Less is more

Jag är så jävla trött på människor ibland. Dom är som jävla myggor.

Som idag.

Spiken och jag är på Stadsmissionen och spanar efter fynd. Man kan nästan alltid hitta fynd där. Jag står och funderar på en cachmere halsduk för 40 spänn när jag hör en ångestfylld kvinnoröst bakom mig:

-Oj, oj, oj. Är han så rädd? VAD ÄR DET HÄR??? Är han SJJJJJUUUUUKKKKK?

Jag vänder mig snabbt om i tron att det är ett storslaget social drama på gång och finner till min förvåning att en snipig Söderråtta i flott Burberry utstyrsel står och glor på... Spiken!

-Han är INTE rädd ELLER sjuk, säger jag i ett tonläge som antyder att nästa kontakt blir hård och fysisk.

Kärringen står kvar och svamlar och skakar på huvudet. Det här tycker hon verkligen att hon har med att göra, kärringaset.

Tror hon jag släpar runt på en döende hund. Naturligtvis borde jag gett henne ett kort där det står:

"-Ursäkta men jag heter Spiken och har fått en släng av rabies!"

Spiken skakar av många olika skäl. Just då för han var uttråkad och hellre ville följa efter en minicollietik över Hornsgatspuckeln är att spana på cachmere inne på Stadsmissionen. Han är för fan 84. Han har rätt att skaka lite då och då. Han har skakat i hela sitt liv. Just nu skakar han inte ett dugg. Däremot ligger han med alla fyra i vädret och slappar efter att ha satt i sig en kycklingfilé.

Han blir pigg av kyckling.

En annan särdeles aktuell fråga för de banker som lånat ut pengar till Grekland och andra europeiska länders fartfyllda festligheter är i dagarna hur mycket risk dessa banker själva ska ta.

All, säger ni kanske.

Redan nu glunkas det om att det till och med kan bli en del fina affärer för en del av bankerna.

Nu talar vi om banker som tittade på när Grekland redovisade framtida lotterivinster som tillgångar.

Applicerat på det personliga planet skulle man kanske kila upp på SE Banken och låna lite på en V75a som jag tänkte lämna in 2017. Det känns som om just 2017 blir ett bra år nämligen.

Så håll särskilt ögonen på vilka som betalar för kaffet.

Det är bara affärer säger någon. Jag vet inte om det finns ”bara affärer”. Med varje affär följer en relation som inte handlar om kronor och ören. Antingen man vill eller inte.

Carina skulle anlita ett tryckeri. I Irak. Tre priser kom in. Vi säger att det lägsta var på 2000 dollar, det mellersta på 4500 dollar och det högsta på 8000 dollar för samma jobb

2000 dollar låter ju bra så man kontakter dem. Mja, jo men ska man ha matt och inte blankt papper så får de beställa. Men allt måste vara klart till den sista i denna månaden. Mja, jo det ska nog gå.

Bort med 2000-kronorstryckeriet. Det högsta åker också bort och kvar finns det i mitten.

Sådant här fick man lära sig i företagsekonomin. Men vad man inte fick lära sig är följande högst rimliga möjlighet.

Alla tre tryckerierna ägs av samma kille.

Eller vanligare; tryckerierna har kommit överens med varandra över ett glas te att ringa varandra ifall det blir några jobb. Så A lägger sig lägst, B i mitten och C högst.

Väljer man B så tar han 4500 och ger A och C femhundra vardera. Han gör ändå en bra vinst på 1500 dollar för jobbet. Nästa gång får han kanske nöja sig med femhundra men det är också pengar för att göra ingenting.

Men A då? Som valdes bort. Lugn! Nästa gång har han både matt och glättat papper. Och ett bra bud som varken är för lågt eller för högt.

Ikväll ringde Carina och var lite sur. Tryckeriet skulle vara klara med bilderna i dag. Nu ringde de och ville vara klara i morgon. Påminner starkt om fotoidioten här borta på gatan. Jag skulle trycka en massa och han skulle vända en bild eller vad det nu var. Skulle den vara färdig till på tisdag. Oja, inga problem. Men det var det. Bilden var inte klar och han hade skickat bort den. Jag minns inte om jag dödade honom eller inte men vi hälaar inte längre och det är tio år sedan.

Är det någon som kan se en affär i att Grekland och några andra länder trillar i putten. Det kan ni hoppa upp och klappa er på. Fast det står inte i boken. Varken hos Kotler, Lipsey, Steiner eller Purvis för den delen.

Det finns saker som inte står i böckerna. Som att Bill Gates och Warren Buffett skulle skänka bort större delen av sina förmögenheter.

En mer cyniskt lagt person skulle förmodligen inflikat att det inte är svårt att skita när man har hela röven full.

Men en del har faktiskt väldigt svårt för den saken.

Jag har ingen full överblick över vad Bill Gates och hans fru Melinda tillsammans med Buffett och andra likasinnade åstadkommit men idag snubblade jag över två områden som dels var viktiga dels verkade ovanligt …intressanta.

Båda fanns återgivna i mitt husorgan NYT(var annars) fast på olika ställen.

Flera myggor alltså!

Det enda fångade min uppmärksamhet eftersom jag sprang rakt in i en….myggsvärm uppe på Skinnarviksberget.

Antagligen året sista ryck för de glada kämparna.

Eller som Shakespeare så fiffigt uttryckte saken ”If you prick us, we vill bleed”!

Strindberg var också inne på myggor i ”Odlad frukt”.

Myggor gillar frukt ska det visa sig.

Den från Slottet och på nedåtgående i samhällsstegen klättrande unge Herr Sten hamnar på sin väg i ett tvättkar på en badinrättning. Badmadamen förundras över hans mjälla, halvt genomskinliga hud hos den unge adlingen där man rakt av kan se ådrorna och blodet som genomströmmar dem och filosoferar över en mygga som landar på den vita huden.

” - Det här var ju ett riktigt fint herrebarn, sade

gumman och betraktade honom med prövande blickar.

Han har säkert gått på orätt ställe, men det gör

ingenting, bara det går undan.

Och hon lade ynglingen i badkaret som ett barn

och började gno hans kropp med en tagelsudd.

- Nå, kan man se, det går ju rakt hål genom

skinnet! Ja, se det är då så olika på människor och

människor; det är inte samma slag, se! En sådan fot

som en flicka; ser man inte rent av hur bloden går i

ådrorna! Jag är då så säker på att inte de här fina

folken ha likadant blod som vi. Och sådana händer!

Rent som lilla sankt Johannes de ha gjort av vax

oppe i Vårfru-kapellet! - De äro inte ämnade att

ta med, de där!

När badet var slutat, satte den gamla kvinnan

herr Sten på en pall och torkade honom försiktigt,

som om hon vore rädd att bryta av honom i någon

led. Därpå tog hon en kam och började reda ut hans

blonda hår, under det hon språkade för sig själv.

– Bara Silket och guld! Man skulle kunna sticka

en mässhake åt själva biskopen av detta här.

I detsamma korn en mygga in genom

fönstergluggen och satte sig på herr Stens blottade skuldra;

hon behövde icke leta länge för att finna en fläck,

där hon kunde sänka sin snabel, ty huden var

mjäll-vit och mjuk efter det varma badet. Gumman

stannade i sitt arbete och iakttog med nästan häpnad,

hur den objudne snyltaren åderlät den fina herren;

hon såg huru myggans genomskinliga kropp fylldes

med ljusrött blod och hur hon vällustigt lyfte på

frambenen liksom för att hålla fast sitt rov. Då

fattade jättinnan den lilla åderlåtaren vid vingarne

med det yttersta av sina naglar och höll henne mot

ljuset.

- Vad var det? frågade herr Sten och gjorde

en rörelse.

Gumman var alldeles för upptagen med

betraktelser för att genast kunna svara.

- Åh, det var en mygga, kom hon sig äntligen

för.

- Som fått adligt blod i sina ådror, inföll herr

Sten. Nå tror du nu, gumma, att hon är bättre än

de andra myggorna

- Det är inte gott att veta allt, sade jättinnan,

som ännu granskade sitt offer. Blodet är tjockare

än vattnet. Och nog har jag sett många myggor

i min dar, men det här är något särskilt. Jag skulle

just ha lust att låta den få leva.

- Och se hur hon skulle uppföra sig mot de

andra myggorna! Du skulle vilja se hur hon födde

små junker- och frökenmyggor, som skulle sitta på

silke och låta andra föda sig! Nej, du skall se, att

hon är lika ofrälst som alla andra, och att hon har

likadant blod som du, och att hon kan dö lika lätt

som gesällmyggan därute.

Han slog med sin hand över gummans fingrar och

där syntes endast en ljusröd fläck på hennes högra

pekfinger.

- Nå, var det inte det jag sade! utbrast den

gamla. Det är ju så ljust som röda gullet.

- Det är därför att det är tunnare, inföll herr

Sten, och därför är det snart som bara vattnet, och

därför, ser du, skola jarlarne dö, men trälarne de

skola leva.

Samtalet var slut och herr Sten steg upp, tackade

och gick åter ut i den stora badstugan, där larmet

numera var bedövande tack vare ölet och hettan i

förening. Han skyndade förbi de badande och ut

i avklädningsrummet, där han med möda återfann

sina plagg under berg av skinnbyxor, blusar och

tröjor.

Så långt Strindberg, Badmadamen, Herr Sten och deras funderingar.

Myggan är som vi alla känner till irriterande och sprider dessutom en massa sjukdomar i länder där man inte har råd att förebygga och bota sjukdomar som här i Sverige. Utan att gå närmre in på någon avancerad klassanalys så drabbar myggan brett och gärna i fattiga länder.

Bill Gates and Melinda Gates Foundation har ofta satsat på forskning som inte bara kunnat milda och bota plågsamma sjukdomar utan som också kunnat göra det på ett för myndigheter billigt sätt.

Äter myggor bara mänskligt blod?

Visst inte. Faktum är att de mest äter helt andra saker än blod. Nektar från blommor, saft från rutten frukt och dessutom sticker den nog vanligtvis andra djur än människan som älgar och höns i sin jakt på järn och protein.

Det är i själva verket bara de kvinnliga myggorna som sticks och särskilt de äldre kvinnliga myggorna. De sticker för att de behöver tillskott av järn och protein när de lägger ägg.

Nu har israeliska forskare upptäckt att ifall man blandar en fruktjuice(Attractive Sugar Toxic Baits) och lägger till ett för människor helt ofarligt gift så dör myggorna. De är väldigt sugna på den här juicen och mular av direkt.

Man har provat på lite olika ställen och använt dels sockerlösning, dels en blandning av brunt socker, ruttna nektariner och ett bakteriellt insektsgift kallat Spinosad.

Inom en vecka hade den kvinnliga delen av myggpopulationen i stort sett försvunnit där man testat att sätta ut blandningen.

Ännu billigare än Spinosad är borsyra och det verkar fungera lika bra.

Så labba lite med det nästa sommar, jäst frukt, brunt socker och borsyra. På ett av testställena hängde man gamla plastflaskor i en socka där myggorna höll till. Riktigt effektivt blir det ifall man har koll på var de brukar kläckas för då tar man bort tjejmyggorna. Sockan hölls fuktig av innehållet i flaskan och effekten blev som tidigare beskrivits.

En nyligen publicerad studie över experimenten finns i ett senare nummer av Malaria Journal.

Detta ingår i Gates satsning på att bekämpa malaria.

Ett annat exempel på lågbudgetmedicin hittade jag i Thailand. Där utbildade man sjuksköterskor att diagnostisera livmodercancer med en superenkel metod. Man applicerade helt enkelt vanlig hushållsvineager på patientens livmoder. Fanns de cancer uppstod vita fläckar som man sedan frös bort genom en enkel metod.

Ett vanligt så kallat Pap test kostar mellan 25 till 60 USD medan vineagarmetoden kostar en bråkdel av den summan och dessutom kan genomföras av sjuksköterskor som får en kort utbildning på någon dag. Av de 6000 thailändska kvinnor som deltog i första försöket för elva år sedan har ingen efter behandling utvecklat livmodercancer.

Också detta projekt stöds av Bill Gates and Melinda Gates Foundation, eller om det heter Bill and Melinda Gates Foundation

Enkla lösningar på kostsamma och besvärande problem.

Så varför inte låta ett par stora banker gå omkull. Avgör vilka genom att spela tärning. Det kan med fördel göras i direktsändning.

Lite som en bok jag fick erbjudande om att köpa idag via min bokleverantör ABE Books. Den heter ”The Lottery” och är skriven av Shirley Jackson.

 När den först publicerades i The New Yorker i juni 1948 blev det ett jävla liv.

Men jag tycker att det finns något där som vi glömt bort.

Vad som hände med Carinas bilder? Dom är klara. Hon kan vara väldigt övertygande.