Kalla mig Spiken eller den vita hunden!

I all den samlade osäkerhet som världen för närvarande befinner sig kan man i varje fall vara övertygad om att det krävs omfattande förändringar för att denna förvirring ska avmatta.

I dagens New York Times skriver filosofen Cornel West vid Princeton universitetet utanför New York om Dr Martin Luther Kings arv.

Det är något jubileum som bokstavlingen blåste inne på grund av orkanen som är på gång.

Cornel skriver:

“King’s response to our crisis can be put in one word: revolution. A revolution in our priorities, a re-evaluation of our values, a reinvigoration of our public life and a fundamental transformation of our way of thinking and living that promotes a transfer of power from oligarchs and plutocrats to everyday people and ordinary citizens.

In concrete terms, this means support for progressive politicians like Senator Bernard Sanders of Vermont and Mark Ridley-Thomas, a Los Angeles County supervisor; extensive community and media organizing; civil disobedience; and life and death confrontations with the powers that be. Like King, we need to put on our cemetery clothes and be coffin-ready for the next great democratic battle.”

Cornel förser oss också med ett enligt min uppfattning fiffigt citat som hjälp på vägen från en av amerikansk litteraturs giganter, Herman Melville.

  “Truth uncompromisingly told will always have its ragged edges; hence the conclusion of such a narration is apt to be less finished then a architectural finial”

I en snabböversättning av undertecknad skulled det bli något ungefär som:

”Sanningen kompromisslöst berättad kommer alltid att ledsagas av sina oslipade kanter; givet  slutsatsen att en sådant verk är ägnat att vara mindre färdigt än det slutliga ornamentet.”

Det är väl just det som är problemet med lejonparten av dagens politiker och beslutsfattare. Att de hellre börjar fila på ornamentet utan att ta reda på, eller fästa avseende på sanningen och sedan hulkande av gråt beklagar sig över att ”ornamentet” regnar bort eftersom det är tillverkat av papier-maché!

Melville grubblade en hel del över livets villkor  och mening. Hans böcker sålde inget vidare och han tryckte de flesta själv i upplaga 25 exemplar. Idag betraktas verk som Moby Dick och hans 221 000 rader omfattande versepos Clarel som handlar om karaktären Clarels  religiösa grubbelresa till  det heliga landet. Melville åkte själv dit i mitten av 1800-talet. Han var son till en bankir som gick i konkurs. Försörjde sig på olika jobb. Gick till sjöss på en valfångare i Stilla Havet, deserterade efter några år och hamnade på en ö där han gömde sig för kannibaler innan han slutligen återvände till USA.

Eftersom intresset för hans litterära ambitioner inte kom igång på allvar förrän 1919 långt efter hans död så försörjde han sig slutligen som tullinspektör. Melville(1819-1891) anses idag vara amerikansk litteratur mest betydande 1800-talsförfattare.

Bara öppningsorden i hans bok ”Moby Dick eller den vita valen”:  Kalla mig Ismael!  

Nu ska jag gå ut med Spiken…

Caféernas visdom

Al Jazeera har ett program som kallas Café. Det är ett program som sänds från olika länder där man samlar olika människor framför allt unga människor men också äldre för att diskutera framtiden och möjligheterna.

Dagens program sändes från Bosnien.

Det var intressant.

En bosnisk minister ”for something”, Salman Kaplan, 30,  fick berätta att han minsann inte var priviligierad.

-Jag har minst tjugo kompisar som tjänar mer än jag, uttryckte ministern, liksom för att understryka den saken.

En äldre journalist, 44, påpekade att landet saknar strategi och att  60 % av ungdomarna vill lämna landet.

-Jag pratar om de andra 40 %:n, tyckte ministern som vidhöll tesen att alla kan få det bra. Det verkade handla om att jobba på i skolan så skulle resten lösa sig.

Nu var gruppen, ett tiotal bosnier(ocskå bosniska serber) handplockad men om man tittade mellan raderna så verkade de i stort sett alla ha liknade problem oavsett etnisk tillhörighet. De som av olika skäl klarat sig och fått ett jobb verkade inte tycka att problemen rörde dem utan att det var upp till var och en att kämpa på.

En man i slutet av trettiåren sa efter debatten slutat att han tyckte att man borde ha sådana här diskussioner i bosnisk teve.

Jag bara gapade.

 Det gör jag faktiskt fortfarande.

Jag var i Bosnien för sju år sedan. Vi skulle importera vatten och öl till Irak hade vi tänkt. Vi besökte olika producenter. Det var på vintern strax före jul. Man hade ännu inte byggt upp biblioteket i Sarajevo och många ställen bara fortfarande spår av krypskyttarnas kulor.

Idag sju år senare är det kanske värre i Bosnien. Då fanns i alla fall hoppet.

Idag verkar det mest finnas arbetslöshet och korruption.

Libyerna har snart rökt ut Gaddafi. Hur ska det bli om tio-femton år. Ska libyska ungdomar sitta och säga samma sak som den bosniska ungdomarna. Här finns utmaningen för de frihetsrörelser som nu exploderar runt om i världen.

Den bosniske journalisten som till skillnad från ungdomarna sett några löften svikas och en del vatten rinna under de raserade och återuppbyggda broarna talade om ”strategi”.

Det är egentligen bara ett ord men jag tror att han är nyckeln till lösningen på spåren.

Strategi, inte bra för sig själv, sin familj, klan eller etiska och religiösa grupp utan en strategi som syftar till att lyfta hela landet.

Vare sig vi talar om Bosnien, Egypten, Syrien, Tunisien, Libyen eller Yemen så krävs det ett helt nytt tänkande. Jag pratar inte om kapitalism eller marxism utan om politisk vilja att göra något annat än det vi har gjort under 1900-talet och fortsätter med under 2000-talet.

För det vi hittills gjort vare sig vi befinner oss i lagom Sverige, Bosnien eller Irak har inte fungerat.

Ungdomar har inte jobb. Om det sedan är tjugo eller fyrtio procent är oväsentligt.

Ungdomar som inte får jobb trots att de studerat, ofta under svåra förhållanden och ändå inte får jobb som är fallet för de flesta av de 100 miljoner ungdomar som idag lever i Mellan östern tänker inte tro på något mindre än politiska löften som levererar.

Det kan bli ett smärtsamt uppvaknande för politiker i vår del av världen när ungdomar i Sverige, Storbritannien, Frankrike och andra länder inser att deras situation inte skiljer sig så förskräckligt mycket från det vi ser på andra håll i världen.

De kanske ställer sig frågan:

-Om vi har demokrati här, varför omfattar den då inte våra liv och villkor?

Det finns förmodligen en sista gång som varje medborgare, oavsett ålder och kön låter sig nöja med att världsekonomin är skakig, att politiker gör så gott de kan, att utgiftstaket är nått eller att framtiden blir bättre efter nästa val.

Det hjälper inte alltid att uppmana unga människor att ta sig själv i kragen. Ibland har det precis motsatt verkan.

P. Stone

Jag ska prata lite om P. Stone.

För er som inte vet vem hon är så gör det ingenting för ni ska få veta vem hon är. För er som redan vet vem hon är så tror jag ändå att det kan vara av intresse eller rentav mer intresse. I bästa fall.

När man är i min ålder och har passrat femtio med god marginal händer det ibland att man funderar lite över människor man mött i olika egenskaper.

Generellt är mänskliga relationer förbrukningsvara i vårt samhälle. Ungefär som tandkräm. Jag säger inte att det ska vara så utan det är väl mer ett tragiskt faktum. Ett slags tidens signum. I en allt snabbare och hastigt föränderlig värld behöver man stora mängder tillfälliga lojaliteter för att lyckas i sin karriär eller vad man nu företar sig. Det gäller att få andra att tro att de är de viktigaste i hela världen för att de tre veckor senare upptäcker att man har svårt att känna igen dem på ICA butiken när andra just för tillfället viktigare relationer tagit över ens liv. För vissa yrkesgrupper gäller inte de här nya reglerna trots allt. Det kan handla om gruvarbetare eller soldater. Dessa yrkesgrupper har den egenheten att de måste kunna lita på varje enskild arbetskamrat i varje enskilt läge.

 Joanna Lumley, heter en idag 65 årig brittisk kvinna som föddes 1946 i Srinagar i Nepal. Hennes far major James Lumley tjänstgjorde i VI Gurkharegementet. Hennes mor var en sportig typ som klättrade i berg och lärde Joanna hur man hanterar  farliga ormar som det fanns gott om.

Berättelsen om slaget vid Moagoung mot japanerna i norra Burma 1944 till den moderna krigshistorians klassiska slag, där gurkasoldaten Tul Bahadur Pun spelade en avgörande roll genom att visa osedvanligt mod och lojalitet trots ett övermäktigt motstånd. Lumleys pappa(Se bild från Daily-klipp nedan) deltog också i detta slag och var redan en krigshjälte när Joanna föddes två år senare.

Efter några år flyttade blev familjen Lumley förflyttad och kom att hamna i Malaysia innan de återvände till England.

Idag sextio år senare finns det inget brittiskt imperium längre.  Men de handlingar och de insatser som gurkhas gjorde för Storbritannien kan aldrig raderas ut eller glömmas bort. Tror man.

Men som sagt. Det här med lojalitet och dess tidbeständighet är som sagt utsatt för tidens tand i allt snabbare takt.

Idag har de flesta nepaleser från de nepalesiska gurkhaförbanden dött och många har inte ens rätt att leva och bo i Storbritannien. Många är sjuka och i behov av vård men Storbritannien slog dövörat till. De dog av sjukdomar som lunginflammationer som enkelt kunde kureras med antibiotika om de bara fått tillgång till modern sjukvård.

Joannas far dog i slutet av 80-talet.

 När Gordon Browns regering försökte finta bort sina forna allierades rättigheter som handlade om att gurkasoldaterna ville ha samma villkoir som andra brittiska soldater fick invandrarminister Phil Woolas helt överraskande  träffa sin idol; Patsy Stone mera känd från Absolutely Fabulous eller som BBC serien heter på svenska ”Helt Hysteriskt”.

Men nu hette Patsy, Joanna med efternamn Lumley istället. Lumbleys nacksving ledde till Browns nederlag i omröstningen av lagförslaget om försämringar och en seger för gurkasoldaterna och deras familjer är ett bra exempel på hur man ska hantera sliriga politiker.

Idag är Patsy alias Joanna Lumley en nepalesisk nationalklenod.  Gurkasoldater får bosätta sig i Stobrittanien som ett konkret resultat av hennes kamp för de soldater som hjälpte hennes far att överleva 1944,  men det pågår fortfarande juridiska tvister om storleken på deras pensioner.

Under veckan har Carina och jag suttit uppe och tittat igenom i stort sett alla avsnitten från Absolutely Fabulous och det är bara att slå fast  - den är just det. En svidande och underbart intelligent vidräkning med de ideal som vi dagligen pumpas med där mikrosekunder av yta och flärd fått dominera framför det långsiktiga.

Till sist.

Det är minst TRE NYA rykande färska avsnitt på gång. Serien producerades mellan 1992-2004 på BBC. Så snart om allt går väl får vi åter stifta bekantskap med Eddie, Pats, Saff, Bubbles och Gran och alla de andra härliga karaktärerna i Absolutely Fabulous. Alla lever och mår bra.

Personlig favorit: När Patsy rycker till och vaknar helt sotig undantaget kinden hon sovit på mot bordskivan, fortfarande med en cigg hängande i mungipan i det totalt nerbrända köket efter att brandkåren har släckt och Eddie och Saff letar efter henne.

Lite mer Stolly & Bolly alltså.

Vidare bakgrund:

http://www.youtube.com/watch?v=RrEyoOzZhDw

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1057401/Joannas-dad-British-hero-called-Pun-Why-Major-Lumley-overwhelmed-shame-British-Governments-treatment-Gurkhas.html

http://www.guardian.co.uk/uk/2009/may/07/gurkhas-joanna-lumley-phil-woolas

Avdelningen för onödigt vetande!

Det dräller en massa tankar i huvudet.

Kapten Yossarian ror från kriget till Sverige i en gummibåt och Art "Nately" Garfunkel stannar kvar i  Moment 22 regisserad av Mike Nichols. Boken skrevs av Joseph Heller 1961.

Vad är det som gör att så många amerikanska immigranter med judiska rötter visat sig vara särdeles skickade att färdigställa utmärkta böcker, musik, filmer och teater i en helt onormal omfattning?

Jerry Lieber dog i måndags. I NYT:s nekrolog framgick att Lieber/Stoller(Mike Stoller) försett oss med en hel del låter genom åren.

Deras genombrott kom med låten ”Hounddog” som Lieber/Stoller ursprungligen gjorde inte åt Elvis Presley utan till Big Mama Thornton.

Andra låtar paret gjort eller varit inblandade i var Jailhouse Rock, Spanish Harlem med Phil Spector, Stand By Me, Kansas City, On Broadway, Poison Ivy, Yaketi Yak, There Goes My Baby m fl

Att komponera musik kan vara komplicerat eller inte. Världens kanske mest kända popmelodi ”Yesterday” drömdes ihop av Paul McCartney under en natts sömn i hans dåvarande flickvän, Jane Ashers hem. Morgonen därpå skyndande han till pianot och spelade den och sedan ägnade han en månad åt att kolla så han inte snott hela melodin. Därefter kom texten och resten är historia.

Lieber/Stoller gjorde Hounddog på tolv(12!) minuter. Det borde efter alla dessa år(sedan 1952) borde det ha blivit en rätt bra timlön.

Det brukar ta Max Martin flera veckor att skriva en låt medan Paul Simon brukar bolla mot en vägg när han letar efter ord och rader i en text till en sång. Ann Leikins en annan hitmakare har skrivit ”How to Write a Hit Song” på 176 sidor eller också kan man välja en Itunes variant i 19 avsnitt som kanske kan vara något för den som känner sig sugen på att bli en ny Jerry Leiber eller Max Martin.

Sensmoralen kunde vara att det finns olika sätt att lösa samma problem utan att det ena nödvändigtvis är sämre än det andra.

Men en del gör det bättre än andra. Som Bob Dylan: “He not busy being born is busy dying!”

Många b:n. eller som i: I met her on a Monday…m & m

Dylans mormor var från Trabzon i dagens Turkiet och rökte pipa. De seglade till Odessa och hamnade i USA, i Minnesota.

Har ni lyssnat på Hendrix version av Dylans ”Like a Rolling Stone” från Monterey festivalen 1967. Snackar han inte om Dylans mormor innan han drar igång. Jag är säker på att Hendrix kände Dylans mormor. Han kan i varje fall peka ut henne och efter Hey Joe på Monterey fortsätter han med mormortemat:

”Oh, man it was so groovy in England, man, these two cats, Bob Dylans grandmother and Queen Bee over on drums…”

Beyond The Black Holes!

 

Om miljarders, miljarders, miljarders och några till miljarders år så finns det ingenting i universum. Då har solen, röda dvärgar och svarta dvärgar försvunnit liksom alla svarta hål och universum är bara tomt. Det finns inget förut, nu och framtid.

För vår del är det redan över sedan ungefär lika många miljarders, miljarders år sedan. Solen fyller först hela vår horisont och sedan dör allt liv på jorden.

Det var väl ungefär budskapet i ett inslag i gårdagens Vetenskapens Värld.

Perspektiv. Vi kände oss lite hängiga i soffan efter den informationen.

Kanske man borde kalla röda dvärgar för röda småväxta? Så de blir på bättre humör.

Å andra sidan så kan det ju tänka sig att det dyker upp en och annan teori eller rymdskepp innan den slutliga tomheten.

Men mot den bakgrunden ter sig ju läget i Libyen, Syrien eller Juholts finansiering av eventuella reformer i händelse av valseger i nästa val som rätt futtiga. Det måste man erkänna.

Med hjälp av Mahlers femma och The New Gary Burton Quartet(In Your Quiet Place) tar jag min upp till ytan igen. Spottar och fräser lite och känner mig redo att fortsätta livet nu och inte om miljarders hur många det nu var - år

Det är trots allt kvar en del av sommaren och vädergudarna på SVT har lovat lite sol idag.

Skådespelaren Russel Crowe har kommit med en ny platta. Lite medeltid och ”irländska” power ballader. Not bad at all! Quiet Yes faktiskt!

Nu ska jag förflytta mig fyrtiofem år fram i tiden. Spiken får följa med. Han har redan tagit på sig den röda läderhuvan och satt sig i sidovagnen på den beige Uralen.

Det är derbyuttagningar på Jägers ikväll. Så det finns trots allt hopp. Off we go! Wrooom!

Lästips för att förstå lite bättre vad som håller på att hända i den sandigare delen av världen:

http://www.aei.org/docLib/20080818_DissentandReform.pdf

Ett lågtryck utöver det vanliga!

Överste Moammar Gaddafi sa i sitt senaste tal i natt att alla stammar borde bege sig till Tripoli.

Stammarna?

Mellan östern kännaren och New York Times kolumnisten Thomas Friedman varande i våras för frihetsrörelsen i Mellan östern egentligen är en omfördelning av makt mellan olika klaner och stammar.

Andra tonar ner stammarnas betydelse och kallas det ett nytt Gaddafi trick.

Med stor sannolikhet kommer Tripoli att falla helt idag eller inom några få dagar. Kanske kommer Gaddafi att göra något sista desperat utspel, spränga en atombomb som han ändå hade, gå till häst och möta döden med en sabel i hand, under utgjutande av mumlande referenser till sin gröna bok och personer som ingen hört talas om.

Men som ledare för Libyen är det över för hans del.

Gaddafi var en diktator fast han inte själv såg sig så. I min värld är han borta från makten. I sina tal som blivit alltmer introverta, självömkande talar han om den lugna fredliga staden Tripoli om alla ansvar gentemot det han och det libyska folket bytt upp och trott på.

Han har hamnat i samma fälla som så många ledare före honom och högst troligt efter honom. Maktens berusande effekt som långsamt äter upp alla uppror. När han för 42 års sedan genomförde sin militärkupp var han en hjälte, en nationalist som ville skapa ett Libyen för libyerna befriat från utländsk och framför allt brittisk inflytande över landets oljetillgångar.

Han har varit en förgrundsfigur i den alliansfria rörelsen, retat gallfeber på många av sina arabiska bröder, legat bakom terrordåd men också haft sannings ord att säga till diktatorer som Saddam, te x om dennes hantering av kurderna. Han har bidragit till många länder och befrielserörelser med ekonomiskt stöd, skiftat politik när man minst väntat det. Han avslöjade att Libyen hade ett långt gånget kärnvapenprogram som han frivilligt lade ner(får man hoppas) och har lät kompensera Lockerbie offren, visserligen under stark press men det är mer än vad många andra som aktivt stött terrorism klarat av genom åren.

Jag har ingen aning om vilken framtid som väntar Libyen. Gaddafi säger att oppositionen kommer att sälja ut landet till imperialismen. Det är klart att brittiska , franska och amerikanska oljebolag idag tror och hoppas att de ska få pumpa libysk olja och göra bättre affärer. Det är också klart att ingen idag vet om den frihet som idag manifesteras på gator och torg kommer att förvandlas till en demokrati där landet välstånd kommer att fördelas mera rättvist. Att bygga en demokrati ur askan av en diktatur har visat sig betydligt mer komplicerat än vad man kan tro. Det gäller Iran, Afghanistan eller för den delen Egypten.

 I Iran tog mullorna makten och har behållit den i 32 år. Irak kämpar med inre motsättningar och den demokratiska grund som lades med hjälp av utländsk hjälp är inte på något sätt säkrad eller befriad från olika gruppers maktambitioner där folkets väl står en bra bit ner på dagordningen. I Egypten har Mubarak försvunnit för att ersättas av en militär som kämpar för att behålla sina privilegier och inflytande. Vad som kommer ut av Yemen, Bahrein och inte minst Syrien vet vi inte.

Är det dags för NATO att agera i Syrien eller skiter vi i Syrien. Syrien har inga gigantiska oljetillgångar. Om vi struntar i den slakt som pågår där kan folk lätt få för sig att belackarnas teorier stämmer.

NATO har möjligen tänjt på FN mandatet. Men vad är alternativet när en brutal regim slår ner folkliga protester med vapen och folket sedan gör uppror. Ett brev till Amnesty. Personligen tycker jag att FN:s enda möjlighet är att sätta hårt emot hårt när det gäller regimer som Libyen och nu Syrien.

Regimer som brukar våld mot den egna befolkningen har förverkat sitt politiska mandat och det måste var ett gemensamt ansvar för det internationella samfundet. Det kommer att ta ett tag men om tio eller tjugo år kommer alla som ens tänker tanken på att slakta sina medborgare att tänka efter både en och två gånger innan de agerar i den riktningen.

Den senaste tidens folkliga protester och uppror visar hur folken i dessa länder värderar frihet i förhållande till att leva i länder som förtrycker sina medborgare. Friheten har ett högre värde än några tusen döda.

Det betyder inte att alla konflikter måste lösa med vapenmakt. Förmodligen kommer fler och fler odemokratiska regimer att välja förhandlingslösningar när de ställs inför hot om insatser från det internationella samfundet.

Gaddafi har missat det här tåget. Det har gått för länge sedan. Han har tappat bort tidtabellen och inte ens hittat till biljettluckan. Det rimliga vore att han döms vid ICC i Haag. Det borde skicka en rimlig signal till världens självhärskare.

Moussa Ibrahim, Gaddafis presstalesman tyckte igår i den libyska statstelevisionen medan den fortfarande fungerade att NATO bara bryr sig om är sina egna behov. Inte det libyska folkets!

Kommer ni ihåg Bagdad Bob?

87 hästar

Slowley but surley... Man börjar förnimma den lätta krispiga sensommarluften om mornarna som om bara några veckor ska förvandlas till höst.

Jag gillar hösten. Gärna lite högre luft, ett och annat gult löv. Det luktar godare om hösten. Tycker jag i varje fall. Svampar! Snart ska vi besöka vårt hemliga Karl Johan ställe.  My lips are sealed!

I morse fick jag lära mig hur man skiljer en amerikan från en kanadensare. Det handlar om ordet about. Det amerikanska uttalet låter b:et följas av ett tydligt ”a”; ”abaut” medan den kanadensiske varianten låter mer som ”abot”. Där ser man! Undrar om det gäller vid en jämförelse mellan Quebec och Dallas också?!!

Lyssnar på BBC1 och Fearne Cotton. Hon han en dialekt som inte heller går av för hackor. Precis som undertecknad. Inga tveksamheter där.

Läser i DI att snälla människor har sämre löner. Typ 18 procent. Visserligen en amerikansk undersökning men kan det verkligen skilja på snälla människor i USA och Sverige.  Det lönar sig alltså inte att vara snäll och det har man ju misstänkt en längre tid.

Försöker rädda min fiktiva aktieportfölj. Har gjort saftiga förluster den senaste tiden.  Just nu består den av  ett gentekniskt bolag med det spännande namnet Alpha Helix. Där har man losat några hundratusen men den ser jag som långsiktig så det spelar ingen roll. Jag trodde en del på stål men det gick inget vidare måste jag erkänna. Så nu har jag lite kurdisk olja i ett bolag som låter som en indiansk besvärjare samt fastighetsbolaget Wallenstam, riskkapitalbolaget Traction och lite gammal hederlig jord som jag tänker behålla under lång tid. Black Earth Farming som äger över trehundratusen hektar prima odlingsjord. Få se om denna strategi kan vara en livboj ur det våldsamt kokande aktieträsket. Vi får se.

Nu ska jag kolla lite hästar. Om man skulle? Nej, men va fan. Jag återkommer med en rapport. 

Jag har fått in lite dåligt med rätta svar på min lila tävling. Slöfockar! Amerikanska skådespelare verkar ha en faiblesse för musik. Nyligen kom både Russel Crowe och Jeff Bridges med nya plattor.

Jag lyssnade också på en platta jag önskat få lyssna på Sly Stone's första platta på typ trettio år. Hm, en del låter ju bra. Jeff Beck och en massa andra har ställt upp. Men det är inte mycket nytt och Sly själv har nog tillbringat lite för mycket tid med familjen. Han låter som något skrev, trött. Några remixar låter bättre.  Men…men…

Vill man höra lite skarp svart musik kan jag rekommendera Black Joe Lewis som kom med en ny platta ”Scandalous” i mars. Där ryker det om strängarna.

Annars har jag hittat lite attraktiv worldjazz i form av en EP med den etiopiske pianisten Samuel Yirga. Det är nog hans debut och det låter spännande. Dessutom kan det ju vara intresseant att höra att det också kommer högkvalitativa musikaliska produkter från en del av världen som annars mest gjort sig känd för att hamna i svält med jämna mellanrum.

Annars har jag fyllt på min Ipod med lite blandade rabarber i form av Iamsleepless med ”Holding Up The Sky”(bara en sådan sak), Nero och ”Promises”  Little Dragon och ”Ritual Union”.

Ta...

Bildar två punkter en linje?

Jag har alltid varit emot klottrare eller graffitikonstnärer som det heter på kultursvenska. I princip anser jag att det borde finnas speciellt grymma medborgargarden som spanade på klottrarna och  åkte hem och målade om deras lägenheter(alternativt deras föräldrars) medan skitstövlarna var i färgbutiken och provianterade. Därför har jag med spänning följt kampen mellan bostadsbolaget Stadsholmen och klottrarna uppe på Skinnarviksberget. Just nu står det 8-7 till klottrarna eller något i den stilen.

Kåkarna däruppe tillhör vår svenska kulturskatt. De är flera hundra år gamla och talar om för modern människor hur man levde förr, hur hsuet såg ut, hur det var byggda, material, färger etc. De är ovärderliga och det är inga jävla snorungar i hasiga jeans som ska tillåtas ändra på den saken. Så keep up the good work, Stadsholmen! Måla över skiten!

Ska man möta färg och anarki med färg och anarki.

Det handlar alltså om värden och värderingar. När några slynglar placerade en hemmagjorda sprängladdning i en sandlåda så rörde det sig något i hjärnan. Varför lägger man annars en sprängladdning i en sandlåda? Nu har det skett arrest. En av killarna var känd av polisen för klotter. En kulturarbetare alltså. Lösningsmedel? Hjärna. En konstnär. Han modellerade om en liten flickas fingrar så hon åtminstone högst troligt får måla med pensel i munnen i resten av sitt liv ifall hon skulle vilja bli konstnär. Så kan det gå.

Anders Breivik höll på med graffiti i yngre år. Enligt mamma.

Man kan väl säga att Breivik också klivit över en del gränser på senare tid.

Orsak och verkan? Man vet aldrig. Det är just det man inte vet.

Kupong eller kuponger?

Det är söndag. Tyvärr blev det inga 21 miljoner igår på travet. Malla indikerar lite surt  idag att en storspelare skulle slantat in sexsiffrigt för den vinnande raden och det skulle då vara en V7:a, vilket ger 2,5 gånger. Två hästar i sista.

Travronden elaborerar att vinnaren skulle hämtat ett antal miljoner mer ifall han eller hon spelat i alla potterna, alltså även på sex och sju. Carina sätter upp en Joker. Jag får det ändå inte att gå ihop. Raden skulle alltså varit på mer än 1000 kronor och det är sexsiffrigt 100 000 och uppåt.

En rad på 116 000 skulle gett 8 miljoner plus fem eller något gör 13-14 miljoner när sexorna gav 78 000 något och femmorna 3000 något. Hur får man det till 24-25 miljoner? Ett antal system, men hur kan man spekulera i det.

Själva hade vi fyra rätt på "Family Life" och hade skrällen i första och Svanstedts Daro Later. Spikade Nahar. Spelade för en sjuhundring. Lite surt. Men när man inte lirar för så mycket så måst man plocka ur en del i loppen och där föll det bort en helgardering och Youpie som vi hade från början.

Men det är bara att gratulera.

Nästa gång…

Det är mycke' nu!



 

Förmodligen ligger sanningen närmare Gardell än Reinfeldt när Reinfeldt pratar om problem i USA när amerikanska placerare paniksäljer franska banker. 

Frankrikes näst största bank dök med två siffrigt igår. SocGen var märkligt nog inte bland de åtta som hamnade i klistret när europeiska banker stresstestades för en tid sedan. 

ECB, säger att nu klarar man inte mer. 

Italien, Spanien får klara sig själva. Frankrike? Tyskland? Belgien? Storbrittanien?

Jag har alltid undrat varför alla internationella toppjobb(bla IMF och ECB) går till grodätarna. 

Snart kanske vi får svaret. 

Har det med kokkonst att göra?

NYT kanske är part i målet med ingen har förnekat att Frankrikes exponering enbart mot Grekland är nästan 500 miljarder. 

Ingen har ifrågasatt att Frankrikes skuldbörda beräknat för 2015 hamnar på 83 procent av BNP medan USA(79 %) nyss fick sitt kreditbetyg sänkt från AAA till AA+

Skillnad?

Vem vet?  Reinfeldt? Juholt? Gud Fader?

Jag håller en tia på Gardell, Christer alltså. 

Han beskriver marknaden som den beter sig som ett monster som ingen har kontroll över. 

Om en av de som bäst känner marknden inte förstår hur den fungerar är det kanske inte dags att sitta och peka finger som Reinfeldt.

Erik Penser är en annan finansman har gått ett par matcher med  det så kallade "Monstret". Han säger i en intervju i DN tror att det var att ifall han får välj på banken som han äger och jordbruket som han äger( Storbrittaniens tionde största spannmålsproducent)så är valet enkelt. 

Det finns något djupt oroande i ett sådant resonemang. 

När Gardell önskar regleringar skyfflar Reinfelt bollen över Atlanten och framstår allt mer som en Persson som håller i kulorna men saknar såväl ide som vision och handlindskraft söder om Öresundsbron. Tyvärr slutar inte Svergies gränser där längre. Det var väl cirka ettusenfemhundra år sedan och då fanns inte Sverige. 

Det som händer i USA påverkar Frankrike, Grekland och Sverige, oavsett vad Borg kvittrar om. Vi kanske klarar oss bättre än Grekland men det var ju liksom inte det det hela gick ut på. 

Det är som med Erik Pensers gods. Oroväckande likt vikingarnas filosofiska upplägg. Å andra sidan har det aldrig varit en borgerlig paradgren att tygla marknader. Trots allt socialdemokratisk lånegods anser man fortfarande att marknader har en hjärna.

TÄNKTE ordna en liten tävling framöver med start nu.

Ett litet ”WizQuiz”  i all enkelhet. Lös frågorna bara och skicka in svaren. Eller för att parafrasera Alinge & Forsell… alla med slutsiffra får delta…

I princip kan ni finna svaret på frågorna på nätet. Det finns otroliga mängder bra klipp från YouTube och andra ställen som jag tänker använda som ledtrådar och lite underhållning.

En del  frågor rör äldre musik från 60-talet och 70-talet medan andra rör helt ny musik. Så de som är lite äldre än de som är lite yngre kan ta hjälp av de som är lite yngre och tvärtom. Men genom att titta igenom de föreslagna ledklippen och i vissa fall söka lite mer på nätet så ska det gå att finna svaren oavsett ålder.

Nästa fredag den 19 augusti kommer ett nytt WQ.

Därefter mailar ni in svaren innan ”deadline” och jag lottar en vinnare i demokratisk ordning. Vinster?  Denna vecka blir det en CD med amerikanska stjärnskotten  ”Foster The People” .  Kallar det för Frågesport eller WQ(WizQuiz). Här nedan följer  ”Gör så här!”

1.       Läs igenom frågan

 

2.       Kolla på ledklipp och eventuella sökningar i din dator, Iphone eller Ipad/Ipod

 

3.       Skriv ner rätt svar, namn och postadress

 

4.       Maila in den rätta raden till mig och vart ev. vinst ska sändas

 

5.       Markera mailets ämnesrad: WQ  No 1(WQ No2 osv)

 

6.       Varje veckas svar ska vara inne följande onsdag( denna gång 17 augusti) klockan 18.00

 

7.       Jag lottar vinnare bland inskickade bidrag och postar vinsten

 

8.       Varje fredag kväll kommer ett nytt WQ

                 VINN CD!

Veckans Pris: Foster The People och deras debutalbum med bl a Pumped Up Kicks,( lyssna!) Helena Beat m fl

WQ No 1

Fråga 1.

 Den kvinnliga artisten från Texas sjöng  i början av sin karriär tillsammans med ett amerikanskt rockband innan hon 1968 lämnade det bandet. Vad hette bandet?

 http://www.youtube.com/watch?v=8ib2b4BOZIQ

Fråga 2.

En av artisterna i ledklippet skrev musiken till en Oscarsvinnande film. I den filmen förekommer en berömd  så kallad ”skithusscen”. Vad är poängen i den scenen?

 http://www.youtube.com/watch?v=a6r1FNnBGw4

Fråga 3.

Låten blev genombrottet för en av medlemmarna i den här gruppen. Låten handlar om textförfattarens pappa som tog livet av sig när sonen var tio år gammal 1949. Den har senare framförts av många olika artister bl a Beatles och Amy Winehouse. Vad heter medlemmen i gruppen Teddybears tillika textförfattaren?

http://www.youtube.com/watch?v=DCnUsInBQws

Fråga 4.

Gruppen har spelats flitigt det senaste året på radiostationer fr a i Storbritannien och USA. Här inpelat med mobilkamera alternativt en super 8 från 1964 från Sheffield 2010. Finns också en officiell version från skivbolaget Sony på tuben. Deras låt ”All In White”(nedan) innehåller en bit in i texten rad som rimmar på ”trouble…” där texten vänder på ett ofta använt uttryck som emellertid rör ett annat sinnesorgan än det som hörs i texten. Vilket är sinnesorganet som uttrycket normalt handlar om?

 http://www.youtube.com/watch?v=ByVAYu9KhUs

Fråga 5.

Efter låten i videon nedan så blir artisten intervjuad efter uppträdandet. Dialekten är något skiljd från dialekten i låten. Var kommer hon ifrån?

http://www.youtube.com/watch?v=TihUTinfHgo

Fråga 6.

 Artisten sjunger här sin senaste låt ”Price Tag”. Det kan under omständigheterna var lite svårt att förstå texten, men vad handlar den om?

http://www.youtube.com/watch?v=TeDFaVwGLtA

Fråga 7.

Allison Krauss, countrymusikens egen speciella näktergal som för ett par år sedan gjorde en uppmärksammad skiva ”Raising Sand” vars ”Stick With Me Baby” hörs på klippet nedan med en av rockens giganter, Led Zeppelins sångare Robert Plant. Krauss kom för en tid sedan med en skiva tillsammans med Union Station som bland annat handlade om flygning. Vilken typ av flyg handlar det om?

http://www.youtube.com/watch?v=oPggeBUVZmI

Omgångens musiktips blir Hello Ramona med Young, Dumb & Full Of Fun , Booker T. Jones ”Road from Memphis”(album) samt Ludovico Einaudi “Islands”(al bum). Finns på ITunes.

Veckans måste  är helt säkert ”Watch The Trone” med JAY Z och Kanye West och ifall ni blir lite generade över att höra ordet ”nigger” hela tiden så kan jag rekommendera Lenny Bruce ”Are There Any Niggers Here” som terapi.

De rätta svaren på tävlingen skickar ni till mailadr: l.e.stefan.hagberg@gmail.com  Glöm inte att skicka med namn och adr)

LYCKA TILL!

Hålet R.I.P.

"Hålet" har kastat in handuken.

Det kändes något slags sommar-höst-doft i luften den här morgonen.

En frisk, hög luft som är uppfriskande och påminner en om att det finns årstider och att de ständigt utmanar varandra.

Spiken ser lite moloken ut. Han är inte lika snabb nuförtiden och missar ibland att stämpla förmiddagsposten.

Just nu sitter han och stirrar rakt in i väggen. När han var liten kunde han sitta sådär och stirra in i en buske eller krukväxt. Då undrar man vad som rör sig i huvudet.

Det är något fel med vår Internetförbindelse. De dyker rätt som det är. Det pågår något slags långvarigt uttröttningskrig mellan oss och Glocal. Enligt Glocal är det Nortons fel . Om vi stänger av Norton som är vårt antivirusprogram så ska det bli bättre. Det är alltså så att Norton som är ett av världens två främsta antivirusprogram är så dåligt att man inte kan använda det och samtidigt surfa på Internet. Låter inte det lite märkligt. Glocal som är ett litet skitbolag någonstans i storleken av Nortons personalmatsal har säkert helt rätt att deras förbindelse fungerar bättre utan Norton. Men frågan är vem som ersätter mig för mina förlorade dokument ifall mitt virusskydd inte fungerar. Inte Glocal i varje fall.

Det man undrar över är ifall alla andra internetleverantörer också rekommenderar sina kunder att stänga av antivirusprogrammen medan de surfar. Bara jag tänker på det här blir jag trött. Utmattad!

Läste att en massa hundar förbjudits i Danmark. En infekterad diskussion har följt på detta beslut – I Sverige. Bl a i Aftonbladet. Sist jag kollade fanns det 600 kommentarer. En intressant notering som jag gör är att de som försvarar Pitbull och Amstaff  innehav mera ofta verkar ha en skruv lös än de som inte gör det. Det kan vara en delförklaring.  Jag är helt för ett liknande förbud i Sverige. Spiken får aldrig hälsa på den typen av hundar. Det finns ingen anledning av ha Pitbull och Amstaff som sällskapshundar.  De är bara obehagliga.

Våra bekanta köpte en portugisisk vattenhund som är ett år nu eller så. Naturligtvis blev den huggen i skallen av en Amstaff.  B. fick sy ihop halva skallen och Amstaffen ligger fortfarande utanför krogen runt hörnet. Väntar förmodligen på att få sätta tänderna i någon ny hund.

Vi lät Harry sköta V5 jobbet på Meadowlands. Fyra rätt och så missade vi i Hambletonianloppet. Lite snopet. Fina lopp och Johnny Takter sopade hem en ordentlig sudd i tvååringsloppet. Snyggt!

På tal om ingenting. Hålet har gått ur tiden. Nuförtiden(sedan i helgen) heter det ”Klinik och Bar”. Där serverar flickor i sjuksköterskeuniform. H  som lite äldre än de som är lite yngre kom in i lördags på "Klinik och Bar" och en av sjuksköterskorna hade kommit raskt fram och undrat ifall de kunde hjälpa till med något. H. förklarade att han hade ont i pungen. Det kunde de inte ordna något mot så H. gick igen. Oklart hur det blev med den där pungen.

Så nu gäller det att ordna fram ett nytt vattenhål sedan Hålet blivit en Pre Party Klinik & Bar som det står med stora röda bokstäver.

Idéen är inte ny men det har liksom blivit tvärtom. Från början gällde det ett bakfylleställe dit man kunde komma tidigt dan efter och bli omplåstrad med en Fernet och en matbit för alla som inte ville ta släggan i skallen direkt. Kul idé. Men vad ska man med sjuksyster en tidig fredag kväll.

Det knakar en smula i konceptet. Men vem är jag att döma?

Igår var det i varje fall bara sjuksyrrorna i baren när jag och Spiken passerade på kvällsrundan. Så det finns kanske hopp ändå. Jag menar vem vill ha förfest en måndag kväll?