What if..?

Jag vill inleda med tre tråkiga nyheter. Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och V64 nummer 1 på Solvalla.

Istället tänkte jag skaka liv i Gutenberg och den tid vi lever i.

Miles Davies, Freddie Freeloader glider långsamt och behagligt ur mina högtalare. Igår hittade jag några nya skivor som jag inte bankat in i mitt digitala bibliotek.

En av dem var Twin Peaks.

Tyvärr knäckte jag en James Carter CD. Å andra sidan lyckades jag återknyta bekantskapen med ITunes suveräna funktion att hämta låttitlar där dessa saknas. På så sätt fick jag grepp om Willie Nelsons; Across the Borderline.

Det är ungefär så jag tänker. Att man måste ha en passion och vilja med det man gör men också kunna ställa sig en bit utanför och se på vad som egentligen händer i livet, utvecklingen, samlivet eller vad det nu handlar om.

Det var helt säkert vad våra främsta två partiledare inte gjorde hos K G Bergström. Det var möjligen vad alla kuskar i V64:s lopp 1 utom Johnny Takter gjorde igår.

Alla tider med så kallade paradigmskiften, alltså när man går från ett övergripande system till ett annat, kräver en djupare förståelse för att inse hur denna förändring ser ut.

När Gutenberg dök upp på scenen med sin tryckpress så befann sig Europa och resten av världen i en tid där en betydande del av makten fanns koncentrerad till de religiösa samfunden,bankirerna, kungahusen och några få lärosäten för de övre skikten i samhället. I Europa var den genomsnittliga boken i bokhyllan en bibel om det fanns någon över huvud taget.

Läskunnigheten var låg och människans förmåga att ifrågasätta överheten var begränsad.

Gutenberg var för sin tid vad Vannevar Bush, J.C.R Licklider, Larry Roberts, Paul Baran, Bob Metcalfe, Doug Englebart, Vint Cerf, Tim Berners Lee, Marc Andreessen och Eric Bina var för vår tid från 1945 och framåt.

Det fanns också kvinnor som Ada Lovelace, Grace Hopper m fl som gjorde betydande och grundläggande arbeten för datoranvändning.

Alla dessa och fler som jag säkert glömt har bidragit till att vi idag kan säga att vi befinner oss i en tid liknande den som Gutenberg skapade.

Britten Tim Berners-Lee på CERN:s partikelfysiklab i skapade Hypertext Transfer Protocol(http) runt 1990 med var hjälp vi kan kommunicera över ett nätverk. Dave Raggett på Hewlett Packard i Bristol samlade ihop ett gäng och skapade tillsammans med Berners-Lee och andra HTML för att man skulle kunna skicka olika sorters text över en gemensam standard och klicka mellan olika applikationer och användare.

Allt detta om hur man skulle göra diskuterades flitigt på en diskussionsgrupp kallad WWW-talk. Den har de flesta av oss inte ens hört talas om och det borde ändå vara lika viktigt att lära sig i skolorna som hur många veganer det går på en pälsaffär.

En röst som ofta hördes på detta forum var en ung amerikansk student vid namn Marc Andreessen vid NSCA(National Center for Supercomputing Applications). Marc var då lite drygt 20 år gammal och följde noga vad som hände i diskussionsgruppen som röde WWW, HTTP och dess användning.

Jag tappade bort det där mailet för många år sedan och det kanske bara intresserar tekniker.

Jag vet inte men jag är jätteglad att jag hittade det igen. När Marc Andreessen skrev nedanstående mail till de andra geeksen(Tim Berners-Lee, Raggett m fl) i WWW-talk i december 1992 hade han ingen aning om att han några år senare skulle sälja ett företag kallat Netscape för 10 miljarder dollar till AOL(America On Line). Koden som Andreessen och Bina skapade Mosaic med köptes också via Spyglass av Microsoft som utvecklade Explorer(inte vind-i-seglet) och idag finns det knappast någon som inte vet vad en webbläsare är:

Men så här började det:

C++?
marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Mail folder: WWW Talk 1992 Archives
Next message: Eelco van Asperen: "Re: C++?"
Previous message: Marc Andreessen: "Re: The spec evolves... "
Date: Mon, 7 Dec 92 01:46:44 -0800
From: marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Message-id: http://ksi.cpsc.ucalgary.ca/archives/WWW-TALK/www-talk-1992.messages/416.html
To: www-talk@nxoc01.cern.ch

Subject: C++?
What if I went away and came back in four or six months with a
completely object-oriented C++ implementation of the base WWW code?
I.e., classes for Document, Anchor, et al, with enough hooks to
support a hell of a lot of browsers. Would it be used? (It is
possible that this could happen next year, so let me know what you
think.)

Marc

--
Marc Andreessen
Software Development Group
National Center for Supercomputing Applications
marca@ncsa.uiuc.edu


Vi kan väl alla svara helt ärligt idag 2009 att det var en sällsynt bra idé.

Jag tänker antagligen inte tillräckligt ofta på hur bra den idén i själva verket var. Inte förrän jag snubblar över Clay Shirky´s artikel om hur gamla mediamodeller är på väg att rasa samman. Orsak: Internet!

Jag träffar en gammal polare från SR som nu jobbar på Aftonbladet häromveckan. Där ligger de i som bävrar nuförtiden, Twittrar och Bloggar och försöker fundera ut vart allt är på väg.

I Shirky´s artikel tar han upp Gutenberg och den enorma förändring som den repeterbara, moderna tryckpressen skapade som produkt.

Plötsligt kunde vetenskapsmän publicera sina arbeten mycket enklare så att andra kunde läsa dem. Folk gick kanske inte gick med i Månadens Bok direkt men det kom ut en massa andra nya typer av böcker, skönlitteratur,debattlitteratur, erotisk litteratur m m. Men framför allt hjälpte tryckpressen till att sprida kunskap på ett sätt som kyrkan inte kunde sätta sig emot även om den försökte många gånger, det ska gudarna veta. Men för kyrkan blev det också möjligt att sprida biblar i en helt annan omfattning än tidigare så helt sorgsna var de inte, svartrockarna heller.

Men det var en kaotisk tid precis som nu. Plötsligt översattes bibeln till en massa lokala språk.

Människor i breda lager upptäckte att olika vetenskapsmän hade olika uppfattningar. Vad som gällde i Heidelberg kanske inte var lika sant vid Oxford. Det blev som vi idag alla vet en revolution. Martin Luther, Kopernikus. Precis som den klassiska historien om arbetarna som slog sönder de första spinnmaskinerna så var alla inte lika entusiastiska över boktryckarkonsten och dess möjligheter. Gamla sanningar och metoder kunde ifrågasättas, vetenskapen tog ett våldsamt språng framåt p g a den Gutenbergska boktryckarkonsten. Lokala hjältar blev ännu mer lokala.

Shirky nämner Elizabeth Eisensteins, The Printing Press as an Agent of Change. Eisenstein pekar på hur många dåtida historiker struntade i att samhället var på väg från en period till en annan. Struntade i eller inte insåg. Resultatet blev nästan detsamma.

Jag har tidigare dragit historien om när vi skulle köpta tryckeri till Sulemaniya i Irak. Den del av historien som jag då kretsade kring var själva den ekonomiska överenskommelsen. Att man inte accepterade Letter of Credit vilket ju är lite udda. Men det fanns enorma mängder andra frågor som vi insåg att de som satt på andra sidan bordet inte hade den blekaste suck om.

Ett tryckeri är en oerhört komplicerad historia för den som inte kan tryck. Vadå, reglera luftfuktighet? Jag talade med en tyskkurdisk arkitekt. Han var precis som jag förtvivlad.

Kulturchock kallas det och han var ändå född i landet även om han arbetat nästan hela sitt yrkesliv i Tyskland som arkitekt. Han skulle rita ett Nationalbibliotek. Vadå luftfuktighet? Det är väl bara att smälla upp fyra väggar och ett tak tyckte tedrickarna som hade en brorsa som hade en syrra som kände en som hade ritat en fin bild i tvåan och som nu kunde smälla upp hela bygget för halva priset utan nån jävla luftfuktaranläggning. Alltid halva priset. Där någonstans checkade min bekant ut från hotellet, skrattade lite hysterisk och åkte tillbaka till det stora trygga tyska arkitektkontoret.

Vi lever i en total brytningstid. I Irak ska de lära sig sköta moderna tryckeriet samtidigt som hela mediavärlden förändras. Jag har i stort sett slutat köpa tidningar. Aftonbladet och Expressen köper jag på fredagar och Aftonbladet på lördagar där jag hoppas at Challe Berglund ska stå för underhållningen. Resten av tidningarna läser jag aldrig någonsin längre. Jag har slutat bry mig om siamesiska tvillingar, om Laila Bagge visar röven eller inte och ifall det ligger fyra råttor i pizzan.

Köper jag en tidning så är det sådana som The Economist, Herald Tribune, Financial Times, Wired eller något annat mystiskt magasin att ha i beredskap medan jag flyger eller när man åker till ställen där det knappt finns några utländska tidningar.

Jag tillhör möjligen en minoritet men tro mig. Jag säger som chefen för Federal Reserven, Ben Bernanke sa tidigt i höstas när han stötte på en amerikansk kongressledamot som irriterat meddelade att bankfolket i hans hemstad och de företag som fanns där minsann inte märkt av någon kris:

-You will!

På samma sätt kommer Internet och utvecklingen av alla kommunikation inte bara att förändra vårt sätt att kommunicera utan hela vårt sätt att vara.

Det handlar inte om att ladda ner gratis musik utan om något som är så mycket större.

Ta Clay Shirky som exempel. Jag känner inte till Clay. Inte ens hört talas om honom tidigare.

Att jag hittar Clay beror på jag har Internet på min dator. På Internet läser jag sådana publikationer som intresserar mig. Tidningar, vetenskapliga rapporter skvaller, bloggar och de mest underliga saker. Det finns en tagg som hette IMG, som Marc Andreessen ville införa i HTML. Många tyckte det var fel. En massa bilder och krafs skulle slöa ner nätet. De hade rätt och han har rätt. Hade Marc inte fått sin vilja igenom kanske Micke Nybrink & Co skulle fått beskriva lopp 1 igår på nätet via en text prompt. Direktreferat men knacka-knacka. Idag heter den taggen OBJECTS och vad den kallas om femton år till vet jag inte. Men med hjälp av dessa förändringar kan jag se hur Clay ser ut. Det finns tiotusentals bilder på Clay som skriver om Internet i böcker och på Internet. Nu läste jag The New Yorker som har en brevsida med insändare där någon helt annan person nämnde Clays artikel. Och se! Där fanns en klickbar länk som gör att jag hamnar på Clays blogg och sedan vidare.

Clay artikel handlar om media och den omställning media står inför eller snarare genomgår var sig de vill eller inte.

För ett antal år sedan, säkert tio, blev jag jävligt upptänd av en vetenskaplig artikel som jag också tappat bort. Där har vi en av den digitala revolutionens skuggiga sidor. Antagligen fanns den lagrad eller så skrev jag en bit om saken som också fanns lagrad på en hårddisk som kraschade eller också finns den på någon av mina trettiosextusen floppydiskar som ligger i plastkassar och som innehåller massor av kul saker men som jag inte gitter ta rätt på. Där borde tex finnas mitt virtuella konstmuseum. 1996 var jag en varm anhängare av VRML och gjorde ett tredimensionellt museum med egen konst och konst med anknytning till Internet. Det som var extra roligt var att i denna tredimensionella värld så hängde det kostverk på väggarna och när man klickade på dem kunde man ta sig vidare in i konstverken. Det som till sist stoppade mig var bandbredden och en del andra projekt. Det blev för många konstverk och ett 33-modem kunde inte frälsa hela världen. Men roligt var det.

Vetenskaplig artikel.

Clay skriver något roligt. Han skriver att många tidningar resonerar; ”Ni kommer att sakna oss när vi är borta!”. ”Det har aldrig varit en bra affärsmodell, skriver Clay. Det har han verkligen rätt i.

Alla media försöker idag hitta på olika modeller för att fånga in sådana som oss. Dårar som inte vill anpassa sig, som spränger ramarna utan att ens reflektera varför de gör det.

Jag är bokstavligen uppvuxen på ett tryckeri. Min farfar var faktor på Allers Press i Helsingborg. Där gjorde man Allers, Femina, Hänt i Veckan, Daffy och en massa andra produkter som fanns på den tiden. Eftersom jag växte upp hos mina farföräldrar så brukade jag åka med farfar till Tallgatan och Stora Äng där tryckerierna låg. Vi åkte i hans tomatfärgade, sedermera turkosa och till sist gröna VW bubbla. Den sista var en 1302S. En sportig sak. Därinne luktade det av papper fuktat papper, olja och tryckfärg, det skrällde och slamrade och väste och fräste.

Farfar visade runt och förklarade vad olika människor gjorde, varför och hur de gjorde det.

Sedan gick vi och köpte de hittills godaste bullar jag smakat på ett liten konditori och åkte hem till farmor där det fanns kaffe på gång.

Vetenskaplig artikel. Jo, vad jag skulle säga innan jag sa något annat var att jag läste en artikel om en teknik som enkelt uttryck skulle ge oss tidningar som såg ut ungefär som de inplastade sjökort som finns i nautiska butiker. Bara en sådan sak. Jag säger bara GPS.

Men sjökorten finns kvar. I varje fall så skulle dessa mjuka vikbara plastpåsar tillverkas av en tidnings storlek och sedan laddas med dagens tidning, fast digitalt. Superskarpa bilder och interaktiva. Är det någon som har sett min tidning? Nästa morgon eller nästa timme en ny rakt in i hjärnan.

Det var tio år sedan. Jag vet inte vad som hände. Det fanns prototyper på tredimensionell teve.

Man läser så mycket. Jag skrev om HDTV för ganska exakt tjugo år sedan. Ibland går det fortare och ibland betydligt långsammare.

Vad jag tror är, att Clay , jag och många andra vill är att vi vill se människor vare sig de är politiker på olika sidor färgskalan eller travkuskar som kör ett lopp att tänka utanför ramarna.

Vi behöver inte tråkmånsar som gjort som man alltid gjort. Speciellt inte nu.

För han skrev väl i C++?