för att ägarna ska slippa skjuta till pengar varje månad.

Men allt det här snacket om kostnader bli väldigt diffust så länge man inte spjälkar upp det i olika poster och jämför dem över tiden.

Jag pratar om helhetsbilden. Ni vet det laterala planet.

De tränare som betalar ur egen ficka för att träna hästar åt andra har något fel på sin affärsidé. Så man får förmoda att tränarna tar ut för att täcka ökade kostnader. För en tränare är kostnaderna, gården, utrustning(boxar, lokaler, traktorer, banor), samt personal och löpande som rör hästarna(utrustning, veterinärkostnader samt foder, strö m m). Sen tillkommer transporter till och från banor och olika kostnader på banorna.

Alla dessa avgifter ska per automatik återdebiteras slutkunden, d v s ägarna. Är kostnaderna för höga för ägarna så kommer de inte att köpa häst eller bli kortvariga hästägare.

Så enkelt är det. Om jag vänder mig till en större framgångsrik tränare så får jag räkna med ett något högre pris än en mindre som har sämre träningsanläggning/ar.

Så var är problemet? Om kostnaderna ökat med 100 procent på tio år så måste det finnas kostnadsposter bakom dessa siffor.

Har gårdarna som tränarna äger eller hyr blivit dyrare, har räntorna stigit eller inköpspriserna rakat i höjden, kontantinsatserna skenat eller har det överhuvudtaget skett något i den riktningen. Hundra procent är rätt mycket pengar.

Sedan har vi kostnader för att hålla anläggningarna i gott skick. Vi har personal- och driftskostnader, egna löneuttag och andra kringkostnader samt skillnaden mellan den samlade kostnadsbilden och utdebiteringen till slutkunden.

Säg bara inte att kostnaderna ökat. Det låter lika lamt från tränarehåll som från Remy och hans spenderkillar.

Är det så att foderkostnaderna står för en stor del av kostnaderna så måste man undersöka om det råder brist på konkurrens inom branschen. Att veterinärkostnader och medicinkostnader är svindyra i Sverige vet alla som har djur. Om det går dåligt för travtränaren Kari Lähdekorpi går det säkert bättre för hans fru som driver veterinärpraktiker.

Det remy pratar om är en stor degig massa bestående av en massa olika poster, transportbidrag, olika premier m m. Men hur ser helhetbilden ut?

Att Lutfi Kolgjini m fl vill ha större förtjänster är inget konstigt. Vem vill inte tjäna pengar. Men är det så att det inte kan styra över vissa kostnader så måste man ju analysera dessa och sätta press på kostnadsstegringar som är onaturliga där. Öka konkurrensen inom foder och veterinärdelarna. Bryt ner och gå till botten med problemen.

För oss som äger, har haft eller funderar på att skaffa en travhäst vill vi inte höra hur eländigt det är för travtränarna för då tror vi kanske att våra dyrt införskaffade djur inte får bästa vård eller ens mat.

Remy snackar skit som vanligt. Han gör av med en fruktansvärt massa pengar.

Travtränarna borde undersöka sin egen bransch i alla dess delar. Var skenar kostnaderna? Hur har det blivit så här. Men de borde kräva att ATG:s verksamhet granskas på samma sätt. Först därefter kan man börja diskutera omfördelning.

Man kan kanske fundera över upplägget att förpliktiga sig att köpa reklam för femtio miljoner per år, betala för produktionen och samtidigt låta TV4 plugga in annan betald reklam i pauserna på olika travprogram. Man kanske skulle ta och kräva att få in sina slotar gratis från ATG:s sida.

Micke snackar om att sälja "fetmercor". Han kanske skulle ta ett billigare hotell nästa gång eller tåget istället för flyget, sänka sitt arvode och ställa upp lite för sporten som han säger sig älska så högt.Jag har faktiskt inga problem med travtränare som åke i en bra bil när de kör tiotusentals mil varje år. Det borde till och med Micke förstå. 

Lite vanligt hederligt ge och ta. Samtidigt handlar det ju om att ST är organisation där de ledande aktörerna verkar sitta fullständigt i knäet på sina tjänstemän. Gnäll mindre och ta tillbaka makten från Remy & Co.

Läser att ST ska bidra med webbaserad dopinginformation. Det var väl på tiden. Men det finns mycket mer att göra. Det finns mängder med kunskap där ST har en uppgift. Rådgivning i rader av frågor till uppfödare och tränare för att öka effektivitet och professionellt handlag i respektive verksamheter. Det är ju oerhört märkligt att Roger Walmans foder är annorlunda än en amatörtränares. Hur kan man få en bra foderstat för olika ändamål utan att bli skinnad in på bara kroppen. Var finns fodrets IKEA? Hur kan man driva högklassiga hästträningsanläggningar billigare men med samma kvalité. Hur gör man i andra länder? Finns det något att lära. Samla och distribuera kunskap. Idag har ST webben men använder den som om den vore något som Emil täljer på i "veboa".