Det är rätt inställning.
Jag har gått och velat några dagar. Typ: Should I stay or should I go?
Det handlar om sjukvården och mera precis om akutsjukvården.
I morse hostade jag blod och det fick mig att bestämma mig. Blod måste ju komma någonstans ifrån.
Så det blev en mycket stilla och eftertänksam busstur till Södersjukhuset.
Du måste ta bussen uppför backen sa Carina som nu hör t mig hosta och snörvla i en vecka eller ett halvår beroende på hur man ser på saken.
Jag har aldrig varit på Södersjukhuset som patient trots att jag bott på Söder i Stockholm i nästan tjugo år. Carina är mer vådlig så hon har varit där några gånger. Senast för en bruten underarm i våras efter en vådlig gokart runda i Erbil. Då hade hon gått och dragit med armen i tre månader. Så vi försöker hålla oss undan.
Spiken har pissat på Södersjukhuset åtskilliga gånger eftersom vi ibland passerar det på vår hundrunda. Hans eget sjukhus heter Djurakuten och ligger i Vasastan. Fint ska det vara!
Spike fyllde elva den nittonde förresten!
Hans fick tre pipdjur, grisöra och sin traditionella princesstårta. Han blev väldig glad för pipisarna och sjöng halva dagen med dem. Tårta gillade han skarpt men Carina fick sedan ta ett par tre natturer med honom. Antagligen en överdos av grädde. Den hunden har så mycket empati. Han är den Store Sympatisören när man är sjuk som jag varit. Då passar han och rynkar pannan. Ligger bredvid och ser bekymrad ut. Om människor haft hälften av hundars empati hade världen garanterat sett annorlunda ut. Jag tror i själva verket att vi härstammar från velociraptor i rakt nedstigande led. Till och med den långa näbben/näsan som ska läggas i blöt överallt stämmer.
Men tillbaka till huvudtemat för dagens lilla betraktelse.
Det är en väldigt stor entre på SÖS. Först måste man som sökande passera nålsögat och en monitor talar varnande om för en att man inte ska besvära sjukhusets akut om sånt som vårdcentralen och nödakuten eller vad det heter kan ordna med. OK.
Kommer ni ihåg hur fint allt skulle bli med husläkare och det hela beskrevs som en svensk variant av Dr Finlay om det är någon som kommer ihåg denne förträfflige representant för läkekonsten. Var det en Morris han hade?
Jag har ett av dessa vårdföretag som börjar på C som husläkare. Har man tur får man prata med Sirpa. Hon kanske har varit kär i någon läkare för trettio år sedan men hon är ingen sådan och har dessutom av tidens tand blivit rätt ointresserad av både patienter och jobb. Ser lite bitter ut om man ska var helt ärlig.
Jag behövde kanske inget snörvelspray, föreslog hon när jag föreslog lite påfyllning.
Jo, det behövde jag.
Ny sur min.
Efteråt ringde läkaren som inte var där och som inte hette Sirpa upp mig direkt på hemtelefonen.
Varför ville jag få utskrivet Nasorex eller vad det heter. Jo, för att kunna andas. Vi brukar titta på näsan efter ett år sa läkaren som inte hette Sirpa och sedan fortsatte förhöret om varför jag ville ha en jävla nässprayburk.
Jaha, sa jag och kände mig som nån som försökte för utskrivet heroin. Jag är inte så vild i den där sprejen men heller men jag behöver sova på nätterna försökte jag.
Nya frågetecken i andra änden av luren.
OK, sa jag. Jag kan ju faktiskt ta en kastrull med hett vatten och en frottehandduk över skallen också. Men det kunde jag ju räknat ur själv.
Till sist kom det faktiskt en hel tub Naso...vad den nu heter på receptet. Så flott! Det där om att kolla näsan varje år var första gången eller och har jag en annat åkomma som börjar på Alz...
Men nu var jag alltså med en som jag bedömde det, begynnande lunginflammation i SÖS reception och akutväntrum. Jag passerade nålsögat. Det var nog det där med att hosta blod som tog skruv.
Ville jag betala med kort eller inbetalningskort. När jag försökte sträcka fram min femhundring skakade kvinnan i kassan medlidsamt på huvudet.
-Vi tar inga kontanter.
Eftersom jag inte använder kort fick det bli inbetalningskort.
Länge fram i processen på röntgen ville en annan kvinna i en annan reception på samma sjukhus ha mina pengar. Det fick hon gärna. När jag påpekade skillanden sa hon att det berodde på att gamla människor inte har kort...riktigt gamla sa hon. OK, sa jag. Som jag då typ femtifem. Då flinade hon och...
Men jag ska inte gå händelserna i förväg.
Först visades jag till ett väntrum. Väntrum B. Jag smällde på George W i Ipodlurarna och beredde mig på minst tio timmars väntan. Jag såg i och för sig inte så många människor men antog att det fanns ett A med hundratals blodiga skrikande sökande får vår grymma värld. Efter en kvart ropade de upp mitt namn och jag visades in i ett trevligt behandlingsrum. Av med lasarna och sedan fick jag lägga mig på en brits. Hur mådde jag. Inget vidare. Jag gillar inte papperslakan och har aldrig gjort det heller. Doktorn kom och vi hade liten social diskussion om dialekter. Jo, det hördes något från lungorna, tyckte han efter att ha konfronterat stetoskopet(i natt drömde jag ihop ännu en av mina fantastiska uppfinningar. Hemsteoskopet som kopplas till USB porten. Men tillbaka till Dr Bronk. Minst bronkit var stalltipset från Dr Bronk. Sedan kom det fram sprayflaska, gummisugproppar och en EKG maskin. Hjärtat verkade det inget fel på och det har jag sagt till många. Ett blodprov togs omgående. Syrran som liknade Sirpa en smula borde knarkat som prep. Det blåmärken som uppträdde efteråt överträffas endast av smittkoppsärren på min vänstra axel. Men det är en annan historia. Hela armevecket är idag smällblått.
Därefter skickades jag på röntgen och fick stå i olika lägen. Inga filmer och skit utan rakt in i burken och internnätet. Tillbaka till väntrum på medicin.
Där fick jag stifta bekantskap med Bosse. Bosse stolpade runt i ett fladdrigt sjukhuslinne och ett par brallor som sett bättre dagar. Eller mera studsade om jag ska vara helt ärlig oc h lite mer exakt. Jag fick intrycket att Bosse varit lite kylslagen när han dök upp på SÖS Akut. Ansiktfärgen på Bosse gick i ton med väggarna. Bosse som jag inte visste hette Bosse så lite roligt ut, sextiofem eller sjutti. Hoppade lite hit och dit. Förklaring kom rätt omgående. En skötserska dök upp framför mannen och rynkade pannan.
-Hörru Bosse! Gå nu runt här i korridoren och få upp värmen. Sen går du hem och när du kommer hem...
Se där, lite barfotamedicin eller också hade Bosse varit runt, vilket är troligare och det hade tagit alla typer av tester på Bosse som högst troligt somnatpå någon bänk i en park där man inte somnar så här års.
Mitt stalltips är att det inte var första gången Bosse dök upp med 33 i kroppstemperatur eller vad han nu kunde ha.
För mig blev det däremot inte så mycket studsa. Hjärtan hoppade till när det endast var jag kvar i väntrummet och alla plötsligt ställde sig med bekymrade miner framför datorn tvärs över korridoren. Var det min lungcancer de tittade på eller var de bara AT folk som skulle få se en enkel lunginflammation. Två svarta sopsäckar fyllda av cancer. Saker och ting började bli visuella i mitt lätt febriga tillstånd.
Hade den förste läkaren inte rusat efter mig med andan i halsen och frågat om jag rökte. En ask på fyrtiofem dagar. Jag ljög lite, men va fan. Jag var mer orolig för alla Vicks Blå jag satt i mig de senaste dagarna.
Min andre och slutlige läkare som gudskelov dök upp strax efter skärmincidenten hade klara besked.
Jag har lunginflammation och bronkit. Så det blev bredband och mera cortison. Man kunde bli lite pigg av kortison sa de på apoteket. Kunde jag dämpa sömnlösheten med en Ipren som jag brukar undrade och fick en forskande blick till svar.
Nu sitter jag här och skriver mitt i speedruset efter kortisonsatserna jag hävt i mig. Tio tabletter sedan igår.
Jag kommer att bli frisk. Om sex veckor är mina lungor som nya och sedan ska Specialist Christin hyvla bort mina polyper i februari. Jag har faktiskt inga andra problem. Framtiden ser alltså märkvärdigt ljus ut.
Känner mig redan bättre. Det måste följa med en placeboeffekt av att besöka ett riktigt sjukhus istället för att lyssan på sura Sirpa som verkat skita i om jag lever eller dör. Nu talar vi om Moi! Idag har jag träffat tre olika läkare och ett antal trevliga människor som verkar gilla sjukvård. På det största akutsjukhuset norr om Köln påstår en närstående källa.
Lyssnar vidare på Bush lilla självbetraktelse. Den där förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder verkar vara en riktig vindflöjel. Först säger han att han ska stödja Bush ifråga om Irakkriget och sedan gör han precis tvärtom. Fick inte Schröder nån hög post i ledningen för det rysktyska gasledningesprojektet.
It’s a gas!
Schröder som var stark påhejare av projektet tog sedan plats i styrelsen för Nord Stream AG.
Han har ännu inte stämt Bush för påhoppet. I andra fall har han dock gjort det. Te x uttalade sig en tysk PR kvinna om att han skulle verka mer trovärdig ifall han inte färgade håret svart. En tysk domstol förbjöd tysk media att prata om Schröders hårfärgning. Så Bush får se upp. Åtminstone i Tyskland.
Carina åker till Irak igen om några dagar. Lite jobb och framför allt träffa gamla vänner. Eventuellt blir det några fler länder. Kul och framför allt varmare. Temperaturen på dagen ligger runt 20-23 grader.
Den här gången kommer hon hem igen om bara ett par veckor. Det känns som om man vant sig vid att ha någon som inte säger vov när man pratar om världsläget och springspår.
Så...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar