fredag 9 juli 2010

Anette ökar hoppet!



Man tänker att hon är ju trots allt lite äldre än oss som är lite yngre.

Om Maud är politikens vuvuzela så är Anette journalistikens. Skillnaden är att i Anettes fall är det bara rösten.

Just när man misstänker att Anette Kullenberg kanske har passerat bäst före datum slår hon till medfull kraft.

Jag har träffat Kullenberg några gånger. Oavsett ifall man älskar henne eller inte så har hon en sak som nittiofem procent av svenska journalistkåren saknar. Det börjar på I och slutar på T. Åtta bokstäver.

Påstridig, enerverande, glasskärarröst… absolut.

Läs gärna hennes krönika i dagens Expressen. Där lyckas hon samtidigt avvika bestämt från tyck-synd-om-Littorin-kören och nita Mona Sahlin i en och samma krönika.

För Kullenberg har principer större värde än att det är två månader kvar till valet och att socialdemokraterna jobbar i motvind.

Igår var det fest på apberget i Visby. En halvpackad Alexander Bard agerade hovnarr åt Janne Josefsson.

Gudrun Schyman fick pisk för sitt pengaeldande men alla vet att hennes tilltag gav maximal utdelning per satsad krona.

Jag har svårt att förstå gnälliga typer som tycker att de själva skulle satt sprätt på pengarna på en solsemester i Antalya.

I stället skulle jag gärna se Schyman komma tillbaka nästa år och elda upp 87 000 hellre än 120 000 beroende på utvecklingen på området kvinnolöner.

Sedan var det diskussion om prostitution. En gammal folkpartistisk fråga från Sten Sjöholms dagar. Nu påhejad av en riksdags kvinna och ultraliberalen Alexander Bard.

Man skulle få ligga med vem man ville, tyckte Bard.

Det låter ju liberalt och bra. Tyvärr funkar det inte så riktigt och det vet Bard.

Nu bär det av till landet. Rekordvärme på väg och när jag återkommer så har världen en ny VM mästare i fotboll som förhoppningsvis heter Holland!

Ha en trevlig helg!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Stefan

Jag läste den krönika som Anette Kullenberg skrev om Littorin och det är bara att lyfta på hatten och gratulera henne. Det är själva sakinnehållet om bristande ledarskap som tilltalar mig, det bristande ansvaret i Littorins och Mona Sahlins hantering av frågan som är så träffande. Har Sverige som nation råd att ha politiker av den sorten, dom är tyvärr inte ensamma och det är jag och övriga som "omdömesgillt i demokratins namn" väljer in dessa i rikets högsta styrelse.
Det kanske är att beklaga bara att landets folk och deras politiker inte kan skapa ett bättre Teamleadergäng för fyra år framåt, vi har snart ett tömt konkursbo att förvalta.
MVH
Roger