Världens sämsta idé - Osedd!

Världens bästa Vinnare...

När jag var liten så gillade jag att åka i snabba bilar. Min farbror körde fort. Väldigt fort. Han gillade rallybilar och det hängde en skylt från Monte Carlo Rallyt i garaget hos min farmor och farfar. När han körde in motorer så brukade jag åka med. Känslan att åka i en bil som skulle köra rally var obetalbar. Sen spelade det ingen roll att vi körde rätt sakta och att det gick fram och tillbaka på samma sträcka.

En kompis till min farbror hade en grön MGB, en sportbil med röd eller svart läderklädsel. Väldigt läcker. Med sufflett. Han hade en annan kompis som hade en Maserati. Sedan låg det delar efter en olycka med en Formel K racerbil i garaget. Farsan gjorde en styrpinne av den havererade hjulupphängningen till sin värdelösa Johnsson utombordare som alltid strejkade.

Den gick inte bättre för det. Inte sämre heller som tur var.

Blå och gul var den där racerbilen. Den var hur snygg som helst när den skulle iväg och sedan körde de och vobblade på Roskilde Ring. En oljefläck. Det blev bara skit kvar av bilen, men jag tror killen som körde klarade sig hyfsat. Sånt berättade dom inte på den tiden.

Jag har visade det sig haft det där suget efter att åka fort alltsedan de där dagarna när jag var fem-sex år och fick följa med min farbror i hans bilar.

Farsan hade en MGA 1953, en svart med skärmar och ekerhjul. Den hade också sufflett. En gång hade han kört under några järnvägsbommar som var nere. Det är möjligt för han är en idiot. Den var rätt cool den där svarta och jag fick styra den vid något tillfälle när jag var fem eller så. På stranden ute vid Viken eller om det var Domsten. Skit samma. Köra en sportbil slog det mesta när man drog järnet med Dinky Toys bilarna på trottoaren tillsammans med lekkamraterna lite senare.

Mina egna bilar har hittills varit mer blygsamma fyra till antalet. Jag föredrar egentligen taxi eller kommunalt. En turkos Volvo 142 automat var den första. En -68 om jag inte minns fel.

Tjock plåt och bra skick. Forslade öl och segel till segelbåten och tillbaka igen. Efter tre månader hade jag mer parkeringsböter än jag gett för bilen. Då sålde jag den. Det var 1989. Sedan tog det femton år innan jag köpte en ny bil. En Mercedes E320. Silverfisken kallade vi den. Det var i Irak. Faktum är att det var rätt svårt att ta sig någonstans utan bil därnere. Sedan blev det en BMW 745i. Också Irak. Vad i:et stod för vet jag inte men det var en bra bil. Utom på vintern. Samma med mersan. Normalt fick dom igång snöröjningen efter 24 timmar eller så uppe i bergen där vi bodde. Men resten av året så for de fram i god fart och det behövdes ifall man skulle behöva köra ifrån någon som tänkte skjuta, kidnappa eller bara halshugga lite. Det var fri fart därnere. Upp till 200 km på rakorna.Livsfarligt. Visserligen fanns det skyltar men ingen brydde sig och det var aldrig någon som åkte dit vad jag vet. Polisen tutade man på och körde om. I början skrek folk åt ambulanser också att de skulle flytta på sig. Varje morgon var det någon som kört ihjäl sig. Nu har det blivit lite bättre. Säkerhetsbälte.

En morgon vid femtiden körde i bra fart tillsammans med Hemen, vår livvakt. Vi skulle till turkiska gränsen och jag skulle med ett plan från Diyarbakir och det var sju timmar dit. Det var med Silverfisken. Vi rundar en bergkrök och det är rak väg in mot en by några kilometer bort. Jag gasar och hinner komma upp i hundrafemtio när det smäller till och bilen lyfter som en Batmobil.

Jag har kört över en hemmagjord fastsänkare, fartgupp eller vad de heter i Sverige. Fast hemmagjord. Hemmagjord betyder att de har snålat på asfalten och gjort vinkeln tvär. Vilket betyder att jag är glad att axlarna satt kvar på bilen.

Det hade varit roligt att filma det. En gång åkte vi till Axevalla eller om det var Åby med Erik Svensson. Han höll ett stadigt tryck på gaspedalen. Typ 210. Då kom det också ett gupp men det var bättre doserat. Vi flög tio-femton meter i varje fall. Eller Frasses Opel Kadett 1972, fast det är en helt annan historia.

Nu kommer jag till poängen. Jag tittar gärna på biltävlingar. T ex STCC, Formel 1 eller Indycar sedan den tiden när jag gick och petade på den där Monte Carlo skylten. För ganska många år sedan införde man kameror i bilarna i STCC och Formel 1. Inte en kamera utan ett stort antal...

Det är roligt och förhöjer tävlingsupplevelsen. Rätt producerad kan en sådan tävling bli väldigt mycket mer spännande.

Travtävlingar är konservativa som kärringarna som dricker te varje fredag eftermiddag klockan 15.00 på Diplomat vid Strandvägen. Den enda förändring som gjorts var att producenterna numera zappar tävlingarna för att hinna med ännu mer reklam och infotainment mellan loppen.

Nu fortsätter VinnareV75 på den lunken. Det är just exakt vad man kan vänta sig. Mikrofoner på kuskarna. En fullständigt hjärndöd åtgärd. SPORT! SPEL! Vi som spelar vill se hästarna, gärna hela lopp och ska det tillföras teknik så ska det vara kameror och inte mikrofoner.

Vajerkameror som man har på alla större idrottsgalor borde vara standard. Nu har man det på upploppet under Elitloppet och möjligen någon tävling till som jag missat. Det finns massor av möjligheter att utveckla det sportliga. Istället satsar Vinnare på något slags Hänt i Loppet.

Ludde skriker hästballe till Björn Goop som i sin tur säger att han har Svanstedts pungkulor i ett fast grepp o s v. Kul? Om man är sex år i huvudet kanske. Låt dom tjafsa i fred i loppen!

När Helen A Johansson körde nere på Jägers hade det kanske varit lämpligt ifall Hans G som var sportchef satt upp en och annan mikrofon på kuskarna som uttalade sig i loppen och sedan vidtagit åtgärder av annat slag men för tittare och spelare, ta bort skiten och låt oss få se hela loppen istället.

Vinnare går från klarhet till klarhet. Det är säkrast att man inte säger Big Brother för då låser väl Johan Edlund och fem travkuskar in sig i en månad.

Ärligt talat vad är det för idiot som kommit på det här med mikrofonerna? Tillbaka till ritbordet med eländet! I det här fallet säger jag inte som Frank Zappa; "I like monstermovies, the cheaper they are, the better"

Sedan kommer en beskrivning av hur man ser vajrarna och skuggorna på de som drar in monstret i filmscenen.