torsdag 6 oktober 2011

En fick


Det här med litteratur är konstigt. Jag tänker på det här med Tomas Tranströmer. Det är väldigt roligt och hedrande för Sverige och för svensk litteratur att åter ha fått en pristagare. Det kommer osökt att rikta blickar mot svensk poesi och andra svenska poeter kanske kan komma att upptäckas.

Sedan finns det förstås en del idioter i kören. Som Guillou, Gardell och Ranelid. Om vi börjar från slutet så är Ranelid naturligtvis helt till sig i trasorna och meddelar glatt att han följt Tranströmer sedan 20-års åldern. Man får hoppas att det är hans egen 20-års ålder. Jodå han har läst allt och är hängiven. Om han kan rekommendera något om man ska börja? Nej, man kan läsa allt. Se där. Allt är lika bra. Sedan har vi dumstruten, Gardell. Tranströmer bor i samma hus som Gardell, alltså blir det gratis plats på scenen och då ligger det nära till hands att prata om… Gardell. Jodå, det är så närma ett nobelpris jag kan komma. Mumintrollet har också uttalat sig i liknande motspjärniga ordalag.
Guillou tycker det var fel nu och fel förra gången. Felet är därför att man gav det till en svensk och då antar jag att även Pär Lagerqvist och Selma Lagerlöf åker med i samma JG svep med detta kriterium. Han blir uppenbarligen bara dummare och dummare i huvudet allteftersom åren går vilket är tvärtemot var som är brukligt.
Annars verkar de flesta glada.
Jag har personligen inte läst en rad av Tranströmer och har generellt lite svårt för poesi. Jag vet att man måste läsa poesi men det bjuder vanligtvis emot. Rumi och Hafiz bra. Ekelöf har jag läst lite av, annars är det rätt skralt för att inte säga tomt. Håller på med en tjock versbunden bok av Melville som heter "Clarel". Den verkar aktuell och lovande på mer än ett vis så det kanske finns hopp också för mig på poesins område. Enligt Peter Englund kan man läsa allt av Tranströmer på en kväll och det är kanske så man ska läsa poesi. Vi säger det.
Men som svensk är jag stolt över Tranströmer och ett stort Grattis till priset.
"Sorgegondolen" från 1999 ska vara bra att börja med för de som inte går på Ranelids spännande linje.

2 kommentarer:

ulf sa...

Hej Stefan! Jag har ju varit inne på att det är för lite sanning och för mycket förljugenhet i vårat samhälle, och i dom funderingarna citerade jag Tranströmer för min tjej, ett par dagar innan han fick sitt pris. Stycket går så här nånting, "två sanningar närmar sig varann, en innifrån och en utifrån och där dom möts har man en chans att få se sig själv" det var väl första gången på 38 år jag citerade Tranströmer för henne, varför blir det så ofta så där...för några år sen satt jag i bilen på väg till sthlm och lyssnade på en cd med Nina Simone, jag fick ett sånt jävla sug efter att höra mer med henne och köpte tre eller fyra cdn den där dagen i ett par butiker i stan, när jag var på väg hem sa dom på nyheterna att hon avlidit...spooky.

ulf sa...

Vi vet väl alla att sanningen ibland kan kännas jobbig, men i längden är den ändå att fördra.
Den kan också vara jävligt praktisk att hålla sig till (du behöver inte komma ihåg vad du sagt). Vi får väl hoppas att Juholt snart kan se sig själv, upplyst av sanningen. Girighet kan få vem som helst att bete sig som en idiot, inte många går säkra. Korruption och makt går hand i hand, och därför behövs granskare av makten, och även den här gången kom dom som vanligt för sent. Den skada som Juholt åsamkat tilliten till det Svenska samhällsstyret kommer att blir bestående, politikerföraktet bottenlöst.