Vem fikar med tanten?

I morse var vi pigga båda två. Hunden och jag.

I mitten av rundan så kommer vi ner mot gamla Bysis mellan Brännis och Hornsgatan. Där satt jag med en frilansgrupp och skrev om teknik, ekonomi och marknad med vi funderade på mordet på Olof Palme. Det var andra halvan av 80-talet. Nu är det något slags vårdbolag som håller till där. Vi hade bra fester där på den tiden.

Jag stöter på Lena som jobbat på dagis så länge som det bara går. Hon släpar på en vagn och jag undrar ifall hon ska och shoppa. Vi brukade ses på Zinken. Hon slutade med barnen. En massa tjafs. Hennes man jobbade också med det där dagiset där väl halva vuxna Söder gått. Han har också lagt av, ledsnat.

De är kring sextio. Har jobbat i större delen av sitt liv för något de trodde på och som vad jag förstått fungerade alldeles utmärkt. Det kom ut fina ungar i andra änden så att säga. Men omorganisationer, nedskärningar, tjafs och ännu mera kreativa idéer från folk som inte förstår vad det handlar om kan ta musten ur de tappraste krigare.

Nej, hon hade varit uppe hos en pigg 97-åring som inte ville ge upp och flytta på sig. Lena hade startat ett litet vårdföretag. Mera rörelsefrihet. Städa, handla, laga mat.

Det Sociala handlar upp. Jag berättade att jag jobbade på Blomsterfonden som var ett äldreboende på Ringvägen i mitten av 70-talet. En sommar. Ligger borta vid Skanstull.

Då som nu.

Men jag fick veta att mycket av det gamla är borta. Nu är det caterade matlådor, noga uträknade rutiner och inget av det andra.

Jo, Lena kunde lägga upp det lite friare i sin lilla verksamhet. Men i princip har det Sociala blivit en behandlingsmaskin.

Då för länge sedan, för trettiofem år sedan gjorde man samma saker. Städade, skurade golv och muggar och handlade tigerkakor och bullar till de äldre. Lagade en och annan bit mat. Men inte sällan hade de piggare redan städat och snacket var näst intill obligatoriskt.

– Du behöver inte städa idag. Jag har lagat fika. Kom och sätt dig!

Kanske de tyckte man såg lite ung och snorig ut men huvudorsaken var nog snarare att de var lite ensamma. Bilderna stod och dammade med sonen som fått jobb på ABB Transformator i Ludvika eller var det nu var. Jodå, han kom ner vid jul och påsk men det hade allt blivit lite ensamt när mannen gått bort och i huset var det knapp några som hon kände.

Man fick ha en stark mage på den tiden för det var många fikor och bullar.

Det är slut med det nu. Så frågan är väl om sonen kommer oftare nu. Ett par gånger i veckan kanske? Men om inte sonen kommer oftare så undrar man ju vem som fikar med tanterna på Blomsterfonden nuförtiden.

Nån måste väl fika med tanterna för annars har det blivit sämre i samhället. Det värsta är att jag tror att tanterna sitter ensamma och fikar medan de kastar en lång dyster blick mot en hög sterila folielådor som AB Prima levererat. Vem tar tag i den biten?

Det vore väl en uppgift så här i arbetslöshetens och varslens tider. AB FikaService. Det enda som krävs är väl något slags Cost-Benefit-Analysis som konstaterar att de totala vårdkostnaderna minskar med gladare och friskare äldre. Antagligen faller det hela på att de blir just äldre. Särskilt nu när AP-fonderna spelat bort 200 miljarder så gäller det att balansera tillgång med efterfrågan. Om de finns färre som frågar så finns det mer att spela bort.

Men det är en bra tanke. I grunden alltså!