Dagens Keps

Vi ska ut till landet idag.

Fast första ska hunden badas. Han luktar sällan illa men blir lite dammig. Sedan gör han det som hundar gör för att dom kan så han blir lite klistrig. Dammig och klistrig alltså. Nu var det två månader sedan han fick omgång av duschen. Han har inget emot att duscha. Klorna däremot är heliga. MYCKET heliga.



Så det blir lite morrande. Sedan får han några leverbitar och allt är glömt. Fast helst av allt skulle han nog vilja ner till Loopen där de har en hundmatsedel.



I lagom höjd dessutom:




Sedan ska travet analyseras. På bordet ligger den vanliga uppsättningen. Fredagens sportbilagaor, Aftonbladets lördagsbilaga, Travronden och Guiden.


Sedan blir det lite gasande på tränarnas hemsidor,lyssna på Glenn H, ATG:s statistikhörna, STC, en kort glimt från banan, SMHI:s lokala väder...

Det har varit så mycket annat i veckan att vi ligger efter en smula. Det är inte alltid fel. Ibland kan en snabbanalys vara bättre än en massa velande hit och dit.

Både Carina och jag gillar kepsar. Vi har en massa olika. När vi bodde nere i Irak båda två hade jag en som det stod "Sweden" på. Jag hade någon diffus ide om att den skulle fungera.

Jag tänkte att det var bättre än en som det stod I Love NY eller US Air Force på. Många trodde ändå att jag var amerikan eftersom álla andra potatisar hade åkt hem. Det här var 2004/2005. Min affärspartner “glömde” berätta för vår husvärd där vi hade kontoret att jag var svensk. Han hälsade inte under två års tid. Han var islamist och hade en släkting som amerikanerna rensat ut nere vid Halabja åt den iranska gränsen till. Så Hadji trodde att jag var amerikan eftersom det kom en massa amerikanska militärer till kontoret. Jag jobbade ofta sent på kvällarna och hade inte alltid livvakten med mig. Det är en sak som jag undrat över. Hur glömsk får man vara?

Hadji var en liten obehaglig typ. Det blev inte bättre av att min affärspartner hotade bryta fingret av Hadji som hade en faiblesse för att peka med fingret.

Ungefär som Göran Persson, fast Persson petade folk i magen. Det är ännu värre.

Kepsar. Hadji var flint och hade ingen keps. Han hade ett tryckeri, sålde Heidelbergvingar och ägde huset vi hyrde kontor i. Hadji. Till sist fick han reda på att jag var svensk och då hälsade han faktiskt lite då och då.

Inte hjärtlig eftersom vi var haram men han slutande antagligen att planera för min bråda död. Enda problemet var att han skulle sprängt sitt eget hus i luften samtidigt.

Det finns en massa konstiga kepsar. Carina fiskade upp några som det står Route Irish på under en symbol med ett kikarsikte. I aktern på kepan stod det Baghdad - Iraq. Jag funderade länge på det där med Route Irísh till jag kom på att det var vägen mellan Gröna Zonen och flygplatsen i Bagdad. Den heter nämligen just Route Irish.Döpt under Saddam tiden som en hyllning till Irland i allmänhet och IRA i synnerhet får man förmoda.

Man kanske fick man en sådan om man lyckats ta sig från det ena stället till det andra. Vad vet jag? Livet är fyllt av mystierier!

Men för några veckor sedan hittade jag ett riktig unikum till keps på Myrorna där jag älskar att fynda udda saker.

Den får bli dagens mysterium. Jag har ingen aning om var den tillverkats eller för vad men den tillhör mina favoriter.

Nu ska jag be några korta böner innan jag badar Spiken och fundera på hur Obama ska bli av med alla kärnvapen på fyra år.