Framåt och Bakåt

I fredags var det skolavslutning.  Skolan jag arbetat på under den senare delen av våren har en liten aula så det fick bli avslutning i två omgångar innefattande utdelning av förtjänstbevis i form av inskriptioner i idrottsbucklor, biobiljetter, böcker och stipendier.

Som det brukas så att säga.

Efter en del uppbyggliga tal blandat med musikinsatser från elevhåll avslutades det hela med lite metal rock model Death Beat Punk med utsparkning av blomsterdekorationer till publiken och strax därpå ”Den blomstertid nummer 2”. But what the heck!

Efteråt var det kaffe med tårta och ännu fler utdelningar av förtjänsttecken.

Dagen avslutades på en helt sagolik lärarveranda med sjöutsikt, grill och olika mer eller mindre alkoholhaltiga drycker.

Det visade sig att det fanns en betydande andel av de nu fyrtiofem plus som varit hippies, radikaler, punkare för sådär en trettio år sedan. Det är svårt att tänka sig när man blickar ut över församlingen eller för den delen tittar sig själv i spegeln.

Time  o s v.

Vad har hänt sedan dess? Eleverna har blivit oroligare. Oroliga? Ja, ungefär så. Inte dummare, elakare, smartare men oroligare.

De har helt enkelt svårare att koncentrera sig. Tapper fokus, har svårt att lyssna. Börjar man lektionen med att slänga ut ett gäng stenciler så brukar de kunna sätta igång och lösa uppgifterna men ifall man vill förklara något som kräver uppmärksamhet i form av lyssnande  och reflektion blir det lätt ett koppel flackande blickar, mummel och snack med bänkkamraten om senaste matchen, pumpan i 8 B eller smygsurfande på mobilen.

Det som irriterar mig är att de klasser jag haft som jag undervisat i svenska och ett märkligt ämne som kallas språkutveckling sv/eng generellt har varit bra. Förvånande bra till och med. Men de skulle kunna lärt sig så mycket mer om de bara lärt sig skolans fundamenta som i min skalle är att komma i tid, ha penna, bok, suddgummi och anteckningspapper med sig samt sitta tyst, räcka upp handen och respektera när jag och kamraterna pratar. Så enkelt är det.

Elever är naturligtvis olika. En del klarar sig alltid. Men det är den stora mängden som jag är orolig för. De som behöver lära sig att lyssna och föra samtal för att förstå, utvecklas och lösa problem.

Livet som de tror början någon gång när de fyller arton är redan i full gång och det är nu det behöver träna sig på att kommunicera, analysera och utvecklas för att ta in information och processa det så att de kan bli duktiga oavsett ifall de ska jobba med finansanalys eller hjälpa äldre på ett vårdhem.

Jag har haft sexor och sjuor på den här skolan. De får inte betyg men kommer snart att få det. Snabbare än de tror om man säger så.  Sexorna har haft en uppsatstävling och många har skrivit helt underbara historier. Så det finns ett stort mått av kreativitet och fantasi. De har givit sig i kast med svåra ämnen som livet, döden, kärlek och kamp för att uppnå mål.

Jag har genomfört ett projekt med både sexor och sjuor som gäller att analyser texter och bilder och att kunna avgöra vad man bör tänka på när man läser för att avgöra ifall en text är trovärdig eller inte. Vi bombarderas idag ständigt både via radio, teve, tidningar och inte minst genom internet med enorma mängder information. Men vad är sant och vad är trovärdigt. Vad säger reklamen om den nya hudkrämen. Om det står att forskare över hela världen anser att den nya Skincare 2000 är överlägsen. Är det tillräckligt. Vilka forskare och vilken relation har de till företaget och överlägsen vad?

När en elev hänvisar till att han hört att något förhåller sig på ett visst sätt på teve så låter det ju inte så anmärkningsvärt. Men när källan visar sig vara Homer Simpson så måste man undra om inte skolan missat ett och annat. Inte för att Homer kan bidra med en och annan visdom men, ja jag tror att jag stoppar där.

Glädjande med projektet var dock att i stort sett alla elever klarade ett prov alldels utmärkt. De fick ta ställning till en rad kortare texter och avgöra deras tillförlitlighet samt analyser en längre text. Sjuorna fick också redogöra för vad en insändare bör innehålla för element för att den ska övertyga mottagaren.

Också detta klarade eleverna bra.

 En av förklaringarna tror jag var att de lektioner som ledde fram till provet var relaterade dels till en teoretiska strukturer, ex vis hur man bygger upp en löpsedel, rubrik, ingress, texter, mellanrubriker, bilder, fakta rutor etc men också den ”spinning” som man ständigt stöter på i texter om världspolitik, lokal politik, ekonomi, idrott, nöje, sport,  reklam och där varje ämne har sina koder; ”Om vi vinner valet är vår målsättning ifall ekonomin tillåter att…Hur stor är sannolikheten för att målsättningen ifall partiet har 4,6 % av rösterna före valet och vad bestämmer ifall ekonomin tillåter? Eller ”Utan Messi är Barcelona ingenting!”. Precis som elev sa; ”Ingenting är ingenting” och därför är uttalandet inte trovärdigt.

Min idé var att bygga utifrån elevernas verklighet.

Ni anar vem som är hjälten i den här historien.

När jag sent på kvällen kasade hemåt och släppte ut Spiken som var lite gramse för han inte fått var med på partyt kom jag att tänka på hur vi själva var i den där åldern. Inte alla så klart. En del började supa och sniffa lim redan i sjuan och sen blev det hasch och några provade LSD och ja, resten är historia. De flesta av oss var helt övertygade om att historia och en massa annat t ex fysik var helt onödiga ämnen. När vi kunde åkte vi till Helsingör och drack öl på håltimmarna och vår fysiklärare påtalade att vi trots svår förkylning och sängliggande hunnit lägga oss till med en präktig och heltäckande solbränna. Den hade vi såklart fått på den varma sandstranden på Fria Bad i Helsingborg. Där kunde vi som då gick i sjuan avundsjukt titta på fria individer som Kaj som ägnade en betydande del av dagen åt att bada med sina jeans i det salta vattnet för att sedan gnugga dem i sanden så att då skulle bli slitna. Stone wash kallas det nuförtiden. Kaj hade cowboyhatt och rökte mest hasch av alla trodde vi då.

Jag tror varje generation måste göra sina egna misstag.

Det betyder inte att jag tänker sluta rya runt med eleverna om att de ska vara tysta och lyssna, ha pennor med sig o s v. För när dimmorna vad de nu än består av har lagt sig så har man större delen av livet kvar ifall man har tur och då är det just de där helt otroligt tråkiga sakerna som gäller. Komma i tid, komma ihåg vad folk säger, ha med sig rätt saker för att kunna genomföra sitt arbete och var duktig på det man vill jobba med.

Kanske, kanske har vi blivit lite bättre på en del pedagogiska lösningar. I vår har det varit en stor diskussion om lärares villkor. Lärare har släpat efter lönemässigt och framför allt statusmässigt. Det finns goda lärare, superduktiga pedagoger som brinner för sina elever och som också lyckas där andra misslyckas. De ska ha bra betalt. Sedan finns det lärare som lägger upp ett stencilberg när de kommer ut från lärarhögskolan och sedan rycker 22 stycken till varje lektion och sedan räknar ner åren till pensionen. Men de är inte i majoritet.  Skolan och lärarkåren måste få resurser och belöning för ett bra arbete som vilken annan yrkesgrupp som helst.

Idag har vi kommuner som går med hundratals miljoner i vinst och ändå hyvlar bort lärartjänster med den kommunala osthyveln.

Persson hade förmodligen problem med auktoriteter bortsett från sig själv då. Hans kommunalisering av skolan släppte loss en flod av helt oönskade resultat. Lokaler skulle marknadsnoteras, bolag skapade skolkoncerner som idag visar hundratals miljarder i vinst. Idag håller det på att breda ut sig en ny typ av ojämlikhet i skolorna. I vissa skolor har alla elever och lärare fria laptop datorer, trådlösa nätverk och senaste pedagogiska lösningarna med Smartboard, pedagogiska datorprogram medan andra saknar i princip allt utom en nersliten datorsal där hälften av datorerna lagt av.

Det är en direkt följd av Perssons drag med efterföljare som Björklund m fl. Den svenska skolan har råd att hålla en hög minimistandard. Eller rättare sagt vi har inte råd att inte göra det.

Var det Volvo som köpte upp den kinesiska bilindustrin? För tjugofem år sedan kunde det varit så. Idag har den kinesiska staten pengar nog att köpa hela den svenska börsen fem gånger om.

En bra utbildning börjar med att man är överens om vissa saker. När nu skolorna börjar om några månader så måste skolan tala med elevernas föräldrar om vad som väntar bakom hörnet ifall barnen väljer att prata sig genom högstadiet. Det finns ett ansvar hos föräldrarna som också gäller mot skolan. Föräldrar kan inte säga att det är skolans sak att uppfostra deras barn så det dyker upp i tid till lektionerna, respekterar lärarna och har rätt grejer med sig.

Skolan är en trepartssamverkan av föräldrar, skola och eleverna. Man snyter inte världens bästa skola ur rockärmen. Det vet lärarna. Frågan är om politiker, föräldrar och elever vet det…

Ytterst är det en fråga om prioritet. Vad vi vill med Sverige.

Men nu över till något helt annat.

Jag har hela helgen undrar varför Åke Svanstedt släppte till Stefan Mellander. Vad visste Åke som ingen annan visste. Eller var det något hans såg.

När den kom till oss såg den ut som en julgran…

Den bort och den bort och den bort…

Jag missunnar inte Mellander Jämtlands Stora Pris. Absolut inte. Däremot förstår jag sällan eller aldrig vad han pratar om. I lördags var det i varje fall inte Catarina Lundström som informerade oss om samtliga utrustningsförändringar. Var det Stig H eller möjligen Duracell kaninen, Skoglund på stallbacken. Minns inte. Bar att något sa ”radikal förändring”.

Surt sa räven. Åtta hästar men inte Iceland. Inte ens under pistolhot skulle jag tagit med den hästen sa Janne i bolaget. Nej, inte ens då. Den hästen, liksom Marre, Commander Crowe, Nu Pagadi, Raja Mirchi och några till är det svårt att spika.

Jag vill passa på att säga att Stig H Johansson mer och mer framstår som den bäste kommentatorn som travteve haft genom tiderna. Det är ren och skär glädje att lyssna på hans funderingar före, i och efter loppen.

Suveränt. En annan som jag särskilt lagt märke till som en alltmer lysande stjärna inte bara på travbanan är Eriks Adielsson som inte bra är väldigt rolig utan också har många bra tips när det gäller spel. Jag lyssnar gärna till Vasst eller Kasst när han är med i programmet.

Annars är jag på ett högst lysande humör idag.

Det är nämligen så här. Jag är som de som följt den här bloggen genom åren intresserad av musik. Jag har alltid varit det. Redan som fjortonåring började jag spela musik på fritidsgården i det lilla disco som fanns i källaren där. Något år tidigare besökte en affär vid namn Tirza, vilket i sig var märkligt. Där stod en man med italiensk byxlinning ovanför den lätt buktande kulmagen. Han hade svarta tjocka glasögon och det var till honom man sålde(och köpte) porrtidningar, Kalle Anka och Fantomen.

Mr Tirza hade ett öppet sinnelag. Vi var ofta där och fyndade. Mr Tirza hade också begagnade skivor och där köpte jag en EP med Rolling Stones och även en skiva med T Rex(One Inch Rock). Det visade sig att skivan med Stones redan hade sett sina bättre dagar. Men den var häftig på något sätt, rå brutal livemusik. Helt underbar. Den försvann säkert i någon flytt men jag har ofta tänkt på den där skivan som skänkte en massa känslor och hur känslomässigt stark musik kan var när den är som bäst. Även om den som just den här skivan inte är av bästa kvalitet, en ganska skränigt inspelad liveupptagning från 1964.

Anyway. När jag för något år sedan började uppdatera mina gamla minnen via Itunes så kom jag ihåg den där plattan. Tyvärr kunde jag inte hitta den. Men det gjorde jag idag. Skam den som ger sig.

Det är nämligen så här. Plattan finns inte på ITunes som EP. För er som är lite yngre än oss som är lite äldre så är en EP en vinylplatta som har två eller flera låtar på varje sida. Den har samma storlek som en vinyl single platta men har som sagt flera låtar. Så genom att gå in på Rolling Stones på ITunes och bläddra bland singlar 1963 till 1965 så kunde jag via lite annan information peta ihop samtliga sex låtar, samtliga live och tror jag inspelade vid samma tillfälle. Två av inslagen är kriminellt korta och ett är inte ens en låt utan inledningen ”We Want The Stones!” men det är helheten som gör den här plattan.

Så för er som vill ha en nostalgitrip och gillar Stones så kostar kalaset femtiofyra kronor och de låtar ni ska ladda ner är i tur och ordning

Sida A: 

1.       We Want the Stones

2.       Pain In My Heart(2nd version)

3.       Everybody Needs Somebody to Love

Sida B:

4.       (Get Your Kicks On) Route 66(Single Version)

5.        I’m Moving On

6.       I´m Alright(Single version)

Det är bara att lyssna och sedan lira låtarna 1-6. Glöm inte att skruva upp volymen!

That´s what it was all about!