torsdag 16 juni 2011

Inte första tavlan men i olja!




Regn eller inte. Det är frågan. Spiken tyckte vi borde gå och fylla på förrådet med grisöron och levergodis. Han är ganska noga med att bevaka sina intressen. Efter en avledande manöver till korvståndet verkade han ha glömt huvudspåret.
En uppmärksam medmänniska på tunnelbanan tyckte han hade för lite färg på sig. Ett brunt öra och några streck på andra sidan huvudet räcker gott. Förstår inte att folk orkar. Jag drog lite efter andan men höll tyst. Det är precis tvärtom. En Parson Jack Russel får inte ha för mycket(mer än femtio procent)färg eller fläckar om man ska vara noga. Däremot kan de vara helt vita.
Nog om det. Idioten föreslog sedan att hunden kanske var en skånsk Jack Russel.
–Visst, svarade jag. En skånsk Jack Russel med ett brunt öra.
Spiken stirrade på gubben som hade en skimrande blå näsa.
Snälla, ta en bit, bara en liten smakbit!
Men Spiken är klok och fnös som han brukar när han är skeptisk.
Sedan hittade jag lite levergodis i fickan och snart var vi hemma igen. Puh!
Förra sommaren fick jag ett ryck. Danne på Bullie hade lite duk över och fixade ram. Med hjälp av vår alldeles utmärkta häftpistol spännde Danne upp en bedårande vit duk 140 x 100 centimeter och plötsligt fick jag användning för Carinas gamla målarprojekt. Det fanns ordentligt med färger både olja och akryl. Tjugo år gamla eller mer. Men Danne tröstade mig med att han fortfarande använder en del färger han skaffade när han gick på Konstfack. Så oljefärger håller bra längre i tuben.
Jag började med att måla en skiss. Det skulle föreställa en massa lappar ungefär som på en anslagstavla. Eller hur. Sedan tog saker och ting en annan vändning. Oljefärger är väldigt kladdiga och ska man vara helt ärlig hade nog akryl gått både smidigare och snabbare. Akryl torkar fortare.



Så ifall nu ska måla stora fält med hyfsat raka kanten som gränsar till varandra i olja som på bilden så är det nog bättre att inte låta fälten klutta i varandra utan att måla med visst mellanrum och sedan måla kanterna på ett gäng fält, låta dem torka och sedan ansluta fälten.
Nedan syns det färdiga resultatet. Sedan strök jag på Damar lack över hela duken när färgerna torkat vilket tog tre eller fyra veckor. Lacken torkar snabbt.



 Under hösten och vintern gick jag och funderade på om jag inte skulle använda några figurer som jag petat med en längre tid. Fördelen med figurerna är att man kan vända och vrida på dem trehundrasextio grader. De får olika uttryck beroende på vinkeln. Nu när Carina skulle iväg till Irak en sväng var det läge. Det luktar en del när man målar och sportstaffliet som jag hittade i en garderob passar bäst att köra ner i jorden och mindre bra inomhus. Så det blev väggmålning.

       Klicka gärna på bilden för att se den i större format

Det återstår visserligen några små bättringar till och sedan en ny lackning men nu är jag klar. Hittade också en ny typ av oljefärg. Producerad i Skåne. Den kan jag rekommendera. Lättarbetad och torkar förhållandevis snabbt.
Nedan några detaljer och nu ska det väl bara en ram på så är målning klar. Vad den föreställer? Det överlåter jag med varm hand åt betraktaren. Det är en principsak









Inga kommentarer: