lördag 25 december 2010

God Jul!













All I really want…for Christmas, med Family Guy gänget, visslande grannen, glöggdimma och en alldeles uuuunderbar jul.


Eller… tja, något slags funderingar och reflektion över tillvaron.

Eller…bara lite avkoppling i största allmänhet.

Ingen kan undkomma julen. Oavsett vem man är, tvngas man förhålla sig till det som stundar.

Själv har jag haft olika syn på julen under olika delar av livet.

När jag var liten och hade stickade kortbrallor var tomten i princip jämställd med Gud och hans ställföreträdare på jorden.

Fram till sju års ålder var julen ungefär precis som i alla reklamfilmer. Det kan också ha sammanfallit med att jag fram till dess var släktens enda barn. Åtminstone om man till släkten räknar farbröder och fastrar och inte petar bland bryllingar. Det var nog ett understatement att säga att jag var bortskämd.

Det var alltid två stora julklappsutdelningar på julafton och ibland tre.

Jag fick så mycket julklappar att man gömde undan paket som delades ut senare på året. Eller det var i varje fall vad som berättades för mig senare när jag skulle påminnas om hur bra det hade varit när jag var barn.

Just kring julen funderar jag ofta på att jag faktiskt vet både hur det känns med trevliga och mindre trevliga jular.

För jag har sett de andra jularna också. Med skrik och bråk och berusade julfirare som ska tala ut om saker och ting. Jag har firat jul i Irak med plastgran och egenhändigt tillverkad julglögg och en skinka insmugglad från Bosnien och tillverkat svavelsyra på Boliden Kemi under flera jular för att småbarnsföräldrarna skulle få vara hemma.

Eller jular utan julgran, skinka. Det funkar också.

Det är sällan jular blir som de är tänkta eller önskade.

Julen är den stora gemenskapens tid men också det stora hyckleriets tid.

Ibland måste man kalla en häst för en häst.

I år har jag faktiskt redan tröttnat på julfirandets vedermödor. Inte för att det varit särskilt intensivt. Det är så. Ibland tar julen slut innan den börjat.

Vi tog det lugnt. Det är ju trots allt det som julen handlar om. Onsdags handlade jag en gran av det frusna gänget nere på hörnet från Skogshögskolan. De har alltid fräscha nyhuggna granar. I år var granarna väldigt små. Dessutom djupfrysta. Så stela att till och med försäljerskan var tveksam till om den skulle räta ut sig. 300 spänn och granen bytte ägare. I år blev det en doftgran. Annars har vi mest kört med kungsgran. De växer oftast jämnare. Men luktar inte.

Granen hamnade i karantän i trapphuset där det är rätt kallt, kanske fem eller sex plus som mest när vintern brallar på som den gjort på den senaste tiden. Det är i stort sett det enda vi kan tacka vår värd för. Den snåla djävulen.

Men granen rätade ut sig och ser ovanligt snygg och tät ut. Med lite kreativ uppstagning ska den nog stå rakt till slut tänkte vi. Det är normalt mitt jobb att klä granen. Beväpnad med en ganska ansenlig arsenal av julpynt som vi samlat genom åren stänger jag in mig i vardagsrummet och skapar en julgran tillsammans med några öl och lite fantasi. Sedan får Spiken och Carina inspektera resultatet.

Men i år bröts den traditionen. Vi klädde granen gemensamt, snabbt och effektivt. Det blev bra och granen överträffade sig själv i återhämtning från sin köldslagna tillvaro utanför.

I fredags gjorde vi biscotti, en tradition, alltså italienska skorpor som med fördel doppas i ett glas sött vin.

Det är en tradition vi har och jag har nog berört detta tidigare. Det kom till efter att jag vikarierat som lärare en höst för tolv år sedan. En lärare på en högstadieskola packade ihop redan i oktober månad och jag fick ta över ordinarie lärarens klasser i matte, kemi och biologi…data var det visst också.

Nåväl, det gick väl inte alltför tokigt. Jag lyckades till och med tillverka tvål med eleverna, vilket var mer än jag minns att jag lyckades med under min egen skoltid.

Jag hade kanske blivit mer motiverad att läsa innantill. Så kan det faktiskt vara.

Så koka som koka.

Skolan ifråga köpte en kokbok till mig som julgåva. En trevlig gest. Boken Vintermat innehåller ett bra recept på just biscotti som är ett slags italienska skorpor.

I princip består biscotti av vetemjöl, ägg, socker, mandlar, pinjenötter, rivna apelsinskal och vanilj och lite andra små småsaker.

I år bidrog Carinas december turné till Dubai till att de blev extra smakliga. I Dubai köpte hon färska vaniljstänger och färska pinjenötter.

Det fullständiga receptet kommer nedan för den intresserade. Vi bytte alltså ut vaniljsocker mot vaniljstång. För den intresserade är en tsk vaniljsocker lika med en st vaniljstång. Enligt Flashback alltså.

Resultatet blev faktiskt lyckat.

Elementet i köket är iskallt vilket gör att vi fått ett extra kylskåp i kökets fönsterkarm. Man tackar. Det är något fel på det och det har det varit i



Mitt jullåtspotpurri rullar i Ipoden och Carina har handlar en jättegod ostkaka av polskan på Brännis.

Skinkan fick bli färdigkokt i år och jag har gjort färdig både rödkålen och brunkålen och laxen ligger och gravar sig i högar av dill.

Om det här är julen så skulle det räcka en bra bit.

Men tyvärr är julen också den ofrivilliga hänsynens och uppgörelsernas tid. Man ska peta ihop människor och familjer som inte är familjer och det oavsett om det ens finns en chans att det hela ska bli lyckat. Det biten har jag aldrig kunnat fördra.

Bara en sådan sak.

Det har varit ett händelserikt år på många sätt.

På gott och ont.

Nu väntar en lång skön ledighet där man får vicka på tårna i vilken ordning man vill. På bordet ligger en hög olästa böcker och Ipoden är som sagt laddad med bra musik. Kalla öl i kylen och vin i dunken och i frysen ligger en liten Skåne och immar till sig.

Ett gäng bra filmer på apparaten.

Synd att ålen är utrotningshotad.

Ha en bra jul!



Biscottirecept till ca 30 skorpor:

200 g skalad sötmandel

150 g pinjenötter

500 g vetemjöl

4 ägg

1-2 rivet apelsinskal

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

400 g strösocker

2 krm hjorthornsalt

1 krm salt

smör och mjöl till plåten



Skorpor som är goda att knapra på efter julmaten. Doppas gärna i ett litet glas Santo, Sautern eller Tokajer.

Gör så här:

Rosta mandel och pinjenötter och några minuter i en ren stekpanna för att dra fram smakämnena. Hacka sedan nötterna grovt eller snabbkör dem i en blender. Kör dock inte för länge så det bara blir smulor. Det ska vara lite grovt. Mät sedan upp mjölet på en bakduk. Gör ett hål i mitten av mjölet. Rör sedan ner de uppvispade äggen, rivna apelsinskal, vaniljsocker, bakpulver, socker och salt. Arbeta samman degen med händerna. Det tar en stund innan sockret smälter in och degen blir smidig. Tillsätt sedan mandeln och pinjenötterna och jobba ihop alltsammans.

Smöra en plåt eller ta ett smörpapper(bättre). Rulla degen i plåtlånga, cirka 4-5 centimeter(en till en och en halv centimeter höga) breda längder.

Grädda i 25 minuter i 200 grader. Ta sedan ut plåten skär längderna i diagonaler, cirka en centimeter tjocka. Ställ skivorna på högkant och torka ytterligare ett antal minuter i 150 graders ugnsvärme.

Vill man kan man ge skorporna en sista bryning med grillen men då ska man kolla noga att de inte bränns.

Sedan är det bra att doppa och njuta.

1 kommentar:

Kent sa...

God Jul och Gott Nytt År Stefan!
Nu vill jag ha en årskrönika ala Nybrinks i AB,fast med dessa pajas journalisters klavertramp.