Det här med mode är en svår fråga.
Sedan jag i höstas började blogga av en händelse så kan man inte undgå att snubbla över vad som verkar intressera människor mer än något annat; yttre skönhet, kändisskvaller, pengar och mode.
Det var väl inte riktigt vad vi funderade över på 60- och 70-talet. Eller var det egentligen det allt handlade om fast vi inte såg det.
Jag är själv en smula intresserad av kläder. Det skulle säkert få en del bekanta att dra ordentligt på smilbandet. Men så är det. Jag hade t o m en dröm vid 11 års ålder att bli modeskapare i Paris. Det var Paris och senare London som gällde. Vi vår två killar som närde samma dröm och valde syslöjd och franska i sjuan.
Det blev inte riktigt som vi tänkt. Jag tillverkade svavelsyra och min polare hyrde ut teveapparater när vi egentligen borde gasat runt i St. Germain med långa röda halsdukar och rökt Gauloises utan filter. Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att bli kläddesigner. Jag tror inte det finns något åldersgräns där. Kanske om tio år eller så. Jag kan inte lova något. Det är möjligt att jag kommer att presentera någon provkollektion här för att testa men det får bli senare när jag övertygat förlaget om att min version är bättre.
Men jag ska inte vara snål. Som ni säkert vet så har USA fått en ny president. Barack Obama. Mr Change. Det är många saker som ska passa ihop för att ett mode eller koncept ska slå igenom. Men en av mina favorittidningar på andra sidan vattenmassorna, Esquire har i varje fall angett inriktningen. Esquire som gjorde ett fantastiskt jubileums nummer med viktiga amerikaner 1933-1983. Det numret var så tjockt att det nästan var en bok. Fotot var suveränt och berättelserna var enastående. Tyvärr lånade jag ut det där numret 1983 när jag städade på Securitas. Men nu finns fantastiska internet och Time skrev en ordentlig bit om numret som hette ”50 Americans who made the difference”. Kommer ni över det numret på ett antikvariat så köp det! Jag har bifogat en länk till Time artikeln där man kan få en smak av vad det handlade om.
Men det var ett litet stickspår det måste jag erkänna.
Nu handlar det om vad vi ska ha på oss om vi åker till USA med en dollar runt tio spänn. Det ska vara casual, hopkommet, urtvättat men genomtänkt och färgerna har jag petat ihop efter bästa förmåga på bilden ovan. Nu är det en ny tid och tiden har betydelse. Precis som det viktorianska England ska sommarens amerikanska mode prägla den tid vi lever i.
Om man får tolka det så lever vi i en tid när inget är givet, bestämt eller säkert men där det behövs människor som vågar tänka utanför de ramar som ändå visade sig vara ganska värdelösa. Ett slags Post-Sub-Prime mode där möjligheterna snarare än konformismen vägleder våra val. Ett klädtänkande som representerar öppenhet snarare än motsatsen.
Världsbanken tror att 2009 blir det första året efter andra världskriget där världens samlade produktion av varor och tjänster minskar. Då har vi tid att fundera lite på vart vi vill. Mindre tid för att producera och mer för att reflektera. Det kanske inte är så dumt. Så spring iväg och köp ett par urtvättade jeans och en vit skjorta som ni knäpper lite nonchalant med en knapp och för guds skull inget strykjärn!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar