Snoring is boring!

Helgen gick i barnkalasets ädla tecken. Det blev en klarblå Ipod till sjuåringen och storayster fick en också för säkerhets skull.

Tillbaka i stan var det dags att förbereda sig för den sedan länge aviserade snarkutredningen.
Så igår morse hämtade jag en liten blå tygväska med sladdar, slangar och bling. Efteråt såg man ut som D. Vader goes disco.

Ett självlysande pekfinger för att mäta syresättning, Raines slang i näsan, hjärtmätare , gyroenheter och centraldator med flera olika sladdar och utskott.

Jag tänkte att ett gäng bira kunde hjälp sömnen på plats. Jodå, det var en sådan där skön sensommarkväll nere vid Slussen. Solen låg på och man behövde flera stycken.

En kurdisk kompis skulle dyka upp. Han är uppköpsansvarig för ett jätteprojekt som ska renovera halva innerstan. På väg tillbaka till vårt lilla hak nere vid slusskanalen passerade kurdkompisen och jag Herr Pling-Pling i full karriär. Pling och och mera pling. Den lille vildlockige trettioplussaren kom bestämt hojade över trottoaren glatt plingande. Jag hatar Plingare! Verkligen!

Jag förklarade för Pling Jesus att det inte var en Plingbana utan en trottoar.

Då blev jag en jävla gubbe så jag var tvungen att höra efter ifall jag hört rätt. Pling! Jag kan se väldigt arg ut.

Sedan drack vi ännu mer öl och jag hoppades att Pling fått en rejäl punka på väg hem till yuppielyan.

En tjej som kom jonnande på trottoaren utanför vårt hus härom veckan lovade jag att slå huvudet av nästa gång hon visar sig utanför vår port cyklandes på trottoaren. Fast det var efter hon frågat ifall jag haft en dålig dag och lagt huvudet på sned så sött som bara en del kvinnor kan.

Jag har inte sett henne sedan och det var ju hela syftet.

En del människor har en otrolig förmåga att vända på saker och ting.

Min kompis fru hade en gullig kärlekshistoria med en annan polare för många år sedan. Min kompis och frun bodde i Helsingborg och på 70 talet var en telefonräkning på 4000 spänn en bra summa. Frun och kompisen som ställde upp när vår gemensamme kompis hade en äktenskaplig kris bodde i Stockholm.

När min kompis tyckte att de möjligen borde betala för sitt telefonsex själva så kom den klassiska repliken.

Min kurdiske vän blev lite generad tror jag och upplyste mig om att ifall man ska reagera på alla idioter så blir man utmattad. Just då var det bra eftersom jag skulle kränga på mig D. Vader och sova på saken.

I morse när jag återlämnade D. Vader pyjamasen fick jag domen av en typisk doktor.

Han visade mina grafer och sa att jag var ett gränsfall.
Frågeformulären man skulle fylla i ställde frågan på allvar de ifall man sovit bättre eller sämre med utrustningen.

Jag frågade Dr Mikael om någon svarat att de sovit bättre och det påstod doktorn.

Sedan blev det som jag trodde. Man ska gå ner i vikt och återkomma om ett halvår. Sedan skrev han ut en årsförbrukning av cortison. Man ska också spraya ut mot näsans yttre sidor och inte mot näsväggen eller rakt upp i vad som nu finns där... Jag fick också veta att polyperna tillhör Ersta och snarkningen Riddargatan.
Ett tag var jag inne på en helt ny typ av snarkväst, en mjuk med blue tooth och vadderade givare så man kan sova gott. Men då sa Carina ifrån. Undrar om de där som gillar D. Vader pyjamasen gillar läder och kedjor också.

Spiken kunde inte heller sova och han stirrade kritiskt på mitt självlysande finger innan han själv la sig och snarkade ljudligt.

Ibland vill man vara hund, bara snarka och bita cyklister i benet.