Andra sidan av myntet

Jag vet inte hur många av er som följt diskussionen om Al Jazeeras avslöjande av 1700 dokument som rör de palestinska och israeliska förhandlingarna om Palestinas och Israels framtid.


En sak som slår mig är hur långt de palestinska förhandlarna var beredda att gå i form av uppoffringar som garanterat skulle få Hamas på tårna.

Men Israel sa hela tiden nej, nej, nej.

Varför?

Med avslöjandena om vad som egentligen hände bakom lyckta dörrar under alla dessa år av förhandlingar som inte lede till något konkret vet vi åtminstone att Israel aldrig var seriösa.

Vad Israel lyckats med är att sätta Hizbollah till makten i Libanon, Hamas i Gaza och nu verkar de heja på Mubarak i Egypten. Ju längre Egyptens korrupta regim sitter kvar, ju mer väst och Israel stödjer deras sak, ju starkare blir rörelser som det Muslimska Brödraskapet.

Vet inte Israel om det? Eller är det så att de i själva verket önskar en omvärld med islamistiska förtecken? Det skulle skapa en stark inre enighet och bereda vägen för fortsatta bosättningar på ockuperade områden.

Vad som rör sig i huvudet på de israeliska ledarna kan man bara spekulera i. Men de spelar ett farligt spel.

Vad som är mera betänkligt är västs tåtassande runt Mubarak. Släpp honom och hela hans katastrofala styre och be om ursäkt.

Det är också märkligt hur USA:s, Storbritannien m fl totalt saknat sjukdomsinsikt vad gäller Mubaraks regim och det underliggande missnöjet mot denna. Det finns inga dekoraktiska krafter som stigit fram och det borde det ha funnits ifall dessa uppmuntrats av väst.

Istället är det det Muslimska Brödraskapet som står för det som ingen lyckats med; organisering och sociala insatser.

Så rent teknisk kan det bli så att Israel, USA och EU kommer att kasta egyptierna i händerna på just islamistiska krafter. Inte på grund av att egyptierna nödvändigtvis önskar detta utan därför det saknas alternativ.

Skrämmande.