Direktör´n har skipat rättvisa!

Direktören för Granskningsnämnden för Radio och TV friade Kalla faktas program om travsporten som sändes i månadsskiftet november/december 2008.

Jag är inte ett dugg förvånad och jag har också tidigare påpekat regelverkets blaskiga utseende, vilket leder till betydande svårigheter att få rätt mot ett bolag som TV4 som till skillnad från SVT och SR som har betydligt hårdare krav på sig från just Granskningsnämnden. Det har också TV4:s egen tittarombudsman Jan Andersson utryckt liksom tidigare även PoN.

Något resultat har det dock inte blivit via regering och riksdag och det ska nog TV4 vara glada för idag.

Att TV4 nu kommer undan och frias genom ett direktörsbeslut, visar tydligt varför granskningsnämnden är ett fullständigt uddlöst verktyg för att komma till rätta med den typ av skitjournalister som gjorde och ansvarade för programmet. Så Sofia Hartung och Johan Åsard är säkert glada idag. Jag har redan framfört vad jag anser att deras privatmoral ligger på för nivå och det ska nog till ett svepelektronmikroskop för att skilja den från den yrkesetiska nivån.

För den seriösa journalistiken är det däremot en sorgligt det som hänt. Så här ser den enda regel ut som Granskningsnämnden har att gå efter när det gäller sakligheten i en ett programinslag:

"Saklighet

Uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta. Framställningen får inte vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat. "

Det Granskningnämndens direktör fattar alltså beslut om att TV4:s Kalla Fakta inte brustit i saklighet i sitt program om Travsporten i TV4.

Eftersom Åke Svanstedt fått som det så vackert heter bemöta uppgifterna i det första programmet så ansåg tydligen inte Granskningsnämnden att han behövde bemöta uppgifterna i det andra programmet. Där det av vittnena i form av två före detta anställda framkastades att en av dem på håll sett hur grisfösare användes i träningen av travhästar och att Svanstedt själv skulle kommenterat saken i ett annat sammanhang.

Om vi för ett ögonblick lämnar Åke Svanstedt. Om det väcks åtal vilket jag hoppas så kommer vittnen att höras under ed och dessutom får de inte bara prata med förstående poliser som knäpper på och av bandspelare i Skara utan istället kommer att grillas av Leif Silbersky i rätten.

Om Svanstedt frias i en rättegång så väntar får man hoppas civila mål där de som anklagat Åke Svanstedt kommer att stämmas inför rätta och där en av rubrikerna rimligen blir grovt förtal.

TV4:s två program Kalla Fakta och Kvällsöppet med Ekdal, har något förvånande blivit ett i Granskningsnämnden . Tänk om man kunde slå ihop rättssaker på det där sättet i den riktiga världen utanför Granskningsnämndens La-La Land också. Det skulle allt se ut. Men Granskningsnämnden är fortfarande mycket nöjda med Tron Sefastssons tidigare tjänster så man får förmoda det råder en kreativ atmosfär på myndigheten.

Låt mig bara ta ett par korta exempel:

1. TV4 har letat upp en kritisk röst i form av Anders Darenius. Han får på kort tid rapa ur sig en rad påståenden som är felaktiga eller grovt vilseledande. Där ”väsentliga uppgifter utelämnas”. Det gäller lungblödningar, munskador och magsår.

2. Piskningen av hästar där Dennis Ek får berätta att man i princip kan slå en häst hur många gånger som helst. ”Väsentliga uppgifter utelämnas”.

3. Unghästen som skulle avlivas och som säkert tog mångas hjärta till gråten. Ägarhets för att driva tvååringar till framgång et c. ”Väsentliga uppgifter utelämnas” .

Inget av detta var sant utan grovt vilseledande.

Mantorps banveterinär Anders Darenius hade inga som helst belägg för sina påståenden.

Åtminstone inte att det rörde sig om något som var specifikt för travsporten eller djurplågeri i någon form. Han bluffade för att han visste att ingen och speciellt inte rookien Sofia Hartung skulle kolla det han sa. Han visade hästar som blödde ut munnen. Han kunde lika gärna sagt att hundra procent av alla svenskar har eller har haft munskador.

Nu vet vi att många hästar har problem med magen. Vi vet att det gäller föl, att det gäller fölmärrar, hästar som tävlar och hästar som inte tävlar, ridhästar och ponnyhästar, dressyrhästar. Alla hästar. Vi vet att fodret och fodergivningen antagligen har stor betydelse och framför allt vet vi att det inte går att peka ut en ensam orsak och speciellt verkligen inte inom travet. Det visste Andes Darenius, men han ljög friskt Sofia Hartung rakt upp i ansiktet och det var inget fel med det. Felet var att hon inte tog reda på hur det förhöll sig eftersom hon var och är en usel reporter, ledd av en ännu sämre redaktionsledning som nu har fått vatten på sin sorgliga kvarn till redaktion. Darenius utelämnade ”väsentliga uppgifter” och det gjorde Tv4 också eftersom de inte kontrollerade vad han sa. Dessutom var han en medicinsk auktoritet med mission och sådana ska kollas extra noga. En medicinsk auktoritet som hävdar det Darenius gjorde och får stå oemotsagt i sakfrågan är livsfarlig i ett program av den typen som TV4 sände – nämligen ett drevprogram vars enda mål var att smutskasta travsporten.
Vi vet idag att Dennis snack är helt fel och att TV4 siffror som inte gällde piskning utan felaktigt användande av körspö var byggt på att ”väsentliga uppgifter utelämnades”.

Om jag skrev att Johan Åsard är pedofil och Sofia Hartung tjackhora så skulle jag möjligen bli utslängd från Blogger. Men Kalla Fakta har gjort precis det med travsporten och det händer inte ett skit. Inte därför att de har rätt utan för att systemet är utformat så att de inte ska granskas för sanningshalten i sin journalistik.

För det är nämligen så att det inte finns något krav på saklighet för TV4 i de regler som ligger till grund för Granskningsnämndens friande beslut. Läs de två meningarna nedan noga. De utgör två tredjedelar av den text som Granskningsnämnden ska fatta beslut i saklighetsfrågan som detta gäller.

”Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat.”

För att det riktigt ska framgå vilken muppbestämmelse det handlar om som styr kvalitén på det vi serveras i utbyte mot att glo på TV4:s reklamfilmer så ska jag plocka ut nyckelorden i nedanstående och feta dem:

"Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat. "

En rimlig saklighetskontroll var alltså inte att kontrollera att det inte fanns något specifik studie som visade att 70 procent av travhästar har haft munskador. Det fanns ingen som visade att 10 procent hade det. Det fanns ingen studie som visade att 40 procent hade magsår som på något sätt kunde relateras till att de tränades och tävlades som travhästar. Darenius ljög och svängde och Sofia svalde eftersom det passade hennes syften. Hennes rimliga faktakoll kunde ha varit att ringa ett par tre veterinärer och fråga vilka om travhästar har mer magsår än andra hästar. Men det gjorde hon inte. Hon satt och pratade med Stig H i flera timmar. Hon pratade med Örjan Kihlström. Så vad pratade de om? Om vädret? Varken Stig H eller Örjan pratar väder i onödan.

Samma med STC som ville ge henne statistik över drivningen som visar de korrekta siffrorna.

Hon hörde aldrig av sig. Ville inte veta. De uppgifterna tjänade inte hennes syften.

Om det nu i efterhand som jag visat i mina artiklar kan fastslås att Darenius ljög eller är en idiot(han kan välja själv) så spelar det alltså ingen roll för Granskningsnämnden. Inte det minsta. Det enda TV4 i bästa fall måste visa är att de konfronterat andra med uppgifterna. Andra? Var det Dennis Ek som bekräftade, eller Ilse eller någon annan i nätverket för Travfria Banor som försåg rookien Hartung med bakgrundsuppgifter som hon lika galant struntade i att kontrollera? En normalbegåvad människa hade frågat Disa och Tomas varför i helvete de inte anmälde saken ens anonymt när det hände om de nu vara sådana djurvänner. Eller varför de lät Åke köra sin egen ägandes häst efter vad som inträffat. Borde det inte klingat till någonstans i pannbenet på Kalla faktafolket? Det gjorde det säker men det var ju sådant som förstörde den fina flytet i historien om Travsporten, Miljardsporten och Djurplågarsporten. Storyn om: hänsynslösa jävlar som piskar skiten ur hästar varenda dag för att tjäna storkovan!

Djurens Rätt kom ut med sin kampanj samtidigt som TV4. De var självfallet inkopplade som frivilligkonsulter. Det visar kvalitén på deras språkrör Sara Asterborgs undermåliga skoluppsats om travsporten med en nerregnad häst på framsidan som dök upp i fyrfärg samtidigt som första programmet sändes. Där pumpas samma lögner ut som i Kalla Fakta och Kvällsöppet med Ekdal. Hartung hade säkert inga problem med Djurens Rätt som faktaleverantör. Istället för att kritisk kontrollera vad de levererade så blev de en samarbetspartner i kampanjen. En förstärkning. Djurens Rätt understödde fabrikationerna, väl tajmat och ordentligt förberett. Men det kunde Kalla Fakta lugnt kosta på sig. De löpte nämligen ingen sm helst risk att åka dit. Det var bara att köra.

Det står nämligen inte en rad i ovanstående regler om att man i ett program ska redovisa belägg för faktakontrollen.

Annars vore det ju ett rimligt krav. Att några andra än Darenius bekräftar hans osammanhängande svammel för tittarna. Inte minst därför att det är just osammanhängande. Kalla Fakta måste ju funderat i något läge på ifall programet blev begripligt för tittarna. Ifall de var skyldiga den halvmiljon som är intresserade av hästsporten och spelet någon slags kvalitativ produkt i slutänden.

Om Darenius kastar ur sig ett antal mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd utan att någon sedan förklarar exakt vad han påstått och vad som kan leda till dessa symtom eller sjukdomsbilder så kan man ju lätt få intrycket att det beror på djurplågeri vilket också var det genomgripande budskapet i programmet.

Så vad kan man göra? Man kan ringa upp Granskningsverket och tala om för ansvariga att de har gjort en sällsynt dålig beredning och ett ännu sämre beslut. De kommer inte att ändra på sig men de behöver veta om det. När Sofia Hartung först fälldes sedan friades av PoN som reglerar pressen där hon då arbetade så överklagade hon helt enkelt och tryckte på. Man brukar kunna överpröva myndigheters beslut i en rättsstat. Grunden skulle då vara att redaktionen inte gjort ”rimlig saklighetskontroll” före sändning och att ”väsentliga uppgifter utelämnades”. I § 13 Radio och TV-lagen står det inget om att en klagande kan överklaga det som sänts och fattats beslut om. Bolag som känner sig förfördelade kan däremot överklaga. Det vore i så fall ännu en intressant skillnad.

Man kan däremot sluta titta på Kalla Fakta, Vinnare och TV4.

STC/ATG borde dra vissa slutsatser av sitt samarbete med TV4. Det förefaller mindre troligt eftersom alla sitter i varandra knä turvis. Det är möjligt att just Åke Svanstedt kan få sin rätt prövad. Han har kanske råd. Men om det varit en liten amatörtränare som tex hette Dennis Ek som blivit anklagad för att använda grisfösare och velat försvara sig. Vilka möjligheter hade han eller hon haft. Inga eller hur STC? ”They are on their own”, eller hur?

Den här "klara dig själv" mentaliteten där organisationer sviker de sina av opportunistiska skäl när det blåser lite är genuint motbjudande. De som inte stod upp och tog strid mot Darenius skitsnack med skärpa och Åkes rätt att försvara sig är värdiga en speciell plats bland de eviga vipelviftarna som beskrivs mycket träffande i Dantes Divina Commedia.

Jan Scherman som är VD för TV4 borde skämmas riktigt ordentligt för Kalla Faktas prestation i det här fallet och jag hoppas att Leif Silbersky lyckas klå av TV4 en rundlig summa när den rättsliga processen som gäller just Åke Svanstedt är avklarad. Jag känner inte rättsläget i detalj men jag har svårt att förstå att något annat skulle kunna vara möjligt med nuvarande urusla lagstiftning som möjliggör för publicitetskåta redaktörer att kliva över vad varje normalopererad intelligent och tänkande människa skulle uppfatta som en absolut gräns – och det utan att vara journalist!

Hur Direktör Magnus Larsson på Granskningsnämnden har resonerat finns att läsa på STC-ägda Travronden i en lagom sövande artikel.