I det aktuella fallet finns en djupt odemokratisk regim som hållit sig vid makten i trettio år delvis beroende på en smart manipulerande av den inhemska politiska opinionen kombinerad med taktiska allianser med världsmakter som USA och Storbritannien.
Detta speglar också den nuvarande utvecklingen.
Problemet är att det som ser ut att vara på ett visst sätt i verkligheten kan vara helt annorlunda.
Demokrati i Egypten är Mubaraks omedelbara avgång, reformering av konstitutionen, nyval och vad mer…
Hosni Mobarak har nyss gråtit ut i amerikanska ABC och sagt att han efter 62 år i det egyptiska folkets tjänst är ”fed up with being president”!
En sårad diktator som offentligt slickar såren efter att ha tappat folkets förtroende.
Nu väntar alla på hans tredje tal.
Det där han annonserar sin avgång.
Han säger vidare att han vill avgå men fruktar kaos.
En egyptisk kommentator var sa ikväll att problemet med armén inte kan uppfattas som homogen. Soldater och lägre befäl antas ha stora sympatier med protestanterna medan de samtidigt är drillade i att lyda order. Toppskiktet är å andra sidan rädda för myteri och avstår från att ge order som kan få lägre befäl och soldater att tvingas ta ställning.
Den situationen kan komma i morgon som är fredag, bönedag och ledig dag för det egyptiska folket.
Om det då samlas protestanter i närheten av förra veckans tal så kan militären tvingas välja sida och mitt bet ligger på att Mubarak antingen väljer att hålla sitt tal i morgon eller bli överrumplad av händelsernas utveckling.
Det är den ljusa versionen.
Den mörka är att han är precis så korkad som han hittills framställt sig.
En 83 årig gammal militär som tror att han kan manövrera mot ett folk som befinner sig i en öppen revolt mot honom.
Hur det går visar sig i morgon som med alla mått mätt borde bli en avgörande dag.
Demokrati är en annan sak.
Inlägg
1 kommentar:
Hola Stefan,
Verkar dra ut lite mer på tiden. Men det borde bli snart även om saudierna ska skicka lite pengar som det verkar.
Tycker det ser ut som om det är samma blandning av fackfolk, 68-vänster, kommunister, palestinaromantiker, turkar och muslim brotherhood som i flotillan.
Lite skrämmande särskilt som Egyptien också var med i blockaden.
Men låt oss hoppas att det är övervägande gott folk på oppositionssidan, och att de kan utveckla landet till något som inget arabland hittils lyckats med, efter att skitstöveln Mubarak är borta.
I och med detta har kalfatet åter kommit på tapeten, och det skulle vara mycket intressant att höra om dina erfarenheter runt detta. Hur stor andel av araberna tror att det är möjligt att få hela världen under shariah? Det verkar ju sannerligen absurt att det ska lyckas med tanke på våra grundlagar och värderingar. Men jag läste till och med om en plan om hur skandinavien skulle vinnas genom Danmark över Norge till Sverige.
Snubblade också på rapporten
Shariah%20-%20The%20Threat%20to%20America%20(Team%20B%20Report)%2009142010
som antyder att "stealthjihad" för att uppfylla kalifatet, är ett större hot mot säkerheten än våldsamma jihadanhängare.
Och många av de grupper som för muslimernas talan i tex USA är direkta avknoppningar från the muslim brotherhood.
Eller blir allt bara konspiratoriskt och hatiskt om man går åt det hållet?
Skulle som sagt vara verkligt intressant att få några dina tankar runt detta.
En helt annan sak som rör pressen. Du blev väl inte lurad av NYT och Krugman timmarna efter Arizonamorden? Verkade så i din blogg whispers. Häpnadsväckande att en av världens mest respekterade tidningar använder sig av en nobelpristagare för att sprida lögner i rent politika syften.
Inte konstigt att de tappar läsare!
Vänliga hälsningar
Jonathan
Skicka en kommentar