fredag 5 november 2010

Skåne tur och retur


Tillbaka i huvudstaden efter fyra dagars kortsemester i Röddinge.
Skillnaden mot  i somras var att det regnade, blåste och att man inte såg röken av solen.
Men höst, vedbrasor vildsvinsstek och lite vin kan få en att glömma till och med en skånsk skithöst.
Att få slippa fundera över boken om kungens eventuella utomäktenskapliga sexliv var däremot befriande. Vi pratade om allt annat. Om bistånd, kulturskilnnader, livets mening, Sverige och sådant som verkligen betyder något, vilket man knappast kan säga om kungens sexliv.
Att gå och hämta ved varannan timma påminner en också om tillvarons  villkor. Utan ved ingen värme!
Så en regnig och tvärblåsig skånsk höstsejour ger en primära kunskaper, en primer i överlevnad ifall kriget kommer eller något sådant.
Man lär sig att bygga upp en brasa. Skilja mellan bra ved och dålig ved.
Det är också befriande att vara i en liten skånsk håla där folk knappast visar sig under sådana här höstdagar. Under fyra dagar såg vi postbilen en gång, en farbrors ben och en hund samt en tants ben som gick förbi fönstret samt grannens pojke och katt.
Underbart!
Solen visade sig från Nässjö och hela vägen tillbaka. I tre timmar och rakt i ögonen. Sommarens underbara SJ bekantskap bleknade denna gång.
Redan på nervägen som skedde med Intercitytåg drog det igång redan på Stockholm central. En skånsk konduktrissa startade en diskussion ifall biljetterna som bestod av tolv sidor utskrifter från nätbetalning var giltiga. Snäsiga konduktrisser får sina fiskar varma av typer som Carina och mig. Vi har varit på för många konstiga ställen i världen för att ta skit från någon liten människa som tror att vi sätter oss på ett tåg till Malmö med en Jack Russel och några dussin kollin klockan sju på morognen utan att ha betalt biljetten. Så biljettkvinnan drog sig svärande tillbaka och visade sig inte under resten av nedresan. På uppresan blev vi behandlade av en otroligt trevlig konduktör på X2000 så man kan väl säga att det står 1-1 mellan Intercity och X2000 nu då.
Väl hemma fick vi oss till livs en kunglig pressträff. Vem som kom på lösningen att låta kungen själv kommentera boken vet jag inte. Men jag tror att de flesta i likhet med Carina och mig mest tyckte synd om kungen. Han hade inte läst boken och då var då och vända blad. Man tar sig för huvudet men på något sätt var det ändå helt OK.
Nytt jobb för Nina Eldh eller medalj?
Själv ska jag gå till vårdcentralen och ta ett kraftag för att lösa frågan med min snoriga näsa. Förra gången var i vintras och då var det en förkylning, enligt läkaren. Den har nu varat i nio månader.
Vad har Roman Polanski och Julian Assange gemensamt. Schweiz!
Sedan ska jag fundera på V75. Det kan bli några oväntade Luddegalopper och Svanstedt verkar vara i slag av gårdagens tävlingar på Åby att döma. Min gamla älskling Triton Sund kan mycket väl ta hem guld. Mycket att fundera på.
Men först en snorig näsa som ska sluta fräsa...


Inga kommentarer: