Lunne Bob

Det här är historien om Lunne Bob.


Inte Byggare Bob eller Bagdad Bob utan Lunnehunden Bob.

Spiken som är vår hund är ingen Lunnehund utan en Parson Jack Russel. Spiken har däremot en tjejkompis som heter Foxy.

Men det är lite mer komplicerat än så.

Så här var det.

Spiken fick följa med till Irak 2004. Det är oklart ifall han tyckte det var odelat positivt. Han fick bo på hotell, åka en massa bil och basa över en trädgård som han delade med en röd katt, ett antal skorpioner, skorpionspindlar, grodor, syrsor, en massa fåglar och en och annan orm.

Vintern 2007 spände han fast sig på planet hem och fick sin första räkmacka sedan flytten. Det bar av hemåt via Arlanda och till Åland där han fick vara till hans vaccineringar bekräftats. Han hade dock sällskap av ett gäng lunnehundar.

Lunnehundar är lite speciella. Norska från början med en extratå, mystiska leder och ungefär lika stora som en Parson Jack Russel. Lite spensligare bara. Liknar rävar.Väldigt intagande!

För två dagar sedan kom ett tragiskt besked med åtföljande illustrativa bilder. Örnarna hade tagit Bob en av lunnehundarna. Det fanns bara lite blod kvar i snön och örnarna cirklade över hundgården.

Där kunde historien slutat. Vännerna mumlade om örngryta och vår kompis som ägde Bob var förkrossad.

Men nu har Bob mot alla odds dykt upp igen. Efter två dagar kom han tillbaka. Glatt viftande på svansen. Till synes oskadad.

Så vad hände egentligen. Var det Bob som tog örnen? Tvingade Bob örnen att släppa Bob? Vems var blodet på brottsplatsen? Frågorna är många och Bob ser nöjd ut.