torsdag 25 augusti 2011

P. Stone






Jag ska prata lite om P. Stone.
För er som inte vet vem hon är så gör det ingenting för ni ska få veta vem hon är. För er som redan vet vem hon är så tror jag ändå att det kan vara av intresse eller rentav mer intresse. I bästa fall.
När man är i min ålder och har passrat femtio med god marginal händer det ibland att man funderar lite över människor man mött i olika egenskaper.
Generellt är mänskliga relationer förbrukningsvara i vårt samhälle. Ungefär som tandkräm. Jag säger inte att det ska vara så utan det är väl mer ett tragiskt faktum. Ett slags tidens signum. I en allt snabbare och hastigt föränderlig värld behöver man stora mängder tillfälliga lojaliteter för att lyckas i sin karriär eller vad man nu företar sig. Det gäller att få andra att tro att de är de viktigaste i hela världen för att de tre veckor senare upptäcker att man har svårt att känna igen dem på ICA butiken när andra just för tillfället viktigare relationer tagit över ens liv. För vissa yrkesgrupper gäller inte de här nya reglerna trots allt. Det kan handla om gruvarbetare eller soldater. Dessa yrkesgrupper har den egenheten att de måste kunna lita på varje enskild arbetskamrat i varje enskilt läge.
 Joanna Lumley, heter en idag 65 årig brittisk kvinna som föddes 1946 i Srinagar i Nepal. Hennes far major James Lumley tjänstgjorde i VI Gurkharegementet. Hennes mor var en sportig typ som klättrade i berg och lärde Joanna hur man hanterar  farliga ormar som det fanns gott om.
Berättelsen om slaget vid Moagoung mot japanerna i norra Burma 1944 till den moderna krigshistorians klassiska slag, där gurkasoldaten Tul Bahadur Pun spelade en avgörande roll genom att visa osedvanligt mod och lojalitet trots ett övermäktigt motstånd. Lumleys pappa(Se bild från Daily-klipp nedan) deltog också i detta slag och var redan en krigshjälte när Joanna föddes två år senare.
Efter några år flyttade blev familjen Lumley förflyttad och kom att hamna i Malaysia innan de återvände till England.
Idag sextio år senare finns det inget brittiskt imperium längre.  Men de handlingar och de insatser som gurkhas gjorde för Storbritannien kan aldrig raderas ut eller glömmas bort. Tror man.
Men som sagt. Det här med lojalitet och dess tidbeständighet är som sagt utsatt för tidens tand i allt snabbare takt.
Idag har de flesta nepaleser från de nepalesiska gurkhaförbanden dött och många har inte ens rätt att leva och bo i Storbritannien. Många är sjuka och i behov av vård men Storbritannien slog dövörat till. De dog av sjukdomar som lunginflammationer som enkelt kunde kureras med antibiotika om de bara fått tillgång till modern sjukvård.
Joannas far dog i slutet av 80-talet.
 När Gordon Browns regering försökte finta bort sina forna allierades rättigheter som handlade om att gurkasoldaterna ville ha samma villkoir som andra brittiska soldater fick invandrarminister Phil Woolas helt överraskande  träffa sin idol; Patsy Stone mera känd från Absolutely Fabulous eller som BBC serien heter på svenska ”Helt Hysteriskt”.
Men nu hette Patsy, Joanna med efternamn Lumley istället. Lumbleys nacksving ledde till Browns nederlag i omröstningen av lagförslaget om försämringar och en seger för gurkasoldaterna och deras familjer är ett bra exempel på hur man ska hantera sliriga politiker.
Idag är Patsy alias Joanna Lumley en nepalesisk nationalklenod.  Gurkasoldater får bosätta sig i Stobrittanien som ett konkret resultat av hennes kamp för de soldater som hjälpte hennes far att överleva 1944,  men det pågår fortfarande juridiska tvister om storleken på deras pensioner.
Under veckan har Carina och jag suttit uppe och tittat igenom i stort sett alla avsnitten från Absolutely Fabulous och det är bara att slå fast  - den är just det. En svidande och underbart intelligent vidräkning med de ideal som vi dagligen pumpas med där mikrosekunder av yta och flärd fått dominera framför det långsiktiga.
Till sist.
Det är minst TRE NYA rykande färska avsnitt på gång. Serien producerades mellan 1992-2004 på BBC. Så snart om allt går väl får vi åter stifta bekantskap med Eddie, Pats, Saff, Bubbles och Gran och alla de andra härliga karaktärerna i Absolutely Fabulous. Alla lever och mår bra.
Personlig favorit: När Patsy rycker till och vaknar helt sotig undantaget kinden hon sovit på mot bordskivan, fortfarande med en cigg hängande i mungipan i det totalt nerbrända köket efter att brandkåren har släckt och Eddie och Saff letar efter henne.
Lite mer Stolly & Bolly alltså.





Vidare bakgrund:



Inga kommentarer: