Kommer våren, eller?

Blomman i Jeriko har redan slagit ut.

Alla söndagar börjar med en slags sorglustig föreställning på olika travforum. Dom som har degat in berömmer sina välgörare på ett sätt som påminner om riddartidens löften. Evig trohet. De löftena brukar de som bäst hålla till nästa start när det statistiskt sett går sämre.

De verkliga underhållarna är vi som förlorat. Istället för att säga som SEB:s vd Falkengren: ”Jag satsade och förlorade”(Hon kunde sagt det i varje fall) så blir alltsammans antingen en stor världsomspännade komplott som t ex igår omfattar, norrmän, voltsystem, okända krafter och när argumenten tryter så såg man inte målstolpen.

Faktum är att jag sällan ser målstolpen i Sverige heller. Det lär sitta en utredning sedan 1993 som har det passande namnet ”Målstolpsutredningen”. Förra året kom man med ett delbetänkande på 342 sidor där man antydde att ett enhetligt utseende borde kunna förhöja tillgängligheten. Det här med målstolparna är i och för sig ett mysterium men travsporten är fyllt av sådant som vi inte bör känna till.

Så igår gick det inte så bra. Min svåger och hans gäng är gladare. Grattis!
Duracellkaninen ringde, mailade och det kom till sist en svettig brevduva genom ventilationsfönstret. Det gällde V65. Hon ska åka till Duhok där de har fina hus. Det är ett fint lager av ökendamm i luften. Ett damm som letar sig in överallt. Sandstorm kallas det.

Spiken sover i kofferten. Han har fått en bit Dumlekola. Det och Ahlgrens bilar är i stort sett det enda som han är beredda att begå våldsbrott för att komma över. Det är lite som med Obelix.

Spiken fastnade i en påse med Ahlgrens bilar när han var liten, typ två decimeter lång. Han for runt, runt på kontoret med påsen över nosen.

Nu vill jag ha vår. Jävlar, om vädergudarna sviker mig en gång till. Nu får det räcka. V65 Consolation och lite NYT Book Review, en kopp Zoegas Skånerost kanske.