fredag 31 december 2010

Happy New Year!

Att försöka sammanfatta 2010 blir inte lätt.


Det är överhuvudtaget inte lätt att sammanfatta år. Man tvingas välja och välja bort. Det som är viktigt för mig är inte viktigt för många andra och tvärtom.

Curlingtjejer, Svanberg språkfadäs, Volvo och SAAB:s ägarebyte, Valet, S katastrofval, SD:s intåg i riksdagen, Kallas guld eller varför inte Ferrys guld, stafetten, Hellner, Eld i Grekland, Eld i Australien, Haiti, kungligt bröllop, kunglig göra slut, Camilla Henemark, femtioöringens uttåg ur från börsen.

Satt igår och tittade på OS krönikan. Det mesta var nyheter för mig. Vad gjorde jag under OS? Det kan man fråga sig. Orsaken är nog att jag är ganska måttligt intresserad av att sitta klistrad vid teven när det är OS, VM och annat. Inte ointresserad men som sagt måttligt.

Men världen är nu inte enbart uppbyggd av idrottsliga prestationer vilket man lätt kan få intryck av ifall man ser på teve.

Idrott och olika typer av sociala tävlingar. Bonde söker fru, Robinson et c.

Om man tar bort sporten och högen av mer eller mindre intelligensbefriade tävlingar från det svenska mediabruset så finns det inte så mycket kvar. Ett par naturprogram, några komedier och nyheter där vi sällan får veta något av värde.

Man kan ju inte skriva om sådant.

Som tur är finns det alternativ.

Som BBC, Aljazeera, CNN, Washington Post, New York Times, Nätet och några till.

Med dessa hjälpmedel kan man som världsmedborgare hålla näsan ovanför vattenytan.

Att någorlunda hålla reda på vad som händer och skilja ut stort och smått.

En sak är säker. Det som är stort i Växsjö är sällan stort i världen. Inte ens om Aktuellt toppar med nyheten.

Så nyhetsvärdering eller bristen på sådan får väl vara ett minne jag bär med mig från 2010 och där jag önskar en förbättring för 2011.

För verkligheten kan inte vara sådan att en stukad fot i Robinson kan var värt större utrymme på första sidan än ett inbördeskrig oavsett vems foten är.

Valet 2010 innebar en svidande valförlust för socialdemokraterna och att svenska folket valt in ett öppet invandrarfientligt parti i riksdagen. Det är värt att fundera på.

Socialdemokraterna har under lång tid bäddat för det som nu hände. Det är inte Monas fel. Partiet har saknat själ under en lång rad av år och utan själ överlever man inte, speciellt inte på vänsterkanten. Det är inte genom att kräva kapitalisternas huvud på ett fat som socialdemokraterna förlorade valet utan snarare genom att för samma politik som alliansen och samtidigt mumla om skattehöjningar.

Så väljarna valde en borgerlig politik utan skattehöjningar. Efter valet började experterna yra om brister i det taktiska upplägget. Men då var det för sent.

Alliansen hade än en gång klarat av att vara tydliga medan socialdemokraternas alternativ var det vanliga. Höjda skatter och rokader i transfereringssystemen.

Ingen kan påstå att socialdemokraterna hade ett tydligt alternativ. Dessutom var deras rödgröna alternativ en skvader. Det enda tydliga var Ohlys gamla unkna retorik från fornstora dagar och en ovisshet om Mp:s egentliga politiska tillhörighet.

Lägg därtill ett inre uppror inom socialdemokraterna som i sig visar att paritet inte är moget för en kvinnlig partiledare. Att som Persson, Feldt m fl fronta mot partiledningen innan ett val vore otänkbart på Palmes, Carlssons eller för den delen Perssons tid vilket också Thage G. med rätta påminde sina socialdemokratiska partikamrater om.

Var sak har sin tid.

Efter valet fortsatte förfallet. Ingen ville ta på sig ansvar utom partiledaren. Det var liksom Maradona och Guds hand hållit i det hela.

Ibrahim Baylan vill så gärna sitta kvar. Mitt i alltsammans börjar Mona Sahlin orientera sig högerut.

Jag är tämligen säker på att vi snart kommer att få se ett nytt socialdemokratiskt parti, socialliberalt med starka ideologiska förankringar i privat ägande, lägre medelklass och medelklass. En socialdemokrati som för första gången sedan trettiotalet tar bladet från munnen. Ett modernt förvaltarparti snarare än en ideologisk fyrbåk för en arbetareklass som numera röstar borgerligt i hopp om att få jobb och kunna betala sina lån.

Så 2010 blev året då socialdemokratin som vi som är lite äldre känt den gav upp andan.

Den svenska ekonomin står stark. Den svenska offentliga ekonomin alltså. Annat är det nog med fattigpensionärerna och ungdomarna som inte får jobb. Det var Göran Persson som upptäckte att svenska folket går att lura hur som helst. Men det som en gång i tiden enbart kunde göras med socialdemokratins och LO:s hjälp kan nu utföras av en borgerlig allians som pyntat sin glasyr med socialdemokratiska förtecken. Jobben först och de gamla ska ha det bra och i skolan ska det pluggas.

Mot en lysande framtid.

Annars har 2010 också präglats av de allt större motsättningar som finns i samhället mellan invandrade grupper av olika etniskt ursprung och svenskar som varit här lite längre.

Vi har sett uppeldade skolor och bilar, stenkastning mot polis, ambulans och brandbilar. Gängkrig, hatbrott, allmänt missnöje och ökade motsättningar mellan människor med utländsk bakgrund och svenskar.

Vi har sett ökade motsättningar mellan muslimer och svenskar. Vi har precis som i flera andra europeiska länder fått bevittna en debatt om kvinnor ska tillåtas ha burka, niqab och slöja i skolor och på offentliga platser.

Innan jul fick vi också som grädde på moset en svensk självmordsbombare serverad mitt under julhandeln.

Detta blev en världsnyhet precis som den röriga och suddiga historien om hur Wikileaks grundare Julian Assange lyckades ofreda två svenska kvinnor så till den milda grad att han nu står åtalad för sexbrott och hotas av utlämning från Storbritannien .

Enligt Assange är det hela en konspiration där den svenska säkerhetspolisen är inblandad.

Innan detta hände gjorde sig Sverige och svensk media mest kända för att vara Wikileaks och Assanges påhejare. Assange hade till och med tänkt sig att bli svensk och Wikileaks servrar såg ut att få en fristad i Sverige.

Assange och Wikileaks har sedan några år tillbaka specialiserat sig på att publicera, läckta framför allt offentliga dokument. Jag har som gammal journalist inga problem med läckor. Utan läckor hade journalistiken stått sig slätt.

Så när Wikileaks publicerar hundratusentals hemliga amerikanska militära och diplomatiska dokument så har jag inga synpunkter på det i sig. Det är framför allt USA:s administration och Pentagon som bär ansvaret för att läckor av denna magnitud inte uppstår. Som journalist kan man bara tacka och ta emot.

Dock har själva publiceringens omfattning och innehåll med rätta skapat ett antal debatter av mera principiellt slag.

När jag som journalist väljer att publicera hemliga dokument måste jag ställa mig frågan ifall publiceringens allmänintresse är större än den skada som kan uppstå, inte för Pentagon i detta fallet utan för enskilda individer.

Wikileaks drivs uppenbart av något slags grundmurat hat gentemot USA och deras politik i största allmänhet. Blandat med något slags anarkistisk hacker/cracker filosofi som kokts upp i Assanges källare genom åren och kryddats med ett allmänt förakt för makt och maktens medel(krig, terroristbekämpning, diplomati och allmänt manövrerande i storpolitiken) så har detta lett Wikileaks och Assange till ståndpunkten att allt har allmänintresse. Wikileaks är inte Pentagon, eller ens New York Times eller Der Spiegel.

Wikileaks är en liten resurssvag organisation av hackers och aktivister som villa avslöja makten och chikanera imperialismen men saknar både politisk känsla och kunskap för att bedöma vad som händer när man avslöjar namn och platser långt ute i den afghanska obygden.

Så lång räcker inte Wikileaks omdöme och det är inte konstigt. Däremot är det märkligt att Wikileaks inte upptäckte det och begränsade sina publiceringar.

Wikileaks gick till väga så att man hjälpligt blockade för namn men eftersom det handlade om hundratusentals dokument så slank det igenom både förhållanden, platser och omständigheter som gjorde det enkelt för t ex talibaner och andra att skaffa sig information om sina motståndare.

Parallellt pågick det ett professionellt urval och granskning genomfört av ett antal kvalitetsmedia i världen(New York Times, Der Spiegel ,The Guardian m fl) som blivit speciellt utvalda av Wikileaks och fått tillgång till hela materialet i förväg. Dessa media gjorde en helt annan värdering av meterialet, baserat på journalistiska principer istället för som ovan beskrivits.

Resultatet hade blivit bättre ifall Wikileaks släppt materialet enbart till valda media och sedan i lugn och ro bearbetat hela materialet och publicerat det efterhand som ett historiskt dokument med givna begränsningar(namn på personer som arbetat för den ena eller andra sidan i hemlighet)

Om Assanges eventuella sexbrott har jag inget att tillägga. Ifall de ingår i en komplott som svensk säkerhetstjänst i samarbete med USA riggad för att misskreditera Assange så återstår det att bevisa. Det räcker inte att sitta och antyda det för Aljazeera och David Frost.

Den svenska debatten runt Ship to Gaza, muslimska kvinnors klädsel och islamister har som väntat varit som bäst omogen och svensk.

Så länge inte den svenska debatten förmår skilja ut kriminella element som kapar islam för sina kriminella syften från de muslimer som lever vanliga eller ovanliga liv, ber sina böner och försöker leva bra liv så gör vi bara de mörka krafterna en tjänst.

Det är inte vi och dom. Jag har många vänner från olika länder som är muslimer. Några brukar fasta lite under ramadan, andra inte. En del följer Koranen så gott de kan och ber fem gånger om dagen.

Sånt rör inte mig i ryggen. Folk får tro på pinnar eller kaffesump ifall det gör dem lyckliga.

Personligen tror jag att religion av vad slag den vara månde har en tendens att skapa mer problem än motsatsen.

Det gäller både judendom, kristendom och islam.

Särskilt illustrativ är den sprängning av en kristen kyrka i Bagdad med ett femtital döda i höstas där förövarna en avnämare till al-Qaida använde argument som hämtats från en flera år gammal händelse i Egypten där två hustrur till koptiska präster som exempel.

De koptiska prästernas hustrur hade blivit misshandlade av sina kristna män. Då kvinnorna oberoende av varandra gick till den koptiska kyrkan för att få sina äktenskap annullerade, vilket är oerhört svårt så blev de nekade detta. Till sist försökte de både kvinnorna en sista utväg och förklarade att de ville låta konverteras till islam.

Där slutar spåren efter kvinnorna. Muslimer skyller på den koptiska kyrkan som i Egypten har åtta miljoner anhängare och den koptiska kyrkan påstår att kvinnorna lever i skydd i kloster och anser att det hela varit en planerad attack från islam.

Vare sig islam eller kristendomen kan längre leva utanför samhället. Även religiösa samfund måste ta ställning till frågor som kvinnors rättigheter och demokratiska grundprinciper. Man kan inte påstå att kvinnor som är otrogna ska stenas som i Iran och fortfarande hävda att omvärlden ska respektera religiös frihet.

Om kvinnor känner sig tvungna eller övertygade om att bära burka så är det ett förtryck av kvinnan oavsett vad kvinnan själv säger.

Dessutom är det oacceptabelt. Jag vill inte att mina barn ska leva åtta timmar om dagen med ett svart spöke på dagis. Vem betalar mina barns psykoterapi? Talibanerna?

Eftersom jag har tillbringat en del tid i förorterna denna höst så har jag också reflekterat över en annan sida att detta kvinnoförtryck.

Det har två sidor och jag ska börja utanför Sverige. Den första delen ska jag hämta från basaren i Erbil, Amman, Bagdad eller varför inte i Dubai. I varje muslimskt dominerat land finns en basar som säljer underkläder för kvinnor.

Det är inget fel på sexiga underkläder. Verkligen inte.

Männens kalsongaffärer däremot är som bäst traditionella och påminner om en äldre variant av Gustaf K:s Herrekipering vid Stortorget.

Jag förstår allt detta. Vad jag inte förstår är varför barn som är åtta ska behöva bära en tunn sidenschal över huvudet i våra förorter när det är tio grader kallt och blåser småspik. Det är där någonstans man förstår utrustningens verkliga innebörd.

Kvinnor ska lida eller är det någon som sett en ylleburka.

Skandalen med de katolska prästernas sexuella övergrepp på unga pojkar och flickor nådde nya höjder under det passerade året.

Påven bad om ursäkt. Det var en smula sent påkommen ånger.

I den svenska lila orten Bjästa utanför Ö-vik visade också en svenska kyrkan och det övriga samhället sitt fula tryne när en våldtäktsdömd pojke välkomnades av prästen medan den våldtagna drogs i skiten.

Först när prästens egen brevlåda trillade av pinnen av alla hatbrev infann sig eftertankens kranka blekhet.

Skitsnack och rykten påminde mig om hur lätt något som man hört förvandlas till en sanning.

I skolan utanför Stockholm hade någon stulit en femhundring från Ibrahim. Alla undrade hur en åttaåring kunde ha femhundra kronor med sig till skolan.

Jo, mobben visste också vem som tagit femhundringen. Han hette Ali och gick i samma klass.

Gråt och tandagnissel.

Man hade sett och man visste.

Sen ringde Ibrahims mamma till skolan. Hon hade varit i skolan medan eleverna hade lektion och hämtat femhundringen ur Ibrahims ficka eftersom Ibrahim inte fick ha så mycket pengar med sig och mamman saknat femhundringen.

Case closed.

Hovrätten frikände tre travtränare för att ha använt elpåfösare i träningen av travhästar.

En av de lärlingar och anställda som anklagat travtränarna hade dessförinnan dömts i lägre instans när denne erkände att han anstiftat samma behandling av en egen häst. Den som skulle utfört det hela var en av de tre travtränarna enligt lärlingen. Några bevis förutom lärlingens utsaga fanns inte och den enda som dömdes var lärlingen som också stängs av från sporten under en längre tid som en följd av sina påståenden.

Ett klassiskt exempel på hur skitsnack och lösa rykten förmerar sig över tiden och till sist blir en upplevd sanning för ett antal personen.

När sedan media i detta fallet Kalla fakta ta upp stafettpinnen sker en legitimering och sanningshalten stiger trots att inget bevis tillagts i sak.

Vi var ett gäng som inte trodde på det där.

Själv blev jag i mail kallad rättshaverist av Kalla faktas redaktionschef och ansvarige utgivare Johan Åsard i december 2008 när jag ställde kritiska frågor rörande hans reporters insats i det inslag som tände en präriebrand i travsverige.

Nu vet vi vem som havererade. Åsard, hans reporter Sofia Hartung och Kalla fakta som undersökande samhällsmagasin.

En trovärdighetsförlust i klass med den Washington Posts Pulitzerbelönade story om Jimmy(1981), författad av tidningen reporter Janet Cooke.

Enda skillnaden är att Washington Post publicerade en tolv sidor lång ursäkt i där man bad läsarna om ursäkt medan Kalla faktas och TV4:s förklaring lyser med sin frånvaro.

Med det rättsliga efterspelet och alla de felaktigheter som tidigare här och på andra ställen framkommit och som rör innehållet i det ursprungliga reportaget framstår Kalla faktas kritiska granskning av travsporten från 2008 som en av det undersökande magasinets främsta journalistiska bottennapp genom tiderna.

Det bör bli ihågkommet som sådant.

Lika väl som den övriga pressens okritiska rapande och anammande av ihopvispade halvsanningar, osubstansierade påståenden och direkta lögner som fläskades på i kölvattnet av det som kallades Svanstedtaffären. En ”affär” som istället borde hetat ”Kalla faktaaffären”.

Men eftersom alla tyckte att Kejsaren hade fina kläder och skrikit ut det i två års tid blev hovrättsdomen förbigången men betydligt mindre rubriker och i bästa fall en skamsen tystnad.

Det kommer alltid att finnas folk som fortfarande hävdar att det är något slags större konspiration som gjorde att de anklagade inte dömdes i hovrätten.

Fine! Det är deras rätt att tvivla på rättssystemet.

Men frånsett detta så kan de tre tränarna, dras familjer och anställda som släpats i skiten under två års tid påhejade av Kalla fakta, Travronden, Aftonbladet m fl nu vända blad och de som ändå snattrar vidare kan bli åtalade för förtal.

I ett land som Sverige där folk pratar otroligt mycket skit om varandra men flinar upp sig offentligt är det i varje fall skönt att det juridiska systemet angett att ribban ändå har en hyfsad nivå som måste överskridas för att skitsnack ska bli fakta och bevis.

För travsporten som i sig är fylld av avundsjuka och mummel har den tragiska affären kanske det goda med sig att någon i varje fall tyglar sin tunga innan man ”vet”, ”har sett samma sak”, ”känner till”, ”känner en som har sett”.

Jag känner inte Åke Svanstedt. För någon månad efter domen i hovrätten sedan träffade jag honom helt kort för första gången i gäststallet på Solvalla. Han verkar vara en trevlig kille. Ingen pratkvarn direkt. Men det är ju inte hans yrke heller och andra verkar fylla in bra på det området. Den gången var han lite orolig för hur ST skulle hantera domen. Det behöver han inte vara längre.

Jag hoppas att också ST lärt sig något av den här affären.



Travsporten som jag gillar både som sport och spel är underbar. Jag förstår att hockeystjärnor och andra toppidrottare hittar en liknande känsla i travsporten som hästägare och publik.

Kritik och granskning behövs. Svensk travsports främsta uppgift är att försvara sporten och dess utövare samt publik och spelare. Den uppgiften får aldrig komprometteras av rykten, skitsnack och personliga vendettor.

I början av 2011 ska 2010 års insatser inom travsporten krönas.

Då om inte förr är det några som borde be några andra om ursäkt och göra som kungen.

Vända blad.

Så här på årets sista dag läser jag hur Jan Scherman, vd på TV4 upprört kommenterar att han fått ett brev från drottning Silvia. Är det en påtryckning undrar Scherman. Drottningen tyckte inte det var kul att hennes pappa blivit jämfört med Eichman i Kalla fakta.

Aftonbladet upplåter självklart en helsida åt Scherman där han mångordigt får en möjlighet att hylla sig själv och sitt skamfilade samhällsmagasin.

Av artikeln förstår man att Scherman känner sig lite kluven. Vem skulle inte vara det. Sist jag såg Scherman kladdade han glatt iväg på bröllopsmiddag med kungahuset. Att hans kollega på SVT Eva Hamilton ränner på kungamiddagar får väl skrivas på hennes adliga börd på familjens alla sidor. TV4 har aldrig bangat för att slicka runt kungahuset när det lönat sig med insamlingar, skvaller, vett och etikett et c.

Nu begagnar sig drottning Silvia av sin medborgerliga rätt att påpeka för TV4:s vd att hon inte tyckte om reportagets ton.

Fast det är klart om makten vare sig den bestod av statsministrar, drottningar eller travtränare aldrig fick reagera eller bemöta påståenden så vore det ju ett drömläge för media. Då kunde man komma med vilka påståenden som helst.

Varför svarade inte Scherman drottning Silvia som hans egen redaktionschef Johan Åsard svarade mig när jag ställde frågor runt dennes presentation av travsporten; ”Rätthaveristisk smörja”.

Högst troligt svarade Scherman inget alls. Istället kapade JanneLeaks en helsida i Aftonbladet och citerade valda delar av julbrevet från Silvia.

Adolf Eichmann eller inte. Det ska bli skojigt att se ifall Scherman dyker upp på fler bröllop i kungahuset. Jag antar att det krävs en inbjudan. Så bjud in Scherman nästa gång för annars kommer han att skriva om att han anar påtryckningar.

Scherman skriver att hans nyårslöfte är att fortsätta granska makten. Han kan med fördel börja med att granska sin egen kanal som är en del av makten.

Eller är media en del av …guds nåde.

Har jag missat något? Jo, det anhölls några bekantingar i en bil i Köpenhamn, fullastade med vapen. De skulle spränga Jyllandsposten i luften. Eller det är åtminstone vad de är anklagade för.

Sverige är en del av världen. Det har vissa haft svårt att förstå.

Nu vet vi det också.

För övrig önskar jag som vanlig fred på jorden för 2011.

Gott Nytt…alltså.

9 kommentarer:

ulf sa...

Jag önskar dig ett gott nytt år Stefan.
Att travets sladderkärringar fick sina trutar igentäppta, var väl årets höjdpunkt för mig som travfreak.
Att journalisterna mer och mer springer politikernas ärenden, är det sämsta 2010, som jag ser det.
Att sanningen får mer plats i vardagen är min önskan för 2011.
Att vinna minst två 6 siffriga belopp är mitt löfte. Ha det bra!

Stefan Hagberg sa...

Hej! Tack och detsamma! Faktum är att sexsiffrigt låter som en bra början. Varför inte i morgon redan. Granen har inte börjat barra än och omgången ser spelbar ut.

Ha ett bra 2011 Ulf!

Steve sa...

Hej Stefan och en god fortsättning på nya året.

Det är med vemod man läser Travnet och deras klappjakt på Svanstedt och de andra 2. "Journalisten" Ekmark förfasar sig över det svenska rättsväsendet efter den friande domen och påpekar för läsarna att "Kom ihåg hur galet det svenska rättsväsendet fungerar, för en dag är det du eller en familjemedlem som kan bli drabbad."

vad menar människan?
Vill han ha ett domstolsväsen som dömer utan fakta och teknisk bevisning??
Ja då är hans ord verkligen att ta på allvar.
vems ärende går Ekmark kan man undra. Får inte Travnet vara med och smörja kråset runt Svanstedt's segerbord?
Härom dagen var det en bloggare på Facktidningen Travronden som insuinerade något med anledning av Forsgrens sista start och därtill seger med en Svanstedt-tränad häst.

Men det är som du skriver Stefan, Be om ursäkt från medias håll när de uppenbarligen inte hade torrt på fötterna är inte att begära.

Fortsätt ditt skrivande om allt du finner intressant och ha de bra.

Steve

Stefan Hagberg sa...

Hej! God fortsättning Steve!

Jag kan hålla med om att man kan kräva lite mer av en krönikör på en större nätsajt.

Om Gustafsson, åklagaren i målet ansett sig ha minsta lilla möjlighet att överklaga målet till HD så hade han gjort det.

Utfallet i målet visar att åtminstone den hovrätt som dömde i målet anser att beviskraven i den här typen av mål måste ligga högt och det ligger också i linje med en pågående diskussion inom rättsväsendet avseende indiciemål av den här typen.

Problemet som hovrätten men varken Gustafsson eller tingsrätten upptäckte är att det krävs lite mer än att några vittnen går ihop och påstår en sak.

Ekmark och Co borde seriöst fundera över hur det skulle kännas ifall de själva anklagades på samma grunder som skedde i Svanstedtmålet.

Samtidigt ligger det nära till hands attbli irriterad över rättsväsendet. När jag beslutade mig för att gå igenom förundersökningen och tingsrättens resonemang och dom upptäckte jag en rad rättsliga problem som var närmast förfärande.

Men jag såg dem inte i första hand som problem för Svanstedt utan för rättssystemet som sådant.

Där finns en viktig skillnad. En annan är att Ekmark m fl till skillnad från jag själv och andra som påpekat svagheterna imålet påpekat var dessa ligger, hos vittnenas utsagor, uppgifternas trovärdighet, iakttagelsernanas kvalite, polisutredningens svagheter, frågor som aldrig ställdes etc....

Stefan Hagberg sa...

...forts....Ekmark et consortes bekymrar sig inte om detta när de argumenterar efter hovrättens dom. De kastar upp en spya över rättssystemet i största allmänhet. Det kan man såklart men det leder ingen vart.

Istället blir deras resonemang kusligt likt något slags religiös övertygelse om rätt och fel.

Vad religionen har ställt till på det området är väl bekant.

Avhuggna näsor,stening och spanska inkvisitionen är tydliga bevis på detta förhållningsätt där övertygelse och konstruerad bevisföring ersatt lag och juridiska fundamenta.

Om Ekmark och hans gelikar vill leva i ett sådant samhälle är en sak. Problemet uppstår när de försöker marknadsföra det via media till oss andra.

Det här målet har nu avgjorts i hovrätten. Nu får det vara bra. Om man är korkad nog att förväxla rykten med fakta innan en fråga avgjorts rättsligt är en sak men att fortsätta skitsnacket efter en dom är en annan. Det är allvarligt.

Vi får hoppas att 2011 blir ett smartare år än 2010.

Vill också passa på att tacka dig och alla andra som fört en intresant debatt här och i andra forum. En debatt som försvarat rätten till att försvara sig mot anklagelser och få sin sak prövad rättligt prövad innan man börjar tala om tilltrödesförbud på travbanor etc.

Vi hörs och jag ska nog hitta något att skriva om också under 2011.

Ha det bra!

Dr Phil sa...

Det skulle vara intressant att syna ekarna(Ekmark&Ek) lite närmare,det lär väl finnas nåt lik i garderoben även där.
Fö håller jag med Ulf i varenda ord han skriver.
God fortsättning till er alla.
Dr Phil

Anonym sa...

Jag är så glad för att jag har hittat till din blogg! Varje gång jag läser den inbillar jag mig att jag har blivit lite mer allmänbildad och mer nyanserad i mitt tänkande om både smått och stort i världen. Samtidigt som jag har fått både le i mjugg och storskratta. Bättre än så kan det nästan inte bli. Liksom. Typ. ;)

Gott Nytt År! /AH

Anonym sa...

Micke Nybrink förfasas i Aftonbladet över oviljan att välja Goop JR till årets kusk. För ett par dagar sedan hade Goop på sin blogg förevigat sig själv och sin käre vän Johan Edlund tillsammans på läktaren vid någon idrottsbegivenhet.
Kul att de roar sig och några funderingar på att förhålla sig opartisk till dem man bedömer dagligdags verkar inte finnas för våra seriösa travjournalister. Sådana relationer skulle inte vara ok på min arbetsplats, då vi ska undvika jävsituationer i största möjliga mån. Men det är klart det finns inget som reglerar deras fritid och de har fri vilja, fast nog hade det vart snyggare om de låtit bli.

Anonym sa...

Ursäkta felskrivning; var inte en bild på dem tillsammans utan bild på Edlund tagen av Goop samt en beskrivning om att de var där tillsammans.