måndag 29 september 2008

Planen Planen



Det är uppenbart att det ekonomiska system som existerar i världen har brister. Med en klockas regelbundenhet havererar detta system.

Inte så att det fullständigt kollapsar. Även om många bedömare den senaste veckan sagt att ifall inte den amerikanska staten dvs skattebetalarna gått in och räddat finansmarknaden så skulle den havererat med oöverstigliga följder.

Igår röstade den amerikanska kongressen om ett räddningspaket. Ett kaos där den lagstiftande församlingen sa nej.

Huvuddragen finns på http://www.nyt.com/

Det som stör mig och säkert många andra är att innan det händer som nu alltså tycks hända med stor regelbundenhet är att alla säger att systemet behöver stora vinster, stora lån vissa ekonomiska instrument, på 80-talet var det junk bonds och nu hedgefonder etc.

Sedan när systemet kollapsar så får de ansvariga en fet fallskärm och skrattar antagligen hela vägen till banken.

Det ska vara slut på det nu säger den amerikanska kongressen. Det låter ju bra. Jag har aldrig förstått varför man ska få fallskärmar. Den har gjort att herrar och damer ekonomer fattar korkade och dumdristiga beslut utan at behöva tänka på de ekonomiska konsekvenserna för egen del.

I Sverige var det knapp ett par månader sedan Swedbank visade upp rekordvinster. I veckan talades det om att de knappt varit likvida och att Bo Lundgrens statsskuldsakut tvingades öppna för bankens skull.

Anders Borg säger att allt är bra. En nobelpristagare i ekonomi varnar samtidigt för att det sa ekonomerna förra gången också, och förra, och...

Det verkar finnas underlag för ännu ett nobelpris i ekonomi. Att utreda systemets inneboende ofullständighet.

Så här går det till i mitt huvud.

Först återhämtar en ekonomi sig från en nedgång. Det är en uppbyggnadsfas där alla uppmanas hålla igen på krav om ökade löner reformer etc.

Sedan går det bra. Vinsterna ökar, en viss optimism bland människor som tar lån, köper hus, bilar och konsumerar. Allmänheten bygger upp en skuld för en framtid som utmålas som ljus.

Till sist havererar ekonomin. Ränorna stiger, värdena faller på hus, bilar och de reformer man talat om omvandlas till sparpaket och stödåtgärder för den havererade så kallade marknaden som staten delvis tar över eftersom den inte fungerar och hotar att skapa kaos. Vi är tillbaka där vi började.

Om socialismen inte fungerade så bra så kan faktisk samma sak sägas om kapitalismen. Nu ska det bli val om två år. Då kommer Mona Sahlin stå och säger att bordet inte bara var avdukat utan att termiterna varit där och ätit upp det också.


Inga kommentarer: