söndag 11 september 2011

"Gingers do have souls"


Det fanns en tid när arbetareklassen var revolutionär i den bemärkelsen att det var arbetareklassens ledare och företrädare som kom med nya idéer som gjorde samhället bättre att leva i för det så kallade folket. Det var en tid när till och med unga människor kunde förstå innebörden av ordet konservativ.
Den tiden är förbi.
Idag har företrädarna för radikala socialister, liberaler och konservativa bytt överrock med varandra så många gånger att man tappat räkningen. De verkar inte ens själva veta vad de är och absolut inte  var de befinner sig i förhållande till varandra. Det är som killarna man hittade på Manhattan eller i S:t Germain på 80-talet. Man skulle gissa vilken mugg tärningen slutade under.
I dag är det tio år sedan 11 september när fyra kapade flygplan kraschade och alla ombordvarande passagerare dog samt nästan tretusen oskyldiga människor.
Det tog lång tid innan al-Qaida tog på sig skulden för det inträffade. Det är väl kanske ännu ett olöst mysterium varför det tog så lång tid. Ville de först se hur USA och resten av världen skulle reagera?
Ordet ”terror” kommer som så mycket annat från latinet och betyder inte oväntat ”rädsla” och ”fruktan”.
Det är också terrorns enda budskap. Det finns ingen bredare eller för den delen djupare analys. Man ska bli rädd.  Rädd för att vistas på offentliga platser, åka tunnelbana, buss eller gå och handla grönsaker på marknaden. På så sätt hoppas terroristerna att få samhället att falla sönder i sina beståndsdelar så att de kan ta över. Något vidare program syns inte. Terrorismen är ingen politisk rörelse. Den saknar politiskt program. Det enda som förenar de sionistiska terrorister som sprängde sönder sina bröder, britter och araber på 40-talet eller för den delen stod för attentatet mot Folke Bernadotte med al-Qaida, Katushapojkarna på Gaza remsan som prickar israeliska civila med raketer är viljan att skapa kaos och rädsla.
För hade de som förfäktar något slags förryckt vänsterståndpunkt och på olika sätt legitimerat terrorism som någon naturligt i en grym kapitalistisk värld där USA står för mörkerkrafterna, försökt om ens lite, att analysera terrorismen politiskt, hade saken ställt sig annorlunda.  Men analysen är idag ersatt med en urvattnad småborgerlig svallande känslosamhet väl värdig Strindbergs damer som kom för att besöka skomakare Toivo Pawlo i Röda Rummet, så hade man kanske inte hamnat rätt men åtminstone inte i samma låda som de man säger sig vilja bekämpa.
När jag idag söndagen den 11 september 2011 läser Åsa Linderborgs krönika på kultursidan i Aftonbladet måste jag le eftersom texten påminner så starkt om något helt annat nämligen en YouTube länk jag fick i helgen med titeln ”Uppsats om en KO”. Det är bara att klicka och njuta. Läs sedan Linderborgs artikel och le. För något värre eklektiskt svammel än Linderborgs är nog svårt att få ihop om man inte sitter inspärrad.
I slutet skriver hon:
”Världen efter 11 september har avintellektualiserats”
Då har Linderborg ägnat  fyra spalter åt att rycka tag och peta i allt som hon överhuvudtaget kommer ihåg av de senaste tio åren och haft synpunkter på, blanda och ge. Egentligen är det allt det andra som är orsaken till 11 september eller… ja, med tanke på att artikeln skrevs för just den 11 september står det märkligt lite om just 11 september.
Hon börjar istället med att slå fast att 11 september egentligen var en ”fortsättning på något som redan var påbörjat och rentav gammalt”. Gammalt låter ju dåligt...
Där tänker man sig att en som överlevt de senaste tio årens svåra avintellektualisering möjligen skulle kunna tagit upp lite om terrorismens historiska rötter. Varför inte bakåt till de judiska zeloterna eller de shiitiska assassinerna och vidare över de franska jakobinerna vidare de ryska anarkisterna mot de judiska terroristerna i Irgun och Lehi.
Vi har irländsk terror, baskisk, korsikansk. Det finns inget religiöst varumärke som kallas terrorism. Terror år en metod för maktövertagande och saknar djupare politisk, religiös form eller innehåll till sin natur.
Det är en ”quick fix” använd av stater för att förtrycka opposition eller vanligare resurssvaga, politiskt korrupta oppositioner som vill nå snabb och effektiv framgång i erövrandet av makten under parollen ”kosta vad det kosta vill”.
Men i Linderborgs värld blir de senaste tio årens terrorism bar en borgerlig villfarelse, en fortsättning på ett orättfärdigt skuggkrig mot rättmätiga krav på politisk omvälvning. Så här skriver kulturredaktören Åsa Linderborg:
”Kriget mot terrorismen var i full gång redan under Kalla Kriget. ANC, PLO Sandinisterna, de var alla terroriststämplade.”
Sedan glider hon snabbt in på Göteborgskravallerna, övervakning, Abu Ghraib, Guantanamo, styckandet av Afrika för hundra år sedan, franska oljeaffärer, rädsla för islam och till sist hur rätt det var att vara emot kriget i Afghanistan och Irak och vidare mot liberalismens svaga position(!) till året 2011 och den februarieufori som redaktören känner inför denna viljeyttring av folken i mellanöstern.
Puh!
Det finns en enda sak som eventuellt kan sorteras in under ordet logik i Linderborgs kakafoni av uppkast och svängar.
När hon säger att saker och ting inte började den 11 september har hon rätt.
Just på denna enda punkt ligger hon hästlängder framför i stort sett all svensk media som nu filar på smaskiga rubriker av typen ”Dagen då allt förändrades”.
Media kan inte kalla det för ett jubileum. Än. Men sänder hela dagen på tevekanalerna och försöker vända och vrida på struten.
Men det blir bara obegripligt. Varför finns det terrorism?
Linderborg förklarar inget. Media förklarar inget. Allt blir höljt i något slags mytisk dimma.
Vem tjänar på det?
I Linderborgs värld är terrorismen förståelig. Den kommer ut en borgerlig vilja att misstänkliggöra folkens befrielseprocess.
Borgare kallar allt för terrorism, ANC, PLO och Sandinisterna. Enligt Linderborg.
Jag vet inte riktigt vad Linderborg syftar på. Visserligen finns det inslag som av vissa klart skulle kunna karakteriseras som terroristbrott i samtliga dessa tre organisationer eller delar av dem men det är en himmelsvid skillnad mellan dessa brott och det som al-Qaida sysslar med.
I Linderborgs jämförelse skulle alltså ANC jämställas med al-Qaida, det skulle vara samma gamla borgerliga krig mot terrorismen. Det synsättet är  historiskt fundamentalt felaktigt. Huvudsidan av ANC, PLO och sandinisterna har aldrig objektivt sett varit terror som metod medan det är precis vad al-Qaida m fl stått för. Eller har vi missat al-Qaidas fantastiska programförklaring som ska bringa demokrati och fred i världen.
Linderborg blir alltmer patetisk när hon försvara Göteborgskravallerna. Man kan förstå att hennes egen bakgrund i den sovjetiska ungdomsrörelsen kändes en smula instängd i jämförelse med stenkastning mot poliser som politisk metod.
Men den blir inte mer revolutionärt för det. Bara reaktionärt och pinsamt.
Linderborg är närmast att betrakta som en anarkist politiskt sett. Dock utan program och färdriktning.
Vad som egentligen var det politiska budskapet den 11 september 2001 hålls vi i okunnighet om. Det viktiga är att borgerliga krafter beskurit våra friheter under de senaste tio åren.
”Vi som var emot anfallskrigen mot Afghanistan och Irak kan med gott självförtroende säga, att vi hade rätt. ”Befrielsen av Irak” har kostat mellan en och två miljoner människor livet.”
Förutom att Linderborg ljuger sina läsare rakt upp i ansiktet vad gäller siffrorna, så undrar stilla vän av ordningen hur det skulle sett ut om inte USA m fl agerat. Det är nämligen den myten hela denna slabbiga vänsters liberala innestadsmedelklass nu odlat de senaste tio åren. Att allt skulle vara så mycket bättre om folken fått bestämma sina egna öden utan inblandning.
Det är just denna lama, empatilösa inställningen som  Linderborgs tänkande präglas av.
Då skulle talibanerna vid denna tidpunkt hunnit spränga bort alla minnen av andra kulturer, skurit av hundratusentals nya näsor i Allahs namn och ingen flicka under tjugo skulle kunna läsa skriva eller ha någon utbildning utanför diskhon. Samtidigt har Linderborg mage att pladdra om kvinnors frigörelse i sin artikeln, som något slags resultat av 90-talets frihetsrörelse efter murens fall. Ha, den rörelsen är äldre än så och vad Linderborg gör är att kräva frigörelse för dina systrar i Stockholms innerstad medan hon ger blanka fan i sina Afghanska systrar som nu kan gå till skolan och lära sig att läsa så de kan förstå hur korkad Linderborg är. Hur mycket och hur högt protesterade hon mot Sovjets krig i Afghanistan som medlem i en sovjetstödd ungdomsrörelse.
I Irak har folket för första gången i historien en demokratisk konstitution som en följd av att USA störtade Saddam.
Hade USA och Storbritannien, m fl inte agerat mot Saddams provokationer av FN och världssamfundet hade sanktionerna hävts och kurderna och shiiterna lämnat under Saddams beskydd 2003.
Jag kan starkt rekommendera läsning av Karl Marx och hans och Engels debatt med Bakunin och de andra anarkisterna.
Jag förstår att inte Linderborg ser  problem med den folkliga frihetsrörelsen i Egypten, Tunisien, Syrien, Yemen, Jordanien, Bahrain m fl.
De motsvarar på många sätt allt det som tilltalade Bakunin medan Marx och Engels talade om att det krävdes ideologisk skolning och organiserad motmakt.
Utan ideologi och politiskt program kommer andra maktgrupperingar att kapa en bit av kakan, jmfr franska, ryska och många andra revolutioner och frihetsröelser.
För närvarande ser det ut som om det är den egyptiska militären som dragit det längsta strået i den egyptiska vårens kölvatten.  De är på väg att ta tillbaka Sinai och det var säkert värt en gamla sjuk president. Men vad tjänar folket på det? Jag förstår att de tycker reformerna går långsamt. Det är nämligen meningen. Om de riktar missnöje mot den israeliska beskickningen kan ingen vara gladare än den egyptiska militären som vädrar morgonluft. De har inte glömt förra kriget mot Israel och med 400 000 på gatorna i Israel kan läget inte vara bättre för att konsolidera…makten.
När Israels utrikesminister Leiberman föreslog nyligen att Israel skulle stödja PKK som en gentjänst åt Turkiets stöd åt Hamas så kan han uppfattas som galen men det ligger en hel del verklig värde i det uttalandet.
Så länge den så kallade svenska vänstern inte förmår skilja mellan terrorism, sabotage, anarkism, islamism, islamofobi, gerillakrig, befrielserörelser, politiska program och nihilism så kommer den att uppskattas och tillåtas frodas på kultursidorna precis som i fallet Linderborg.
Det är nämligen inte så att alla har rätt bara för att de gör uppror oavsett hur det går till.
Därför hade vi som tillhörde den marxist-leninistiska rörelsen medan Linderborg petade i näsan på dagis, inte stenkastning och sprängningar på programmet. Vi tänkte oss att ”tjäna folket” i en revolution, möjligen att slåss mot vissa delar av statsapparaten i en långt framskriden revolutionär situation där vi hade folkets stöd men aldrig ens som tanke att vi skulle spränga Stockholms centrum, Skärholmens Centrum  eller en tunnelbanestation i luften. Vi förstod det Linderborg inte verkar förstå.
Nämligen att det inte är revolutionärt precis  att skära näsor av små flickor eller att gasa sitt eget lands medborgare.
Små men viktiga insikter.
Till sist. Om nu centrala delarna av New Dehli eller Islamabad sprängs i luften i morgon den tolfte september med 50 000 döda. Hur gör vi då om tio år? 9/11 and 12?  Då blir det problem för soffteveinsatserna...Det är förvånansvärt många frågor och allt färre svar.
Nu ska jag ut med Spiken. Han skiter i Linderborg.





2 kommentarer:

Steve sa...

Hej Stefan.
Dina inlägg gör mig glad!Det måste bara finnas nån som orkar och framför allt kan bemöta dessa "bloggare" o annat skräp som vi belastas med.
Just ÅL är en sån person som måste bemötas! Under samma flagg hamnar förstås KARIN på AB.
Förresten, varför är de flesta vänsterkvinnor så ofantligt bra på att frisera sanningen och världen?
En gång någon gång så skulle det va kul att dela en öl eller 2 med dig. Efter den treje skulle det garanterat vara högt i tak.
Måste bara berätta vilka tankar som flög genom min hjärna när jag såg rubriken "Gingers do have soul".
"Rainy night in Soho".
I slutet av texten så sjunger Shane i denna fantastiska kärlekslåt:
"Sometimes I wake up in the morning
The gingerlady by my bed
Covered in a cloak of silence
I hear you talking in my head
I'm not singing for the future
I'm not dreaming of the past
I'm not talking of the first time
I never think about the last"

Poesi för fan.
Steve

Stefan Hagberg sa...

Hej Steve!

Kul att du gillar den här. Här flyter verkligen allt samman precis som i "Gingers do have souls" Fin text, verkligen poesi. annars är citatet nog främst hämtat från South Park och det finns en kille på tuben som är möjligen rödhårig och som kör hela South Park texten. Öl är inget fel. Det kan vi gära ta nån gång framöver. Jag udnrar om öl kommer att vara tillåtet efter Assads fall i Syrien? De är alewiter som är något slags djungelmix mellan kristendom och shia. Men Hama gänget som redan fått ta mycket stryk bl aav Assads farsa coh som jag skrivit om tidigare är stenhårda sunni så där blir det ingen servering och d är i majoritet. Alewiterna står för mindre än fem procent av befolkningen.

Så låt oss fortsätta att vara optimister. En sak man kan undra över är varför en smal kokt med bröd, senap och ketchup gått upp från 15 till 18 spänn! Jag har hört att det finns gott om griskött. Är det brödet, kvittokraven eller en massföreruttnelse av tomater i världsomfattning eller senapskris.

Tre spänn är tjugo procent! Spiken är också intreserad!!!

Vi kan väl bestämma ölen en bit fram. Jag är hundvakt fram till nästa måndag.