What if..?

Jag vill inleda med tre tråkiga nyheter. Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och V64 nummer 1 på Solvalla.

Istället tänkte jag skaka liv i Gutenberg och den tid vi lever i.

Miles Davies, Freddie Freeloader glider långsamt och behagligt ur mina högtalare. Igår hittade jag några nya skivor som jag inte bankat in i mitt digitala bibliotek.

En av dem var Twin Peaks.

Tyvärr knäckte jag en James Carter CD. Å andra sidan lyckades jag återknyta bekantskapen med ITunes suveräna funktion att hämta låttitlar där dessa saknas. På så sätt fick jag grepp om Willie Nelsons; Across the Borderline.

Det är ungefär så jag tänker. Att man måste ha en passion och vilja med det man gör men också kunna ställa sig en bit utanför och se på vad som egentligen händer i livet, utvecklingen, samlivet eller vad det nu handlar om.

Det var helt säkert vad våra främsta två partiledare inte gjorde hos K G Bergström. Det var möjligen vad alla kuskar i V64:s lopp 1 utom Johnny Takter gjorde igår.

Alla tider med så kallade paradigmskiften, alltså när man går från ett övergripande system till ett annat, kräver en djupare förståelse för att inse hur denna förändring ser ut.

När Gutenberg dök upp på scenen med sin tryckpress så befann sig Europa och resten av världen i en tid där en betydande del av makten fanns koncentrerad till de religiösa samfunden,bankirerna, kungahusen och några få lärosäten för de övre skikten i samhället. I Europa var den genomsnittliga boken i bokhyllan en bibel om det fanns någon över huvud taget.

Läskunnigheten var låg och människans förmåga att ifrågasätta överheten var begränsad.

Gutenberg var för sin tid vad Vannevar Bush, J.C.R Licklider, Larry Roberts, Paul Baran, Bob Metcalfe, Doug Englebart, Vint Cerf, Tim Berners Lee, Marc Andreessen och Eric Bina var för vår tid från 1945 och framåt.

Det fanns också kvinnor som Ada Lovelace, Grace Hopper m fl som gjorde betydande och grundläggande arbeten för datoranvändning.

Alla dessa och fler som jag säkert glömt har bidragit till att vi idag kan säga att vi befinner oss i en tid liknande den som Gutenberg skapade.

Britten Tim Berners-Lee på CERN:s partikelfysiklab i skapade Hypertext Transfer Protocol(http) runt 1990 med var hjälp vi kan kommunicera över ett nätverk. Dave Raggett på Hewlett Packard i Bristol samlade ihop ett gäng och skapade tillsammans med Berners-Lee och andra HTML för att man skulle kunna skicka olika sorters text över en gemensam standard och klicka mellan olika applikationer och användare.

Allt detta om hur man skulle göra diskuterades flitigt på en diskussionsgrupp kallad WWW-talk. Den har de flesta av oss inte ens hört talas om och det borde ändå vara lika viktigt att lära sig i skolorna som hur många veganer det går på en pälsaffär.

En röst som ofta hördes på detta forum var en ung amerikansk student vid namn Marc Andreessen vid NSCA(National Center for Supercomputing Applications). Marc var då lite drygt 20 år gammal och följde noga vad som hände i diskussionsgruppen som röde WWW, HTTP och dess användning.

Jag tappade bort det där mailet för många år sedan och det kanske bara intresserar tekniker.

Jag vet inte men jag är jätteglad att jag hittade det igen. När Marc Andreessen skrev nedanstående mail till de andra geeksen(Tim Berners-Lee, Raggett m fl) i WWW-talk i december 1992 hade han ingen aning om att han några år senare skulle sälja ett företag kallat Netscape för 10 miljarder dollar till AOL(America On Line). Koden som Andreessen och Bina skapade Mosaic med köptes också via Spyglass av Microsoft som utvecklade Explorer(inte vind-i-seglet) och idag finns det knappast någon som inte vet vad en webbläsare är:

Men så här började det:

C++?
marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Mail folder: WWW Talk 1992 Archives
Next message: Eelco van Asperen: "Re: C++?"
Previous message: Marc Andreessen: "Re: The spec evolves... "
Date: Mon, 7 Dec 92 01:46:44 -0800
From: marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Message-id: http://ksi.cpsc.ucalgary.ca/archives/WWW-TALK/www-talk-1992.messages/416.html
To: www-talk@nxoc01.cern.ch

Subject: C++?
What if I went away and came back in four or six months with a
completely object-oriented C++ implementation of the base WWW code?
I.e., classes for Document, Anchor, et al, with enough hooks to
support a hell of a lot of browsers. Would it be used? (It is
possible that this could happen next year, so let me know what you
think.)

Marc

--
Marc Andreessen
Software Development Group
National Center for Supercomputing Applications
marca@ncsa.uiuc.edu


Vi kan väl alla svara helt ärligt idag 2009 att det var en sällsynt bra idé.

Jag tänker antagligen inte tillräckligt ofta på hur bra den idén i själva verket var. Inte förrän jag snubblar över Clay Shirky´s artikel om hur gamla mediamodeller är på väg att rasa samman. Orsak: Internet!

Jag träffar en gammal polare från SR som nu jobbar på Aftonbladet häromveckan. Där ligger de i som bävrar nuförtiden, Twittrar och Bloggar och försöker fundera ut vart allt är på väg.

I Shirky´s artikel tar han upp Gutenberg och den enorma förändring som den repeterbara, moderna tryckpressen skapade som produkt.

Plötsligt kunde vetenskapsmän publicera sina arbeten mycket enklare så att andra kunde läsa dem. Folk gick kanske inte gick med i Månadens Bok direkt men det kom ut en massa andra nya typer av böcker, skönlitteratur,debattlitteratur, erotisk litteratur m m. Men framför allt hjälpte tryckpressen till att sprida kunskap på ett sätt som kyrkan inte kunde sätta sig emot även om den försökte många gånger, det ska gudarna veta. Men för kyrkan blev det också möjligt att sprida biblar i en helt annan omfattning än tidigare så helt sorgsna var de inte, svartrockarna heller.

Men det var en kaotisk tid precis som nu. Plötsligt översattes bibeln till en massa lokala språk.

Människor i breda lager upptäckte att olika vetenskapsmän hade olika uppfattningar. Vad som gällde i Heidelberg kanske inte var lika sant vid Oxford. Det blev som vi idag alla vet en revolution. Martin Luther, Kopernikus. Precis som den klassiska historien om arbetarna som slog sönder de första spinnmaskinerna så var alla inte lika entusiastiska över boktryckarkonsten och dess möjligheter. Gamla sanningar och metoder kunde ifrågasättas, vetenskapen tog ett våldsamt språng framåt p g a den Gutenbergska boktryckarkonsten. Lokala hjältar blev ännu mer lokala.

Shirky nämner Elizabeth Eisensteins, The Printing Press as an Agent of Change. Eisenstein pekar på hur många dåtida historiker struntade i att samhället var på väg från en period till en annan. Struntade i eller inte insåg. Resultatet blev nästan detsamma.

Jag har tidigare dragit historien om när vi skulle köpta tryckeri till Sulemaniya i Irak. Den del av historien som jag då kretsade kring var själva den ekonomiska överenskommelsen. Att man inte accepterade Letter of Credit vilket ju är lite udda. Men det fanns enorma mängder andra frågor som vi insåg att de som satt på andra sidan bordet inte hade den blekaste suck om.

Ett tryckeri är en oerhört komplicerad historia för den som inte kan tryck. Vadå, reglera luftfuktighet? Jag talade med en tyskkurdisk arkitekt. Han var precis som jag förtvivlad.

Kulturchock kallas det och han var ändå född i landet även om han arbetat nästan hela sitt yrkesliv i Tyskland som arkitekt. Han skulle rita ett Nationalbibliotek. Vadå luftfuktighet? Det är väl bara att smälla upp fyra väggar och ett tak tyckte tedrickarna som hade en brorsa som hade en syrra som kände en som hade ritat en fin bild i tvåan och som nu kunde smälla upp hela bygget för halva priset utan nån jävla luftfuktaranläggning. Alltid halva priset. Där någonstans checkade min bekant ut från hotellet, skrattade lite hysterisk och åkte tillbaka till det stora trygga tyska arkitektkontoret.

Vi lever i en total brytningstid. I Irak ska de lära sig sköta moderna tryckeriet samtidigt som hela mediavärlden förändras. Jag har i stort sett slutat köpa tidningar. Aftonbladet och Expressen köper jag på fredagar och Aftonbladet på lördagar där jag hoppas at Challe Berglund ska stå för underhållningen. Resten av tidningarna läser jag aldrig någonsin längre. Jag har slutat bry mig om siamesiska tvillingar, om Laila Bagge visar röven eller inte och ifall det ligger fyra råttor i pizzan.

Köper jag en tidning så är det sådana som The Economist, Herald Tribune, Financial Times, Wired eller något annat mystiskt magasin att ha i beredskap medan jag flyger eller när man åker till ställen där det knappt finns några utländska tidningar.

Jag tillhör möjligen en minoritet men tro mig. Jag säger som chefen för Federal Reserven, Ben Bernanke sa tidigt i höstas när han stötte på en amerikansk kongressledamot som irriterat meddelade att bankfolket i hans hemstad och de företag som fanns där minsann inte märkt av någon kris:

-You will!

På samma sätt kommer Internet och utvecklingen av alla kommunikation inte bara att förändra vårt sätt att kommunicera utan hela vårt sätt att vara.

Det handlar inte om att ladda ner gratis musik utan om något som är så mycket större.

Ta Clay Shirky som exempel. Jag känner inte till Clay. Inte ens hört talas om honom tidigare.

Att jag hittar Clay beror på jag har Internet på min dator. På Internet läser jag sådana publikationer som intresserar mig. Tidningar, vetenskapliga rapporter skvaller, bloggar och de mest underliga saker. Det finns en tagg som hette IMG, som Marc Andreessen ville införa i HTML. Många tyckte det var fel. En massa bilder och krafs skulle slöa ner nätet. De hade rätt och han har rätt. Hade Marc inte fått sin vilja igenom kanske Micke Nybrink & Co skulle fått beskriva lopp 1 igår på nätet via en text prompt. Direktreferat men knacka-knacka. Idag heter den taggen OBJECTS och vad den kallas om femton år till vet jag inte. Men med hjälp av dessa förändringar kan jag se hur Clay ser ut. Det finns tiotusentals bilder på Clay som skriver om Internet i böcker och på Internet. Nu läste jag The New Yorker som har en brevsida med insändare där någon helt annan person nämnde Clays artikel. Och se! Där fanns en klickbar länk som gör att jag hamnar på Clays blogg och sedan vidare.

Clay artikel handlar om media och den omställning media står inför eller snarare genomgår var sig de vill eller inte.

För ett antal år sedan, säkert tio, blev jag jävligt upptänd av en vetenskaplig artikel som jag också tappat bort. Där har vi en av den digitala revolutionens skuggiga sidor. Antagligen fanns den lagrad eller så skrev jag en bit om saken som också fanns lagrad på en hårddisk som kraschade eller också finns den på någon av mina trettiosextusen floppydiskar som ligger i plastkassar och som innehåller massor av kul saker men som jag inte gitter ta rätt på. Där borde tex finnas mitt virtuella konstmuseum. 1996 var jag en varm anhängare av VRML och gjorde ett tredimensionellt museum med egen konst och konst med anknytning till Internet. Det som var extra roligt var att i denna tredimensionella värld så hängde det kostverk på väggarna och när man klickade på dem kunde man ta sig vidare in i konstverken. Det som till sist stoppade mig var bandbredden och en del andra projekt. Det blev för många konstverk och ett 33-modem kunde inte frälsa hela världen. Men roligt var det.

Vetenskaplig artikel.

Clay skriver något roligt. Han skriver att många tidningar resonerar; ”Ni kommer att sakna oss när vi är borta!”. ”Det har aldrig varit en bra affärsmodell, skriver Clay. Det har han verkligen rätt i.

Alla media försöker idag hitta på olika modeller för att fånga in sådana som oss. Dårar som inte vill anpassa sig, som spränger ramarna utan att ens reflektera varför de gör det.

Jag är bokstavligen uppvuxen på ett tryckeri. Min farfar var faktor på Allers Press i Helsingborg. Där gjorde man Allers, Femina, Hänt i Veckan, Daffy och en massa andra produkter som fanns på den tiden. Eftersom jag växte upp hos mina farföräldrar så brukade jag åka med farfar till Tallgatan och Stora Äng där tryckerierna låg. Vi åkte i hans tomatfärgade, sedermera turkosa och till sist gröna VW bubbla. Den sista var en 1302S. En sportig sak. Därinne luktade det av papper fuktat papper, olja och tryckfärg, det skrällde och slamrade och väste och fräste.

Farfar visade runt och förklarade vad olika människor gjorde, varför och hur de gjorde det.

Sedan gick vi och köpte de hittills godaste bullar jag smakat på ett liten konditori och åkte hem till farmor där det fanns kaffe på gång.

Vetenskaplig artikel. Jo, vad jag skulle säga innan jag sa något annat var att jag läste en artikel om en teknik som enkelt uttryck skulle ge oss tidningar som såg ut ungefär som de inplastade sjökort som finns i nautiska butiker. Bara en sådan sak. Jag säger bara GPS.

Men sjökorten finns kvar. I varje fall så skulle dessa mjuka vikbara plastpåsar tillverkas av en tidnings storlek och sedan laddas med dagens tidning, fast digitalt. Superskarpa bilder och interaktiva. Är det någon som har sett min tidning? Nästa morgon eller nästa timme en ny rakt in i hjärnan.

Det var tio år sedan. Jag vet inte vad som hände. Det fanns prototyper på tredimensionell teve.

Man läser så mycket. Jag skrev om HDTV för ganska exakt tjugo år sedan. Ibland går det fortare och ibland betydligt långsammare.

Vad jag tror är, att Clay , jag och många andra vill är att vi vill se människor vare sig de är politiker på olika sidor färgskalan eller travkuskar som kör ett lopp att tänka utanför ramarna.

Vi behöver inte tråkmånsar som gjort som man alltid gjort. Speciellt inte nu.

För han skrev väl i C++?

Uppdraget granska

Jag har tidigare gnällt över nivån på TV4:s undersökande journalistik. Eftersom jag har slutat titta på programmet Kalla Fakta efter inslaget om djurplågeriet inom travsporten med efterföljande förnekelseteologi från redaktionsledningens sida så har jag numera fyllt behovet av undersökande journalistik med att titta på SVT:s "Uppdrag Granskning" istället. Då ska man veta att SVT har mycket hårdare regler för vad de får sända.

Igår sändes en granskning av Bonusar till chefer för bolag där staten har dominerande intressen.
Ett mycket bra program. Grattis! Det var till att börja med begripligt genomfört. Man förstod verkligen varför det inte är så bra att dela ut bonus eftersom riskbenägenheten ökar i stort sett i alla bonuskonstellationer.

Kristina Lagerströms och Johan Winbergs metod som byggde också på en ordentlig research där de lätt kunde fylla i siffror direkt om bonusstorlek i intervju där glömska Vd i miljardorganisationer ”glömt” eller inte ”kom ihåg”.

Det avslutande pedagogiska exemplet med Vattenfall, kärnkraftverk och bonusar på alla nivåer var inte alls så skruvat när det kom till kritan. Var får de allt ifrån. Vinstrelaterad bonus vid kärnkraftverk!!!

Det var en effektiv striptease av Hästsvansens hyvling av bankdirektörerna. Där pensionsfonderna mitt under en kris som varit känd sedan flera år tillbaka ökar sina bonustak för vissa tjänstemän från två till fyra månadslöner och detta ställdes mot en pensionär som har att se fram emot en tvåhundring i sänkt pension när den så kallade bromsen slår till. Då blev jag förbannad framför apparaten. Genom att ta stora risker med våra pensionspengar har AP-fonderna spelat bort 200 miljarder. Det är 100 000 kronor för varje ålderspensionär och sedan ska de ha bonus på det. Riksrätt! Stegling! Skjut dom!

De här människorna lever i en helt annan dum-dum värld, där ett en bonus på en halv miljon som alltså är tre-fyra gånger vad en pensionär har brutto betraktas som en fis i rymden eller vad man lägger på en bra semester, men av deras minspråk kunde man åtminstone skönja en viss förlägenhet i frågestunden. De vet precis vad det handlar om även om de sprattlar emot i det längsta.

Nu ska saker och ting ses över. Borg lät inte så värst kaxig i Uppdrag Granskning. För några månader sedan stod vi väl rustade. Vi var inte väl rustade. Vi dras nu med ett budgetunderskott, kanske inte så allvarligt som det kunde varit men vår ekonomi är inte alls väl rustad. Inte det minsta. Vår ekonomi är sällsynt känslig för kriser av det här slaget. Det torde vara bevisat.

Dessutom har vi ett kraftigt inslag inte bara av råvaror utan också av konsumtionsvaror och än värre bilar och fordon i i vår extremt exportberoende ekonomi.

Oppositionen är, tror jag åtminstone, den sämsta som jag kan komma ihåg. Var är Mona Sahlin? Finns hon på riktigt?

Jag antar att hon sitter på kammaren med sina nyvunna kompisar från mp och v och filar på ett gemenamt manifest som ska slå världen med häpnad. Snömos får under tiden gå ut och mala lite om för ”lite och för sent”. Mona Sahlins strateger tänker ta henne till valseger. Ekonomin verkar de skita i. En långsiktig kursändring av hela den svenska ekonomin är vad som behövs nu och det är inget man mekar ihop på en kafferast. Men nu är vi sex månader inne i den värsta krisen sedan trettiotalet. De senaste två decennierna har vi haft tre svåra ekonomiska kriser i Sverige. En hemgjord och två internationella. En hållbar ekonomisk politik kräver hållbara åtgärder. Vi kan inte fortsätta var ett lite sårbart exportberoende land som ”samlar i ladorna” i tio år för att allt ska blåsas bort när det brallor i den internationella storen. Där en bieffekt tycks dessutom vara att ju mer det brallar i seglen ju större risker tas det med våra pensionspengar. Lägg om pensionssystemet. Det fungerar ju inte kopplat till aktiemarknaden på den sätt som det är idag. Samla guld eller konst istället.

Jag tror inte Mona Sahlin vinner valet. Hon är helt enkelt en alldeles för dålig partiledare. En välvillig pladderhatt. Om hon och hennes slughuvuden sitter och funderar på att översätta ”change” till det svenska ordet ” förändring” så meddelas härmed att det krävs betydligt mer än så.

Men för all del. Ekorren Maud Olofsson har gjort sig oanträffbar eftersom hon är ansvarig för riktlinjerna när det gäller bonusar. Så det finns för tillfället mer utrymme i Pratkvarnen. Så ifall Mona har något på lager så är väl tidpunkten inte så dålig.

Den lilla giriga människan i politiken

Så vad är det som marknaden vet som inte vi andra dödliga vet? Det kan man fråga sig. Här nedan redogör DI:s Bengt Göransson som varit tidningens Wall Street krönikör under många år för det så kallade läget på Wall Street inför fredagens öppnade. PANIK, är väl bara förnamnet.

Igår gick en före detta Riksbanksledamot i Sverige ut och sa att räntan borde ner flera procent på en gång. Samma person är chef för 4:e AP fonden. Vad drar jag för slutsatser av detta?

Nej, Mona Sahlin. Jag tror inte att det handlar om ifall du ska krypa i säng med Peter och Maria eller Lars eller allihop samtidigt eller ingen alls. Det handlar om något mycket, mycket större som just nu sker alldeles NU.

Hela det ekonomiska system som byggt upp efter andra världskriget är just nu i färd med att bryta samman. Det handlar inte om en lite avmattning i konjunkturen eller lite räntehöjningar. Det handlar just nu om att det finansiella system som de bästa skolorna utbildat studenter för inte lyckats med annat än att förstöra kapital i en omfattning som de kommer at ta åratal att ens räkna ut.

När riksbanken förutom gigantiska utlåningar till banksystemet äntligen sänker räntorna om alla villaägare och bostadsrättinnehavare som de senaste månaderna plågats av så säger bankerna helt fräckt att de inte alls tänker sänka de räntor de höjt utan först ska se över sina marginaler. Det vill säga de ska rädda sina spekulationer och dåliga affärer och sedan kan eventuellt vanliga svenskars villor och bostadsrätter komma ifråga.

Nu kan man ju som Anders Borg och en del andra skylla på att det finns några ruttna äpplen i korgen, men så enkelt är det ju inte.

Det här började för många år sedan på 80-talet med en slags avregleringsekonomi som skulle frälsa alla. Grundtanken var möjligen god men närmast av religiös natur. Individen är god och strävar av naturen mot att maximera sitt eget och därmed det allmännas bästa.

Härav kommer allt prat om att individen, den enskilda människan är bäst skickad att ta hand om sin egen framtid i varje givet skede. Hon ska själv betala sin sjukvård, pensionerna ska aktiefieras, jobbet ska bli flexibla, projektifieras, skolan ska diversifieras, individualiseras. Grundtanken är lysande ett slags jättelikt IKEA där alla individer monterar ihop sitt eget Shangri La.

Det som började med tårar i ögonen, slutar med tårar i ögonen.

Vad sägs i stället om att vi nyss kutade runt i djurhudar och högg ner varandra för en vildsvinsstek? Vad sägs om att människan är girig?

Mona Sahlin och hennes parti har ingen väg ut ur detta. Jo, den vanliga. Svenska folket ska betala notan, spara och hålla igen för de få jobb som finns kvar inte ska försvinna och nuförtiden så vet alla svenskar med en aktiefond vad som kan hända om det blir oro i systemet. Så nu ska vi sitta extra still i båten och sedan kommer det lite retorik innan valet som väter ner brallorna på nostalgikerna.

Ohly som just avpolletterats av SAP med hänvisning till att han inte var att lita på när det brallar i byarna, går ut i Svenska Dagbladet idag och tuggar sina vanliga kokablad:

Marknadsfundamentalism, spekulation istället för samhällsnyttiga investeringar och så ska man höja ersättningarna till arbetslösa och sjuka.

Ohly hade haft ett gyllene tillfälle just här mitt i denna kris att samla vänstern kring ett program som skulle tvinga Mona Sahlin och resten av högern inom hennes parti att erkänna efter valet 2010(om inte förr) att det krävs en allians med vänstern och inte mitten eller högern.

Mona Sahlin har gjort ett gigantiskt misstag, både politisk och taktiskt. Hon förstår uppenbarligen inte konsekvenserna av vad det är som sker framför ögonen på henne.

Ohly tigger och ber att få prata med sossarna. Han vill så gärna åt en ministerpost att han totalt glömmer att det som inte fungerat tidigare kräver en ny politik. Men V har varit så sugna på att vara med i en regering att de helt tappat perspektivet och därmed väljarna.

Faran med Ohlys fantasilöshet och brist på långsiktiga politiska lösningar och Mona Sahlins val är ett högt spel. Antingen kommer Sahlin att tappa väljare till V, dra till sig några mittväljare och ompröva sitt beslut. Då kommer v,mp och s inte att behöva vara oroliga för ett sd. Ja, så här kan man ju spekulera.

Men faktum är att oavsett vilka taktiska piruetter riksdagspartierna gör innan valet så behöver Sverige och resten av världen se en ny ekonomisk politik där vi tar hänsyn snarare till att människan är ett litet girigt djur än ett stort gossigt individdjur som bara vill allas bästa och skapar system för detta.

Sedan kanske om tre- eller fyratusen år så kan vi kanske överlåta saker och ting till en marknad bestående av goda individer.

Klipp gärna ur nedanstående och spara till nästa gång, alltså innan nästa gång:


Dagens Industri 2008-10-10:

Wall Street: Klockslaget som håller världen i ett järngrepp idag

Uppdaterad 2008-10-10 07:17Klockan 15.30, svensk tid, öppnar New York-börsen idag.


Världen håller andan. Varje handlare här nere på börsgolvet, varje fondchef och investerare på Nedre Manhattan och i finansdistrikten runt om på jordklotet, har bara en enda sak i huvudet idag. Hur kommer USA-börsen att gå nu? Rädslan för att bli sittande med en gigantisk Svarte Petter skrämmer hanken av Wall Street-folket. Jag hörde det hela kvällen igår, i telefon och på möten, har aldrig hört sådan här panik förut här. Rädda, nervösa, oroade över att recessionen redan är här och har en global spridning. Ingen har förtroende för någonting eller någon. The Confidence Factor, vad är det för något löjligt? Fundamenta? IBM väntas komma med en rapport som är mycket bättre än väntat? Ingen här bryr sig längre. Ingen här vet riktigt vad man sitter och väntar på. Ingen förstår varför Libor inte rör sig i rätt riktning. När sätter Fed och finansministern igång med en konkret räddningsplan, inte bara en massa teorier? Vad väntar vi alla på egentligen? Håller vi på att överdriva oron så att den blir självuppfyllandet, eller...? När kan vi kalla det en botten? Är det 800 punkter till i backen eller är det 1000 punkter? Hur vet vi när det är en botten? Nästa stödnivå för Dow Indexet är 7 500, vad händer sedan? Bara frågor, frågor, frågor... Bästa Wall Street, samla ihop nervbuntarna, plocka fram sunda förnuftet och försök att se mer optimistiskt på börsen och framtiden, please! Efter regn kommer ju alltid solsken, inte sant???