Kaos eller ordning!

Change. Change…

Finns det några kopplingar mellan Nalle Puh, Mick Jagger, Genève sjön och Frankenstein och till och med Dracula.

Ibland är det slumpen som gör att saker och ting blir som de blir. Ibland något annat. En vänlig farbror gav mig en liten folder igår när jag gick med fyrbeningen vid vattnet. Jehova – Vem är han? Teckningar som hämtade från Maos glada bilder av ett lyckligt kinesiskt folk som just fått reda på att religion är som opium för folket. Foldern börjar lite dramatiskt med någon som hugger sig genom Kambodjas djungler. Det är inte Pol Pot utan fransmannen Henri Mouhot som på 1800-talet upptäckte Angkor Vat. Ja, det fanns nog andra som upptäckt dessa byggnader innan men Mouhot var i varje fall den förste europé som lyckades skära sig genom djungeln så pass långt.

Den turen förvandlade hela vår bild av vilka byggnadsverk som kunde skapas av människor och ändrade också rangordningen vilka som var främst. Plötsligt var inte Parthenon så himla märkvärdigt längre. Ja, så långt är jag med men sedan kommer de in på ”Konstruktören” och då blir det mer komplicerat. Ordningen var ändrad.

Spiken stirrar på mig. Han är direkt och kan sällan uppfattas som slumpmässig. För den amerikanska presidentfamiljen med Michelle och Barack i spetsen så går det nog inte att smälla på med något diffust ”Change” när Lill Morret vill ha mat, pissa eller bara leka. Då funkar det inte med vaga löften och affischer med klatschiga budskap.

Sommaren 1816 hade Lord Byron vissa äktenskapliga problem och hade flytt till en villa vid Genève sjön. Med sig hade han sin läkare John Polidori och i grannhuset fanns hans vän Percy.

Den här Percy hette Bysshe Shelley och var diktare även han. Shelley hade en älskarinna som hette Mary och Marys halvsyster Claire Clairmont var lite på jakt efter Byron. Vilket var rätt naturligt med tanke på att hon väntade barn med honom.

Men det var en riktig skitsommar.

Kallt som fan och det regnade mest hela tiden. Så gänget satt mest hela tiden i Byrons arbetsrum och snackade. Allt det där regnandet påverkade dem liksom de ödesmättade omgivningarna som dröp av fukt och dimma. Så en kväll började de berätta spökhistorier för varandra. Byron kom på en idé. Var och en skulle skriva en egen spökhistoria. Men ni vet hur det är med glada idéer en sen kväll när man tagit några järn. Dagen efter så känns det inte lika angeläget längre.

Så det gick väl sådär kan man säga. Shelley gick det inte bra för och det gjorde det inte för Claire heller. Hon hade ju dessutom annat att tänka på. Byron själv började skissa på en historia men la den åt sidan. Han hade väl en del att ta itu med han också.

Men de övriga två kom att skapa två av historiens riktiga vägröjare när det gäller skräckhistorier. Mary Godwin, som bara var arton år skrev en historia kallad Frankenstein(1818) och John Polidori tog en del intryck av Byrons övergivna skiss och skrev ”The Vampire”(1819). Huvudpersonen i Polidoris berättelse sägs vara baserad på Byron själv. En odöd artistokrat, enbart intresserad av oskulder, suger blod ur deras nackar till de dör och han överlever. En allegori möjligen.

Men Nalle Puh och Mick Jagger då.

Mja. Senare samma år 1818 stöter Shelley som alltså inte skrev någon spökis på Keats som han beundrade. När Keats dör 1821 skriver Shelley sitt kanske mest berömda poem Adonis till sin vän Keats minne. Den konstnärliga kärlek Shelley hyste till Keats var inte helt besvarad. Shelley drunknade 1822 året efter Keats död.

En annan som drunknade 1969 var Brian Jones en av förgrundsfigurerna i rockgruppen Rolling Stones.

Brian Jones köpte Cotchford Farm i östra Sussex 1968 av Nalle Puhs skapare A.A. Milne. Ett år senare drunknade Brian Jones i en swimmingpool på egendomen.

Rolling Stones gav en gratis minneskonsert i Hyde Park i London efter Brian Jones död.

På den konserten läste Mick Jagger en dikt. Adonis, den dikt som Shelly skrev till minne av Keats.

Nu ska ja gå till Ersta sjukhus och kolla mina polyper.