Det känns som om man står på en perrong. Tåget har man redan missat och nu återstår bara att se var som finns bakom tåget som rusar förbi med ökad hastighet framför näsan på en.
Jag talar inte om livet utan om vår gemensamma tillvaro.
När jag var yngre trodde i varje fall jag på att tillvaron gick att styra och att det var eftersträvansvärt. Att det fanns värden i livet som gick att omfatta för en större gemenskap. Det var nog så de flesta av oss trodde på den tiden; att alla blev uppfostrade i någon mån för att skapa en bättre tillvaro för alla. För det är väl uppfostran som skapa typer som Bernie Madoff och några rufflare jag känner. Skithögar som gärna tar 150 år i fängelse eller en kula i pannan för att blåsa några polare.
För om det inte är uppfostran så spelar antingen inte uppfostran någon roll eller också är allt att hänföra till en liten gen som skulle vara skäl för sena aborter enligt min uppfattning.
Det är Darwins år i år och vi har dessutom lyckats ställa till världens ekonomi i en ordning som den sällan varit i sedan blixten slog ner i stenåldersgrottan mitt i vintern. Det kanske vore en tid såväl som något att försöka reda ut problemet en gång för alla eller måste vi leva med historisk olösliga problem?
Man kan göra fel, misslyckas och råka illa ut. Det händer de flesta någon gång i livet. Det är inte det jag talar om. Men om man varit chef för Nasdaq som Madoff så vet man att det finns regler som styr ekonomisk verksamhet, moral och etik som måste finnas för att ett system ska fungera. Det är där jag inte får det att gå ihop. Ett pyramidspel som man kan kliva ur. Han verkade tro det. På allvar. Vi talar inte om en fattig man som samlade burkar och hittade en signat checkhäfte.
Vi talar om en man som redan var så högt uppe i smöret som man rimligtvis kan komma.
Madoff är ett mysterium. Han blåste folk på 450 miljarder.
Men hans tänkande att ta lite av grädden och sedan listigt dra iväg har blivit ett rättesnöre som fört oss till perrongen där vi står i dag. Det senaste året har tåget gått så fort att vi inte ens ser vilka som åker med eller vilka de har i sällskap. Det enda vi vet är att det pågår en dramatik av sällan skådat slag ombord där Mandy är.
Som Runaway Train med den skillnaden att vi står kvar. Nu har vi stått här ett tag. Det är nog flera som undrar när Reinfeldt ska sprätta upp kuvertet med det rätta svaret.
Jacob Wallenberg tyckte inte vi behövde mer reglering. Däremot att man följer de regler som finns. Men varför gjorde man inte det. Varför blev alla så överraskade och blev de verkligen det.
Tänk om det var så enkelt att alla de som kunde ta gigantiska risker med folks pengar gjorde det, väl medvetna om att när systemet väl brakade samman så skulle världens centralbanker rädda systemet. Men då hade förövarna redan satt sig i säkerhet.
Vilken gen eller del av uppfostran, utbildning och företagskultur ledde till där vi står idag. Det är inget litet lån vi tagit för att komma på fötter igen. Förra månaden blev 650 000 amerikaner arbetslösa. I Sverige är det inte så ljust. Här trodde eller föreslog vår finansminister Anders Borg att vi var väl rustade och hade ordning i ladorna. Det räckte inte och då spottade han lite på Finansmarknaden. Spärrarna slår till i pensionssystemet. Ändå verkar de som ansvarar över vår ekonomi inte fatta att deras bästa insats i det här läget är att förstå var felen legat och skapa ett system som för all överskådligt framtid ser till att det inte sker igen.
Det som hänt är inget kommunikationsproblem man kan skicka till Informationsavdelningen. Det är något helt annat, djupare och svårare att förstå. Girighet. Absolut men det intressanta är att girighet inte går att tvätta bort med Surf. Det finns i en liten sena som tejpats fast vid ryggraden på den som har det karaktärsdraget. De är inte mindre giriga idag än för ett år sedan. De skuggar och ser sig runt för att undersöka var det finns nytt blod att tillföra deras system. De är som Sci-Fi karaktärerna i Stargate Atlantis; Wraith, lever av andra människor och inget annat. En gång var de själva människor men nu kan de inget annat.
Jag tror absolut att vi behöver nya regler, eller gamla.
Carina upptäckte att den som hade hand om pengarna också hade hand om nycklarna. Nu har hon ändrat på det. Det är en urgammal kunskap. En har hand om pengarna och en har hand om nycklarna. Det kanske finns fler gamla regler som gjort att vissa system fungerat i tusentals år och andra inte. Ta en titt på de gamla systemen. Det kanske kostar lite mer men människans hjärna är ju som bekant en smula förhandlingsbar. Men skynda på snälla för det börjar bli kallt på perrongen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar