Blod, vett och dårar

Sitter och tittar på en blodig knoge.

Kommer på att jag borde lagt på en doja på bilen och inte en knytnäve. Hur dum får man bli?

Kommer med Hr Spikelius som just valt ut en pipleksak till samlingen på Boa Zoo eftersom gummisvansen på den andra gick av i helgen.

Vi går på Timmermansgatan och ska passera över Hornsgatan. I hörnet Timmermansgatan Hornsgatan finns ett helt gäng bevakade övergångställen. Vi får grönt och jag går över med hunden när jag passerat mittrefugen ser jag hur en skåpbil kommer från Timmermansgatan. Istället för att stanna så kör den förbi mig och hunden två centimeter framför fötterna och jag hann precis slita in Spiken. Jag hann också dra en knytnäve i plåten.

Idioten stannar. Och jag går fram för att eventuellt ge honom en käftsmäll.

Han bladdrar en massa och är inte det minsta ångerfull. Hans första förklaring är att han inte såg mig. Hans nästa drag är att vända på steken och göra sig själv till offer. Jag borde sett till att ha ögonkontakt med honom. Det står det, säger dumstruten. Så jag ber honom skaffa glasögon, alternativt lämna i körkorten och till sist dra åt helvete.

Det gör han efter att ha komplimenterat min skånska dialekt.

Det är ofta det händer att bilister skiter i att det är grönt och nästan alltid är det hantverkare eller taxichaufförer.

Fem minuter senare utanför vår port stöter jag ihop med en korkad kärring som har parkerat sig där med en tax. Hon bor inte ens i huset. Jag vill inte ha något tjafs med någon tax. Carinas föräldrar hade en massa taxar och taxar är alltid sugna på en fajt. Kärringen är laddad för hon har precis haft en debatt med min granne som har en fästman som är nötallergiker och när fästmön hittade fyra hundhår i filtret till torktumlaren…

Ni kan tänka er resten. Nu har taxkärringen antagligen gått för nära nätallergikerns fästmö så de har just haft en debatt och taxkärringen är på hugget. Jag drar lite i Spiken som verkar sugen på en fajt.

– Du släpar ju hunden, säger taxkärringen.

– Håll käften och dra snabbt iväg härifrån, säger jag.

– Det tänker jag inte göra, säger taxkärringen.

Men då har jag lyckats få upp porten och manövrerat Spiken förbi taxen som mycket riktigt ser sugen ut.

Efter en sådan pärs måste man ta igen sig.

Samtidigt har jag svårt att släppa marodören på övergångstället.

Vadå "ögonkontakt"?

Jag gasar runt på nätet. Vägverket.

Där står det klart och tydligt. Ingen tvekar. Men var kommer det där med ögonkontakt ifrån.

Jo, det visar sig att dumskallen som inte såg mig trots att jag är 1,83 och väger 110 kilo har klar orange träningsjacka, skräckgrön mössa och halsduk och har en vit Parson Jack Russell i kopplet har lyssnat på radio. Motormännen har gjort en undersökning som publiceras i december 2008. Den uppmärksammas i Sveriges Radio och visar att bilister struntar i att lämna företräde vid obevakade övergångställen. Värst är det i Göteborg där 35 procent skiter i att lämna företräde.

Lagen om företräde är nio år gammal. Mest hänsynsfulla är det i Falun, där bara 12 procent bryter mot lagen.

Helsingborg, min gamla hemstad är näst värst och Stockholm ligger på åttonde plats med 23 procent. Enligt Motormännen så har fotgängarna missuppfattat lagen och tror att det bara är att gå ut.

Antalet skador har ökat med 10-15 procent sedan lagen infördes. Motormännens Riksförbunds trafiksäkerhetsansvarige, Niklas Stavegård säger så här till Sveriges Radio:

- Med bättre ögonkontakt mellan bilister och fotgängare kan säkerheten på övergångsställen bli mycket högre. En viktig del är att förbättra trafikantutbildningen i skolan. I och med att färre tar körkort och dessutom senare är det extra viktig att tidigt lära sig hur man ska bete sig i trafiken.

Det är detta sorkhjärnan som kom farande från Timmermansgatan ut på Hornsgatan har hört i bilradion. Det finns bara två problem. Det gäller obevakade övergångställen och sånt som Motormännen som är en intresseorganisation säger kan inte direkt tolkas som lag. Här fanns det ljus och det lyste grönt till och med i tjugo sekunder efter min näve landat i skåpbilsplåten.

Vad är sensmoralen?

Jo, om ni ser en femtioårig smågrinig typ men orange träningsjacka, grön och vit sextiotalsmössa med ekorrar på och en vit hund med brunt öra och funderar på att svischa förbi honom på övergångsstället när han har grönt så kommer han att sparka in sidan på bilen eftersom det gör förbannad ont att dra till plåten med näven även om bilar nuförtiden har tunn plåt.

Ungefär så.