Fredagsmys!

Villrådighet. Så vi bestämde oss för att se filmen Holy Smoke(1999). Harvey Keitel kan aldrig bli fel var vår utgångstes.

Kate Winslet spelar australiensk landsbygdsdotter som gått med i en indisk sekt.

Avprogrammering beställs via Keitel som inleder sin av-programmering med att bli av-sugen av Winslets syrra.

Sedan sätter han på Winslet eller om det är tvärtom eller både och.

Så långt i handlingen, lär Winslet honom en del om att inte knäppa upp behån för snabbt. Sedan kommer Keitels fru tror jag för då hade jag redan kopplat slagit av filmen.

Svart ruta.

Jane Campion gjorde filmen. Hon regisserade också filmen Pianot(1993) som lära vara en bra film. Där var också Keitel med. Jag har sett halva såjag har ingen helhetsuppfattning. Nu visste jag inte att Campion gjort filmen. Alltså Holy Smoke. Det var Carina som hade den idéen. Pianot som ansetts hamna på 55 plats av 1900-talets bästa rullar.

Jag såg inte hela Pianot heller. Den ligger och flinar bredvid förra årets nobelpristagare i litteratur. Halvsedd och halvläst.

Igår började jag läsa om en egen bok som legat till sig efter förra förlagsbesöket. Den börjar med ett svenskt passagerflygplan som sprängs.Många dör men inte alla. En överlevande passagerare blir misstänkt för dådet. Kortfattat. Nu har boken vilat ut ett år och plötsligt verkar förlagets synpunkter mera vettiga. Som det kan bli. Har man blivit äldre och klokare eller bara ett anpassligt geléhallon.

I morse kom skräckfilmen direkt.

Jag slog på teven för att bli lite lagom förbannad på Timrofilosofen Tomas Idergard eller möjligen Ursula Berge.

Skånska fick jag. Nackhåren reste sig rakt ut och jag famlade efter Carinas spray.

Istället för sömniga SVT 1 hade jag av misstag rattat in femman där alla har lurar, står upp, pratar i munnen på varandra och dricker kaffe hela tiden.

C.+ "mina bröst har hindrat mig i karriären" Gynning stod för skräckfaktorn.
denna morgon.

Jaaa, å då sa ja att.. å det blev en lyxig påkostad studio for va viktigt for maj. Å sen e de tjugo tjejer där å precis som en catwalk i mitten å längst fram e JAG. Sen kommer de en kille fram å han heter Paul till exempel och så kommer han fram å sajer att jag heter Paul och jag är tjugo fem eller trettio å då trycker dom Blä och…fast en del trycker Bra för alla tycker olika å så…

Man vaknade direkt, morrande till, bytte snabbt kanal och gick ut till Zinken skällde ut en papps som cyklade på trottoaren (min nya hobby) med sin sexåring cyklandes i släptåg.

Spiken träffade en tik i hundgården och nu är jag tillbaka. Solen skiner, dollarn är under sju spänn, guld på topp och mina Dannemora rör sig förhoppningsvis uppåt. Metall som metall.

Egentligen skulle jag skriva en längre postning om bränder och stenkastning i förorter. Det går i princip ut på att man inte ska kasta sten på brandbilar och att ungdomar som har jobb kastar färre stenar än andra ungdomar.

Men det är lite mer komplicerat. Brandutredare Sven-Åke Lindgren blev i veckan en del av sin egen utredning genom en serie mer eller mindre övervägda uttalanden i en av våra mer kända kvällstidningar. Jo, Lindgren ska också utreda medias påverkan. Förutom bränderna alltså.

Lindgren är professor och brukar skriva beställningsjobb åt sosseriet, fast det här gör han nog i nationens intresse eller också får vi snart höra Östros yla om att Alliansen snott ännu en valfråga av Arbetarepartiet med Resten.

Lindgrens grundfilosofin är att det är lite sämre men kunde varit ännu sämre. Vi är bättre jämfört med USA och Frankrike antar man efter att ha läst Lindgrens senaste alster från slutet av 2008.

Professor Lindgren är f ö professor vid Sociologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet.

En go grabb alltså. Alla heter Glenn i Göteborg!

Kompisens grabb växte upp Helsingborg och senare i Somalialand, f d Turkeby, f d Rinkeby. Det skulle vara kul ifall någon gjorde en vetenskaplig undersökning hur det går för barn i Rinkeby som har föräldrar som båda svensk-svenska.

I det här fallet gick det inte så lysande. Så här långt i alla fall. Vi får hoppas på bättring.

Så vad händer i Sverige och kanske mera specifikt förorterna. Min kompis som jag gick i gymnasiet med i början av 70-talet har studerat nationalekonomi.

Vi pratade en del om förortens inverkan i veckan kompisen och jag. Så här tycker kompisen och det var en del att fundera över:

"För mig har integrationspolitiken bara en lösning: full sysselsättning. När vi hade massinvandring på 60 och 70 tal så fick alla en fot i arslet ut och jobba och ingen hade tid att sitta på kafeer och smida planer medan soc. betalade kaffet. Alla kanske inte älskade alla då heller men man var tvungen att respektera varandra på arbetsplatser och vad man gjorde hemma när man stängt dörren var mer var och ens ensak. Med de nyliberala experimenten på 80-talet i Kjell Olof Feldts regi fick vi det stora raset i början på 90 -talet.

Vad jag lärde mig som viktigt i nationalekonomin för den ekonomiska politiken var 4 mål, hög tillväxt, låg inflation, låg arbetslöshet och balans i utrikeshandeln (om jag minns rätt). Detta förvandlades till ett enda mål: låg inflation. Efter att ha jagat inflation även mitt under en deflation kom resultaten när det gäller arbetslösheten.

De elever jag hade 1996 t.ex i samhällsinformation som redan hade varit i Sverige några år hade 2007 fått sina första arbeten. Vad de sysslat med under tiden kan man bara gissa. Det är klart som fan att vi inte kan ta in 50 000 per år av varje folkslag, dunka ihop dem i ett eller annat Rinkeby, låta dem leva på existensminimum utan arbete och inbilla oss att vi får integration för att staten skickar dem på en eller annan kurs (som var ganska stor business ett tag när jag jobbade inom denna bransch för alla de nya fräscha egenföretagarna som såg en ny födkrok).

Arbete åt alla alltså, skrota invandrarundervisningen efter de första 3 månaderna, ta pengarna och betala handledare på sjukhus och skolor och andra arbetsplatser för att de skall handleda invandrare samtidigt som de får språkträning."

Jag kan tillägga att min kompis emigrerat om jag fattat saken rätt.

Dock inte till Danmark. Lena S har skrivit om Danmark på Leopard förlaget med utdrag i känd kvällstidning. Det verkar som hon uppskattar Danmark och danskarna.

Låt mig klargöra en sak. Om alla heter Glenn i Göteborg så är alla danskar smörhandlare. Det är roligt så länge man betalar. Hemligheten är att det inte finns några trevliga danskar.

Danskar slår man i fotboll. Det är vad man har danskar till.

Vi har nu slutligen gjort slut med den eländiga Plumrosemojen på Medborgarplatsen. Där står en girig invandrare som ett slags reservdansk. Jag har försökt med övertygelsens metod. Det gällde den rostade löken – IGEN!

Nu har jag Carina som vittne. Tolv lökflarn, ljummen korv och en snipfitta i luckan.

Ska packa för en helg tur till friska luften och roliga Ekerö-landet.

Efter helgen lovar jag att återkomma med den slutliga lösningen på förortsproblemen.

Triton Sund vinner guld och det gör Scully Gully i sista loppet också. Som jag ser det. Från min begränsade horisont.

Till sist. Mehdi Ghezali och Karin Götblad har två saker gemensamt:

De har problem med polisen!
Helgens musiktips! My Way med Los Lonely Boys!

Bara en sån sak.

Ha en trevlig helg!