Osäkra kort och ett nytt år!

Så här i mitten av en lång och het vinter och vår kan det vara läge för något slags sammanfattning av vad som gäller i Mellanöstern och Nordafrika.


Fredliga protester fungerar så länge regimerna tillåter dem. När dessa regimer med liten eller ingen respekt för människoliv slår tillbaka så dör människor ovillkorligt, vilket vi sett bl a i Tunisien, Egypten, Libyen, Yemen, Bahrain, Irak och senast i Danaa i Syrien.

I Yemen har nu idag delar av den militära ledningen gjort myteri och beslutat att skydda de fredliga demonstrationerna.

Ungefär efter samma recept som i Egypten.

Fungerar fredliga demonstrationer? Man kan inte förneka att de stora folkmassor som samlats under hela vintern i olika arabländer i Mellanöstern kunnat bidra till förändringar som de kommer att skrivas om i historieböckerna.

Exemplet Libyen visar dock tydligt att det krävs en internationell och kollektiv beslutsamhet och handlingskraft för att folkliga protester ska kunna störta en diktatur som envist sätter sig till motvärn med vapen.

Så när en regim väljer att möta protesterna med våld är det inte mycket folket kan göra mer än att dö en och en ifall man inte kontrollerar luftrummet och tar till vapen på ett organiserat sätt.

Dessutom visar det sig att de länder som är nära allierade med stormakter som t ex USA undgår kritik för samma beteende som lett till kraftfulla åtgärder i fallet Libyen. Så har fallet varit med Bahrain, Saudi och Yemen.

När Yemens Ali Mohsen ansluter sig till ungdomarnas protester i elfte timmen är det ingen som tror att det är något annat än ett taktiskt drag.

Så de kvarvarande självhärskardömen som återstår i regionen kan dra två slutsatser av vinterns och vårens händelser. Den ena är att låta militären ta över för att vinna tid. Den andra är att möta demonstrationerna brutalt och bestämt om man har rimligt goda relationer med stormakter som man kan räkna med i FN:s säkerhetsråd.

Libyens Gaddafi hade inte det.

Saudiarabien, Jordanien och Bahrain har det men däremot inte Syrien.

Däremot ska man inte underskatta de stora folkliga protester som skedde t ex i Egypten under lång tid. Det saknades inte vilja hos Mubarak att bruka våld mot demonstranterna. Men den egyptiska militären hade såväl ekonomiska som långsiktiga politiska intressen att försvara. Därför blev maktskiftet mindre dramatiskt och blodigt än vad som annars skulle kunna varit fallet.

På så sätt spelar stora folkiga protester en viktig roll.

Men när militära enheter tar ut sjukvårdspersonal på parkeringen utanför sjukhuset och slår dem med käppar så de inte kan gå undrar man vilken den kvalitativa skillnaden är mellan Gaddafi och kungahuset i Bahrain.

Ibland kurder i Turkiet, Syrien, Irak och Iran firas idag den 21 mars det nya året; Newroz. Det gör också alla andra i Iran och Afghanistan. Piroz Bit!

Det är många som behöver ett nytt år i år!